10.7 – om VM på altanen.
Stora dottern lekte ettåetthalvtåring (duracellkanin gnälla gnälla gråta, vi hade glömt hur det var…) och hamnade efter ett mindre krig (förlåt grannar!) i sebrasängen. Hon sovs gosigt nu. Lilla dottern satt med oss under inledande kvart av första halvlek, men den storleende lilla nosen drog för stor uppmärksamhet från TV:n så hon blev strax förpassad till pappans famn!
hur vi än vrider och vänder lockar TV:n alltid mest…
det pågår en match om tredjepris i VM där bakom
superglad liten bäbi – hela tiden, alltid!
Grattis Tyskland. Jag förstår att ni är besvikna över att inte få spela imorron, men lite spontan glädje är inte fel över ett VM-brons. Och coolt är att Europa tar alla medaljer i detta mästerskap, särskilt eftersom expertgissningarna var att vi inte skulle få nån…
Tjenixen!
5.7 – om valen Valborg.
Med stor tillförsikt ser jag årets valrörelse an. Jag försöker hänga med i både gammelmedia å nyare (sociala) medier och tror – faktiskt – att vi kommer få en riktigt intressant och ovanlig (fokus på rätt saker) valupptaktande sommar och höst.
Just nu t ex den lille göteborgaren på SVT från Almedalen: Debatt är som förr i tiden!
20.6 – om en blöt helg.
Nä. Det är inte alkohol jag relaterar till utan ögon. Igår bölade jag naturligtvis ett oräkneligt antal gånger (mest åt att Daniel var så rörd i kyrkan) och imorse rann tårarna igen när jag lyssnade på knugens, Daniels och Olle Westlings tal i mobilen. När jag nu efter lunch zappar mellan kanalerna i halvtid Slovakien-Paraguay [ein, zwei - krossa Paraguay!! sitter benfast i minnet från tunnelbaneresan mellan Wittenbergplatz och Olympiastadion i Berlin 2006, vagnen gungade så jag trodde den skulle spåra ur! sicket tryck och vicken stämning!] och hamnar framför nån märklig dokumentär om en sönderbränd liten tjej. Too much för mig tjöt jag och zappade bort.
Vissa dagar känner jag mig som blödigast i världen. Och jag har nu inga som helst hormoner att skylla på? Blä är det. Och märkligt.
Tjenixen!
Dagsens tips: ”Världens konflikter”.
Det finns många bra anledningar att vara stolt över vår statliga television. En av dessa är ”Världens konflikter” som nu sänds i nya (tror jag?) avsnitt. Intressant bakomfakta och allmänbildande utan att skriva på näsan. Riktigt riktigt bra!
5.4 – om töntiga polisserier.
Jag har just genomlidit den sista av Johan Falk-filmerna på TV4:s reklam- och nyhetsbrytande söndagsfilmsmanér. Alltså. Vad är det för fel på filmmakare som inte kan lägga av i tid. Noll Tolerans var bra. Livvakterna okej. – eller så var det bara att jag bländades av den västsvenska miljön? Men den här olidliga maratonsamlingen. Efter trehundra Wallanders och tvåtusen Beck. Det räcker nu. För bra är det ju inte. Inte ens på TV4 med möjlighet till städa-köketpaus och hur många blöjbyten som helst.
Tjenixen!
2.3 – om galenskaper.
I det hedbertska huset gnuggades häromsistens geniknölar. Ämne för undring var: vilka är de största tokfransarna? De som åker störtlopp eller de som kör en femmil?
Om vi nu lämnar vinter-OS: vilka tycker du är galnaste fiskar i idrottssammanhang? Handbollsmålvakter? Galoppkuskar? Konstsimmare? Hade varit kul med fler exempel!
Tjenixen!
ps. en rookie dök in på looney arenan: de som sitter å glor på ett helt femmilslopp… (enligt mätstatistiken över tvååenhalv miljoners med svenskar :) å nä, curlingåskådare räknas inte som lika knäppa!
31.1 – om arbetsplatsförändringsönskemål.
I förrförrgår kväll zappades en märklig Robinson-tävling förbi och i reklampausen ser jag att min arbetsgifare tydligen har öppnat filial i ütlandet. Härmed ansöks officiellt om förflyttning dit så fort min föräldraledighet tagit slut. Jag skulle – om behov uppstår – t o m kunna tänka mig börja jobba något tidigare än planerat (dvs, sommar 2011). Fast. Jag kan inte låta bli att undra varför filmen kallas ”Karibien” när den alldeles uppenbart – åtminstone delvis – är inspelad i Sydostasien?
Tjenixen!
Dagsens tips: SVT:s På spåret (8 januari).
För en riktigt listig behövs inga ledtrådar alls för att gissa andra resans slutdestination i gårdagsens episod av På spåret :D Pinsamt måste erkännas att både jag och Tias hade svårt att förstå vart vi var på väg… trots att vi tittade i efterhand på SVT Play, och redan visste svaret…! Jag hoppades först att det berodde på gamla bilder, med ”fel” järnväg [det är dubbelspår nu], men efter rådfrågning hos min tågfanatiske far räddades tyvärr inte mitt rykte där. Trist också att frågorna på stan inte hade det minsta med just staden att göra*, och att jag är duktigare på fåniga chatförkortningar än på ornitologi**. Men kul att se bilder hemifrån iaf!
Webfrågan blev en lite skojigare utmaning. Jag gick iofs generat bet, men jag vet en som utan problem klarar åtminstone den ena av frågorna i sömnen (jupp Evis, det är dig jag tänker på).
Tjenixen!
* men så är det kanske alltid numera?
** kunde 1,5 fågel…
28.11 – om amerikanska krimiserier.
Jag är barnsligt förtjust i alla CSI-versioner, med originalet överst förståss. NY-spinoffen kändes först onödig och ointressant men den har faktiskt vunnt min tillit med tiden. Miami-varianten har varit uttjatad och överdriven, men maken till snygg TV-underhållning har jag inte hittat.
Ytterligare favoriter är kamratliga NCIS, personliga Brottskod Försvunnen och ofta alldeles vidriga Criminal Minds. Alla amerikanska och lättsmälta. Precis som CSI:sarna.
Töntigt? Javisst! Men inte värre än alla dokumentära dejtingsåpor :)
Tjenixen!
12.11 – om MMA på Debatt.
SVT följer upp gårdagens Uppdrag Granskning i kvällens Debatt. Tyvärr missade jag inledningen och nästan hela programmet visade det sig men turligt går det både i repris och på webben. Av det jag såg var det många ja och precis och åååh och det är ju det jag menar. Vettiga åsikter från dom flesta faktiskt, skönt med en debatt som är sansad. Då blir ämnet seriöst och maj kajnd of diskussion, dvs utbyta åsikter och lära sig nåt.
Men allra bäst [jag kanske skrivit det förr?]; att fröken programledare lugnat ner sig. Antingen har hon fått på tafsen eller så är det nån som lyckat förklarat hennes roll som debattledare? Bra gjort! Äntligen.
12.11 – om MMA och andra kampsporter.
Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT handlade om MMA, en i mina ögon brutal sport där det t ex är tillåtet att slå mot huvudet på den som ligger ner. Pålästa utövare och domare gjorde jämförelser med ridsport och hockey, två i sig helt olika idrotter som kan resultera i otäcka skador. Skillnaden mellan ultimata kampsporter och hockey (jämförelsen med ridsport är så märklig att jag lämnar den därhän) är att det lag som vinner en hockeymatch är det som gjort flest mål; den boxare (tror dom kallas så?) som går segrande ur ringen är den som pucklat på sin motståndare bäst. Meningen med sporterna är helt olika, flest mål vs mest stryk.
Flertalet inslag i programmet var otäcka. Särskilt otäckt var det att se den på gränsen till kriminellt dåliga domarinsatsen i en match där ena deltagaren förlorade medvetandet. Två gånger visade killen att han gett upp innan han svimmade av syrebrist. TVÅ gånger. Domaren missade båda, och frågan är om han inte tog en sekund för lång tid på sig att bryta in när fightern väl svimmat också?
Dessutom, fast det har inte med sporten som sådan att göra, en sämre lögnare än Reza Madadi var det länge sen jag såg på TV; jag har ingen aaning om varför dom kopplade samman mig med det där helikopterrånet? blinkblink-inte-klara-att-titta-i-kameran.
Kunde inte låta bli att googla programmet och hamnade på ett MMA-forum där en stor del av kommentarerna – som alla var negativa till SVTs granskning – sågade Martin Ingvar [medverkande hjärnforskare] som antingen inkompetent och/eller korkad. En fjärdedel beskrev glädjen över att inte betala TV-licens. Resterande inlägg var rätt vettiga, om än naturligtvis vinklade till sportens fördel, nåt annat hade inte varit sannolikt.
Min tanke är såhär: den som ger sig in i leken tål den. Och ja, leken ska vara tillåten, det är svårare att reglera det otillåtna.
12.10 – om Sveriges bästa TV [mobilnos från soffan]
Då och då snubblar jag över okunniga diskussioner om Radiotjänst. Jag låter just den debatten ligga lågt i detta inlägg och säger istället,
- den som liksom vi varje måndagkväll njuter Sveriges bästaste TV-underhållning hade nog gärna betalat dubbla licenser. Fotbollskväll, värt varenda krona!
Tjenixen!
5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 1)
…eller att iaf inte tycka det är roligt med onyanserad elakhet.
Jo, jag tycker Femmans Bernsroast är ett klart sevärt program, men Bert-programmet höll sig ofta en bit över min smärttröskel. Har förstått att Pernilla Wahlgren-roasten var av samma sort och sörjer inte att jag missade det.
Humor är svårt. Det är beroende av allt från omgivning till nyanser och den som inte läser stunden klarar inte heller att vara rolig. Humor är också åsiktsbaserad. Den är varje människas personliga uppfattning och den fria viljan att skratta är på ett vis viktigare än nåt annat. Det är en rättighet att få tycka vad du vill, och det är en rättighet jag liksom Voltaire (eller vem det nu var) är beredd att försvara med näbbar och klor.
För övrigt anser jag att Petra Mede är rolig. Oftast. Hon är elak men bjuder på sig själv. Oftast. Hennes Sommarprogram var iaf hörvärt och det finns fortfarande att dra hem som t ex Podcast. Har du missat? Ladda genast! Ihop med Günter Graffenbergers program. Jeflar va bra – fast inte ur humoristisk synvinkel. Bara ur livsviktig. Synvinkel alltså.
Tjenixen!
Dagsens tips: rösta för präster
som älskar sitt jobb, oavsett kön!
Å förresten. Va tüsan är det med Oldsberg o hans oförklarliga förtjusning att sjunga offentligt? Vill jag se tondövhet finns specifika program att vända sig till. Trodde faktiskt inte Här Är Ditt Liv hörde dit?
11.9 – om bättre lämning, ankmutning, och riktigt dålig smak.
Kanske var jag för nervös, kanske var jag för optimistisk, men det blev gråt vid förskolelämning idag också. Mitt lilla Blåbär höll sig krampaktigt fast i mitt ben och fick darrig hopskrynklad liten mun i gosiga famnen på fröken Maria. Hade jag haft mindre stirrighet hade jag såklart försökt skoja bort lessenheten redan innan den hunnit bryta ut, men jag blev så skraj att det tafatta försök till ”kolla här i skojiga sandlådan” jag fick ur mig måste tett sig så patetiskt i Maalis ögon att hon säkert skvätte några tårar bara för den sakens skull…
På vägen hem igår cyklade Tias med kiddi förbi ankdammen i Påskbergsskogen. Det måste varit väldigt skojigt, för när han idag möttes av ville-inte-följa-med-hem-”merja dagis!”-Maali efter jobbet var det enda som funkade mutning med anktitt! Ett tecken på att hon iaf gillar sitt Boken? Eller bara ett utspel av egen vilja? Jag väljer att tro på alternativ 1!
Förmodligen är jag känslig, men nog tycker jag det tyder på gruvligt dålig smak av TV3 att sända Flight 93 just idag av alla dagar. Men. Å andra sidan är det kanske just så vi bäst bekämpar terrorismen: med öppenhet?
Tjenixen!
27.7 – om Bert i Ett Herrans Liv.
Säga vad man vill om Bert Karlsson och hans approach men att han är en av Sveriges största och skickligaste entrepenörer går inte att säga emot. Personligen skattar jag honom högre än t ex Ingvar Kamprad [ledtråd, mitt val av verb] och att han har en sån oförklarlig förtjusning för kantarellplockning visar bara att det det faktiskt finns en verklig och i många lägen rätt skojig (i andra grymt arrogant) mänska bakom Skaraslättens tunnaste men bredaste flin!
I ett inslag ringer han upp Björn Ranelid och skojar med honom. Det jag slås av är hur rolig Ranelid är, vilken självdistans han verkar ha. Han stiger i aktning och alla halvbegåvade komiker som gjort sig lustig på hans bekostnad rasar lika många pinnhål. För vad är det dom driver med? Jo, i huvudsak hans dialekt och hans utseende. Det krävs ingen stor humortalang för att parodera en brunbränd skåning med attityd. Lyteskomik har aldrig varit min kopp te, så heller ej nu.
Tjenixen!
brejk
ps. notera, jag skrev ”i huvudsak”. att det är Björns hybris och författarskap som retat Hey Baberibas nerver förstår jag, men hade dom varit lite skickligare i sin imitation och manus hade det framgått med större tydlighet.
15.6 – om snällskjuts.
Våldsamt glatt och turligt för mig att världens bästaste Maddah erbjöd plats i SOWen hem från jobbet. Bussen hade inte tagit mig hem i tid men nu kunde jag soffas och med ostbågar å snyft ta avsked av sista-ever-i-världen Cityakuten. Sorgligt, men lyckligt. Wow!
Lyckliga återseenden. Sorg. Historik. Förlossningen kändes kusligt nära mardrömmen. Summa summarum: en bra serie no more.
Tjenixen!
18.5 – om enkla ting.
Hann bara se slutet på tyska dokumentären på SVT ikväll. En så enkel sak som att få se en fotbollsmatch blir politiskt besvärligt när den som vill se är kvinna. Och bor i Iran.
Hoppas den går i repris. Då kommer den bli dagsens tips, var så säker!
Reneé Nyberg uppvisade
i dagsens Sing A Long de allra snyggaste kläderna jag sett både på henne och nån annan på riktigt riktigt länge: sekelskifte goes tjugohundratal. Asasnyggt verkligen.
Idag har vi varit på alldeles eget babysim: ett sk familjesim :) Lillaste babyankan 1 ”plaskade” för fullt och åkte madrass och dök och.. jo, faktiskt… log!! Alldeles skitkul var det stundtals! Fast sen blev det trist såklart och att duscha efteråt var ingen höjdare heller men vi har en gång haft en klorbäbi å det vill vi inte ha igen. Hon stank ner hela huset då minsann… Nåväl. När vi kom hem sov hon snarkiga fisken och hade nog fortsatt sova halva dan om vi inte väckt henne. Det är ansträngande med fysisk aktivitet skulle man kunna tro. HA! Nänä! För för den lilla ungen är varje vaken minut fysisk aktivitet!!
Passar också på att återigen tacka för alla alldeles förträffliga tips och trixs ni delat med er av till mig! – och kärleksfull uppmuntran icke att förglömma :o (hjärta er allesammans!)
p&k!
