29/1 – om simskolepremiär och barnvaktsrockad.

I ärlighetens namn försökte hon faktiskt, men ringrostigheten var större än vi alla trott ;p som en fällkniv i vattnet är det såklart klurigt att flyta och simma ordentligt, men glädjen (och viljan att vara fröknarna till lags) väger lätt upp alla kallsupar. Vi måste öva mer helt enkelt; torrsimsträning är en sak men snygg crawl på land blir inte riktigt detsamma i vattnet :) fast shit, nu blir jag galet sugen på en veckas kanarieösemester, bara för att ge henne en chans att komma ikapp liksom!

Medan resterande hedbertar var på sim i Fbg passade Millan på att vara med mormorn. I ett nafs bestämdes (vid hämtning) rockad av barn och den lilla simmerskan kunde inte köra iväg oss kvickt nog! Så, istället för två små i bilen hem satt det bara en liten nos i baksätet och tjötade. En snorig liten nos ska tilläggas. Det snarkas högt från Stokke just nu

Imorrn blir det mysdag för oss två krassliga som då befinner sig här hemma. Turligt är det ordinarie ledig dag för mig: jag är bedrövligt trött på sjuk- och vabdagar… vad som är fel? Äh, vanlig jefla förkylning antar jag: halsont och fryser. Å så all denna snorighet då. Men den har jag ju liksom dragits med sen i höstas så den märker jag knappt längre :)






18/1 – fram med handspriten…

…Milla har börjat kräkas. Första gången i sin (syrrans) säng. Andra gången i en påse. Sen på lite andra ställen… men nu ska hon inte kräkas mer?

Varför finns det inget som heter ”smittskyddsledighet”? Vi kan ju bara vabba en förälder och det är inte min tur – på gott eller ont. Blir en orolig natt å lång dag imorron.

Fifan. HATAR verkligen magsjuka över allt ofarligt på jorden. Uääh!!






11/1 – om en sjukdag som blev till vab.

Både maken och jag mår visset och passar på att ta sjukdagar hemma nu medan säsongen tillåter. Lite trist då när äldsta dottern under frukosten håller på att gnugga ena ögat ur ansiktet. Hon visar upp ett öga rött som tomteluvor och tårarna som rinner är lika delar rädsla som ont, gissar vi. Vi sköljer med koksalt och uppmanar (ehum, ”uppmanar”) att inte klia; ”ju mer du kliar ju ondare gör det” osv. Ingen effekt. När Mattias ringer förskolan för att berätta att vi är sena får han höra att ”EmmaLi kom ju faktiskt till mig igår och klagade över att hon hade nåt i ögat”… MEN WHAT!?? Förhör av Emmi och vi får veta att en kompis ”råkat kasta en gren i pannan på henne igår och att det kanske kom in något från grenen i ögat” (fyraåringens egna ord).

Ett läkarbesök senare vet vi att hon har en rispa på ögat. Ögonsalva utskriven och ny tidsbokning för att imorgon kunna bedöma skadan ordentligt.

******

Nu ligger vår lilla kloka nos på soffan och sover middag, en aktivitet så ovanlig att den är klart värd att notera. Vi försöker förstås att inte oroas, men… det går ju liksom inte. I efterklokhetens kranka blekhet koras iaf årets två sämsta föräldrar: sjåpa dig inte-mentlitet är liksom så jefla asakass när vi får veta att det inte bara handlat om ”sömn i ögat”…






7/1 – om en eventuellt inställd vuxenkväll?

Barnvakt erbjöd sig på eget initiativ och plötsligt fick vi egenkväll med ledig efterföljande dag! Tjohoo när barnvakt då meddelar att lillaste dottern kräkit upp kvällsmat på sig och på sin barnvakt. Nu sitter egenkvällen löst och vinflarran ligger korkad.

Håller tummar hårt för att vi slipper samtal om hemlevererad liten tjej. Dom har nämligen lovat att inte behålla henne om det blir ofavorit i repris…

Nu kaffe och cointreau i salongen – framför Bridesmaids på PS3:an. Bättre än inget men det är ju liksom inte finmidda’ på Statt inte :(






5/1 – om pansarsnor.

I flera veckor nu har jag haft betongsnor i näsan och nu börjar jag få nog. Inte nog med att det gör ont, är omöjligt att få bort (kleenex och/eller nässprej gören sig icke besvär) och har gett mig ovanan att peta näsan. Det är jäkligt jobbigt att inte kunna sova på nätterna för att jag antingen vaknar av andnöd eller av att jag snarkar som en cementblandare. Snyggt? Nä. Och jäkligt kasst för sömn och allt annat i livet. Typ.

Igår började jag nysa också. Rejält. Och många gånger. Om det fick nån effekt på cemtentsnoret i näsan? Nädå. Det sitter som berget – vilket i det här fallet inte är så dumt alls faktiskt ;p Men vet du vad jag upptäckte? Jo, det kan smaka illa att nysa!? Jag gissar det är baciller och virus som är orsak till det?






29/12 – om lite blått på himlen.

Helt galet förvånad blev jag när jag imorse fick se halva himlen i blått mellan molnen! Nu är ordningen återställd (förstås) men för tüsan, vi går åt ”rätt” håll nu = vinter/vår/sommar. Fast däremellan stormar det nog snart igen?

Inomhus är det grått och dassigt hos oss nu. Jag håller på att få en minor depression över hur jefla stökigt det är hos oss jämt. Det hjälper ju inte att försöka plocka iordning i ett rum för på nåt vänster blir det då ännu stökigare i ett annat. Tvätthögarna växer på båda sidor (rent och smutsigt), leksaker dräller över alla brädder – trots att vi faktiskt inte har så mycket prylar som många andra har jag förstått – och dammtussarna jagar dammsugaren med lömsk precision. Vi skulle behöva en veckas semester utan älskade döttrarna för att få ordning på ens en bråkdel. Men nä det går ju inte.

Dessutom mår jag skit idag och huvudet är tungt som bly.

Nu har jag gnällt färdigt. Tack för att du ”lyssnade”!






16/12 – om sjukstuga på Morkullan.

Min egen influensa (obs, ej magsjuka!) känns plötsligt lite mindre allvarlig för en mindre version av mig har fått en värre släng.

Maali såg lite hängig ut i går kväll och när hon la sig i soffan framför julkalendern anades oråd. Jojemen. Feber. Alvedon – som numera till fyraåringens stolthet tas i tablettform – och tandborstning och sen bums i säng, på eget initiativ. Hon hade ont i huvudet sa hon. Efter godnattsagan, som hon knappt orkade lyssna på, tog jag tempen igen. 39,6 °C. Med Alvedon. Hon frös och hade verkligt iskalla händer, fötter och nostipp (som alltid när hon får hög feber hastigt). Jag tror hon sov innan jag hunnit ner för trappan.

I morse gick Mattias och Milla själva till jobb och förskola medan EmmaLi kröp ner till mig i sängen. ”Det är ju alldeles ljust ute! Inte kan man väl sova då!?” undrade hon förvånat mitt i en gäsp. Jag slumrade men hon sov ingenting, kunde inte slappnas av. Nån gång efter tio frågade hon om hon fick leka i sitt rum och det fick hon såklart. När jag två timmar senare vaknar är det alldeles tyst bortifrån korridoren. Jag anar att hon passat på att busa sig ner till TV:n men det är alldeles tyst nerifrån också. Det är tomt i hennes rum men nånting får mig att lyfta blicken mot Sebrasängen. Och jo, där ligger den lilla kaminen och snusar ynkligt med täcket upp över nosen.

Klockan tjugo över ett hörde jag tassar i stentrappan. Ner kommer en alldeles vinglig och feberflammig liten tjej. Braun visar 39,2 i ena örat och 39,7 i det andra. Ny Alvedon och ett glas jos är vad jag tilläts erbjuda till lunch. Nu ligger hon i soffan framför SVT Barn och jag ska strax göra henne sällskap. Fifan för influensa. Fast… hellre nu än om en vecka.






2/12 – om julkalendrar.

Första avsnitten av SVTs och SRs julkalendrar sågs och lyssnades på via Apple-produkter. I sängen igår förmiddag (vab med ögoninfekterad liten fyraåring) lyssnade vi på radiokalendern Allt du önskar i mobilen, och framför lilla macfisk såg vi sedan tillsammans Tjuvarnas jul via SVT play.

Efteråt öppnade vi luckor och jag fick en nostalgiflashback (TV-piraterna t ex, minns ni dom?). EmmaLi blev mycket intresserad av de olika tjuv-karaktärerna i och vi satt en lång stund och tittade på den detaljrika kalendern. Radiokalenderns stora hus var också spännande att titta på, men tjyvarna vann lätt mesta uppmärksamheten :)

Förresten, du som gillar fynd och teknik: missa inte NetOnNets julkalender! Idag var det t ex en datorskärm till ruggigt bra rabatt!






1/12 – om RED.

Idag är det internationella AIDS-dagen och jag vill passa på att uppmärksamma (RED). Det går att skänka pengar genom att konsumera, om än det finns andra bättre sätt att idka välgörenhet!






27/11 – om ännu en sjukdomsinställd simskolelektion, storm och massa blåst och om en ofantligt sorg.

Det är förbaskat trist att missa två lektioner på raken men vissa saker kan inte styras över. Jämrans förkylningar till att hålla i sig länge :( jag börjar ana att det är flera stycken, som anfallit parallellt, för inte kan man vara snorig hostig febrig och halsöron-ontig i flera veckor i sträck av samma jefla bacill? Om inte annat så borde inte mer eller mindre ”friska” mellandagar smyga sig in om det varit samma sjukdom?!

Stormen Berit har förresten börjat visa sig. Fast för oss här på västkusten känns det inte så himla mycket värre än vanligt tycker jag? ;)

Slutligen. Idag tänker jag alldeles särskilt kärleksfullt på en av mina äldsta vänner som för femton år sedan förlorade sin pappa. Föräldrar ska inte förlora sina barn, men barn ska inte heller förlora sina föräldrar medan de själva knappt ens hunnit bli vuxna… det är en fasansfull verklighet att så många människor lämnar oss alldeles för tidigt.

Vi här i västvärlden har inte krig eller svält, vi är skyddade och ovana: sorgen efter en älskad slår kanske därför hårdare mot oss?


    edit 16:35

Nu blåser det faktiskt lite mer än vanligt. Tüsan också. Hade hoppats att det skulle blåsa som värst under dagtid; ogillar nattblåst lika mycket som åska. *missnöjd*






17/11 – om att slippa sjukanmäla och dagisfotofundering.

Det dricks stora mängder te i det hedbertska hushållet just nu. Kaffebeståndet däremot sjunker inte nämnvärt. Filtar slits, värmeljus slösas, mjuka pappersnäsdukarna är snart slut och varmvattenräkningen kommer bli ovanligt hög för november månad.

Av nån märklig anledning så lyckas vi pricka in alla sjukdomar på mina lediga dagar. Det är förvisso skönt att slippa sjukanmäla sig, eller att vabba, men… äh, det hade varit kul att få utnyttja sin lediga tid till det den planerats till också :(

Idag har jag fått ställa in både efterlängtad lunch och välbehövliga salongsbehandlingar. Buhu!

Igår var förresten fotografen (äntligen) på barnens förskola. Känns inte det som rätt sent på terminen?






15/11 – om manlig förkylning och annan uschlighet.

Ehum. Så förstod jag då äntligen det där med manliga förkylningar! Jag har förr brukat kalla mina egna förkylningsdrabbningar manliga, något jag grundat på hur jefla dålig jag blir av vanliga simpla snorvirus. Men, genusepitetet har nada (eller iaf mycket lite) med febergrad av usselhet att göra… det som avgör är mängden snor! – och gnäll ;)

Själv är jag också sjuk. Jag har ont i huvudet och magen. Lite feber på det också. Katarr? Nja. Hjälper inte med omeprazol och kaffe gör ingen skada. Torde alltså vara nåt annat; influensa? Kanske en kvinnlig sådan?!

ps. Tias är verklig asasjuk, och ungarna alldeles för friska. Laban tillåts underhålla lite nu medan vi powerkrashar en smula inför läggning…






Dagsens tips: samla sjukdomarna på hög.

EmmaLi var vissen i helgen (hosta, snor och feber) och fick idag stanna hemma från förskolan. Under dagen blev hon sämre – sov en sväng efter lunch t ex och det har, förutom sist hon var rejält sjuk, inte hänt på över två år – och innan läggdags hade hon 40 graders feber. Att febern kom snabbt har jag nu lärt mig känna igen genom dålig cirkulation i händer, fötter och näsa (när det är som värst är t o m armar och ben iskalla). Dessutom var hon på väg att få frossa men panodil och godnattsaga gjorde susen och jag tror hon somnade i ett nafs.

Jag var uppe å klappade på henne nyss. Då kändes hon lite svalare och sov lugnt. Men, om lägre feber beror på paracetamol endast eller om ett naturligt förlopp ligger bakom är ju svårt att veta. Blir iaf vab imorgon också. Säkrast så.

Själv mår jag förresten inge vidare. Jag gissar på en kombination av usslig förkylning och orolig post-dilatation… det blöder fortfarande, det känns inte helt okej faktiskt…


    edit 18/10 kl 10:50

När jag vaknade imorse hade det slutat bloa, däremot kunde jag inte kissa. En klart misslyckad dilatation kan tyckas?!






17/10 – om vad som fick min manliga förkylning på fall.

Av tre smärtsamma ting (föda barn, förkylning, dilatation/cystoskopi (i urinröret)) är ett värre än de andra. Gissa vilket. Jag kan ledtråda med troligt oerfaren läkare, två bedövningssprutor som inte tog, blod ål over och tårar i nästan samma mängd. Att jag pga min manliga förkylning sjukskrivit mig (och vabbar för EmmaLi som fått en egen variant av samma förkylning) de timmar som återstod av dagen får sättas på framförsiktskontot. Men ärligt? Inte ska det väl göra så jefla ont att katetra sig?!






29/9 – om hög feber på ”fel” barn.

Lilla Millan fick stanna hemma med mig igår. Hon var inte tillräckligt sjuk för en regelrätt vabning, men jag har ju inte heller börjat jobba än (två dagar kvar av denna evighetslånga föräldraledighet!).

Hela förmiddagen tillbringades med duplo på höjden och tvären, å nåt snor – det såg vi knappt till…

Vid kvällsmaten anades att nåt inte stod rätt till med husets andra lilla hedbert. Hon frös, sa hon, och hade väldiga problem att få i sig sin lilla ostburgare (skräpmat från donken is bad shit men onsdag är ridlektionsdag och vi var dåligt förberedda…). Jodå. 39 grader, and rising.

Nu tumhålls det för kvick tillfriskning. Och ingen allvarlig infektion. Under natten har febern gått ner och nu på morgonen var hon lika glad som vanligt. Fortsätt så!






2/9 – om en sommardag.

Å så blev det sommar igen!

20110902-040156.jpg


Pricksjukan helt kurerad nu å i em åker vi på playdejt i Falkenberg. Fått jobbschema, å tjohoo nu ska det bli dubbelt kul att börja arbeta igen! Imorgon kräftskiva. Solen får gärna följa med?

Det blir en bra helg!






30/8 – om en pricksjuk och pusslad.

Den lilla vagnsover i källaren å den stora – den som är prickig – pusslar 100-bitars femårspussel typ alldeles själv.

Jupp. Jag är apmallig! Men framför allt glad att hon i viss mån kan tänka sig sysselsätta sig själv. Nu spelar hon kort, ”olika familjer”, och mitt kaffe behöver behöver inte kallna odrucket i koppen.

Strax är det lunch å då blir det kaos igen, men just nu… hujedamej så skönt!






27/8 – om Emmis pricksjuka.

Efter en morgon då den prickiga vaknade pigg å glad kl 6 (aldrig hänt förr?) och världens åsk- och regnoväder drog över oss ett par timmar senare är jag lite spak.

Det dyker upp fler och fler prickar, och de kliar. Dock är de väldigt små? Jag hade fått för mig att vattkoppor ska vara ganska stora? Någon feber syns inte till. Lite ovanligt lugn och sansad är hon däremot. Och känslig. Å så hostar hon en hel del men det är tydligen vanligt och normalt, infektionen sätter sig gärna på luftvägarna.

En sak jag googlat fram och gärna delar med mig av till nosare och övriga vänner: bältros är inte orsakat av vattkoppor! Du med bältrosvirus i kroppen kan alltså med o-oroligt samvete träffa vattkoppssjuka barn utan rädsla att bli smittad. Bältros är samma typ av virus som vattkoppor, varicella zoster, men aktiveras inte av att träffa någon med vattkoppor utan av helt andra orsaker: ex stress eller allmänt nedsatt immunförsvar. Kan kanske vara skönt att veta för många!

En annan sak jag snubblade på i min kunskapsjakt är att ENDAST tabletter med paracetamol (ex Panodil/Alvedon) ska användas som värk-/febernedsättare för barn med vattkoppor.

Någon information om Tavegyl har jag faktiskt inte hittat, men vi kör på frihand där och skulle det bli värre för Emmi får hon en dos att sova på. För dagtidsmedicinering har vi Aerius (liknande Tavegyl men utan ”sömnmedel”) att ta till. Å så funkar ju mild kortisonkräm eller xylocain som direktattackerande anti-kli.

Nu håller vi tummar för en lika lindrig variant av sjukdomsförlopp som lillasyster fick!


ps. Hon ringde själv sin förskola och sjukanmälde sig idag. De pratade så länge att jag till slut kände att jag knappt behövde ta vid :)






10/8 – om lycka i pricksjukehemmet.

När yngsta dottern har fått vattkoppor och en jäklans god vän genom brevinkastet lämnar över en kram, ett paket glass och en hög smarrigt strössel då är blir det ögonallergiskt för ullisarna. När dessutom en mamma hjälper att hämta hem storasyster från förskolan så lilla koppiga barnet får sova välbehövlig sömn hemma i sin säng, då blir det sådär fullt av kärlek i magen. TACK! Och LÖV!!

Lite orolig blir jag ju för stundande äventyr av typen Emmi å jag till ALV på lördag och hela familjen på inköpsresa till Sthlm nästa helg… men… vi tar det då! Nu. Kaffe!






5/7 – om att ringa 1177.

Antagligen var det en bra trött tanta till sjuksköterska jag fick i örat igår kväll, eller så var hon sådär seg till vardags mä? Till att börja med började hon prata innan hon svarat och presenterade sig alltså som ”…a, sjuksköterska”. Sen spraak rasp och jag förklarade att jag hörde henne dåligt men hon hörde mig perfekt sa hon, och hon hade ”skruvat” sina ”grejer på max” försäkrade hon nästan snorkigt. Fast grejerna var kanske inte så bra, eller så hade hon skruvat fel, för jag fick upprepa ”jag har blivit stucken av ett bi” tre gånger innan jag desperat tjöt ”biii… ett BE IH”. Men det hjälpte inte särdeles. ”Vad stack sa du?” frågade hon å då andades jag och bokstaverade; ”Bertil Ivar”.

I ärlighetens namn gick det inte så mycket bättre efter detta heller men jag lyckades iaf förstå att jag skulle kunna dricka upp till 40ml Tavegyl per dygn, men skulle bara ta 20ml då igår kväll (vågade inte fråga varför), å kleta en massa (eller ”dyng mä”, som min goa Stalker säger!) hydrokortison både på kvällen å imorse och till frukost en Kestine. Att det kliar så jag håller på att förlora förståndet och att halva foten är röd och varm är inte så farligt tydligen. Förrän på… ”ööh, onsdag” ;)

Innan vi la på försökte jag lätta upp den i mina öron lite tryckta stämningen (damen behövde gå hem, eller iaf ha en kopp kaffe gissar jag) med ett ”det är konstigt att ett så litet uschligt djur kan göra så mycket skada!?”. ”Nja”, förklarade sjuksköterskan helt allvarligt. ”Det är inte biet… det är för att det har så mycket gift…”. Ridå.

ps. Hur jag har sovit? Bedrövligt. Jag har vaknat av kli stup i kvarten och däremellan slumrat micket oroligt. Inte är det bättre nu men jag har gjort ett provisoriskt förband. Och om Milla somnar har jag tänkt försöka göra detsamma!






29/6 – om märkliga vägar till nosarna.

Som många andra roar jag mig ibland med att snoka på hur folk tagit sig hit.

Tre av fyra citat i sökordstoppen innehåller ”ullrika”, vilket kanske inte är så otippat :) Att bronsplatsen norpas av ”model lab” är däremot högst oväntat, eftersom jag bara en enda gång skrivit om mitt besök på fotostudion i Göteborg - du med gott minne kanske minns hur tösaltet lika lustigt nog tog sig ända upp i topp i vintras. Att en ”aracnoidal cysta” de senaste månaderna konstant rör sig inom topp tio (samt i olika varianter också runt plats tjugo) är faktiskt mer väntat, trots att det här också bara rör sig om ett ynka inlägg, med tanke på hur klensått det var på fakta om dessa när jag själv desperat sökte information i vintras.

Märkliga sökvägar då? Tja. Det finns inte så många. För underliga är väl varken ”gastrokolisk reflex”, ”hipp välling dosering” eller ”krånglande iphone” som intar platserna elva till tretton. Härefter börjar det spåra iväg lite iofs… det är hopfällbar paraplysulky blandat med klädsim, prickar, blåbetong och cykelhjälm och först på plats nitton hamnar en sak jag själv letade info om när jag drabbades; borttappad smak/ont på tungan. En gång har någon sökt, och kommit rätt, på ”badrum hos ullrika hedber* v*rberg(modifierad här i sin återgivning, jupp). Den sökningen var väntad ;)

Roliga – som i trevliga – sökare som hittat fram är t ex ”bröstmjölk donera”. En del sökningar kring ischias, stortåpares, dåliga reflexer och diskbråck har kanske också funnit vad de önskade. Detsamma gäller inotyol, kräksjuka, myggbett, spänngrind (tillyxad att passa en 70 centimetersdörr) samt ”fördelar med att vara gift”. Rolig – som i relativt missnöjd – är den stackare som sökt på ”morkulla blomma(morkullan är nämligen – förutom ett namn på kvarteret vi bor i – ingen blomma utan en fågel!). Allra mest missnöjd – och därmed också roligast – torde en viss person, så nyfiken på sex att jag inte ens klarar viska de googlade snuskigheterna, vara när mina nosar dök upp under resultaten… shitpomfritt, snacka om besvikelse!

Avslutningsvis finns det ett sökcitat som träffat direkt på. Tveklöst rätt och utan diskussion. Ja. Vad sägs om det, ”den perfekte maken”? ♥






28/6 – om sommarsol och sjukhusbesök.

ÄNTLIGEN! Sommarsolen är här! Då ska jag spendera eftermiddagen hos en urolog. Känns inge vidare, av minst två anledningar.

Tjenixen!






21/6 – om den längsta dan.

Sommarsolstånd och nu är dagen som längst och natten som kortast. Mycket nytta till det när termometern toppar på 16 grader dagtid och kryper ner till 12 på nätterna. Huvva. Isbit är det. Och blåst. Men idag regnar det iaf inte.

Ska det vara så här hela sommaren? Midsommarafton spås 15 grader och gråa moln. Fy blubban.

Idag har jag förresten båda döttrarna hemma istället för som planerat bara den ena. Maali var vaken halva natten, hade ont i magen och somnade sen om som en stock bredvid mig imorse, så vi vågade inte chansa på att släppa iväg henne till förskolan. Extra kul med januarijuni då. Not.






Lösenordsskyddad: 10/6 – mera om myggad Maali.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan: