Lösenordsskyddad: 25/6 – om en midsommardag.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 10/6 – mera om myggad Maali.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







10/6 – om en brutalt myggbettsangripen EmmaLi.

Jag har räknat. Minst 40 bett har hon på sig lilla nosen… och de ser värre ut idag än för fem dar sen när hon blev biten. Stora röda otäcka ringar runt alla utslag hon kommit åt att klia på. En hel har t o m blåmärken runt sig.

Till slut blev det Tavegyl, och Xylocain. Nu ligger min stackars lilla Maali för första gången på över två år i sin säng dagtid och snusar lugnt. I rummet bredvid snarkar lillasyster. Tänk om det jämt vore såhär att vara föräldraledig ;) förutan oron över treåetthalvtåringens myggattackerade kropp vore det en perfekt eftermiddag…

ps. innan hon somnade hade hon väldigt dålig blodcirkulation (isbitar till händer, fötter och nästipp) och stora svarta pupiller. jag sätter det på Tavegylkontot?






9/6 – om en dyr vindpust och en nästintill tropisk natt.

Antingen hade nästan hela skatteåterbäringen gått åt, eller så tar vi det på raKETens trafikförsäkring. Jaa. Det var en dyr jefla vindpust, den som drog min bildörr in i den grannparkerades… Jag, den pedantiskt försiktiga och löjligt kontrollerande, är en parkeringsskadare. Mjau.

Gränsfall mot tropiskt natt när min smärtsamt överfulla blåsa tillät mig rulla i säng runt kvart i två inatt. Fast sen föll det lite sommar-regndroppar och jag anar att termometern sjönk en smula. Under dagen blev det sen riktigt kallt. Typisk svensk sommar!






26.5 – om svårt att sova.

En nosning från den 26 maj 2010 kl 02:58, som aldrig blev publicerad. Den passar nästan kusligt bra exakt ett år senare… förutom att Milla nu sover i eget rum. Ett helt år?! Och det känns som igår…!?



Jag ligger vaken. Ett flygplan passerar långt ovanför huset. Blåsten rasslar till i markisen. Makens tunga andetag övergår i dragna stockar. Milla ynffas lite i sin korg, drömmer. Jag tassande nyss in till EmmaLi. Hon snusade med yvig kalufs och armarna fridfullt vid öronen. Min fina familj. Imorgon ska jag pussa er blöta. Och blåsa såpbubblor. Jag älskar er.






25/4 – om påskens annandag.

Igår var en riktigt bra dag för

  • EmmaLi och jag hade årets ”barfota i gräset”-premiär!
  • båda barnen hade roliga simlektioner (å Emmi köpte sina förtjänade simmärken!)!
  • vi hade en himla trevlig påskmiddagsfest!

Idag är en bra dag för

  • imorse åt vi årets första frukost på altanen (26 vindstilla grader före halv tio)!
  • Milla somnade sin förmiddagssömn utan fajt!
  • i en hel timme lekte EmmaLi järnet (själv) med de igår fådda Hello Kitty och hund i transportbur!
  • vi har redan städat undan middagen från köket (shit?! man måste tydligen inte vänta i tre dar att ta hand om disken!?)!


:)






Dagsens tips: fluffa inte soffan för mjuk…

…för då finns det risk att kroppen tror att den ligger i en säng och somnar stenhårt och gosigt klockan halv nio på kvällen. När den sen vaknar två och en halv timme senare är det oändligt långt till tandborsten och när tandborste, toalett och handfat äntligen passerats… ja, då tror kroppen det är morgon. Blä. Går fetbort och är dunderfel.






9/4 – om värmande sol i lä, och ett förmiddagspussel.

Milla sover i sin vagn på altanen medan Maali för första gången (tror jag?) pusslat stora lantgårdspusslet på alldeles egen hand! Görstolt kom hon ut till mig där jag stod och rullade vill-inte-somna-men-är-asatrött lillasyster. Lilla pusslerskan ville såklart visa mig vad hon gjort :)



Aprilsol värmer härligt i lä från isande havsvind och i eftermiddag blir det lekplatsdejt, som förr! – med Facebooksamlat gäng: det är la rätt very much nutid att ragga sällskap via fejjan!?

Men först, lunch!






4/4 – om sömnens stilla skönhet.

Igår kväll smög jag som vanligt in i barnens rum på väg till vårt sovrum. Jag blev stående framför EmmaLi i en evighets sekund; hennes vackert bleka lilla ansikte i skenet från min mobil, total frid och ro, en andning så stilla att den knappt märks. Den mjuka näsan, pannan alldeles slät, lilla munnen i en min av avslappnad sömn. Hon låg på sidan med ena handen mellan kudde och kind och då jag strök hennes hår drog hon försiktigt in även andra handen som stöd vid kudden. När evighetens sekund började övergå i minuter blev jag rädd att svämma över och väcka henne. Jag vände mig om, stod i mörkret och lyssnade till de djupa andetagen.

I Millas säng låg vår lilla kerub på tvären. En pjamasklädd fot stack fram under täcket. Knappt öppen mun och en sömn lika fridfull som sin systers. Jag smekte fina yngsta dotterns panna och drog efter andan. Det här var ögonblick att spara. Att memorera. Att plocka fram när vardagen och trotset och disken vuxit över tröskeln och tålamodet är så lågt att stämpeln ”misslyckad” redan är beställd, betald och skickad från leverantör. Det här är livet som passerat. Imorgon väntar nya utbrott (”inte den mössan!!”), nya upptäckter (”dääh!?”), nya snorservetter och blöjor och smulor på mattan. Men också nya blöta pussar, nya lyckotjut av syskonkärlek, nya danssteg i vardagsrummet och nya ”jag älskar dig mest!”. Men just där och just då, rofylld sömn. Och ett kärleksminne jag gömmer för framtiden!






22/3 – om att somna på en femtioöring.

Jag kan inte med bestämdhet veta om det beror på förmiddagslek på ÖF, eftermiddagsaktiviteter med kompisar i deras fiiina stooora hus, för mycket frisk luft, ”elakt” spökande nya tänder eller kanske t o m är en rest från gårdagsens superskojsiga mammagruppsträff. Troligen är det en kombination av dem alla som fick lilla Milla att för en timme sen somna i ungefär samma ögonblick jag la ner henne på kudden tror jag. Utan välling!? Jag tyckte hon såg alldeles mätt ut på magen redan vid kvällspottningen så jag körde en rövare och testade läggning utan nappflaska innan tandborstning. Å det gick alltså görbra! - fast vi får la se om hon vaknar klockan fem för att hon är törstig… ;p

Även EmmaLi somnade efter soffmys med boken ”Snurran och fjärrkontrollen”. Tror jag iaf, det har inte hörts ett ljud där uppifrån. Att jag var ensam med kiddisarna nu ikväll (Tias har varit på kriskallat medlemsmöte med sin bowlingklubb) är säkert en bidragande orsak till att Maali varit gosigaste lilla nosen. Hon blir av nån anledning [nästan] alltid extra ”lätthanterlig” med ensam förälder!


ps. rubriken då? bara en påminnelse om att rota fram det lilla myntet som blir metallskrot om nio dar.






Lösenordsskyddad: 8/3 – om små nyanser av skugga i paradiset ;)

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: Dagsens tips: vänd annans klantighet till din fördel, eller, sov lite längre!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







26.2 – om uäääk [mobil nosning från sängen].

Magsjuk. Fryser. Trött. Rastlös. Illamående. Magont. Magont. Hungrig(?). Fryser. Mår illa igen. Huvudvärk. Trött på eländet.

De andra tre mår bättre nu och jag hör hur dom leker där nere!

ps. galla passar bättre i magen än i toaletten…






15.2 – om hur mycket jag inte tycker om leverpastej, eller telefonförsäljare.

En liten strålande miss Milla äter en sen frukost idag, vi har tagit sovmorgon bredvid varann i stora sängen och nu sitter hon vid matbordet leende lycklig, och pussar mot mig. Men. Jag kan inte pussa tillbaka… lilla sötnosen är nämligen leverpastejig från öra till öra… ♥

Telefonen ringer. I luren en sådär irriterande trevlig röst som ringer från ”Spärr och blablabla service”. Han söker Mattias. Jag hinner knappt förklara att han är på jobbet innan rösten snabbt som attan replikerar då får vi återkomma!. Som ni förstår är jag inte överdrivet intresserad av att de ska återkomma men killen är snabb. Nja vad gäller det hade jag tänkt fråga, men hann bara andas in: Klick.






11.2 – om mer nattskräck.

Jag kommer aldrig att vänja mig. Att försiktigt hålla mitt förtvivlade barn i famnen (inte för hårt för nejnej hon vill absolut inte vara nära) utan minsta möjlighet att trösta. Måste vara lugn fastän mitt hjärta bankar, alla instinkter vrålar HJÄLP HENNE men jag vet att jag inte kan. EmmaLi jämrar och värjer sig, gnyr och vill tillbaka i sängen, rullar ihop sig under täcket. Ligger i fosterställning. AJ. Skriker tyst. Inte i magen. Hon mumlar skräckslaget innan hon på en sekund slappnar under min hand och drar i nästa andetag djupa lugna stockar. Hon snarkar och ansiktet är så fridfullt som bara en sovandes kan vara.






10.2 – om tre på enåsextio.

Lilla kakbits-Milla har den senaste månaden glömt bort att vara kakbit; visst är hon fortfarande duktig på att äta och gå på toa, visst leker hon asabra med lite sällskap – under korta stunder helt själv – och visst är hon smidig att ha i sin vagn på promenad eller på stan. Men hon är INTE bra på att agera sleeping beauty… dagsömnen har ju varit vajsig de senaste två månaderna, och en bit innan dess slutade hon sova länge på mornarna. Tidiga (läs: ”tidiga”, kvart över sju halv åtta är väl ändå helt okej!) mornar har iofs sina randiga orsaker i den onda cirkeln intesovabrapådan-trötttidigtpåkvällen-vaknatidigarepåmorgonen så där får vi ”skylla oss själva” att vi inte kämpat bättre med rutinerna.

Men. De senaste veckorna har även nattsömnen trasslat bääd: hon vaknar i vargtimmen och gråter tröstlöst, hon är precis som vid dagssömn och tårarna är lika delar trötthet som annat. Det hjälper föga att pluppa napp, klappa, bära, vagga. Det enda som funkat någorlunda är att lägga henne mellan oss i vår säng, ett alternativ vi av flera orsaker helst undviker. Dels är sängen trång som den är, dels är båda våra barn av typen sömnpropeller. Men, eftersom Milla nästan redan från början varit en ömhetstörstande närhetsberoende liten nos får hon iaf dubbelt så långa sömnperioder mellan oss som i egen säng. Och dubbelt så länge betyder i vissa fall nästan en hel timme! GULD värt för utmattade föräldrar!

De senaste dygnen har det varit värre än nånsin men det gissar jag beror på snor, halsont, öronont och hosta. Som mest har hon sovit två timmar i sträck. Det där var nåt jag hade klarat av under amningstiden, nu går den typen av föräldraskap fetbort. Så. Medusin, hjälp! Och det fort!






5.2 – om ett förlorat Disneydags, glädjeämnen i en simhall och sömn.

Lördagsmorronsrutinerna rubbades ur sina cirklar när Philip visade myrornas krig istället för Disneydags imorse. Två samtal till kabeltv-leverantören senare visar det sig att det är ett planerat servicearbete som ligger bakom PLANERAT!? Men jisses. De enda som störs är villorna på vår gata… dvs max sju stycken (men alla är inte anslutna, det vet jag). Svårt då att meddela oss om detta planerade avbrott. Strömmen till vår förstärkare ska vara tillbaka ”senare under dagen”. Jotack. Ikväll är det Melodifestival. Klockan åtta räknas som senare hoppas jag?

Igår packade jag in mina döttrar i bilen och drog till Klitterbadet i Falkenberg. Det var en galen idé. Det gick jättebra först – förutom att jag gjorde en ruskigt snygg vurpa i duschen, tvi vale sicket skitgolv att ha i ett duschrum på ett badhus – för jag hade ju sällskap och hjälp av Linda å Ida i duschen och Marina och Viktor i poolen och både Emmi och Milla badade och simmade och höll sig fast i kanten och plaskade och retade tydligen lite badande runt omkring så då gick vi till ganska nyfixade badlandskapet och där skuttade de större barnen sig lyckliga bland vattensprutande djur, kokande grytor och rutschkanor. Ena sällskapet hade lämnat oss redan innan badlandskapet och det andra precis därefter. Så. I omklädningsrummet efteråt hade jag ganska fullt schå med två trötta busiga fikasugna små tjejer. Fikat tog kvickt slut och sen hade jag bara de trötta och busiga kvar… då dök en fantastisk liten kvinna upp från ingenstans och satte sig ner hos EmmaLi. Hon satt där och pratade med henne i ett par minuter så jag hann plocka i ordning alla våra pinaler. Jag grinade nästan av tacksamhet och jag såg att hon förstod vilken underbar nytta hon gjort. Tänk, ett kort kort avbrott i mammatjatet och jag kom i fas och kunde få med mig både barn och pinaler till bilen – som var parkerad typ hundratals miljoners meter bort…

Idag är jag en smula öm efter vurpan, men är såå glad att det var jag som trillade och inte nåt av mina barn. Apropå barn förresten så sitter den ena framför Pippi (hon visas ju även om kabel-TV:n är pajj ;) och den andra ligger i sin säng. Sovandes. Schö nö kåmprand pah!? Jag satt hos henne en ganska lång stund tills hon slappnats gosigt, och sen somnade hon. Kan det vara separationsångest som gör att hon inte ”vågar” somna själv på dagarna? För trött, det är hon ju tveklöst (somnar nästan ståendes, med snutten i hand och pannan mot spjälsängskanten)!

Tjenixen!






5.1 – om en trettondagsafton.

Min mamma åker till Afrika om en vecka (dubbla resor med Rosa Bussarna) och kommer vara borta i tre månader. Idag är hon hos mig och leker med barnbarnen, och lämnade en lite tidig ettårspresang till Milla – eftersom hon är bortrest på riktiga födelsedagen. Just nu sjungs visor ur Astrid Lindgrens värld hör jag, och mormorn får allt som oftast ta hjälp av Maalis kunskaper när minnet tryter!

Ikväll åker jag till Kålltorp för middag i damsällskap, och det blir nog när jag tänker efter allra första gången jag sover ifrån hela min familj?! Jeez! Aj need to gätt aut måår :)

Tjenixen!


edit, 6 januari kl 10:58

Årets hedbertska kräksjuka slog till inatt. På två fronter. Nu är jag fast i Kålltorp… vet inte hur jag ska kunna köra hem?! Magsjuk ensam chaufför blir mycket lök på snökaoslaxen och åtta mil är plötsligt oändligt långt.

Jag skäms. Har brutalt ont i magen. Mår illa. Och gråter lite av ynklighet. Fan.




edit, kl 16:02

Är hemma.

Tömde mig hos stackars Petra, fick hjälp att skotta fram bilen och körde sen på koncentrerad vilja och sista krafterna hem. Har aldrig varit så glad över mina egna skrynkliga lakan!!

Nu ska jag dö lite.
Ta hand om er!







2.1 – om att vakna av ont.

Klockan fem i natt vaknade jag av att jag hade ont i magen, så våldsamt och intensivt att jag blev rädd. I nåt som i smärtgrad faktiskt liknande förlossningsvärkar förlamades jag. Som en kramp i nedre delen av magen, över urinblåsan gissar jag.

Med Mattias hjälp försökte jag ta mig till toaletten kom bara till kortänden av sängen innan allt blev kolsvart. Ett nytt försök tog oss hela vägen fram – toan ligger granne med vårt sovrum – men eftersom jag höll på att svimma sittandes blev det ett kort och darrigt besök. Illamåendet hängde runt halsen och jag är förstås inte kompetent att avgöra om det och/eller svimningkänslan berodde på ontet i magen, eller på den akuta smärtan.

Till slut klingade smärtan långsamt bort såpass att jag (vi) lyckades somna.

Det börjar bli lite läskigt det här men mitt magont nu. Fast det jag vaknade av igår var en helt annorlunda typ av smärta jämfört med nåt jag haft tidigare… det kanske är två av varandra oberoende åkommor…?!

Mjau.






28/12 – om ett monster in da haus.

Nä. Det är inte lilla illarga treåringen. Det är inte heller fånförkylda har-fått-för-sig-att-dagssömn-är-av-ondo snart ettåringen. Maken är det förstås inte. Så vem återstår? Jo… jag. Med ont i magen, trött av nattvakningar, en smula febrig och i kanon gråtande barn växer hornen och ilskan vänds till största del mot mig själv. Vafan. Såå jefla svårt är det inte att vara förälder?! Men… helt ärligt hade några dagars jobb per vecka passat mig perfekt – sen sisådär ett halvår tillbaka :)

Att Tias kunde komma hem ett par timmar på lunchen idag gav mig möjlighet till supersnark och återhämtning. Tack! Men jeez så långa fyra eftermiddagstimmar kan vara… Nu, en dag kvar sen har jag älsklingen hemma hos mig i oändliga fyra dagar! Tjohoo!

Tjenixen!






7/12 – om EmmaLi och EEG (del 1).

Uppspelt, peppad och med stenkoll på hur det ska gå till (internet är fantastiskt!!) läste lilla Maali och jag godnattsaga drygt två timmar senare än vanligt. Vi har gjort som sjukvården rekommenderar, och planen är att väcka henne tidigt tidigt tidigt imorron. Tror Mallias har satt klockan på fyra men jag ska smyga fram den till fem. Det är ju ingen nytta till att de båda somnar över pärlplattorna imorron… eller, va tÿsan gör man sådär tidigt på morronen? Det la inte ens så morronbarn-TV dragit igång så dags?

Önska oss gärna lite lycka till med en spark i baken. Virtuellt alltså. Annars måste ni lova skrapa av snöslasket från skorna först…!






Lösenordsskyddad: 7/12 – om Milla Långstrump.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 3/11 – om snormängd from hell.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







27/10 – om korrekt korrigering.

Efter en korkad powernap i soffan igår kväll låg jag vaken och snurrade i sängen i flera timmar. Tio i två blev jag plötsligt klarvaken. Som i en aha-upplevelse stod förklaringen till märkliga klumpen på toacisternen uppenbarad inför mig i mörkret; den var del av ett jättefel.

Det är nu den gode hantverkaren skiljer sig från den sämre: inte en enda (synlig) suck i vår riktning och saken är på väg att bli biff. Hur tillrättningen ser ut på fakturan vet vi ju inte än men än så länge sjunger hedbertarna Röörtjäänst *klappklappklapp*.

EmmaLi var lite vissen när jag hämtade på förskolan i eftermiddags. Väl hemma visade tempen 38,9, lilla kaminen kröp ihop i mitt knä på ett uppenbart sjuk-Maali-vis och när hon för andra gången på en knapp veckas tid blir alldeles kritvit och yr bokar jag läkartid tills imorron.

Mycket kändes i natt apa och skit. En samling tur i oturliga sammanträffanden gör att apan förvandlats till en liten trumpen hund. Det kunde varit värre? Och hujedamej må det inte vara nåt allvarligt med EmmaLisen…

Mjau.