26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.
Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)
EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…
strl 110, i två varianter
Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?
Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?
På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!
Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)
20/12 – om att när riksbanken sänker reporäntan…
…så blir det troligen ingen förändring för bolånekunder hälsas det från bankhåll. Förvånad? Nä. Men besviken såklart. Mycket besviken.
Undrar om det blir nån förändring på inlåningsräntan då?
18/12 – om att blinka eller inte blinka.
På förekommen anledning funderas vi:
- Bil 1 blinkar vänster, låter bli att svänga och krockar med Bil 2 som kör ut från anslutande väg med väljningsplikt för att h*n trott Bil 1 ska svänga. Här är det väl solklart Bil 2:s fel?
Om vi tar ett annat exempel:
-
Bil 3 blinkar inte men svänger ändå och kör på Fotgängare X. Vems fel är det då?
Som fotgängare får du såklart inte skutta ut i gatan hur som helst, men han hade ju ingen chans att veta att bilen skulle svänga? Jag tror i det sista fallet att det är bilistens fel; det är alltid mer galet att svänga utan att blinka än att blinka utan att svänga. Eller?
17/6 – om vad giftbesprutning kan göra?
Det är inte utan att jag halvt på skämt halvt på allvar undrar vad en ”vanlig” melon har, som en ekomelon saknar? Nämnas kan att äpplet, som vänligt får ställa upp som måttjämförelse, också är kravmärkt. Men o- eller snällbesprutade äpplen är tydligen lika stora som sina giftigare släktingar?!
Idag fick jag förresten veta något som gjorde mig verkligt verkligt ledsen. Men efter att ha pratat med den det tråkiga drabbat känns det mycket bättre! Många många kramar till dig, du vet vem du är ♥
21/4 – om godis och påsk.
Jag undrar verkligen varför det äts såna otroliga mängder godis just vid påskhelgen? Är det vi, smågodisfolket, i Sverige som så desperat söker ett godkänt tillfälle att frossa i artificiellt färgat socker och svinflott (eller vad det nu är i geleråttorna nuförtiden?) att judarnas gamla festhögtid liksom fått ställa upp? Eller är det Mammon (i lurig skepnad av Ica-Stig och hans konkurrenter) som ”hittat på” att vi ”ska” äta godis just nu?
För övrigt har jag för mig att jag läst nånstans att den här helgen räknas som mathandlarnas i särklass bästa. Hur sånt där räknas ut vet jag ju inte, men jag tippar det borde vara nåt i stil med ”störst daglig försäljning”. För nog frossar vi annars mycket mer under jul och nyår? Men då fjutthandlas det nog också ända från november fram till mellandagarna?
12/4 – om att köpa sex.
I den otydligt mumlande professor Leif GW Perssons ganska märkliga Veckans brott handlade det idag om prostitution.
Jag förstår inte. Vem vill äga en annan människa så totalt? Vilken underlig uråldrig instinkt godkänner ett maktspel utöver det i min värld av känslor och moral tillåtna. Jag hatar det. Jag hatar att kvinnor blir utnyttjade och misshandlade och att män hänsynslöst använder sin fysiska styrka att ställa sig över reglerna, att psykiskt bryta ner och styra över något så personligt och intimt att somliga inte ens under normala omständigheter klarar att prata om det.
Jag förstår inte. Vem är det som köper intima och sexuella tjänster? Ingen vill ju sälja, så vem köper? Är dom alla psykiskt skadade inkompletta människor eller kan det ”hända” vem som helst?
Jag förstår verkligen inte.
11/4 – om uppdateringsfrekvens.
Maken och jag pratade igår om mänskors synliga samvaro på Facebook. Jag har inte varit särskilt strikt i mitt friendssamlande och -godkännande och har därför allt från mycket nära vänner till ytliga bekantar och gamla klasskompisar i min vänlista. Där finns folk som, liksom jag, håller sig förhållandevis aktiva och det finns dom som jag överhuvudtaget aldrig sett kommentera hos mig eller någon annan, än mindre publicera egna foton eller statusuppdateringar. Ändå kan flera av dessa osynliga i när vi möts verkliga livet ”avslöja sig” som aktiva facebookare genom att känna till detaljer i vårt liv de annars inte borde ha en aning om :)
Personligen har jag som framgår tydligt ;) inte svårt att vara publik på nätet och inget av det jag skriver är hemligt – förstås! Men, på samma sätt som jag gärna kommenterar bloggar jag läser lägger jag gärna en respons (eller åtminstone ett ”gilla”) på Facebook. Jag är sas väldig kvinnlig IRL såväl som i sociala medier!
Min undring nu är: är jag onödigt aktiv? Jag skriver nosinlägg en (max två) gånger om dagen och brukar försöka hålla ungefär samma frekvens på fejjan (plus att jag ibland länkar nosarna på FB också). Hur tänker du när du bloggar/facebookar? Och, hur ställer du dig till respons? – dvs, skulle du tycka det var lika roligt att blogga/facebooka om du inte fick kommentarer, ”gilla” och åsikter tillbaka? Tycker du det är lika okej som jag [tycker] att vara osynligt aktiv i sociala medier?
Hade varit himla kul att få era funderingar om det här! Om ni orkar… det är ju ändå måndag…
Tjenixen!
edit kl 21:21
SötNosar! Jag måste ha formulerat mig galet för jag menade apsilut INTE att tigga kreddigt tyck om mina nosar specifikt utan undrade bara nyfiket hur ofta folk generellt uppdaterar i sina bloggar och på forum å facebook! Ert gulliga nosande gör mig glad och görmallig förstås, men det var inte alls min mening att få sånt vänligt tyck i print!!
Löv jo ål!
8/4 – om sniglar, maskar och fiskar.
Alltså, nu fiskar jag snälla åsikter om mängden fakturerade hantverkstimmar lagda på följande projekt hemma hos oss:
Nota bene, köksmosaiken kom upp i samband med ett kompensationsarbete i badrummet: fog- och sättningsmassa fanns alltså redan färdigblandat och hantverkaren var på plats.Viktigt i sammanhanget är också att nämna att resultatet av dessa båda arbeten hör till de vi (jag) är absolut mest nöjda med i senaste renoveringssvängen. Kostnaden däremot… tja… hamnar väl såattsäga i andra ändan av skalan :)
9/12 – om julrutiner.
Jag skingrar tankarna medan Milla snarkar i kudden och undrar:
- hur brukar ni göra med julklappar?
I vår familj har vi de senaste åren bestämt att vi bara ”får” köpa en klapp per person. Vi har också – för att minimera berget under granen, och minska urvalet i butikerna! – satt ett ungefärligt maxbelopp. Faktiskt gäller en-gåvo-begränsningen även barnen och gudars så skönt att slippa tvinga EmmaLi öppna klapp efter klapp medan hon egentligen bara vill leka med leksakerna hon redan fått!
Som en följdundring frågar jag också:
- hur brukar ni göra på julafton?
Det hade varit skojigt att höra hur ni gör hemma hos er! Jag har hört om en massa olika varianter för att minska hysterin inför denna helg. Att lotta julklappar är ett av de återkommande. Att dela upp sig på julafton eller fira flera dagar ett annat. Hos oss kör vi – som ytterligare ett led att minska stressen och öka välbefinnandet – knytkalas till julaftons kväll. Vi skiftar värdfamilj men hjälps åt att stå för stöket :)
Med två veckor till lilla julafton hojtar jag årets första GOD JUL i nosarna! Må den bli vit och härlig och lugn för oss alla!
25.1 – om Försäkringskassan.
Jag är nu grymmaste fisk på allt vad föräldrapenning heter. Är det nåt du vill veta? Fråga mig!
PS. Det kan hända att jag överdriver en smula…
21.3 – om att ha fastnat i Ullared med Murphy.
Gifetvis. Det slår sällan fel. Ska det jeflas så jeflas det.
Klockan 16:59, lördag eftermiddag. En minut till stängning och en kund vill teckna mobilabonnemang. Detta är en procedur som i vanliga fall tar uppemot tio minuter, men service är mitt kall, så visst klart kunden ska ha sitt abonnemang. Med övertidsstopp och fyrtio minuters hemresa; vad är väl en lördagkväll?
Tjugofem minuter senare är vi fortfarande inte klara. Kundens lagda order går inte att hitta. Nånstans. Kunden är inte stressad. Alls. Jag och Johan är däremot en smula vill-hem:iga och löser till slut problemet över IT-avdelningens huvud. Jag kan stämpla ut, nästan i rimlig tid. Men eftersom jag ändå måste vänta på min samåkande kollega (som av förklarliga skäl inte kunnat räkna sin kassa) känns det surt. Så här sitter jag. Fast.
Jag säger sällan nåt, men jag står oförstående varje gång en kund tydligt visar ointresse att respektera öppetider. Nu är jag lite nyfiken, ni som själva inte arbetar i butik; hur resonerar ni? Hade varit kul att veta!
Treflig helg önskas er alla!
6.1 – om grummel i bilpoolen. (mobilt från soffan)
Igår fick jag småsmå horn: prioriterade bilpoolarna med körkort å egen bil – vi var för många för en bil i vilket fall. En av dom körkortslösa var sådär tacksam för sin skjuts: ‘annars hade vi ju inte kommit till jobbet’. Ehum :) Hur är det mitt ansvar?
