Via bloggamrater kan man få uppslag till tokiga infall! Som t ex att hänga namnade pepparkakshjärtan i sin gran… indirekt inspirerad av en blogg från USA mailade jag på vinst och förlust en förfrågan till duktiga amatörkeramiker Anmaja (vars blogg jag läser) och vips hade jag fem (jaa, hon hade lagt i ett God Jul-hjärta i paketet också!) fina hjärtan att dekorera med! Ödets ironi gjorde att jag tvekade på att beställa hjärtan med månsnamnen också… nu blidde det inte så. Och nu är det för sent…
Nu återstår egentligen bara ett problem. Vi ska förmodligen inte ha nån gran i år. Eller njo, kanske måste vi det ändå? Fast den får stå på groggverandan på framsidan och lysa istället för inne i värmen. Fördelen med att ha den utomhus är att den inte behöver vatten. Nackdelen är att vi inte har nån rejäl utomhusbelysning. Men. Fördelen är att den inte behöver vatten 🙂
ps. vi har premiärinvigt holken i badrummet här nere! inte för att det gick direkt smärtfritt (det kommer väääldigt lite vatten ur en orengjord cistern) och jag kan bli typ galen på att saker inte görs pedant-snyggt men juppjupp, nu är vi tillbaka ur trångboddheten på dassfronten!
Oj vilka fina. Människor som har tålamod att pyssla med sådant där är för mig en gåta. FÖr mig skulle det sluta med kristyr över hela kakan 🙂
Sv: skönt att läsa att jag inte är själv. Hoppas på bättring nu när det blir en till men ja, det kanske bara blir värre?
kram
jag är också förundrad! och det är därför jag köper färdigt istället för att pilla med själv 🙂 fast de här är ju i stengods iofs, och ”kristyren” är inte äkta, så det var kanske lite mindre pilligt än med riktiga pepparkakor?
Fina dom e!
Gran inne behövs ju inte!
nä, bara den är grann!
Det var ett tag sedan vi ”hördes” och jag har läst i kapp en del. Du har haft en hel del omkring du… Jag hoppas innerligt att ni får en lugn och skön jul. Det låter som att ni kan behöva det.
Kram!
tack anne! det är bättre nu. mycket. men… äh du vet. så, tack för omtanken! och önsket. detsamma tillbaka till dig!
Ja, det var ett tag sen jag var här också, men oj vad ni har gått igenom med Emmali. Inte kul.
HOPPAS att det bara går framåt nu.
USCH vad jobbigt att gå igenom allt detta med sitt lilla barn.
Kram!
jadå! nu går det uppåt framåt i fulla muggar 🙂
He he he – ni är roliga som diskuterar om hur pilligt det är att sätta ’kristyren’ på stengodset. Skulle nog vilja påstå att jag darrar mer på mina evigt ständiga hjärtan än de ätbara. ;-D
Jag lider med dej för att den söta fina kissemissen är borta, till jul och allt. Jag förstår precis hur det känns, eller trooor att jag vet. Min Lussekatt var lite låg ett par dagar, åt inte, kissade inte och jag kände en gastkramande skräck att det var nåt jättefel. Men i förrgår kvicknade han till och nu är han lika glad som vanligt. Vi hade problem med en vattenläcka här i lördags och de klorerade vattnet extramycket. Hjälper ju inte att koka bort det…
Mycket konstig svar från läkaren som inte kunde stava flickans namn rätt och upprepade sig… Hoppas det är lugnt på fronten nu.
GOD JUL!
Anna-Anmaja
Tror du inte att keramikhjärtanen är för tunga i en grangren? Det funkar förstås om du sätter dem längst in vid stammen. Men då syns de ju inte så bra, ha, ha. Jag hänger mina i fönster, på dörrar eller låter dem ligga på bordet.
A
jooo, det har jag inte tänkt på? det kanske de är (för tunga alltså)… då får de hänga i fönstret istället!
det är väldigt läskigt när djuren blir sjuka. eftersom de på samma vis som små barn och gamla inte uttryckligen kan förmedla vad som är fel blir både oron och rädslan större. tur att Lussekatten kryade sig själv och fort, hejja kisse!
jag läste faktiskt om vattenproblemet hos er när jag av en kyrklig anledning hamnade på Östrans (heter den så?) hemsida. tänkte genast på dig men glömde fråga i min kommentar hos dig igår. det är okej nu förstod jag det som? härlig vattenlös jul det hade blivit annars liksom…
för alla dina vänliga ord, och stengodshjärtan, tack! å ang icke korrekturläst provsvarsbrev håller jag naturligtvis med dig på alla punkter.
GOD JUL tillbaka, och krams!