ullrikas nosar, nästan für alle » raKETen

28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

ullrika — Sat, 28 Jan 2012 08:08:01 +0000

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.

27/10 – om virrpanna hedbert…

ullrika — Thu, 27 Oct 2011 19:27:26 +0000

…lyckats hitta sitt ”på praktiska stället placerade” busskort i tid hade hon inte behövt köra raKET till jobbet imorse. Det går alltså inte att skylla på köksklockan att jag var tvungen att vara miljöbov idag. Skit också. Fast det var såklart bättre att kortet höll sig undan idag än igår, när vi hade bilen på verkstad!

Plånkan var förresten också borta – den visade sig ha luggit kvar i en jackficka på en jobbjacka – så jag körde olagligt dessutom. Eller det är kanske inte böter på att köra utan (medhavt) körkort längre?

Lösenordsskyddad: 18/6 – om en regnig ”förfest” i bilen!

ullrika — Sat, 18 Jun 2011 16:19:38 +0000

9/6 – om en dyr vindpust och en nästintill tropisk natt.

ullrika — Thu, 09 Jun 2011 19:50:36 +0000

Antingen hade nästan hela skatteåterbäringen gått åt, eller så tar vi det på raKETens trafikförsäkring. Jaa. Det var en dyr jefla vindpust, den som drog min bildörr in i den grannparkerades… Jag, den pedantiskt försiktiga och löjligt kontrollerande, är en parkeringsskadare. Mjau.

Gränsfall mot tropiskt natt när min smärtsamt överfulla blåsa tillät mig rulla i säng runt kvart i två inatt. Fast sen föll det lite sommar-regndroppar och jag anar att termometern sjönk en smula. Under dagen blev det sen riktigt kallt. Typisk svensk sommar!

Dagsens tips: håll i bildörren.

ullrika — Thu, 02 Jun 2011 13:42:44 +0000

Gårdagsens ridlektion för EmmaLi kan bli en dyr historia: raKETens ena framdörr blåste (jaa, blåste!? trodde inte det var möjligt?!) in i den bredvidparkerade bilens bakdörr och jajemen naturligtvis mitt på så det blev en snygg buckla. En liten försiktig buckla förstås men tillräckligt stor för att synas och fan fan det är så många om i en sån här historia att jag inte ens bryr mig om att räkna upp ett endaste. Skitjefladynga och tusenlappar åt fanders. Mannen med bucklade bakdörren var vänlig och förstående och verkade nästan mer glad över att jag varit ärlig och gett mig till känna än att hans fina bil fått ett knyckel på sig…

Kanske tur i oturen att det i vänskapskretsens omkrets finns en firma som specialiserat sig på att reparera trafikskadade bilar. Frågan är om det lönar sig att ta sånt här på försäkringen eller hosta upp slantar ur egen ficka? Risken är att självrisken är högre än arbetskostnaden? Det är nog ingen lackskada så det borde räcka att försiktigt trycka ut bucklan inifrån. Ett nog så tidskrävande [läs: kostsamt] arbete iofs gissar jag :(

30/3 – om ännu en jefla styrled.

ullrika — Wed, 30 Mar 2011 19:54:32 +0000

Tvåa på Bilprovningen igår och jag undrar om det är normalt att byta styrleder (och handbromsvajrar) ungefär varannat/var tredje år? Jaja, gammal bil (V70 AWD -00) och många mil (ca 22′), men det var ju förr den rullade långt! Nu går den till Falkenberg en gång i veckan ungefär… via E6! – ingen skumpig grusvägskörning inte ;) Nåväl. Hellre en gammal bil som behöver repareras än en ny. Och jag litar på att det är för säkerhetens skull bilprovartjommen bände skruvmejseln i hjulupphängningen (eller var nu den där jämrans glappande styrleden bor).

Blä. Där fick vi för nytvättad bil. Och att vi lämnade den på verkstad precis innan för att kolla om det var nåt som behövde åtgärdas. Det känns inte som en bilverkstad vi kommer anlita igen? De hade ”upptäckt ett litet glapp, kontrollerat och smörjt”. Helt okej och schysst om det varit en ”vanlig” service, men när uppdraget är ”kontrollera bilen inför besiktning” känns det som klart bortkastade pengar och tid för alla inblandade. Dessutom skulle de ha hutlöst betalt (1000:- exkl hjulinställning) för att fixa. Trist.

Fast vi har ju en nytvättad bil nu! Med sommarskor!

6/12 – om att vi också fått lite snö! och plus på karmakontot?

ullrika — Mon, 06 Dec 2010 09:42:17 +0000

Nu är det några centimeter vitt även här hos oss! Maali vägrade komma in igår så hon och Mattias tog en sväng med pulkan och sen fyllde de på fågelmat och till sist gick de en promenad och stötte på vägen på Lucia och hennes följe och tomtar och hästar och orkester och drillflickor. ”Hon hade ljus, och en tårta på huvudet!” tjöt Maali förtjust när hon kom hem och skulle berätta vad de varit med om på!

raKETstatus: volvoverkstaden Bildepån hade inte tid förrän på fredag så med charm och tur lyckades vi tjata oss till en snabbkontroll på en Mekonomenverkstad imorron. Nu handlar det bara om att transportera bilen dit :)

badrumsstatus: jag börjar mer och mer tvivla på våra möjligheter till julbad. Klockan är snart halv elva och inte en endaste mosaiksättare har synts till…

magsårsstatus: kommentar överflödig.

iPhonestatus: vet ni vad!!? Helt out of nowhere… igår kväll – jag hade inte gjort NÅNTING – sprätte det till i telefonen och efter några hostande försök har den nu varit nästan konstant uppkopplad på vårt nätverk! MMS har jag testskickat och det funkar också heeelt utan problem! Jag fattar ingenting? Plus på karmakontot?!

ullisars status: inte så bra. Det håller på att rasa lite för mig nu. Ni vet, en molande vanmakt och tårar-bakom-ögonlocken och läskig apati. Oron över EmmaLi överstiger alla bilar och badrum i världen men snart orkar jag inte ens oroa mig längre. Härliga finaste vackra goa unge… jag älskar dig så det gör ont. Alltid.

Ta hand om er alla ni fina nosare!

Dagsens tips: håll sams med fru Fortuna.

ullrika — Sun, 05 Dec 2010 11:19:12 +0000

Såhär var det. Igår alltså. This is the long story – en typ, minnesanteckning för egen framtid. Pliis, haven överseende kära nosare!

Vår fina Phil&Ted Vibe har legat på Blocket en månad ungefär och efter ett tiotal halvseriösa förfrågningar satt jag igår förmiddagskvist i bilen på E6 norrut tillsammans med Maali, Milla och en mamma (min). Presumtiva köparen bodde i Mölndal och vi tänkte kombinera vagnförsäljning med varubyte på IKEA i Kållered.

Det började bra. Not. Mycket trafik, moddiga saltblöta vägar och plötsligt – helt utan förvarning – la vindrutetorksprutaren på min sida av (det skulle visa sig att det räckte att fylla på spolarvätska, men det visste jag ju inte då: eftersom det bara var spruten framför mig som slutade fungera – den mot passagerarsätet funkade prima?! – var jag heeelt säker på att nåt verkligen pajjat… lite is i botten bara kanske? ehum.). En stor blå skylt, ”Sandsjöbacka 1000 meter” dök upp som en hägring. Till saken hör att från baksätet hade lilla Maali snyftat och gråtit sen flera mil tillbaka, och som det ogråtiga barn hon normalt är blev jag förstås orolig över orsaken till tårar? Ännu mer orolig blir jag när hon inte låter sig tröstas ens i min famn när bilen stannats, och turen in på macken renderade övriga kunders omtankar och vänlighet att låta oss smita före i kön. Nå. Väl ute vid bilen (jupp, det blir en lååång historia det här) räckte det alltså med att fylla på med lyxig dyr spolarvätska. Vi far vidare.

EmmaLis sådär läskigt onåbara och stillsamma tårhulkningar hade avstannat när hon fick byta plats med Milla och åka framsäte. Och lyssna på Bamse. Men när vi närmar oss adressen för förhoppad vagnförsäljning börjar hon gråta igen. Jag fattar ingenting? Och gissa vad. Det är ingen hemma i huset där tjejen som vill köpa min vagn bor? Jag börjar ana dålig ränta på karmakontot och när ingen svarar i telefon heller är jag på väg att ge upp. Precis när jag börjar fundera på att köra därifrån sladdar en bil in framför mig och ut skuttar en glad tjej! Mina sms (”nu åker vi från Varberg!” och ”har det hänt en olycka? var tusan är du?!”) har inte kommit fram? Till min oerhörda genans och – försvar – olikt mig har jag sparat fel nummer i mobilen… blä. pinsamt. MEN! Tjejen är supergullig och förstående och inte ens arg tror jag och en av gråtande Maali störd vagnförevisning senare utbyter vi ett stycke omtyckt syskonvagn mot prassliga slantar och vi far mot IKEA. Lunch!

Men inte är det slut på eländet här inte. Det är väl nu det verkligen börjar. Typ. När vi kommer fram till IKEAs bräddfulla parkering visar det sig att jag glömt kvittot på prylarna jag skulle byta. Jaja. Skitsamma tänker vi och går in iallafall för att mata barn och oss och det är miljarders med människor och fyfarao så äckliga folk är för nästan varenda ledig plats i restaurangen såg ut som en svinstia (vill man inte torka av bordet och golvet efter sig kan man väl iaf torka av stolen?!) men för att nu förkorta historien nååågot blev EmmaLi – som var alldeles svullen av all gråt – och Milla mätta å glada och mamma och jag blev mätta och EmmaLi fick leka lite i den där lekhörnan och sen tänkte vi ”nu åker vi hem”.

Precis då ringer Mattias och varnar. E6 är avstängd efter flera olyckor så jag börjar reka alternativ körväg hem. Det står still söderut redan från Kållered Köpstad så för att överhuvudtaget komma nånvart måste vi köra norrut och efter ett kvickt förebyggande toabesök med i stunden huggen proviant (köpte ett paket pepparkakor på vägen ut till parkeringen, för säkerhets skull. HA! Maali åt pepparkakor till kvällsmat som det blev!) och tre försök – varav två felkörningar – kör vi äntligen på Gamla Riksvägen när radion plingar till och Trafikradion meddelar att E6 nu är körbar i båda riktningarna. Vi står då precis på bron, fyrahundra meter från IKEA fast på andra sidan vägen och jag måste kvickt välja mellan Gamla Riksvägen och ködrabbade E6. Trafikljuset slår om och jag väljer, E6. Får tränga mig fram (jisses, vaddå hjälpa varan i trafiken? ”nänä, att min bil blockerar mitt i en korsning i väntan på grönt ljus skiter la jag i”?!) och kör sen på motorvägen som flyter på riktigt bra. Först. Jupp efter nån kilometer börjar köerna och det sniglar sig nu fram i 10-30 km/h. Då händer det. Jag slarvar och får kärringstopp och när jag startar bilen igen tänds en fet röd lampa på instrumentpanelen.

Tänkatänkatänka. Vad betyder den? Rota fram instruktionsboken (ja jag vet, man SKA veta vad lamporna betyder). Hmm. Det känns allvarligt. ”Kylarvätskenivåindikator”. Jaja. Vi kör ju långsamt. Det borde gå. Jag har ju koll på motorns värmemätare? Men vänta nu. Det blir iskallt i bilen… då går det nog inte. ”Shell Sandsjöbacka, 2km”? Tjohej! Mitt ”vanliga” ställe.

Tre timmar senare sitter jag i en bärgare. En timme tidigare har Mattias kommit och hämtat min mamma och barnen.

Vad är då Fortunas del i allt detta? Jo. Till exempel Jag lyckades ta mig till en upplyst mack, med allt vad det innebär! Hade jag valt att köra gamla vägen hade vi stått mitt ute i ingentinget!? Med hjälp av en vägens ängel i skepnad av en kille i en FALCK-bil lyckades vi först sporadiskt medelst buntband kompensera den rosttrasiga slangklämman som låg bakom den röda lampan/lossnade slangen/tomma kylvätskebehållaren, men trots flera lyckade testförsök med gasad motor tänds varningslampan (och slangen lossnar?) i samma ögonblick som hans baklyktor försvinner ur mitt synfält. TUR! Tänk om vi hunnit upp på motorvägen, eller ens bara till påfarten innan det hänt, då hade situationen varit en helt annan och vi hade suttit helt isolerade i bilen tills Mattias kommit. Då hade det blivit en farlig omfördelning av passagerare längs en mörk vägren istället för under Shellsnäckans varma belysning. Dessutom gjorde testförsöken att motorn hann värma upp kupén några grader vilket gjorde mycket i mörka kvällskylan. Mer då? Jo, bärgaren körde raKETen och mig hela vägen till Bildepån hemma istället för till närmsta verkstad, vilket är dit försäkringen täcker. Så istället för att stå strandad i Kungsbacka, utan tåg eller bussförbindelse, kunde jag ta en hundralappstaxi till svärfars födelsedagskalas!

Det finns många lyckokast i historien. Vagnen blev såld till en trevlig tjej (jag önskar er ALL lycka till med bästaste syskonvagnen!!)! Bil och passagerare kom säkert hem i kvällskalla mörkret – jag fick till och med en kaffe i magen i väntan på bilambulans! Väl hemma väntade värmande sällskap av familj, brasa och god mat! Och kanske det bästa? Utöver enåenhalv hundring för mat slösades inte en endaste krona till Kamprads stiftelse :)

Lyckliga stjärna. Det var läskiga olyckor i halkan hela dan. Vi klarade oss undan alla!

Tjenixen!

4/12 – om lördagsmys.

ullrika — Sat, 04 Dec 2010 21:54:58 +0000

Lösenordsskyddad: 25/11 – om pepparkakor och lego.

ullrika — Thu, 25 Nov 2010 19:59:33 +0000