14/9 – om den bästa ponnylekisridlektionen hittills!

13/9 - om att det förr i tiden var lättare att hålla sig fräsch för sin man?
15/9 - om dansk politik.

”Jaa!” tjöt EmmaLi lyckligt och vände sig mot mig. ”Vi ska va i paddocken!”. Hon log med hela ansiktet, för säga vad man vill om uteritter; det är på banan det händer spännande grejer!

Den alldeles underbara lilla hästen Denise hjälpte Maali att få sin tveklöst bästa lektion hittills. Lyhörd och pigg lät hon sin unga ryttare göra utmärkta halter (=stopp) över en bom, ”den ska va under magen, mamma”, och styrövningar. Alldeles själv! Traven gick bättre än nånsin och bara en gång tappades en stigbygel – vi har övat ganska mycket på att trycka ner hälen, ta stöd och liksom nästan stå lite i sadeln.


EmmaLi tackar Denise för en skitbra lektion!

Å vet ni vad. Jag har bokat Maalis fyraårskalas (med bästa ridfröken) här på Ponnylekis i Himle! Enda molnet på himlen är ju nu då att det inte finns lika många shettisar som blivande fyraåringen har kompisar… vi måste därför ha två kalas, och göra ett ganska besvärligt urval av vilka som kan få rida och vilka som kan få komma på ”vanligt” kalas hemma. Tre kompisar räknade Emmi upp på direkten, de känns ganska givna som medryttare, men resten… hujedamej. Är det lika roligt med en godisutdelande tiger som att pussa på en ponny tro? Det borde det ju vara? Iaf om alternativen aldrig presenteras? :s

I stallet fanns förresten små kattungar… det låg inte i horisonten att en av dem fick följa med hem till oss…

13/9 - om att det förr i tiden var lättare att hålla sig fräsch för sin man?
15/9 - om dansk politik.
29 comments Lägg till din
  1. Den här livrädda mamman hoppas att det aldrig bjuds in till något ponnykalas här i närheten. Jag inom samma område som en läskig häst kan aldrig gå bra.
    Fast det låter ju kul för barnen såklart!

    1. Utan att förringa din rädsla (jag är dödsskraj för hundar så jag förstår verkligen hur du känner) lugnar jag: dom här hästarna är filbunkar. Men. Djur är dom, och därefter agerar de förstås: det gäller att aldrig underskatta ca 200 kilo häst!

      Ett råd om rädsla: för att vara säker på att jag inte överföra min hundrädsla på döttrarna låter jag alltid en annan – hundvan – person som jag litar på vara den som är ”närmast ansvarig” när tjejerna t ex ska hälsa/klappa på eller leka med en hund. Nu är det såklart troligare att jag hamnar i en hundsituation än du i en hästdito, men det kanske kan vara tips du kan använda dig av?

      Krams!

      1. Jag tycker du är jätteduktig när det gäller hundar! Jag brukar vara otroligt lyhörd för hundrädda (jag har själv varit paniskt rädd för dem) men har inte fattat att du tycker det är så jobbigt!

        1. Oj va gullig du är Jenny! Sånt där värmer en skrajsen fegis vet du!! Å så blir jag ju glad att jag verkligen lyckats kamouflera min fåniga hjärtklappning förstås.

          Jag har blivit rätt bra på att läsa av hunden genom ägaren, om jag säger så. Den hund vars ägare glatt och med total oförståelse för att det är ett djur vi pratar om fnyser ”han är så snäll så” får mina barn inte komma i närheten av. Det är bland annat därför jag så benhårt håller på att döttrarna MÅSTE fråga ”får jag klappa hunden?”, även om det är en hund både de och jag känner. Dels är det för att jag inte vill göra skillnad på kända och främmande hundar (enklast så), och dels är det för att jag vill ge både ägare, hund och i viss mån mig själv möjlighet att känna av läget.

          Det verkar som jag gör värsta stora grejen av det här… Men som kontrollbehovsmänska har jag ”tvingats utarbeta en ’mall'” att hålla mig till för att känna mig säker i situationer jag annars kanske inte klarat av (jmf t ex grodmansdräkt på mina små barn när de äter: de kan kladda och jag kan andas ;). Genom att göra det till synes komplicerat blir det i slutänden enkelt!

      2. Tro mig, jag är inte den som visar min rädsla utåt så det skulle oavsett inte vara något problem.
        Dessutom har jag ”turen” att vara pälsdjursallergiker, så jag slipper oftast undan av de anledningarna.

        Och förresten, ett liten shettis hade nog även jag klarat av om det vore så.. 😉

        (Och inte skulle jag vara rädd att skicka mitt barn på ponnykalas heller – det låter ju superskoj – bara jag slipper följa med!)

        1. Då är du mycket modigare än jag Alfva! Jag får puls och blir nervös så fort jag kommer nära en hund i stort sett, inte en challe att jag skulle lyckas hålla det inom mig 🙂

          Hehe! Jag har inte ”turen” att kunna ”skylla” på allergi. Men som tur är har jag bara mött förstående människor när jag berättat om min hundrädsla. Det är nog ganska accepterat i samhället idag att vara lite rädd för hundar känns det som?

          Hade du bott närmre hade din fina lilla tjej gärna fått komma å göra våghalsiga balansövningar på EmmaLis kalas – jag har ju sett att hon är rätt ”vild” av sig 😉 bara du skickat med nån annan vuxen så kunde du suttit i stallet och druckit kaffe under tiden!

  2. Shetlandsponnies är jag lite skeptisk mot. Ju större hästar dess tryggare känner jag mig. Kanske för att de få jag träffat varit lite väl snabba på tjuvnyp. När det gäller hundrädsla kan jag förstå det på ett plan men inte på riktigt. Jag har alltid älskat hundar. Däremot låter jag faktiskt i princip aldrig vår hund hälsa på barn. Han är inte van. Han är för ivrig, lite för klumpig och kan lätt utan att mena ont alls skrämma en liten från vettet och då är det bättre att säga nej tycker jag. Haken är lite hur man ska säga nej utan att späda på rädsla. även en hur ”snäll” hund som helst som gärna tacklas, vill knycka nappar, leksaker eller hoppa runt och som är i 45 kg klassen skulle jag bli lätt rädd för om jag hade mitt huvud i samma höjd som han. Det där är klurigt.

    1. Jag tror det är med små hästar som med små hundar: ju mindre ju lättare att de får vara ouppfostrade. De shettlandsponnysar som finns i stallet där EmmaLi rider ÄR verkligen uppfostrade, trevliga och vana vid barn och ridskoleverksamhet.

      Om någon, t ex min väluppfostrade [sic!] dotter, frågar om de får klappa hunden så tycker jag du ska svara: ”tyvärr, han är så hungrig!” (med en sund blick på den som frågat). Det blir humor och allvar på samma gång. Hundar – och hästar – ÄR djur och ingen kan svara för hur en viss situation kan uppstå. Jag har läst om alldeles för många bitna barn där jag mellan raderna nästan kan bita mig i svansen jag inte har på att det egentligen inte är hundens fel att den bet…

  3. Ja precis, om alternativen inte presenteras så vet dom ju inte vad som missas heller. Och sen kanske inte alla heller är intresserade. Men sånt kul kalas det måste bli för barnen!! 🙂

    1. Du fångar huvudet på spiken direkt!

      Det vore ju väldigt tråkigt att stå i stallet med bara hälften av ungarna för att resten av dem (eller kanske deras föräldrar) ångrat sig på vägen. Då hade kanske ett annat barn kunnat få möjligheten att följa med i stället?

      EmmaLi tycker det ska bli jätteroligt med ett ponnykalas. Jag hoppas fler tycker lika samma 🙂

  4. Oss behöver du inte fundera på 😉 (om vi nu fanns i tankarna :D) – vi tar gärna tigerkalas istället för hästkalas 😀 Åhhhh kattungar! *livsfarligt*

    Och när det gäller hundar så tycker jag det är väldigt viktigt att barnen lär sig respekt, jag har lärt V både att alltid fråga och att hunden ska komma till honom och inte tvärtom samt att man alltid närmar sig djur framifrån och klappar framifrån. Om hunden hoppar eller han tycker den är för närgågnen ska han sätta upp handen, inte backa och säga NEJ med ”stor” röst. Ibland behövs påminnelser men han är rätt duktig faktiskt, svårast är det när vi träffar på hundar hemma hos vänner (som typ hos Melkermamman) för då är det ju svårare att hävda ”hundar kan vara farliga” – han undrar ju då varför de har en farlig hund i sitt hem 😉

    1. Ååh, då blir nog Emmi lite besviken! V var den första kompisen hon räknade upp… vågar han inte?

      ps. Det kanske blir pannkaka av kalasidén innan den ens lämnat planeringsstadiet 🙁

      1. hmm, i alla fall inte utan att vi först ”övat” tror jag – men jag kan ju såklart fråga 🙂 Men om det blir ”platsbrist” på själva ridkalaset tror jag inte han blir ledsen över att lämna sin plats till någon mer hugad spekulant om man säger så 😀

          1. Om det är ett ponnykalas hon vill ha är det det hon ska få tycker jag! Vi kommer självklart GÄRNA oavsett kalasform, menade inte alls att vara motvalls ville bara inte ta upp en plats för något hästtokigt barn som hade haft ännu mer skoj. *kramar* vi har ju hästar i vår närmsta krets 😉 så vi har gott om tid att öva. 🙂

            1. Va GLAD jag blir nu vännen!! Trodde du inte ville alls!

              V är en av de självskrivna kompisarna (oavsett hästtokar) eftersom han var den hon nämnde allra först när jag bad henne fundera på vilka hon ville bjuda! 🙂

    2. Fast just när det gäller min hund så finns det ju en anledning till att jag håller den kort när vi har barn hemma… Det är inte den hund jag känner som jag litar mest på om vi säger så. Det sagt så oroar jag mig inte det minsta för något oprovocerat från honom eller att ens något provocerat skulle bli mer än skrämmande. Men det är bara onödigt att utsätta honom för onödig påfrestning. Det är inte lätt att se ut som ett gosedjur och vara ointresserad av att gosa

      1. Det där är så klokt och viktigt tycker jag: vad hunden (eller katten eller hästen eller kaninen) vill är i såna här situationer mer viktigt än vad den mänska som vill klappa honom skulle vilja!

        ps. jag tror förresten inte att Marina menade att er hund är farlig, utan att det var ett exempel på en familjehund vi båda känner 🙂

        1. Nä, jag vet att hon inte gjorde det, jag bara menade att min hund kan bete sig på ett sådant sätt att han kan hamna i kategorin farlig, men det är jag som ägare som ansvarar för att det inte blir så. Min hund gillar inte barn, även om han idag tolererar dem och tom med tycker om några stycken. Och vem vet, några år till så kanske han tycker ungar är det bästa som finns…

  5. Om Elliot får välja så kommer han gärna på ponnykalas (inte hans mamma emot). Han älskar hästar och vill gärna rida.

    Vi har funderat på att sätta honom på nån form av ponnylekis men han behöver nog bli 3 år först.

    1. Jaa! Superduperkul! Blir jätteglad då! – och EmmaLi också, hon gillar ju ”Pontus” 😀

      Det som är bra på det ponnylekiset där vi hänger är att alla hästar är så små, och snälla. Jag visste inte ens att den här typen av ridskolor existerade, på ”vanliga” ridskolor har de kanske en eller några få små shettisar (som hästsällskap) och barnen måste vara 5-6 eller t o m 7 för att få börja rida lektioner.

      Kanske kan ni få hänga lite på stuteriet ovanför er? Sicken dröm för en hästtokig!

      ps. jag hittade din kommentar som hade fångats i skräppostfållan: gissar det är nuffrorna i epostadressen som är boven i dramat? ;p

  6. Vet att vi inte är medräknade i detta då toss är för liten (om vi nu är medräknade alls ;)) men jag vet en som skulle tycka de va JÄTTESKOJIGT att gå på ponnykalas! Det är ju djur 🙂 och våran tös ÄLSKAR djur (kanske inte alla älskar henne lika mycket, läs Fissan, men ändå :)) Hoppas verkligen att goa lilltjejen får ett ponnypartaj! Och skulle de va så att nån hoppar av i sista sekund så kan ju vi alltid hoppa in 😉 hi hi. Krams

    1. Ida är förstås lite för liten att kunna hänga med på en ridlektion, men om ni vill hänga med till stallet nån gång går det såklart jättebra! Hur har ni det på onsdag?

      ps. om det blir sent avhopp ligger Idag högst på listan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *