2/11 – om den allsvenska fotbollssäsongen 2010.
Ehum. Det finns en mycket specifik anledning till att jag med knappt ett knyst närmat mig årets Allsvenska. Det är tufft att vara kvast numera… :) Men. Nu när det är klart kan jag andas ut. Och maken slipper oroas över sitt ”det räcker med 30 poäng” ;p
Hejja Halmstad! Fast det hade varit kuligare om spänningen rört andra änden av tabellen…
Tjenixen!
11.7 – om de gula kortens match.
Grattis Spanien! Till en kvart in i matchen höll jag Nederländerna som vinnare, de var turneringens dittills enda obesegrade lag (jo, Nya Zeeland också), men nånstans bland alla dobbar först – bröstsparken en avgörande faktor – bytte jag lag. Domarn fick dela ut mångdubbelt fler ostskivor än vad som går åt under en normal vilken-som-helst europeisk ligaomgång. Imponerande att han höll ordning på matchen, den kunde urartat fullständigt, men engelsmannen behöll lugnet och rätt kort i fickan. Bravo!
Blatter är läskig. Känns helt okej att rättstavningsprogrammet i mobilen vill ändra till Bister…
Avslutande fireworks var imponerande. Men doftar lite illa i det så fattiga Sydafrika. Dessutom måste det väl vara ödets nyck att gamla kolonialmakten spelar final i en av världens fattigaste förorter. Fast politik har väl hållits ifrån detta VM? Förutom Jimmy Jump då. Skumnisse med rekord?
Tjenixen!
2.7 – om att inte äta frysta räkor.
Gårdagsens sommarinvigning blev som förväntat ;p Ett inofficiellt test vårt sällskap gav sig på var att se om de av oss (t ex jag) som undvek de i mina ögon för mjuka ”gamla” räkorna skulle må bättre idag. Testresultatet blev la såattsäga inte till min fördel. Heliga ko. Å såå mycket drack jag ju inte? En ganska dålig show av Charlotte Perrelli avslutade partajet för vår del och sen var jag seriös GPS för taxin hem. Både chauffören och barnvakten skrattade åt oss. Det är väl godkänt betyg för en bra kväll?
Makens mångsiffriga krognota [behöver inte skämmas för gratisdrickat liksom :)] passerades idag av mig i dubbeldos genom kort stadsvandring och två butiker. Skor (inte rea) och Maali-/Millakläder (rea) för alldeles för stora slantar följde med hem. Min första gång bakisshoppning. Och sista tror jag.
Slutligen lite fotboll: grattis Uruguay. Fast jag höll på Ghana. För turneringens skull. Men en spännande straffomgång var det. Och. Dagens fetaste tistel till kameraproducenten som närbildar förkrossad sorg hos tjugoettårige straffmissaren (minns inte hans namn). Fy.
Nu. SOVA!
Tjenixen!
28.6 – om äntligen svenskt på plan i Sydafrika.
Okejdå. Han står lika utanför plan som både Lagerbäck och Svennis gjort, men ikväll gör Martin Hansson slutspelsdebut i Johannesburg. Hittills har han skött sig fint. Men så har han å andra sidan haft väldans lite att göra.. inte ens ett ynka byte har han fått att bossa över!
20.6 – om en blöt helg.
Nä. Det är inte alkohol jag relaterar till utan ögon. Igår bölade jag naturligtvis ett oräkneligt antal gånger (mest åt att Daniel var så rörd i kyrkan) och imorse rann tårarna igen när jag lyssnade på knugens, Daniels och Olle Westlings tal i mobilen. När jag nu efter lunch zappar mellan kanalerna i halvtid Slovakien-Paraguay [ein, zwei - krossa Paraguay!! sitter benfast i minnet från tunnelbaneresan mellan Wittenbergplatz och Olympiastadion i Berlin 2006, vagnen gungade så jag trodde den skulle spåra ur! sicket tryck och vicken stämning!] och hamnar framför nån märklig dokumentär om en sönderbränd liten tjej. Too much för mig tjöt jag och zappade bort.
Vissa dagar känner jag mig som blödigast i världen. Och jag har nu inga som helst hormoner att skylla på? Blä är det. Och märkligt.
Tjenixen!
4.6 – om blekansikte hedbert hood.
Så var det dags för årets första solbränning. Nästan en halv dag på lekplats ger snigg markering efter tischan… tur vi har mjuka lakan att sova i på nätterna…
Drygt 50% av oss svenskar vill inte betala mer i skatt läser jag i dagsens GP. Lite förvånad blir jag när jag snabbläser att inte ens de rödgröna väljarna enligt undersökningen vill höja skatterna? Så lät det inte för några år sen? Lite elakt tänker jag också att det hos de allra rödaste troligen går att hitta de flesta villiga skattehöjarna; så länge det är skatter de själva inte behöver betala. Det brukar nämligen vara så att det är enklare att vilja be andra betala mer än själv dra samma strå till gemensamma stacken. Kanske av naturliga men också missunsamma skäl.
Den här historien är gammal och lånad, och intressant:
Ett brokigt sällskap brukar varje kväll äta på restaurang. Det är tio män som trots olika bakgrund trivs bra tillsammans. De fyra första är arbetslösa, sjukskrivna eller studenter, nästkommande fem räknar sig som medelklass och den siste är både höginkomsttagare och förmögen.
Den sammanlagda notan brukar landa på en tusenlapp varje kväll. Männen har kommit överens om att de ska göra upp den i enlighet med det svenska skattesystemet. Alltså äter herrarna Ett, Två, Tre och Fyra gratis och resten betalar i stigande grad utefter förutsättningar (dvs inkomst): herr Fem betalar således 10:-, herr Sex betalar 30:-, herr Sju 70:-, herr Åtta 120:-, herr Nio 180:- och den mest välställde av dem, herr Tio, lägger 590:- på den gemensamma räkningen. Männen är nöjda med detta och kan äta och ha trevligt tillsammans med känslan att alla gör rätt för sig!
En dag bestämmer sig restaurangägaren för att sänka priserna på menyn. Kanske för att locka fler gäster, vad vet jag? Nå. Sällskapets nota blir iaf plötsligt 200 glada kronor lägre och männen funderar på hur de rättvist ska dela upp de 20 procenten mellan sig. Om de skulle fortsätta att dela upp betalningen på samma vis som tidigare skulle de fyra första inte påverkas alls, men hur skulle de övriga sex göra? De som faktiskt betalade notan?
De sex männen räknar ut att rakt fördelat (dvs 200/6) skulle det bli en sänkning på 33:- per man. En lösning herr Fem och Sex naturligtvis jublar åt: de skulle ju då få betalt för att äta! Restaurangägaren, som råkar höra diskussionen vid bordet, föreslår att allas delar i rättvisans namn ska minskas proportionerligt? Iom denna lösning ser fördelningen av den nya notan ut så här: herr Fem behövde nu liksom de fyra första inte lägga något alls medan herr Sex betalar 20:-, herr Sju 50:-, herr Åtta 90:-, herr Nio 120:- och herr Tio betalar 520:-.
När sällskapet mätta och belåtna lämnar restaurangen börjar de jämföra hur mycket de tjänat på krögarens prissänkning.
- Jag fick en tia i rabatt, konstaterar herr Fem, mulnar till och pekar på herr Tio, men han fick 70 kronor.
- Ja, det stämmer! hojtar herr Sex. Jag fick också bara 10 kronors sänkning… det är ju orättvist att han ska få 7 gånger mer än vi?
- Precis, surar herr Sju, varför ska han få 70 spänn i rabatt när jag bara fick en tjuga?
Nu la sig de övriga i diskussionen.
Hallå där! skriker de fyra första, Vi tjänade ju ingenting på det här! Den här sänkningen gynnar bara dom rika!!
Missnöjda över att ha fått så mycket mindre fortsätter de tjafsa medan de promenerar bortåt gatan och hemåt. Innan de skiljs åt hytter de med näven åt herr Tio och hotar med ett rejält kok stryk om han inte såg till att komma fram till en mer rättvis fördelning av notan tills nästa gång.
Kvällen efter samlas sällskapet på restaurangen igen, förväntansfulla inför en god middag och herr Tios nya lösning. Men herr Tio syns inte till och de får av restaurangägaren höra att han flyttat utomlands. De övriga saknar honom dock inte nämnvärt, det blir ju mer mat till dem! När notan ska betalas uppstår dock ett problem. De nio männen kliar sig i huvudet och förstår inte vad som är fel. När alla pengar ligger på bordet fattas det nämligen 520 kronor…
Så till nåt helt annat. Robin Söderling i final i Franska Öppna!! Det torde apselut vara värt en kall fredagsöl i trädgården? Jisses va spännande det var! Hejja!
Tjenixen!
Dagsens tips: byt aldrig kö, gräset är inte grönare osv.
De gamla oskrivna reglerna gäller tydligen även i sportvärlden. Spanien var visserligen inblandade i Champions League-finalen, men det var nog inte så han hade tänkt… undrar hur Zlatan sover inatt?
20.4 – om buss på’rom bara!
”Inte rättvist”, gnäller Barça-spelarna å jag kan väl i viss mån hålla med om att matchen nog borde skjutits upp. Nå. Jag tror, och hoppas, att Inter förlorar trots lång resa för motståndarna. 1-2. Världens bäste gör det ena. Och Zlatan, är han frisk?
Nå igen. Det är knappast dubbeldäckare från Eurolines som ska transportera stjärnorna till och från Barcelona gissar jag? Dylika skabbussar är däremot vad strandsatta turister i Aten troligen får sätta sin tilltro till. Läser om tjuriga turister som beklagar sig och gnäller på resebolagen. Som ska göra vaddå tycker dom? Trolla bort molnet med trollstav? Vissa människor har svårt att leva i verkligheten. Livet är inte alltid rättvist, vare sig du är budgetturist eller överbetald fotbollsspelare.
Tjenixen!
ps. jupp, jag undviker effektivt att skriva om mitt eget just nu rätt miserabla liv. det är ju så jäkla trist med gnäll… ;D
19.4 – om det allsvenska läget.
Mitt Halmstad inledde säsongen grymt svagt men spelar nu inte sämre än nån annan i ligan. En femteplats just nu – kanske visar sig vara årsbästa när tabellen är finit i höst…
Göttast iaf; tre goa från Gnaget :)
2.3 – om galenskaper.
I det hedbertska huset gnuggades häromsistens geniknölar. Ämne för undring var: vilka är de största tokfransarna? De som åker störtlopp eller de som kör en femmil?
Om vi nu lämnar vinter-OS: vilka tycker du är galnaste fiskar i idrottssammanhang? Handbollsmålvakter? Galoppkuskar? Konstsimmare? Hade varit kul med fler exempel!
Tjenixen!
ps. en rookie dök in på looney arenan: de som sitter å glor på ett helt femmilslopp… (enligt mätstatistiken över tvååenhalv miljoners med svenskar :) å nä, curlingåskådare räknas inte som lika knäppa!
25.2 – om sport eller barnuppfostran.
Ja faktiskt! Vart fjärde år menar vi den TV-vänliga töntsporten när vi pratar curling.
Igår kväll/natt provocerades jag av Sveriges passivt defensiva spel mot meriterade skottarna i Storbritanniska laget. Vid särspelsmatch mot semifinal gäller enbart vinna och att skipper Niklas Edins fegspel lyckades slarva bort en bra ledning var mer än lovligt irriterande.
Ännu mer irriterande var att jag lyckades hålla mig vaken till tredje sten från slutet i avgörande sista omgång (den elfte). En timme senare vaknar jag. I grymt skev position. Å inte får jag sova inatt heller: Edin lyckades tydligen smälla till i sista ruta! Nu väntar omöjligt möte mot Kanada. Tur vi har TV i sovrummet…!
23.2 – om medkänsla.
Jag vet inte vad hon heter kvinnan i Whistler Mountains mixade zon men det spelar ingen roll, jag kallar henne Låg EQ. Att köra upp mikrofonen i nyllet på sorgsna idrottare och/eller ställa sina för flera timmar sen planerade frågor utan hänsyn till föregående svar känns så jäkla Aftonbladet. Nog står SVT över det där?
Nu hejjar vi på Anna Holmlund i skicross! Jisses va stor hon är tjejen – huvet längre än sina åttondelsmedkombatanter :)
20.2 – om melodifestival vs OS.
Jeez. Ojojoj. Wow! Vi hoppade i soffan! Sicken syn, sicken vacker laginsats! Å nä, jag pratar inte musiktävling från Scandinavium :D
ps. morrondagsens extrasim i varberg inställt pga rasrisk as in snö på taket. det betyder sovmorron eftersom vi slipper skotta fram bil o barn och skutta i poolen till kl tio. å våra väldresserade barn brukar ju sova till nio, halv tio :) vi har iofs möjlighet att plaska i vår vanliga bassäng i falkenberg, får se om vi tar den chansen eller nöjer oss med att öva simning i snövallarna hemma istället!
-
edit 21.2, kl 10:02
klitterbadet också stängt o rasriskat tydligen. nåja. då var det bestämt! snöcrawl it is!
18.2 – om allt det däringa runt omkring.
