V a l å n g e s t

Om tre dagar är det val i Sverige. Jag har verkligt ont i magen när jag tänker på att var fjärde röstsedel till riksdagsvalet kanske kommer ha gul partifärg. Det är så otroligt mycket med det partiet som är läskigare idag än för fyra år sedan när Åkessons Sverigedemokrater tog plats i plenisalen. Då fick dom 13% av rösterna. Idag visar prognosen på runt 19% och jag befarar att det slutgiltiga resultatet kan bli högre. Det skrämmer mig rejält.

Idag visar partiet ännu tydligare än då att det ställer sig på den vita mannens sida. Under devisen ”trygghet och tradition” trampar dom in och vill riva upp aborträtten, återinföra vårdnadsbidrag och sambeskattning, hindra assisterad befruktning för alla utom heterosexuella par, ta bort pappamånaderna ur föräldraförsäkringen (två mammor får sannolikt göra som dom vill och två pappor ska ju inte ha barn överhuvudtaget enligt det här partiet så det löser la sig själv på sikt), ta bort genuspedagogik i förskolan och minska sexualundervisningen i skolan. Det är enligt mig klart och tydligt att dom vill ställa kvinnan vid spisen och mannen vid rodret. Men det verkar inte spela nån roll? För varken kvinnor eller män i SD-svansen. Att partiet dessutom vill stoppa utomeuropeiskt adoption, ha enbart ”svenska” traditioner på midsommar, slopa bidrag till museer och fria teatergrupper, stoppa invandringen samt låter bli att ta forskning om klimatpåverkan på allvar. Det är liksom bara självklart för SD-väljaren tänker jag?

När Jimmie Åkesson efter en förvisso bedrövlig roast i Morgonpasset i P3 i förra veckan förklarade att han, om han varit chef, velat gå in och styra fri statlig media blir det i min värld oerhört obehagligt. För sverigedemokraten blir det inget märkligt alls enligt debatten jag har följt i sociala medier.

Visst är det märkligt att ju mer tveksamma åsikter (om jämställdhet t ex), skandaler och bedrövligheter som lyfts fram om SD, desto mer röster får dom!? Jag får inte den ekvationen att gå ihop?! Väljarna står envist fast vid den gamla sanningen att SD är det enda partiet som vill förändra asylpolitiken, att dom andra partierna ”stoppat huvudet i sanden” och därför ”får skylla sig själva”. Men det där stämmer ju inte längre! ALLA partierna tar asylpolitiken på allvar idag! Bara för att enbart SD och AFS är öppet rasistiska och vill stoppa invandring helt betyder det inte att alla andra står lamslaget bredvid. Alla som är äldre än 25 vet t ex att Liberalerna försökte införa språktest och hårdare asylregler redan på den tiden de hette Folkpartiet. KD har idag en vass invandringspolitik och M har tydligt visat att också de vill ha hårdare regler. Jag är nyfiken på hur SD-väljarna menar när dom tycker dom andra partierna stoppar huvudet i sanden och får skylla sig själva? I mina öron låter dom båda argumenten som populistiska tankar vilka knappast är förankrade i verkligheten. Och ja, oavsett ämne som debatteras är det alltid invandringen SD-sympatisören återvänder till. De verkar acceptera vad som helst – avhoppade eller sparkade SD-politiker, ojämställda förslag i valmanifestet och tydlig motvilja mot hbtq-personer för att bara ta några exempel – bara för att få visa sin ståndpunkt mot invandringen. För det är ju det det handlar om. Invandring och migration. Knappt någon försöker ens linda in det faktumet längre.

För mig, som vill följa med i de politiska debatterna och faktiskt ta mig tid att försöka förstå vad de olika partierna säger och tycker och gör, blir detta helt enkelt fusk. Till syvende och sist är åsikter visserligen alltid subjektiva, men faktabaserad kunskap tycker jag väger mer än känslomässigt dragna slutsatser. Och sverigedemokrater röstar bara på känslor. Fakta biter inte. Ni har väl inte missat frågestunden från Karlavagnen där barnmorskan Sofia fullständigt manglar Jimmie som liksom bah ”jag har respekt för din kunskap men det förändrar inte min inställning”… och jag baxnar. Har du mot förmodan missat kan du läsa ett utdrag här. Snacka om att stoppa huvudet i sanden!? Inte ens en struts hade gjort ett bättre jobb om du frågar mig.

Jag vill att alla som röstar på Sverigedemokraterna ska vara medvetna om vad dom röstar på: ett parti som utan empati vill hindra människor på flykt undan våldsamma konflikter och död att få hjälp (annat än ”på plats”), ett parti som inte vill tillåta utomeuropeisk adoption, som vill inskränka aborträtten (något som skulle kosta enorma summor), som vill införa vårdnadsbidraget (som är en indirekt uppmaning till kvinnor att inte förvärvsarbeta och kostar enormt mycket pengar), vill hindra assisterad befruktning för alla utom heterosexuella par och som leds av en partitopp med ett förflutet inom nazistkretsar. Dessutom är SD det parti med flest politiska vildar i riksdagen, ett beteende jag tycker är riktigt odemokratiskt. Att rösta på det partiet är i min värld verkligen att stoppa huvudet i sanden och de som röstar SD får skylla sig själva när de om några år får skämmas över sitt beslut. Det är min bestämda åsikt.

I en diskussion på Facebook (japp, jag hänger ganska mycket både där och på Instagram nu inför valet 9 september) frågade jag

”Om jag tolkar det rätt då så är din analys att det inte spelar nån roll hur SDs övriga agenda ser ut (jämställdhetsfrågorna t ex) därför att folk är missnöjda med asylpolitiken?

och fick artigt det verkligt tydliga svaret: – ”Ja du tolkar min analys rätt.”. Ridå. Känner jag.

Jag gjorde valkompassen på SVT förra veckan. Trots att jag svarade ganska medvetet blev resultatet ändå såhär:

Hur jag tänker rösta? Med allra största sannolikhet såhär:

Hur jag känner inför det faktum att SD vinner mark? Tja. Typ såhär:

SD försöker rädda ansiktet genom att hojta att dom vill hjälpa flyktingar på plats istället för att hjälpa dom här. Men asså. Det där att hjälpa på plats är en fin tanke som inte fungerar i praktiken. Se t ex hur jävligt det är i Libyen (googla) där Sverige varit med och stöttat på plats. Det går INTE att hjälpa när korruption och jävelskap styr – vilket är fallet i de flesta länder inblandade i konflikter, fattigdom och krig.

Många sverigedemokrater verkar tro att ”alla andra” tycker att läget är bra i Sverige och att vi naivt inte ser flyktingströmmarna från Syrien. Inget kunde vara mer fel. Vi ser. Nästan alla ser också problemen i infrastruktur, i skolan och i vården. MEN! Vi förstår också att problemen inte beror på flyktingpolitiken i huvudsak. Järnvägen t ex, och vårt bilvägnät, ligger minst tjugo år efter i underhåll och nyproduktion! Skolan och vården är i många fall så felprioriterad pga administration och byråkrati att personalen går på knäna.

Min lösning på problemen i Sverige är att rejält minska byråkratin och införa politiker- och tjänstemannaansvar. Det får t ex inte vara ok att slösa med skattemedel i stat och kommun. Vi måste också få folk att arbeta.

Det är skrämmande hur låg moral det är i samhället idag. Det är lättare att kritisera andras beteende och hitta ursäkter än att faktiskt se till sitt eget ansvar. Jag är av den åsikten att det inte är ok att fuska i livet; ärlighet mot sin arbetsgivare och mot sina medmänniskor är nödvändigt. DET kan få Sverige på fötter. Inte ett parti som vill minska kvinnors rätt i samhället, är kritiskt mot icke-normer i samhället (ex hbtq) och som har sitt ursprung ur nazism och främlingsfientlighet i nära historisk tid.

När vi går till val på söndag så måste varje röstberättigad svensk ta ansvar för sin röst. Mitt ansvar är att visa mina barn att jag står för alla människoras lika värde!