22/10: om sensommarfärger med höst.

Dagsens tips: förstå allvaret i #metoo!!
23/10: om söndagsfys och -mys och ett ont fulfinger.

Ljus ger energi och hösten är inte den bästa tiden för varken det ena eller det andra. Vissa dagar känns det som att solen knappt gått upp. Då hänger himlen tung och grå, regnet och blötan tar liksom inte slut och det spelar ingen roll om det faktiskt regnar för luftfuktigheten är så hög att det inte går att skilja dimma från dagg från regn från ”vanlig blöt luft”. Men så kommer ljusglimtarna. Jag menar inte dom med blå himmel och klara färger, dom har vi nästan aldrig på västkusthöstarna 🙂 utan jag menar dom där himlen är ljusgrå och luften klar. Då känns det lite lättare att andas och sorgen vi har i vårt hus kan lättare hanteras.

Igår var en sån dag

Blommorna på balkongen är piggare än typ nånsin och vi har inte hjärta att slänga dom. Men lådan är tung av allt regnande så vi måste hålla koll så den inte rasar i gräsmattan under.

Jag bunkrar och hamstrar, blandar ljus med försiktiga yogaklasser och kanske en kort löptur. Det känns trögt just nu (kanske ändra fram till februari när vi får värme och turkosblått hav i några veckor) men jag försöker hitta ljuspunkter att samla på mig. Livet går vidare.

Fast idag ska det regna heeela lediga dan å då tjurar jag ☔️ Kanske skickar kidsen på bio? Så kan vi i lugn och ro planera nästkommande veckors agenda med FN-konsert, Halloweendisco, inköpsresor, födelsedag med därtill hörande presenter och kalas, julbord och japp, snart är det jul!

Dagsens tips: förstå allvaret i #metoo!!
23/10: om söndagsfys och -mys och ett ont fulfinger.
4 comments Lägg till din
  1. Vädret stämmer väldigt bra överens med min sinnesstämning…. Det här är tunga månader för många, jag vågar gissa att dom blir tyngre än på länge för mig.

    Ni har sorg i huset och den måste få finnas och ta plats ett tag. Det är okej. Ibland måste man bara leva, idag, här och nu. ❤️🖤❤️

    1. När en redan är sårbar behövs det inte mycket för att fälla lasset. Din sorg och min verkar vid första anblick kanske olik, men ändå är den lite åt samma håll. Saknad av det som funnits. Tårar över vad som inte längre finns. Jag jämför inte såklart, min situation är mycket enklare att hantera, men en separation är alltid fruktansvärt jobbig och det är ju sådana vi båda lever i kölvattnet av <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *