11/6: om regn och resplanering och en hiskelig mängd retroaktiv uppdatering.

10/6: om hur en får en ovillig katt gosig.
12/6: om det där med studentflaken.

Jag har idag uppdaterat mängder av gamla inlägg i nosarna så om du tycker att du inte borde ha missat en veckas inlägg så lugn, det borde du inte. Jag har fuskat och fixat i efterhand. Hade för många åsikter som behövde ut och ventiler som behövde luftas. Jag har nog aldrig gjort så förr (nån enstaka post bara kanske) men nu blidde det såhär. Jag har ju ändå så få kommentarer numera – bloggen är väl stört ute?! – så det blir mest för egen referens jag skriver ändå ju 🙂

Lättar upp med en rhododendron från får överblöta trädgård. Allt regn har gjort växtligheten pigg men sen trött och den ena busken är redan på väg att tappa sina blommor. Detsamma gäller syrenen som i år blommat helt galet mycket men som nu, efter bara några dagar nu fått se sina blommor bortregnade. De ligger som en rest av svunnen tid på gräsmattan nedanför. Lite sorgligt såklart, men vackert det också – så länge en låter bli att titta uppåt busken till. Guldregnet är illgult och växer så det knakar. Nederbördseffekten tänker jag, och grubblar på när ett sådant träd ska beskäras?


Jag kollade SMHIs retrokarta över nederbörd de senaste förti dagarna. Det var blöt läsning. Regn i stort sett varje dag sen 27 maj. Inte så hiskeligt mycket men ofta. Och skvättarna är ju det som irriterar mest. Skrev ett medvetet gnälligt inlägg på facebook om saken och fick mest medhåll. Jag hade försett inlägget med varningstext så den som inte hade lust att läsa gnällspikig åsikt kunde glatt scrolla vidare 🙂 Och förutom regnet så är det kallt. Det är nästan värst. Blött är okej men kallt, nä det går bort.

Enligt Mattias ska det bli strålande sol i London nästa helg. Det låter bra men jag kommer ändå packa för svensk sommar. Dvs långbenat och tjocka tröjor :p


Det där med Sveriges VM-kval mot Frankrike häromdan då.

Jag har ju (kanske även här i nosarna?) tjatat om Janne Andersson som Hamréns efterträdare sen evigheter. Och med evigheter menar jag efter EM 2012 vilket var innan han tog guld med Peking – men hade avslutat en fin säsong med dom. Varför jag visste vem han var? Janne tränade mitt Halmstad i början av århundradet, både som assisterande och förstetränare, och tog oss iofs inte till seriesegrar men jag imponerades av hans ledarskap. Han leder ett lag. Han för sin trupp åt samma håll! Inte helt otroligt att hans militära bakgrund ligger bra till där… Jag är så himla glad att det går bra för Jannes lag. Han är så värd det! Liksom Jonas Thern (en annan jäkla bra tränare när det begav sig, serietitel och allt med finaste HBK, var är han nu förresten?) är han en hårt arbetande och taktiskt kompetent tränare. Dessutom har han fina värderingar som han plockar med sin in i fotbollen. Jag har hört hans sommarprogram såklart och där berättar han intressant om hur han väljer att fokusera. Det är mer egna vinsten än att håna motståndarna. Och det där att bete sig illa, det funkar inte på plan lika lite som utanför den. Omklädningsrummet ska hållas rent och jag blev nästan lite kär när han i sitt sommarprogram berättade om en incident vid ett europaspel. Nåväl. Hejja Sverige friskt humör! Nu lever gruppen och tänk tänk om vi skulle få gå till slutspel? Fast vänta nu… det går ju i Ryssland?! Fan. Dit vill jag ju egentligen inte att dom åker…

10/6: om hur en får en ovillig katt gosig.
12/6: om det där med studentflaken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *