2.1 – om att vakna av ont.
Klockan fem i natt vaknade jag av att jag hade ont i magen, så våldsamt och intensivt att jag blev rädd. I nåt som i smärtgrad faktiskt liknande förlossningsvärkar förlamades jag. Som en kramp i nedre delen av magen, över urinblåsan gissar jag.
Med Mattias hjälp försökte jag ta mig till toaletten kom bara till kortänden av sängen innan allt blev kolsvart. Ett nytt försök tog oss hela vägen fram – toan ligger granne med vårt sovrum – men eftersom jag höll på att svimma sittandes blev det ett kort och darrigt besök. Illamåendet hängde runt halsen och jag är förstås inte kompetent att avgöra om det och/eller svimningkänslan berodde på ontet i magen, eller på den akuta smärtan.
Till slut klingade smärtan långsamt bort såpass att jag (vi) lyckades somna.
Det börjar bli lite läskigt det här men mitt magont nu. Fast det jag vaknade av igår var en helt annorlunda typ av smärta jämfört med nåt jag haft tidigare… det kanske är två av varandra oberoende åkommor…?!
Mjau.
13 nosningar på inlägget 2.1 – om att vakna av ont.
jag löv respons!
Som sagt. Jag löv respons! [as in läsare, inte besöksstatistik] Men pliis, gör mig glad genom att åtminstone skumläsa inlägget du kommenterar så du kan hänvisa/feedbacka till det en aning.
Det är detta jag humble men enträget kallar bloggrespekt!
Men fy! Ringde du inte sjukvårdsupplysningen? Det har jag börjat göra nuförtiden när nåt oväntat slår till. Gjorde jag aldrig förr… då avvaktade jag (som de ändå oftast säger).
Jag undrar om du inte ska be nån läkare kolla din mage? Kan ju var så enkelt som divertiklar, som svärmor och svägerskan hade (hörde ofta talas om det på 70-talet, aldrig numera. Omodernt?) Det lär ska ha varit djävulskt.
Har du fått svar (Jag har ju missat massor en längre tid) på dotterns yrsel?
min gullige Mattias frågade om han skulle ringa, men som alltid när jag har riktigt ont (jämför, ex ska föda barn ;) så blir jag vansinnigt introvert och låser in mig liksom. jag visste att jag inte skulle klara att prata med någon, än mindre beskriva hur jag kände det. för annars har jag 1177 på speed dial! typ.
det där måste kollas upp, mumlar hon nyfiket med google i ett annat fönster ;p
tack för input, och gullig omtanke!
krams!
ps. jadå. vi har fått svar! hur det gick till går att läsa om här…
Doktorn bums… eller i varje fall måndag morgon!!!
eller kanske efter nästa gång det kanske ändå inte händer? jag är ju din dotter, mamma lilla :D
*kramar om* Läskigt värre!! Men jag håller med, ring och få det där kollat, ett UL kan visa massor och är ju helt oläskigt att göra!
nu i efterhand känns det ju lite Peter och Vargen… fast just då var det verkligen läskigt… tänk dig hur harig jag är när det gäller mina ungar, motsatt harig är jag med mig själv. som en referens liksom…
krams!!
Svarar först Bloggblad med att divertiklar är precis lika vanligt nu som förr men numera mest kallas tarmfickor. Kan som sagt ge kraftiga smärtor framförallt i vänstra buksidan och även en del andra symptom som feber.
Naturligtvis borde du få din mage undersökt ordentligt. Jag har dock vid ett par tre tillfällen i livet varit med om exakt de smärtsymptom du beskriver utan att det blev närmare utrett eller att något fel upptäcktes vid senare undersökningar för andra åkommor. Min egen gissning är att det rörde sig om någon typ av underlivsåkommor eftersom det skilde sig så totalt från andra typer av magont. Jag har ju colon irritabele och har dessutom haft gallproblem, opererade ju gallan för ett par år sedan, stenar och inflammerad gallblåsa. Gallproblem kan vara lite luriga, smärtan behöver inte vara så jäkla stark men man kan under anfallen känna sig jäkligt sjuk.
okej. nu har jag googlat dom där divertiklarna. kom så långt som till hur man diagnostiserar… sen slutade jag läsa, och hoppas nu på att bara var lite luft (för att travestera en gammal sketch som gömt sig kvar i minnet) :D
så skönt (”skönt”) att höra om nån annan som upplevt exakt samma sak!! hade du också som en (muskel?)kramp? som var helt överjävligt omöjlig att profylaxandas bort (jaaa, jag vill få för mig att du var med under den förra omgången andas-ut-din-unge så att du kan det där tänket!). förlamande liksom? å så lite illamående och svimattacker på det? om du har lust och ork (förstår VERKLIGEN om du har annat för dig!!): kan inte du slänga ihop några rader i ett mail, typ när och hur dina ”attacker” var?
krams, av omtankarna!
Det där är inte bra vännen. Dags för en tripp till doktorn.
Jag vaknar inte så där men har dock jävulsk magvärk varje dag. Jag vet vad det är så jag gör så gott jag kan. Jag har magsår :(
Hoppas du får rätsida på din magen snart! Kram
magsår har jag bestämt mig för att det inte är. sådetså.
efter helgerna ska jag ta tag i saken. å det känns lite bättre bara jag får ”gnälla av mig” lite här i nosarna – och få gulliga vänlig- och omtänksamheter riktade mot sig!!
krams!
Låter som när jag haft vattencystor som brister. Helt ofarligt men jag svimmar oxå av smärtan.
Vattencystor? Det är fjärde gången på kort tid jag stöter på såna. Kanske är nåt jag ska ta till mig?
Tack Emma!