Det finns en del ställen i världen som jag, om jag haft en bucket list, hade varit glad att få kryssa av. Jag är ganska otvungen på min oskrivna hink-lista, och många sevärdheter i världen har jag varit nära men vid stunden inte känt behov av att besöka. Jag har t ex inte varit uppe i Empire State Building eller varit närmare Frihetsgudinnan än Battery Park. Jag har inte heller varit vid Pompeji (trots en veckas smekmånad vid Neapelbukten) eller på Knossos trots att jag varit på Kreta. Men att jag inte tidigare varit på ön Møn söder om Köpenhamn, å som ligger under fyra timmars bilresa hemifrån, det beror bara på dålig planering.
Vi vaknade ganska tidigt på Hotel Præstekilde utanför Stege där vi bodde i rum 52; ett rymligt boende med dubbelsäng, våningssäng, badkar utan nån som helst sprutt i duschen och vackra rosor precis nedanför fönstret. Vid frukosten (obs, en falsk dansk språkvän är ”frokost” som betyder lunch!) spanade vi väderappar och insåg genast att vi skulle bli tvungna att köra mot halvdagsutflykten vid klinten ungefär genast. Sagt och tänkt; vi borstade tänder i världsrekordhastighet, lastade in oss i bilen och körde österut. Längs slingriga lansvägar kantade av klarröd vallmo och sedan genom djupa bokskogar rullade vi fram mot kusten och en väntande naturupplevelse.
Helt utan plan tog parkerade vi bilen vid Geocentret och tog första bästa stig in i skogen. Det bidde åt höger, dvs söderut, och även om det var mest skog och hav så såg vi också lite klint och berg. Vågade pga det väntade regnet inte bära med Canon (som dessutom är rätt tung att släpa på) så det fåt bli mobilfoton. Men för att kompensera perfekt kvalitet satsar jag på icke-perfekt kvantitet 😀 håll till godo! Bläddra mellan fotona eller hovra över dom om du vill läsa bildtexterna:
Skogspromenaden:
Ner till stranden:
Vädret var som nämnt inte direkt somrigt. Det var blåsigt och kallt redan på parkeringen och som tur var blev promenaden fram och tillbaka genom skogen över kuperad mark, annars hade vi frusit. När vi klättrat ner för alla trappor till stranden var det liksom mörkt, nästan som skymning fastän klockan inte ens var ett på dagen. När jag vände mobilen söderut såg jag genom linsen hur ovädret kom farande med väldig fart. Samtidigt blev det absolut vindstilla och vi förstod att vi snart skulle vara i stormens mitt. Vi skyndade oss uppför Danmarks högsta trappa, 570 trappsteg ungefär tror jag, och ungefär samtidigt som jag tappade andan (ansträngningsastma och trappor i stress är ogynnsam kombination) svepte regnvinden in och vi hann faktisk precis upp till toppen innan de första regndropparna började falla. Sen gick det fort innan ösregn och åskoväder utan dess like var över oss och blixtrarna stod bokstavligen som spön i backen till höger, vänster och framför och bakom och jösses det var länge sen jag såg ett sånt åskoväder. Gött å sitta i bilen då, det kan jag lova.
Ovädret drar in:
I efterhand fick jag tips om att vi skulle letat upp en stig åt motsatt håll och gått norrut istället. Nu måste vi kanske åka tillbaka till detta vackra ställe för att göra om och rätt :p Møn och byn Stege gav mersmak så det är inte alls otroligt att vi gör en retur-resa. Och i en helt annan säsong måste ju upplevelsen också bli en helt annan? Och trappupplevelsen blir nog en annan också när inte åskan och ovädersregnet flåsar en i hasorna 🙂
Det åskoväder som svepte över oss i samma sekund som vi lämnat parkeringen var nåt i hästväg. Blixtrarna stod bokstavligen som spön i backen till höger och vänster om oss och i dagsljus blir inte heller åskväder så otäckt tycker jag. Regnet svepte in som en vägg precis när vi var framme vid restaurangen i Klintholm Havn där vi planerat äta lunch: ”Friske fladfisk, 169:-”. Barnen klättrade bak i trunken (japp, det går även på en sedan tydligen!) för att rota fram paraplyer men vi satt kvar i bilen tills det värsta dragit förbi. Restaurangen vi skulle luncha på var så nära, men galet långt borta!
Det är fördel att resa i försäsong. På vägar, hotell och utflyktsmål är det generöst med plats pga betydligt mindre folk i rörelse. Vi var inte ensamma på stigarna eller nere på stranden men vi slapp trängsel och fick fina vyer helt för oss själva! Det speglar sig också i fotografierna där det kanske är svårt att få så ödslig strandremsa i juli? Men det förstås: lite roligare blir ju färgerna när himlen är blå och havet färgat läckert turkost av kalkstenen?
Låter som ett ypperligt utflyktsmål. Och dramatiskt oväder kan nog vara så fint som solsken (med nackdelen att man kan bli lite blöt). Hoppas resten av semestern blir finemang!
Ja, det är ett riktigt bra utflyktsmål eftersom det innebär både vacker natur och motion (läs: göra slut på energi för rastlösa)! Dessutom är avstånden nära i området och en kan t o m köra ner från Köpenhamn för en dagsutflykt om en är lite morgonpigg. Fast det är generellt rätt mycket mer prisvärt att bo i närheten iofs.
Väder är också ok. Så länge rätt kläder inte pajar upplevelsen 🙂
Tack! Det blev en jättebra resa för oss!