Men för sjuttsiken. Jag ger snart upp – vilket är den apsilut mest korkade lösningen, det hajar jag ju… – men asså jag är svagast i världen när det handlar om magmuskler. Jag kan knappt ens känna några muskler där inne i det mjuka (men dom finns där, det känner jag bestämt när det handlar om träningsvärk) och den här veckan har jag kört två pass pilates men jag kan då rakt inte känna en enda skillnad mot för ett år sen. Fast okej då. Det ÄR det ju. För då mådde jag fysiskt illa halvvägs in i klassen därför att kroppen skrek efter energi. Nu klarar jag mig med en lätt yrsel och fyra dagars efterföljande muskelont efter ett hårt pass, men starkare? Det kan jag liksom inte känna att jag blir?
Lite vigare har jag däremot blivit för nu klarar jag att nudda marken med fingertopparna när jag står framåtböjd! Japp. Nudda. Om jag kämpar lite. Kommer alltså stora framgångar från kylskåpskroppsvarianten till trots vara den stelaste yogapersonen på hela Koh Lanta förstår jag. Så det ligger mig inte längre lika varmt om hjärtat att leta upp några klasser där nere som planerat :p
På vägen hem från passet idag passerade jag blivande Lolles-lokalen på hörnet Torggatan/Drottninggatan och eftersom dom glömt släcka belysningen kunde jag liksom igår kväll (då tillsammans med maken) i ganska lugn och ro studera vad vi gett oss in på. Det är just nu svårt att ha en målbild framför sig! Och kameran la sig automagiskt i selfieläge när jag skulle försöka fota genom fönstret! Ett tecken på att jag är finare att titta på än en naken betonglokal kan jag tänka!
Jo, ovan en något mer medveten selfie än de första bilderna kameran tog.
Eyelinern sitter fint efter ett svettigt pass ser jag på inläggsfotot 😀 jaja. Å den där näsan kommer bli ännu rödare i solen. Men jag har laddat med solskydd á la en miljard SPF så jag ska iaf göra vad jag kan för slippa höra ”så bränd du är” trots att det alltså inte handlar om solbränna utan solskada. Tydligen har jag på ålderns sensommar fått ett så känsligt ansiktsskinn (kanske efter alla gånger jag brände mig sönder när jag var barn?) att jag nu får illröd näsa och panna så fort jag får lite sol på mig. Keps eller hatt och solskydd och skugga är medicinen. Fast det är skoj att komma hem liiiite brunare än jag jag åkte iofs… om inte annat så för att slippa alla kommentarer om hur vit jag är…
Kylskåpsklass är väl ok, värre med frysbox!
Näsan är fin oavsett färg och kladdig ögonmake går att tvätta bort så kämpa på… det blir bättre!❤️
Mäh. Hoppas du har rätt!
Jag har väl alltid rätt!😘
Framsteg, framsteg, framsteg… tillslut har även du och magmusklerna funnit varandra. ❤️
Tror det funkar så på alla andra! Osäker på att det verkligen kommer stämma på mig 🙂
Heja dig! Själv har jag helt tappat karaktären men hoppas på att kunna åstadkomma en förändring nu när dagtidsaktivteter väntar.
Inser att jag nog missat att det är förändringar på G på jobbfronten för dig? Blir det heltid med maken nu?
Tack going! Asså. Karaktär har jag väl aldrig haft men yoga eller pilates några gånger i veckan brukar jag försöka få till. Löpningen däremot har jag till min tappat bort just nu, men jag tänker att den är ”on hold” och snart kommer hitta tillbaka till mig! Har väl en försiktig plan att försöka hålla igång i Thailand (googlar yoga på Kong Dao och det ser gynnsamt ut!), men… vi får väl se vart karaktären tar mig 😀
Ingen heltid med Mattias. Vi börjar med att jobba försiktig ihop så får vi se var det landar!