5/7 – om att ringa 1177.
Antagligen var det en bra trött tanta till sjuksköterska jag fick i örat igår kväll, eller så var hon sådär seg till vardags mä? Till att börja med började hon prata innan hon svarat och presenterade sig alltså som ”…a, sjuksköterska”. Sen spraak rasp och jag förklarade att jag hörde henne dåligt men hon hörde mig perfekt sa hon, och hon hade ”skruvat” sina ”grejer på max” försäkrade hon nästan snorkigt. Fast grejerna var kanske inte så bra, eller så hade hon skruvat fel, för jag fick upprepa ”jag har blivit stucken av ett bi” tre gånger innan jag desperat tjöt ”biii… ett BE IH”. Men det hjälpte inte särdeles. ”Vad stack sa du?” frågade hon å då andades jag och bokstaverade; ”Bertil Ivar”.
I ärlighetens namn gick det inte så mycket bättre efter detta heller men jag lyckades iaf förstå att jag skulle kunna dricka upp till 40ml Tavegyl per dygn, men skulle bara ta 20ml då igår kväll (vågade inte fråga varför), å kleta en massa (eller ”dyng mä”, som min goa Stalker säger!) hydrokortison både på kvällen å imorse och till frukost en Kestine. Att det kliar så jag håller på att förlora förståndet och att halva foten är röd och varm är inte så farligt tydligen. Förrän på… ”ööh, onsdag” ;)
Innan vi la på försökte jag lätta upp den i mina öron lite tryckta stämningen (damen behövde gå hem, eller iaf ha en kopp kaffe gissar jag) med ett ”det är konstigt att ett så litet uschligt djur kan göra så mycket skada!?”. ”Nja”, förklarade sjuksköterskan helt allvarligt. ”Det är inte biet… det är för att det har så mycket gift…”. Ridå.
ps. Hur jag har sovit? Bedrövligt. Jag har vaknat av kli stup i kvarten och däremellan slumrat micket oroligt. Inte är det bättre nu men jag har gjort ett provisoriskt förband. Och om Milla somnar har jag tänkt försöka göra detsamma!
29/6 – om märkliga vägar till nosarna.
Som många andra roar jag mig ibland med att snoka på hur folk tagit sig hit.
Tre av fyra citat i sökordstoppen innehåller ”ullrika”, vilket kanske inte är så otippat :) Att bronsplatsen norpas av ”model lab” är däremot högst oväntat, eftersom jag bara en enda gång skrivit om mitt besök på fotostudion i Göteborg - du med gott minne kanske minns hur tösaltet lika lustigt nog tog sig ända upp i topp i vintras. Att en ”aracnoidal cysta” de senaste månaderna konstant rör sig inom topp tio (samt i olika varianter också runt plats tjugo) är faktiskt mer väntat, trots att det här också bara rör sig om ett ynka inlägg, med tanke på hur klensått det var på fakta om dessa när jag själv desperat sökte information i vintras.
Märkliga sökvägar då? Tja. Det finns inte så många. För underliga är väl varken ”gastrokolisk reflex”, ”hipp välling dosering” eller ”krånglande iphone” som intar platserna elva till tretton. Härefter börjar det spåra iväg lite iofs… det är hopfällbar paraplysulky blandat med klädsim, prickar, blåbetong och cykelhjälm och först på plats nitton hamnar en sak jag själv letade info om när jag drabbades; borttappad smak/ont på tungan. En gång har någon sökt, och kommit rätt, på ”badrum hos ullrika hedber* v*rberg” (modifierad här i sin återgivning, jupp). Den sökningen var väntad ;)
Roliga – som i trevliga – sökare som hittat fram är t ex ”bröstmjölk donera”. En del sökningar kring ischias, stortåpares, dåliga reflexer och diskbråck har kanske också funnit vad de önskade. Detsamma gäller inotyol, kräksjuka, myggbett, spänngrind (tillyxad att passa en 70 centimetersdörr) samt ”fördelar med att vara gift”. Rolig – som i relativt missnöjd – är den stackare som sökt på ”morkulla blomma” (morkullan är nämligen – förutom ett namn på kvarteret vi bor i – ingen blomma utan en fågel!). Allra mest missnöjd – och därmed också roligast – torde en viss person, så nyfiken på sex att jag inte ens klarar viska de googlade snuskigheterna, vara när mina nosar dök upp under resultaten… shitpomfritt, snacka om besvikelse!
Avslutningsvis finns det ett sökcitat som träffat direkt på. Tveklöst rätt och utan diskussion. Ja. Vad sägs om det, ”den perfekte maken”? ♥
28/6 – om sommarsol och sjukhusbesök.
ÄNTLIGEN! Sommarsolen är här! Då ska jag spendera eftermiddagen hos en urolog. Känns inge vidare, av minst två anledningar.
Tjenixen!
Dagsens tips: schåpa dig inte!
För den vars sprutskräck sträcker sig så långt att hon villkorslöst föder barn utan EDA kan en rutinkontroll på sjukan bli en skräckupplevelse.
Tur att jag var totalt oförberedd. Och ensam… ;)
- och att jag blev av med den efter ett par timmar!
17/5 – om ont i magen.
Igår, ganska nära efter lunch, fick jag sådär panikont i magen igen. Helt tagen av smärta – och jag är inte klenis i vanliga fall – lyckades jag ringa Mattias som mellan hulkningar och snörvel och snyft lyckades klura ut att jag hade ont och i ett nafs var han hemma hos mig. Lilla Milla, som förundrat tittat på mig och hur märkligt jag betedde mig, blev själaglad över en papa in da haus men gladast och lättnadast blev jag. Efter 35 minuter ringde vi en sköterska på sjukvårdsupplysningen som trots fjorton minuters samtal inte gjorde mig klokare. Hon sa ”sök vård, om det inte går över”.
Det gick inte över så jag sökte min vårdcentral – som jag vet har bokningsbara akuttider. Där mötte jag motstånd och fick bl a höra ”det här är väldigt vanligt förekommande, förstår du” men jag stod på mig å bakom telefonröstens illa dolda suck fick jag en läkartid till om en halvtimme.
På vårdcentralen tas det prover, jag blir klämd på och skickas med direktremiss till akuten.
Till min lycka kommer jag i rätt tid (eller så är min ”skada” mer akut än jag trott) för jag behöver inte vänta så särskilt länge, nya prover tas, jag blir tappad på massa blod (huvva), en bladderscan konstaterar det jag befarat (”förstoppning” i urinblåsan), jag får träffa en läkare och lite drygt två timmar senare linkar jag hemåt, i väntan på kallelse från urologen.
Whått on öörth? Finns det nån under 70 som skickas till en urolog?! :) Jaja. Det här är samma symptom som efter båda mina förlossningar och min gissning är – nu som då – att det hänger ihop med mina kassa ryggdiskar. Ryggskottet för ett par veckor sen har kanske inverkan?
Tur tur massa tur att jag fick hjälp! Både från Mattias och min mamma (som dök in som EmmaLifrånförskole-hämtare ♥) men också från de vårdinrättningar jag sökte. Lite grann in jår fejs till kvinnan i telefon på VC förstås, men jag antar hon hade en dålig dag… eller så trodde hon på fullt allvar att jag sökte akuthjälp i onödan!? Symptomen: krampkänsla [läs: ontsomfan] i nedre delen av magen, öm i hela buken, illamående, yrsel, mycket svårt att gå på toaletten… man behöver ju inte vara Einstein för att lista ut att jag var ganska orolig, och att en vänlig röst lugnar mer än en mästrande…
Idag är jag ganska trött, öm i magen och har huvudvärk. Till min sorg orkar jag inte med tisdagstraditionen Öppna förskolan, men en vecka ska de väl klara sig utan mig ;) Å i eftermiddag kommer Emmis kompis Viktor och hälsar på! Egentligen hade jag nog helst sluppit… ;p men för barnens skull ska jag nog ”stå ut”!
26.2 – om uäääk [mobil nosning från sängen].
Magsjuk. Fryser. Trött. Rastlös. Illamående. Magont. Magont. Hungrig(?). Fryser. Mår illa igen. Huvudvärk. Trött på eländet.
De andra tre mår bättre nu och jag hör hur dom leker där nere!
ps. galla passar bättre i magen än i toaletten…
25.2 – om här var det sprit
eller
Nu gäller det att fokusera positivt och då konstaterar jag att vi liksom förra gången fördelar sjukan på halva familjen (åt gången?). Det började med att Milla väckte oss i natt – som vanligt – men den här gången somnade hon inte mellan oss – som vanligt – och när hon trasslat runt och bökat i ett par timmar kräktes den stackars nosen en modest liten pöl, och vi vågade hoppas att den bara var ett resultat av gårdagens kvällsmat på BK i Ullared (premiärhamburgaren mumsades med enorm förtjusning och vi fick hindra henne från att sluka hela; Burger Kings lilla burgare är bra mycket större än McD:s dito?). Nå. En halvtimme senare förstod vi att det inte gick att skylla på skräpmat och en förmiddag rikare var lilla magen alldeles tom.
Lunch i form av en mycket liten portion gröt (vågade inte slå på stort) försvann i ett nafs och trots ett par rejäla klykningar där båda föräldrarna (jaa!! vi är till min glädje idag dubbel uppsättning hemma!) stod redo fick allt stanna kvar inuti Milla!
Näste man att tvingas leverera var Mattias, som lyckats få sjuka lilla bäbibarnet (ja nu när hon är sjuk blev hon plötsligt en liten bäbi igen) att somna bredvid sig, och nu är sitter jag här i köket – med Maali framför Laban bredvid mig – och känner mig rätt vissen i magen. Inbillning, inbillar jag mig, och låtsas som ingenting…
Dagsens tips: skänk för hjärtans liv.
En sak som berör mig mer än annat är föräldrar som överlevt sina barn. Det är inte naturligt, det är inte rätt. Det borde inte vara tillåtet. Småsmå barn som dör är livets allra jävligaste.
Då och då passerar människor förbi i min dator, människor som på olika vis lever med en så ofattbar smärta att vardagsbesvär och små olyckor i min egen familj känns som ett blåmärke på knät. Det är ond sorg mot mitt treårstrots. Det är en obeskrivbar förlust mot mitt ”sov nu då envetna trötta unge!”. Det är att sakna ett trotsande barn, det är att ha ett barn som för alltid sover.
En ynka trettiolapp. Ett sms bort kan du hjälpa småsmå barn som fortfarande finns kvar hos sina föräldrar att förbli kvar.
Och just det ja. Läs hos Frejas mamma. Om hennes liv som trebarnsförälder, med två små barn hos sig och ett mellansyskon fysiskt frånvarande. Men innan du gör det, skicka ett sms. Det är så lätt. Och det kostar så lite. Men det är så mycket värt!
***********
Tvekar du? Jag slår vad om att jag kan få dig att skicka det där sms:et! Näförresten, jag slår inte vad, jag lovar. LOVAR:
-
Du vet det där som hände med Milla på hennes enmånadersdag? Hur mina armar alltid kommer minnas hur fjäderlätt en avsvimmad liten enmånadsbäbi är. Frejas mammas armar glömmer inte heller. Med den skillnaden att hennes lilla livslösa bäbi aldrig vaknade igen. läs här. LÄS! Läs. Har du läst? Om du isf inte sitter med en mobiltelefon i din hand om tre minuter har du inget hjärta.
Trettio spänn. Det har du väl möjlighet att avvara?
18.2 – om influensa?
Inte har man vanligtvis en sån brutal huvudvärk av en ”vanlig” förkylning?
Det blev en rejält intressant kommentering på Facebook när jag länkade till mitt SVT-inlägg där. Naturligtvis (!) var det licensen som diskuterades mest och jag kom på att det som är roligt med att debattera med oliktänkande runt ett bord blir väldigt mycket svårare bakom en dator. Nyanser och missförstånd förstoras eller suddas ut. Åsikter läggs bakom andras ord.
Fast nu var det min huvudvärk jag skulle skriva om. Fast vänta nu, det var ju just det jag gjorde? ;)