Jajustdetja. Världen snurrar på i andras verkligheter trots att jag själv levt i ett luddigt kaos i några dar :) Alla hedbertsar mår iaf efter omständigheterna oki [det har kommit några undringar bland annat om läkarens diagnos å jag ska försöka plita ihop ett inlägg som svarar på det]* och våra välkomna vardagsproblem idag består utöver Den Stora Tröttheten av svårt att tömma tarmar (Milla), svårt att tömma blåsa (jag) och långt ifrån svårt att tömma snornos (Tias). Maali är strålande glad och sprudlar så det räcker för oss allihopa!
Det går troll i Vancouver. Ja jisses. Där har vi nog snubbar som sover sämre än jag; mer otursdrabbat arrangemang får sökas i mannaminnne? Fast ska jag tillåtas sticka ut hakan anser jag att oturen hade kunnat förhindras med korrekt och kompetent planering. Harmlösa mänskliga misstag är en sak (funktionärsmissar vid skidskyttarnas jaktstart t ex), för rena livsfarligheter råder absolut nolltolerans (ex dödsfallet i rodelbanan redan på träning och isiga oskyddade kurvor i gårdagens sprint, för att inte tala om damernas störtlopp som naturligvis aldrig borde genomförts).
Å så Esc förståss. Lindas gästbloggning låg redo för publicering men försvann liksom… den finns nu att finna här!
Tjenix.
* ni skriver så himla snälla saker till mig att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. mycket känns inte ens rättvist. jag menar en olycka, jo, men olyckor KAN ju förhindras… däremot har jag nu tänkt om angående ”onödigheten” i att jag sökte vård, TACK alla som stöttat och fått mig på bättre tankar där!
för kommentarer, sms, mail och telefonsamtal: av världens alla underbara människor har jag samlat ett oförsvarbart stort gäng kring mig. jag kan naturligtvis aldrig med ord beskriva hur jag känner, jag hoppas och tror att ni ändå förstår. och känner min oerhörda tacksamhet och ödmjukhet. och glädje. sveriges största och smarrigaste semla vill jag baka till er allihop! med choklad på!!
12.11 – om MMA på Debatt.
SVT följer upp gårdagens Uppdrag Granskning i kvällens Debatt. Tyvärr missade jag inledningen och nästan hela programmet visade det sig men turligt går det både i repris och på webben. Av det jag såg var det många ja och precis och åååh och det är ju det jag menar. Vettiga åsikter från dom flesta faktiskt, skönt med en debatt som är sansad. Då blir ämnet seriöst och maj kajnd of diskussion, dvs utbyta åsikter och lära sig nåt.
Men allra bäst [jag kanske skrivit det förr?]; att fröken programledare lugnat ner sig. Antingen har hon fått på tafsen eller så är det nån som lyckat förklarat hennes roll som debattledare? Bra gjort! Äntligen.
12.11 – om MMA och andra kampsporter.
Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT handlade om MMA, en i mina ögon brutal sport där det t ex är tillåtet att slå mot huvudet på den som ligger ner. Pålästa utövare och domare gjorde jämförelser med ridsport och hockey, två i sig helt olika idrotter som kan resultera i otäcka skador. Skillnaden mellan ultimata kampsporter och hockey (jämförelsen med ridsport är så märklig att jag lämnar den därhän) är att det lag som vinner en hockeymatch är det som gjort flest mål; den boxare (tror dom kallas så?) som går segrande ur ringen är den som pucklat på sin motståndare bäst. Meningen med sporterna är helt olika, flest mål vs mest stryk.
Flertalet inslag i programmet var otäcka. Särskilt otäckt var det att se den på gränsen till kriminellt dåliga domarinsatsen i en match där ena deltagaren förlorade medvetandet. Två gånger visade killen att han gett upp innan han svimmade av syrebrist. TVÅ gånger. Domaren missade båda, och frågan är om han inte tog en sekund för lång tid på sig att bryta in när fightern väl svimmat också?
Dessutom, fast det har inte med sporten som sådan att göra, en sämre lögnare än Reza Madadi var det länge sen jag såg på TV; jag har ingen aaning om varför dom kopplade samman mig med det där helikopterrånet? blinkblink-inte-klara-att-titta-i-kameran.
Kunde inte låta bli att googla programmet och hamnade på ett MMA-forum där en stor del av kommentarerna – som alla var negativa till SVTs granskning – sågade Martin Ingvar [medverkande hjärnforskare] som antingen inkompetent och/eller korkad. En fjärdedel beskrev glädjen över att inte betala TV-licens. Resterande inlägg var rätt vettiga, om än naturligtvis vinklade till sportens fördel, nåt annat hade inte varit sannolikt.
Min tanke är såhär: den som ger sig in i leken tål den. Och ja, leken ska vara tillåten, det är svårare att reglera det otillåtna.
