20/12 – om Maalis provsvar.

Mitt i all röra och tårar dök det i förra veckan upp ett brev från sjukhuset. Det var adresserat till EmmaLi.

    Hej!

    CT hjärna har inte visat någon orsak till Emmas [sic!] besvär. Som bifynd har man hittat en liten aracnoidal cysta som inte tycks inte [sic!] ge några symptom och inte föranleder något särskilt kontrollbehov.

    Med vänliga hälsningar
    Xxxxxxx Xxxxxxx, ST-läkare

Okej. Jag läste detta brev fyra gånger. Sen slog jag på datorn och googlade fram alla aracnoidala cystor jag kunde hitta. Sen skrek jag. Och ringde sjukhuset. Pratade med en sköterska, som pratade med en läkare, som gärna ville ringa upp mig. Ja tack.

——–

Läkaren jag fick tala med var inte jättebäst på att lugna, men förstod att orsaken till min skräckslagna oro var formuleringen i brevet. En cysta i hjärnan på mitt barn som (enligt internet) kan vara allt från ”ofarlig” till ”orsaka svimning och dödsfall” får inte ”inte tyckas ge några symptom”…

Vi pratade en ganska lång stund och hon tog sig tid att förklara. Både CT och EEG visar normala värden. Härligt! Hon diagnostiserade Maalis yrsel som ”nånting nånting godartad yrsel hos barn”, vilket tydligen är både vanligt och ofarligt. Hennes beskrivning av hur ett yrselanfall kan se ut stämde ganska bra överens med hur jag upplevde det; svår att få kontakt med, blek hy, stora pupiller och ögon som beter sig lite som vid REM-sömn. Cystan, som är centimeterstor och sitter på hjärnhinnan – i mitten, till höger om jag förstod det rätt – bör inte vara till några besvär där den sitter. Ens om den växer lite. Något ordenligt besked på om den bör hållas under uppsikt fick jag inte, troligen för att hon inte ansåg sig kompetent nog att ge ett bra svar.

Det går framåt i badrummet nu. Skönt. Fast när ena rörmokaren förundrat frågade varför jag inte var ”lika på hugget som vanligt” var jag tvungen att gå en sväng till köket, så han inte skulle behöva se mina blanka ögon.

Mjau.

19/12 – om lite tårar kvar.
Dagsens tips: häng dina älsklingar i granen 🙂
13 comments Add yours
  1. Så otroligt klumpigt formulerat. Hur kan man bli så insnöad i facktermer att de glömmer att de handskas med ”vanliga” människor som inte förstår dessa termer? *suck* Tur att du ändå togs på allvar och fick prata med en läkare.

    Skönt att proverna var normala. Jag har oroat mig och känner mig nu lättad. Hoppas badrummet blir klart innan jul och att du sen kan slappna av ordentligt. Skickar en extrakram för din sorg.

    *kramar*

    1. med halvt hysteriska ullisar i örat hade den stackars läkaren inte mycket annat val än att ta mig på allvar…!

      skönt att höra var att hon upprepade gånger faktiskt sa ”vi ska ta kritiken till oss” och som avslutning önskade hon mig t o m god jul, och tror att jag mellan raderna kunde tyda mig till en ursäkt också. sånt där är skitviktigt för mig, att få en bekräftelse på att det inte är JAG som gjort fel.

      angående det där insnöade fackspråket fick jag två gånger be henne förklara med andra ord än latinska, och tredje gången översatte hon alldeles själv. en improvement uppmärksammad och berömd.

      å du, så gullig du är som tänkt på oss. jag menar, du har ju liksom annat i skallen som vevar omkring kan jag tro…

      många kramar skickar jag tillbaka!

  2. Men ursäkta, vad är det för skitbrev du har fått! Fan vad förbannad jag blir, detta är så klantigt att det inte finns!
    Och att inte få besked om att den ska hållas under uppsikt är verkligen konstigt?! Är det inte en självklarhet för dem att den skall kollas igen?!
    Jag tycker inte att du ska nöja dig med detta!
    Ursäkta att jag svär och är förbannad men vi pratar om ett barn och det är viktigt!
    Kram på dig! Tänker på dig!

    1. sötnos! jag var lika arg som du (fast med fler och värre svärord) när jag lugnat ner skräcken en smula…

      efter nyår tänkte jag försöka få tag på en röntgenläkare som kanske kan förklara ofarligheten i den där cystan lite bättre. jag vill inte oroas i onödan, men samtidigt måste jag få veta 100% säkert att jag inte behöver oroas. som du vet 🙂

      krams massor på alla vis!!

  3. Jisses. För att komma in på läkarlinjen måste man ha full pott i alla ämnen, dvs även MVG i svenska. Det finns ingen ursäkt till att inte kunna formulera sig bättre än så. Hur svårt är det att skriva ”cysta på spindelvävshinnan”. Osv.

    Jag antar att du frågade allt men jag tycker det låter jättekonstigt att läkaren säger att cystan inte verkar ge några symptom när tydligen ett av de vanliga symptomen är just yrsel.

    Men jätteskönt att både CT och EEG var normala.

    1. du träffar rakt på Annaa. det var ju JUST yrseln vi sökt för och den dök upp på flera ställen runt den där jefla spindelcystan (hur visste du vad det är förresten, bör jag bli orolig nu?? jag vet ju att du kan veta såna här saker av en anledning?).

      förresten är ST-läkaren polska – men oerhört noggrann och på många vis ett verkligt bra ämne för en lyckad läkare – så jag tog upp språkförbistringen som en trolig aspekt i den olyckliga formuleringen.

      man kan snacka fallande sten från hjärtat när de här svaren dök upp. till heder åt läkarens sökte hon faktiskt manuellt upp EEG-svaret till mig.

  4. Jag tycker också det var ett väldigt illa formulerat brev, sen tycker jag att de borde ringa upp istället för att skicka ett sånt här provsvar.
    Du borde ha fått prata med ngn direkt.

    Skönt ändå att CT och EEG visade normala värden.

    1. nu i efterhand kanske jag överreagerade. men. jag blev verkligen dödsförskräckt.. kanske en smula känslig av allt som hänt det senaste 🙁

      superskönt att allt är okej!

  5. Skönt med svar innan jul, men som många före mig påpekat jäfligt dåligt formulerat. Men så blir det nog när fackkunskaper väger tyngre än socialkompetens och empati ( i många fall i af).

    kram!

    1. superskönt!! med socker på eftersom de visade att allt är okej!

      jag börjar undra om det inte är med läkare som med hantverkare; man kan alltid skylla på nån/t annan/t?! ;p

  6. Mest positivt alltså, att den inte tycks vara farlig.

    Jag tror nog att alla fackmän har sin jargong, men det är konstigt att inte läkare som varje dag träffar mer eller mindre rädda/ängsliga/skärrade människor, får lära sig att skilja på om det är en kollega eller patient de pratar med. I mitt jobb är vi jättenoga med att inte sitta på höga hästar inför föräldrar (speciellt jag där många av dem har en ytlig svenska)och säga saker de kanske inte begriper.

    Om bankmän eller snickare pratar yrkesjargong med kunder är det inte alls lika känsligt att fråga om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *