ullrikas nosar, nästan für alle

Matlagning har aldrig varit min grej. För att vara säker på att mina barn fått i sig rätt mängd näring har de därför i ganska stor utsträckning blivit uppfödda på burkmat. Dyrt, jo, men ”säkert”. I så stor utsträckning det varit möjligt har jag/vi också konsekvent valt KRAV-märkt mat, gröt och välling. Ännu lite dyrare, jo, men lenare för samvetet!

Jag har gått på niten att köpa burkmat från tillverkaren Hipp några gånger och blivit lika besviken varje gång. Den är så finmixad och kladdig att det inte finns en chans att att mata utan att spilla och fläcka för att inte tala om hur det blev när Milla började äta själv… Några bitar att tugga på går knappt heller att finna förrän du kommer upp i 18-månadersmaten – och vid den åldern tycker till och med jag att det är onödigt att ge barnen ”färdigmat”! Dessutom innehåller nästan varje rätt Hipp-mat i min butik tomat och/eller morot, vilket av förklarliga orsaker inte passar så bra till mat som fläckar ner… :(

Ännu mer besviken blev jag när vi en gång köpte Hipps mjölkersättning – som är dyrare än övrigt ekologisk sortiment, iallafall i de butiker vi handlar i – och fann att den ska doseras med MER pulver än Sempers och Nestlés ersättningar. Vad blir miljövinsten i att transportera dubbelt så stora förpackningar? Nä. Stort ajabaja där.

När EmmaLi var liten fanns inget annat än ”vanlig” konserverad mat att köpa. Nu har det dykt upp bättre alternativ, ångkokt mat i plastburkar. Här kom Hipp att bli ett godkänt alternativ, särskilt eftersom jag tidigt köpte äldre mat än Milla egentligen ”skulle ha” enligt sin ålder. Men framför allt för att det i min butik varit det enda ekologiska alternativet när det gäller den ”nya” sortens barnmat. Märkligt tycker jag att det ska vara så svårt att få fram vettigt miljö- eller etikvänliga alternativ för oss som inte ”kan” laga egen mat till våra små bäbinosar? Eller är det inköparna i butikerna i min stad som ligger efter i utvecklingen?

För att slutligen förtydliga så är det alltså länge sen Milla började äta samma mat som oss, men fortfarande finns i skåpet några plastbyttor färdig barnmat som säkerhet. När vi drabbades av andra omgången magsjuka var det t ex tur att det fanns reservmat hemma till Milla, som började äta långt före oss andra. Vi var ju fortfarande smittorisker allihop och ville hålla oss borta från stan och affärer :)