20/6: Sommarens Stora Motionsprojekt! Del 2

Med viss och befogad oro slog jag upp ögonen på morgonen, dagen efter Den Första Stora Grävardagen. Försiktigt kände jag efter; Skulle jag kunna röra mig? Skulle jag ha blåsor stora som tefat på händerna? Skulle jag ha fått ryggskott (kunde inte bestämma mig för om det hade varit bu eller bä)? Skulle jag ha mist förståndet? Skulle jag över huvudtaget vilja/kunna/tänka tanken att ta mig ur sängen? Sen slutade jag känna efter och låtsades som att det regnade. Tyvärr gjorde det ju inte det, regnade alltså, utan vädret var löjligt idealiskt för ännu en dag i gropen. Så det var bara att hugga tag i spaden och grepen och bita ihop. Hålet skulle inte bli större av sig själv.

EmmaLi var helt fantastisk och satte fart som om hon inte hade några muskler. Att ha ont i alltså. Muskler har hon ju bevisligen. Precis som humor. Även om just den sistnämnda var ändå smått svårmottaglig där vi står i knädjup studsgrop och hör henne säga: ”Mamma? Så himla roligt sen när firman du köpte studsmattan av ringer och frågar när dom ska skicka över grävmaskinen som ingick på köpet!”… *kort paus* Mattias och jag funderade på om vi skulle gapskratta eller ångra att vi närt ett så ironiskt barn vid vår barm. Vi gapskrattade. Och grävde vidare.

EmmaLi i gropen (kl 13:04)
Hello Kitty gör tydligen arbetshandskar? (kl 13:27)

 

Lunchrast minns jag inte att vi hade tid med, men när jag tittar på bilderna ser jag att vi faktiskt satt ner och åt lagom till eftermiddagsfikat:

Lunchpaus. Jag ser glad ut men är egentligen helt slut. Som att jag sprungit ett maraton. Med en ryggsäck full av sten knuten runt vristerna. Och katten… ser du katten som motvilligt går med på att ligga i mitt knä? Hon hjälpte inte till att gräva ett endaste dugg!! Typiskt Skeptiskt. Att inte bidra till familjens väl och ve 😜 (kl 15:18)

Det där med sten är inte nåt vidare upptäckte vi. Då kom grepen väl till pass. Och spettet. En del ilska över hur bedrövligt tungt jobbet var fick t ex utlopp mot dessa stackars stenar. Och rötter. Idiotiska dumma trädrötter som liksom klamrade sig fast under jordlagren och vägrade ge med sig.

Flera stenar vi fick upp var högre än Danmarks högsta berg (kl 16:14)
40.000.000.000 skottkärror senare. Ser det inte väldigt studsvänligt ut? (kl 18:54)
9-åringen är sisådär 135 centimeter lång. Mattan kommer som synes hamna vid hennes axlar. Ok. Gropen är inte rekommenderade 85cm djup exakt överallt men det är kanske skoj att gräva lite nästa år också? Innan vi sätter ut mattan efter vintern tänker jag? (kl 18:55)
Är osäker på vad skatteverket hade sagt, jag hävdar iallafall med bestämdhet ROT! (kl 18:56)

Klockan 18:56 tas beslutet att gropen nu är tillräckligt djup. Verktyg bärs in, skottkärror körs undan och muskler slappnas av. Händer och övriga kroppsdelar tvättas av och jag är rädd att vi kommer få brev från VIVAB pga mängden nerduschad jord.

Tid att gosa med katten – som är rätt ogosig – efter med beröm mycket väl genomfört dagsverke!

 

Jag förstår att ni nu håller på att krevera av nyfikenhet: vart gjorde dom av allt material dom grävde upp? Frågan är motiverad. Enligt manualen, som för övrigt inte hålls som tillförlitlig (du har väl inte glömt elefanterna?) skulle gropen vi grävt generera 8,3 kubik jord. HA! Låt mig upprepa. HA! Uppluckrad jord tenderar att liksom expandera och jag skulle därför estimera upptagen massa från grop på följande vis: Det blev ca 8 skottkärror i timmen. Varje skottkärra rymmer mellan 90 och 120 liter. Vi grävde i ungefär 17 timmar, brutto (eller netto? jag lyckas aldrig lära mig skillnaden). I gropen låg minst en kubik sten. Jorden vägde jämmerliga mängder. Stenen vill jag inte ens tänka på. Sammanlagt grävde vi alltså sannolikt 15000 liter jord och sten = 15 kubik. Det betyder att vi grävt nånstans mellan 5 och 8 ton? Men skit i vikten nu och fokusera på mängden. Var är dessa 15 kubik jord, rötter och sten? Tja. Vi har en rätt eftersatt trädgård och eftersom första halvmetern var fin matjord hade vi t ex inga problem att sätta sprätt på ett par ton skottkärror bland blommor och buskar!

Fett glada rosor fick ny jordbädd!

Resterande jord etc… ehum. Tja. Som jag skrev är trädgården rätt eftersatt vi hade inte jättestora problem att gömma några kubik i talldungen eller i landen ner mot Varberg Energi. Fast det ska erkännas, sista tio skottkärrorna fick vi kämpa lite för att göra oss av med. Och det ligger oförsvarbara mängder sten i den där talldungen som skyddar mot vind och insyn. Den dan vi ska göra nåt åt den härvan är jag tveksam till att vi kan klara oss utan grävmaskin. Men vi får la köpa en studsmatta till då och hoppas att den på köpet medföljande maskinisten hör av sig då 😁

Jo. Den där bristande manualen måste få lite mer omnämnande. När vi framåt kvällen äntligen kommit överens om att grävt djup duger, då tog jag fram bruksanvisningen – som vi fått i tre exemplar för säkerhets skull – för att läsa om fortsatt montering. Döm då av min förtjusning när jag som steg 9 finner följande text i röd obs-ruta:

”GRÄV INTE innan fjädrar och hoppduk blivit monterade”… (kl 19:20)

Så genomtänkt och smart att ha denna viktiga varningstext EFTER monteringsanvisningarna! Familjens nioåring undrade varför jag stod helt stel och ”såg arg ut”. Stumt visade jag henne sidan och hon blev nästan genast lika ilsk som jag: ”Hur kan dom ha den rutan där?!” undrade hon högljutt och märkbart förvånad. ”Den borde ju vara HÄR [bläddrar till första sidan och pekar distinkt]!!”. Tja. Vad kan jag säga mer än att nioåringar borde göra manualer.

 

I näste episode av Trampolin Graving (japp, pastisch på Brødrerne Dal og professor Drøvels hemmelighet från min barndom! 80tals-TV var i en helt annan klass!) får vi ta del av mattmontering, kanske läsa mer om en viss manual, om hur många fingrar som kläms i fjädrar, att sunt förnuft i eller utan kombination med youtube är bra kompanjon samt lite om hur lyckliga barn uppväger smärtande muskler och blåsor.  Missa inte den rafflande upplösningen i Del 3 av studsmattegrävningen. Snart i en webbläsare nära dig!

19/6: Sommarens stora motionsprojekt! del 1
21/6: Sommarens Stora Motionsprojekt! Del 3
4 comments Lägg till din
    1. Ja asså nu, en månad senare, så känns det helt okej! I en vecka efter grävprojektet var jag däremot knappt som en mänska 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *