2.1 – om att vakna av ont.

Klockan fem i natt vaknade jag av att jag hade ont i magen, så våldsamt och intensivt att jag blev rädd. I nåt som i smärtgrad faktiskt liknande förlossningsvärkar förlamades jag. Som en kramp i nedre delen av magen, över urinblåsan gissar jag.

Med Mattias hjälp försökte jag ta mig till toaletten kom bara till kortänden av sängen innan allt blev kolsvart. Ett nytt försök tog oss hela vägen fram – toan ligger granne med vårt sovrum – men eftersom jag höll på att svimma sittandes blev det ett kort och darrigt besök. Illamåendet hängde runt halsen och jag är förstås inte kompetent att avgöra om det och/eller svimningkänslan berodde på ontet i magen, eller på den akuta smärtan.

Till slut klingade smärtan långsamt bort såpass att jag (vi) lyckades somna.

Det börjar bli lite läskigt det här men mitt magont nu. Fast det jag vaknade av igår var en helt annorlunda typ av smärta jämfört med nåt jag haft tidigare… det kanske är två av varandra oberoende åkommor…?!

Mjau.

15 kommentarer Lägg till din
  1. Men fy! Ringde du inte sjukvårdsupplysningen? Det har jag börjat göra nuförtiden när nåt oväntat slår till. Gjorde jag aldrig förr… då avvaktade jag (som de ändå oftast säger).

    Jag undrar om du inte ska be nån läkare kolla din mage? Kan ju var så enkelt som divertiklar, som svärmor och svägerskan hade (hörde ofta talas om det på 70-talet, aldrig numera. Omodernt?) Det lär ska ha varit djävulskt.

    Har du fått svar (Jag har ju missat massor en längre tid) på dotterns yrsel?

    1. min gullige Mattias frågade om han skulle ringa, men som alltid när jag har riktigt ont (jämför, ex ska föda barn ;) så blir jag vansinnigt introvert och låser in mig liksom. jag visste att jag inte skulle klara att prata med någon, än mindre beskriva hur jag kände det. för annars har jag 1177 på speed dial! typ.

      det där måste kollas upp, mumlar hon nyfiket med google i ett annat fönster ;p

      tack för input, och gullig omtanke!
      krams!

      ps. jadå. vi har fått svar! hur det gick till går att läsa om här

  2. *kramar om* Läskigt värre!! Men jag håller med, ring och få det där kollat, ett UL kan visa massor och är ju helt oläskigt att göra!

    1. nu i efterhand känns det ju lite Peter och Vargen… fast just då var det verkligen läskigt… tänk dig hur harig jag är när det gäller mina ungar, motsatt harig är jag med mig själv. som en referens liksom…

      krams!!

  3. Svarar först Bloggblad med att divertiklar är precis lika vanligt nu som förr men numera mest kallas tarmfickor. Kan som sagt ge kraftiga smärtor framförallt i vänstra buksidan och även en del andra symptom som feber.

    Naturligtvis borde du få din mage undersökt ordentligt. Jag har dock vid ett par tre tillfällen i livet varit med om exakt de smärtsymptom du beskriver utan att det blev närmare utrett eller att något fel upptäcktes vid senare undersökningar för andra åkommor. Min egen gissning är att det rörde sig om någon typ av underlivsåkommor eftersom det skilde sig så totalt från andra typer av magont. Jag har ju colon irritabele och har dessutom haft gallproblem, opererade ju gallan för ett par år sedan, stenar och inflammerad gallblåsa. Gallproblem kan vara lite luriga, smärtan behöver inte vara så jäkla stark men man kan under anfallen känna sig jäkligt sjuk.

    1. okej. nu har jag googlat dom där divertiklarna. kom så långt som till hur man diagnostiserar… sen slutade jag läsa, och hoppas nu på att bara var lite luft (för att travestera en gammal sketch som gömt sig kvar i minnet) :D

      så skönt (”skönt”) att höra om nån annan som upplevt exakt samma sak!! hade du också som en (muskel?)kramp? som var helt överjävligt omöjlig att profylaxandas bort (jaaa, jag vill få för mig att du var med under den förra omgången andas-ut-din-unge så att du kan det där tänket!). förlamande liksom? å så lite illamående och svimattacker på det? om du har lust och ork (förstår VERKLIGEN om du har annat för dig!!): kan inte du slänga ihop några rader i ett mail, typ när och hur dina ”attacker” var?

      krams, av omtankarna!

  4. Det där är inte bra vännen. Dags för en tripp till doktorn.
    Jag vaknar inte så där men har dock jävulsk magvärk varje dag. Jag vet vad det är så jag gör så gott jag kan. Jag har magsår :(

    Hoppas du får rätsida på din magen snart! Kram

    1. magsår har jag bestämt mig för att det inte är. sådetså.

      efter helgerna ska jag ta tag i saken. å det känns lite bättre bara jag får ”gnälla av mig” lite här i nosarna – och få gulliga vänlig- och omtänksamheter riktade mot sig!!

      krams!

  5. Exakt såhär jag jag haft det ca 50 gånger! Vaknar av det, otrolig smärta i höjd med urinblåsan, en kramattack som håller i sig ett par minuter och sen går över. VAD ÄR DETTA? Har du kollat upp det? Inlägget är ju några år så kanske att du vet vad det är var? :)

    1. Usch stackars stackars dig!! Det är så hemskt att vakna av att ha ont, och det är en fruktansvärd smärta jag hade – och jag tror att vi kanske hade/har samma? Har du varit hos läkare och undersökt dig? Jag fick svar på vad mitt berodde på och hoppas du också kan få bra hjälp! Nu uttrycker jag mig inte medicinskt korrekt men såsom jag förstår det är det såhär: mina gamla diskbråck har knölat till nerver och förstört kontakten mellan urinblåsa och hjärna. Därför kunde inte tömma blåsan helt, och jag kände förr aldrig när jag var kissnödig så jag fick gå helt på klockan (typ, ”oj nu har jag inte varit på toa sen kl åtta imorse och nu är klockan två så nu borde jag behöva gå”). Mina smärtor berodde helt enkelt på att jag hade en överfull blåsa… en gång hände samma sak som i inlägget nämligen dagtid och jag sökte hjälp via vårdcentralen men blev skickad därifrån direkt till akuten på sjukhuset. Blev då tömd på ca 700ml – och då hade jag ändå lyckats pressa ut en hel del på toaletten precis innan. Har skrivit om det här (http://www.ullrika.se/2011/05/175-om-ont-i-magen/).

      Så. Mitt råd till dig är att söka hjälp! Håller verkligen tummar och önskar lycka till!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *