5/2 – om kylan.

Får thö räccord; de senaste dagarnas låga temperaturer över Sverige gör vintern till en vinter jag gillar. Fördelen med att kvicksilvret står så lågt är att det är vindstilla. Det är klart att 13 minus är lite kyligt, men 2 plus å tolv sekundmeter havsvind är inte sommar det heller.

En tunn skorpa snö täcker marken här hos oss vilket i kombination med nattens fullmåne gjorde vargtimmen vackert norrlandsdagsljusig. Hur jag vet? Tja, när familjens yngsta inte sover gör inte vi det heller…

Nåt annat den lilla snöskorpan täcker är förrädiska isfläckar, men det får det vara värt! Aj löv vinter som är så här långt ifrån den normala västkustska!






21/1 – om äntligen lite snö.

Så kom det så äntligen lite vitt! Inte mycket, men med stora vackra flingor som fick barnen att storögt studera det efterlängtade genom fönstret. Det större av våra små barn blev förresten alldeles till sig i brallan: ”Mamma! Mamma! Då kanske tomten kommer nu!?!”




Ikväll har det säkert regnat bort, men tills dess kan vi lyckligt sjunga heeej mitt vinterlaand!






10/1 – om tidsfördriv i väntan på bilpoolarna.

20120110-235914.jpg

ganska tidig och härligt krispig nyårsaftonsmorgon!

Det finns otroligt många onödiga men skojiga appar att leka med. ”Tiny Planet” är en av dem; finns i en AppStore nära dig :)






29/12 – om lite blått på himlen.

Helt galet förvånad blev jag när jag imorse fick se halva himlen i blått mellan molnen! Nu är ordningen återställd (förstås) men för tüsan, vi går åt ”rätt” håll nu = vinter/vår/sommar. Fast däremellan stormar det nog snart igen?

Inomhus är det grått och dassigt hos oss nu. Jag håller på att få en minor depression över hur jefla stökigt det är hos oss jämt. Det hjälper ju inte att försöka plocka iordning i ett rum för på nåt vänster blir det då ännu stökigare i ett annat. Tvätthögarna växer på båda sidor (rent och smutsigt), leksaker dräller över alla brädder – trots att vi faktiskt inte har så mycket prylar som många andra har jag förstått – och dammtussarna jagar dammsugaren med lömsk precision. Vi skulle behöva en veckas semester utan älskade döttrarna för att få ordning på ens en bråkdel. Men nä det går ju inte.

Dessutom mår jag skit idag och huvudet är tungt som bly.

Nu har jag gnällt färdigt. Tack för att du ”lyssnade”!






9/10 – om att slippa frysa om fötterna.

Mina (fyra eller fem år) gamla bästa-nånsin-vinterskor Merrellstövlar har använts så flitigt att de faktiskt gått sönder: ett hål i sulan gör iofs inte så mycket så länge det är torrt, men så fort det blir det minsta fuktigt ute blir strumpa och foten däri detsamma. Så. När EmmaLi och jag var på Freeport i förra veckan passade jag på att uppdatera skohyllan med ett par efterföljare i samma märke.

Nå. Dilemma uppstår då när rabattflitigaste företaget just nu – gamla Hemtex ligger i lä! – skickar hem ett erbjudande till mig om 40% på t ex ett par finfina Timberland. Fraktfritt dessutom. En miss i maskineriet gjorde att det råkade bli en 50%-ig rabatt istället – fast då fick jag själv stå för frakten :) helt okej Ellos.

Så. Nu bar det sig alltså inte bättre än att det står två par varma goa vinterstövlar här hos mig och väntar på kylan. Lämna tillbaka? Tyvärr är det för sent att lämna tillbaka de Outlet-köpta, och de brutalfyndade Timberlanden… njä, ett par vita mockastövlar är ju så himla mycket jag liksom ;) Båda är gifvetvis vattentäta så det finns inga hinder ens för den västkustska vintern att tillåtas attackera. Snart kan du känna en doft av impregneringssprej på en lekplats nära mig, å då vet du var det kommer ifrån!






20.2 – om en högtryckshelg.

Det är inte bara utomhus solen skiner för äntligen har vi börjat få liite fason på Villa Morkullas stökkaos. I vårt sk skräprum (tidigare kallat, ”bibliotekskontor”) har ömång athers klädhögarna – rentvätt, badkläder, urvuxet, sålängeplacerat osv – snart vuxit förbi både soffa och skrivbord. Planen var att inte låta golvet försvinna totalt (och då låtsas jag inte om att vi säkerhetsgarderat med en liten och flyttbar matta framför garderoberna… ;) och tjohej plan genomförd.

Igår, medan mina tre M sysselsatte sig annorstädes, tog det en typ hel dag för småinfluensade ullisar att få fason på foton och ramar men nu är både trapphall och en av vardagsrumsväggarna bra micket mer dekorerade än de var i fredags. Vem behöver fondtapet när man har för mycket tavlor i sitt hus? Liksom :)

Idag, medan de små döttrarna lekte (och var lessna, Milla är allt bra svårpassad alltså) hos sin farmor och farfar, körde Tias och jag ett megarejs med urvuxna och snart iväxta barnkläder. Eftersom vi åker till sol och pool om några veckor behövde vi få ordning på en helt annan kategori outfits än de ungarna går omkring i i februari. Men jeez amalia så mycket outfits det finns hos oss… nyshopping sas icke necesare est. Om inte Maali växer huxflux på alla breddar?

Ännu har vi lång väg att vandra (kontoret ser för den ovetande fortfarande ut som komochhjälpmig och källaren… ja jisses…) men nu är vi iallafall på kvarts färdiga med semesterpackningen – mellan våra till viss del snigga väggar!






Lösenordsskyddad: 12.1 – om ny snö på Morkullan.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







30/12 – om att avsluta året på plus?

Väderleksprognosen nosar kring nollstrecket runt nyårsafton och jag undrar hur många bilar det blir i diket i min landsända då. Vi hedbertar håller oss hemmavid, och vinterskodda men obroddade raKETen står troget och stadigt på garagenerfarten. Idag var det förresten under några timmar en ruskigt vacker vinterdag. Jag hade naturligtvis inte kameran i näven och fick nöja mig med iPhone-linsen.

Ullisar avslutar härmed tjugohundratio års nosningar (tror inte jag hinner kludda nåt imorron?!) med att önska

ett hejdundrande härligt avslut
och ett fantastiskt Gott Nytt År!

Tjenixen, goa nosare och vänner!






Dagsens tips: häng dina älsklingar i granen :)

Via bloggamrater kan man få uppslag till tokiga infall! Som t ex att hänga namnade pepparkakshjärtan i sin gran… indirekt inspirerad av en blogg från USA mailade jag på vinst och förlust en förfrågan till duktiga amatörkeramiker Anmaja (vars blogg jag läser) och vips hade jag fem (jaa, hon hade lagt i ett God Jul-hjärta i paketet också!) fina hjärtan att dekorera med! Ödets ironi gjorde att jag tvekade på att beställa hjärtan med månsnamnen också… nu blidde det inte så. Och nu är det för sent…

Nu återstår egentligen bara ett problem. Vi ska förmodligen inte ha nån gran i år. Eller njo, kanske måste vi det ändå? Fast den får stå på groggverandan på framsidan och lysa istället för inne i värmen. Fördelen med att ha den utomhus är att den inte behöver vatten. Nackdelen är att vi inte har nån rejäl utomhusbelysning. Men. Fördelen är att den inte behöver vatten :)

ps. vi har premiärinvigt holken i badrummet här nere! inte för att det gick direkt smärtfritt (det kommer väääldigt lite vatten ur en orengjord cistern) och jag kan bli typ galen på att saker inte görs pedant-snyggt men juppjupp, nu är vi tillbaka ur trångboddheten på dassfronten!






19/12 – om lite tårar kvar.

Mattias åkte precis till jobbet, Milla sover ”förmiddagssömn” och Maali är hos sin mormor. Jag sitter här ensam vid köksbordet och har ont i magen. Plötsligt känns livet både tyngre och lättare. Jag tittar på fotografierna från lilla månsens sista dygn. Och jag ser att hon är jättejättesjuk*. Det gör inte saknaden mindre, men på ett vis faktiskt lite lite lättare. Hon har inte längre ont, hon slipper må illa och hon slipper hunger och törst. Den katt jag saknar, den friska gosiga lyckliga lilla pälsen, är sedan ganska länge borta. Den katt vi hjälpte från livet var ynklig, rädd och sjuk. Beslutet var egentligen aldrig svårt att ta, kärleken till Schweppes är naturligtvis större än viljan att till varje pris ha henne kvar hos oss (du som har djur förstår hur jag menar)… men saknaden och sorgen är stor. Hjärta och hjärna är inte helt i fas. Ännu.

Ute yr stora snöflingor och jag börjar våga hoppas på en vit jul. EmmaLis pulka är ganska trasig – vad är det för märkligt stenhårt grus de lägger på trottoarerna? – och kanske är det ett alltför sent önsk till tomten, men om han hinner slänga in beställningen till sina nissar i fabriken vet jag en liten tjej som hade blivit glad!

Mjau.


*de bilder där sjukdomen syns som mest ångrar jag att jag tog, men jag kan ändå inte radera dem… märkligt, jag vill glömma men ändå minnas? mycket konstigt…






13/12 – om ett nästan missat luciauppträdande.

Medan pappan och lillasyster skuttade iväg och håvade in glömda tomteluvan hann Maali ångra sig. Hon ville inte vara med i årets upplaga av lussekonsert på Bokens förskola. En go ”fröken” letade med en jättejätteledsen liten tomtetjej i handen upp mig bakom flocken av måste-trängas-alla-ska-stå-längst-fram åskådare. Med tårarna sprutande i den brutala iskylan (tusen minusgrader och miljarders sekundmeter vind, det är verkligen en asabra idé att fira lucia utomhus med så små barn) lugnade sig lilla tomten när vi efter en kort stund i Blåbärsavdelningens värme bestämde att jag kunde stå med i luciakören. Lite bakom sådär. Gömd typ men ändå inom handhållet avstånd.

På sätt och vis förstår jag min lilla flicka. Med alla ihopträngda människors ansikten tätt framför sig blev scenskräcken för stor. Vad hjälper det att fröknar och kompisar är tätt intill och att alla luciasångerna är inövade till närmast imponerande perfektion när publiken är så ”påträngande”? pliis vidga ringen, backa tre meter, ge barnen lite utrymme och, framför allt, låt fler vuxna komma åt att se sina små underverk!? Å ja. Det var fler lessna barn där framme att inspireras av. Så nä. Jag var inte ensam förälder vid kören. Men usch. Jag fick bita mig i läppen för att inte hyscha mamman som sjöng med… fin sångröst hade hon förvisso, men det har ungarna med – å dom hördes ju knappt även utan överröstning från sångsugna vuxna!!

Förra året filmade jag förresten lite av den bedårande kören, som då hade gott om plats framför en hukande föräldrapublik. I år var kameran i näven på triggerfinger-förfryst husband och därför blev det inga filmer. Men en reprissändning går kanske för sig? Varnar för crappy och darrig bildkvalitet, men ljudet är under omständigheterna försvarbart. Och det är ju det som gills mest i såna här sammanhang :)



Maali är förresten den lilla tomten i mitten,
hon som försiktigt börjar applådera först av alla efter andra sången!


Och vill du läsa lite om hur det var förra året så kan du göra det här! Nästa år är frågan om det är mödan värt att vara med om inte upplägget blir annorlunda? Efterföljande glögg-, lussekatts- och pepparkaksmys blev glest och vindpinat. Mysfaktorn var trots alla gulliga fröknars och pedagogers uppmuntrande glädje låg om jag säger så, för hur många två- och treåringar kan äta små förskolebakta pepparkakor med tjockaste vintervantarna på liksom?

Tjenixen!






Lösenordsskyddad: 8/12 – om EmmaLi och EEG (del 2).

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 5/12 – om att ta tillvara på hjälpsamheten!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







4/12 – om lördagsmys.






30/11 – om för kallt för tösalt.

Pulkor, snöslungor, tjocka halsdukar, piassavakvastar och tösalt: storsäljare under november månad? Här hos oss på mellersta västkusten har det fallit mycket modesta mängder snö, molnen blåste väl bort kan tro… isvindar har vi desto godare om nämligen. Precis som halka. Nu är det dessutom för kallt för saltet att verka? Och mina tjocka gosvantar har sprungit bort. Bu.

Är det förresten nån mer än min man som empiriskt vet att vanligt grovsalt funkar fina fisken på branta garageuppfarter?

Tjenixen!






23/11 – om en bit av det som är färdigt och två sjukhusbesök.

Jag lovar att på obestämd framtid fokusera på det som är bra i renoveringskaoset. T ex är det till viss del jättefint på nya toaletten här uppe!


I eftermiddag ska Maali till Barnmottagningen igen, bl a för kompletterande blodprov (ett urinprov fixade vi själva imorse). Hon är peppad till max (har pratat om det på dagis!) men jag är inte säker på att det kommer gå helt smärtfritt när vi väl är på plats. Hoppas det räcker med stick i fingret iaf så vi inte behöver kämpa med en sänka (heter det så?)…

Vi har fått tid till EEG också. Så skönt att sjukvården respondat kvickt och seriöst på vår oro över Maalis båda yrselanfall. Om två veckor ska vi infinna oss, klockan åtta på morronen. Jag är skitnervös, både för resultatet och för hur själva testet ska gå: hon ska sova är det tänkt!?

Ute blötsnöar det. Mer västkustsk vinter.

Tjenixen!






20/11 – om hej till ett västkustskt vinterland från en grindmontör.

Vinter i Varberg, dvs blötsnö och risk för underkylt väglag. Å så var det slut på väderrapporten

Genom en kompis har jag fyndat två begagnade spänngrindar som nu effektivt håller Milla (och vid behov även kloka Maali) från att rymma ur köket och upp för stentrappan till övervåningen. Källardörren sitter i en öppning på opraktiska 70cm och det verkar som att nästan alla grindtillverkare valt att lägga minimimåttet på 72cm… säkert för att retas? Men ullisar låter sig icke retas [sic!] och modifierar IKEAs trämonster till att passa behoven. Om det blir såg och borr eller en betydligt enklare buntbandslösning ger sig när beslagen är på plats. Håll tummarna för snickare hedbert; som inspirerad av proffsen nog måste inleda arbetet med en fikarast :D

Tjenixen!






Lösenordsskyddad: 27.2 – om snott rakt av, och snark.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







25.2 – om sport eller barnuppfostran.

Ja faktiskt! Vart fjärde år menar vi den TV-vänliga töntsporten när vi pratar curling.

Igår kväll/natt provocerades jag av Sveriges passivt defensiva spel mot meriterade skottarna i Storbritanniska laget. Vid särspelsmatch mot semifinal gäller enbart vinna och att skipper Niklas Edins fegspel lyckades slarva bort en bra ledning var mer än lovligt irriterande.

Ännu mer irriterande var att jag lyckades hålla mig vaken till tredje sten från slutet i avgörande sista omgång (den elfte). En timme senare vaknar jag. I grymt skev position. Å inte får jag sova inatt heller: Edin lyckades tydligen smälla till i sista ruta! Nu väntar omöjligt möte mot Kanada. Tur vi har TV i sovrummet…!






23.2 – om medkänsla.

Jag vet inte vad hon heter kvinnan i Whistler Mountains mixade zon men det spelar ingen roll, jag kallar henne Låg EQ. Att köra upp mikrofonen i nyllet på sorgsna idrottare och/eller ställa sina för flera timmar sen planerade frågor utan hänsyn till föregående svar känns så jäkla Aftonbladet. Nog står SVT över det där?

Nu hejjar vi på Anna Holmlund i skicross! Jisses va stor hon är tjejen – huvet längre än sina åttondelsmedkombatanter :)






Lösenordsskyddad: Dagsens tips: sluta gnälla på vädret!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







22.2 – om att känna att läkaren kör en ”rövare” och andra irriterande faktorer.

En olycka kommer sällan ensam. Detsamma gäller irritationsmoment tydligen.

Maali hade läkartid klockan tjugo i fyra i eftermiddags. Efter att Tias hämtat henne på dagis skulle de åka kvickt och lätt om affären (mat) och apoteket (krasslig mamma, min alltså) och sen fort hem till mig som dragit läkarbesökslotten. Tio i tre ringer min telefon och mellan Millas snyft lyckas jag tyda att maken står i kassan på Kvantum, med ett icke likvidt kontokort. En banköverföring och ett dussin bäbitröstningar senare stafettbyter vi barn och jag stoppar min glada unge i pulkan som i detta vita väglag är ett transportmedel ofarligare än cykel och smidigare än vagn. Med sju minuter till godo anländer vi vår vårdcentral men vad hjälper det när vi inte får träffa doktorn förrän en dryg halvtimme senare. Och när denne då varken ursäktar väntetid, bemöter Maali särskilt barnvänligt eller mig särdeles seriöst vill jag skrika bläää. Tur att vi avslutade besöket hos goaste BVC-sköterskan som lättade mitt sinne med vänlighet och gullig Maali-behandling.

Nästan en timme sena spurtar vi med medikamenter till min mamma och sedan fortfort mot Villa Morkulla (om du såg nåt svart [mina kläder], rött [Maalis kläder] och lila [Maalis pulka] ila förbi längs Kungsgatan, Engelbrektsgatan eller Egnahemsgatan var det garanterat vi!) där barnvakt väntade – Maali sover hos sin farmor och farfar inatt – med hungrig liten Milla i sin famn.

Allsköns trassel var såklart inte slut här (klockan var ju bara kvart över fem… ;) men jag vill inte tynga måndagskvällen med fler tristheter utan väljer att istället berätta att gårdagens slalomdel i herrarnas superkombination var underhållning av apselut världsklass! De avslutande fartåkarnas baktunga långsvängar som var nåt av det roligaste jag upplevt på TV på länge! Kolla om det går att snoka fram på webben, du som inte såg live igår alltså!

Tias skulle åkt på inköp till Stockholm över dan imorron. Lär inte bli så mycket av det… Fast inget är av ondo enbart verkar det som: nu får jag ju hem maken i tid på kvällen, och Staten lär äntligen tvingas ta sina utskällda Järnvägar och eftersatta Banverk i öronen efter det här.

Tjenixen!






20.2 – om melodifestival vs OS.

Jeez. Ojojoj. Wow! Vi hoppade i soffan! Sicken syn, sicken vacker laginsats! Å nä, jag pratar inte musiktävling från Scandinavium :D

ps. morrondagsens extrasim i varberg inställt pga rasrisk as in snö på taket. det betyder sovmorron eftersom vi slipper skotta fram bil o barn och skutta i poolen till kl tio. å våra väldresserade barn brukar ju sova till nio, halv tio :) vi har iofs möjlighet att plaska i vår vanliga bassäng i falkenberg, får se om vi tar den chansen eller nöjer oss med att öva simning i snövallarna hemma istället!


    edit 21.2, kl 10:02

klitterbadet också stängt o rasriskat tydligen. nåja. då var det bestämt! snöcrawl it is!







Lösenordsskyddad: 20.2 – om en kvällsig snöpromenad.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan: