25/1 – om att gå i taket.
Lasse Diding är provokatör, kompis med Jan Myrdal, kommunist, hotellägare, miljonär, taktlös och enligt sig själv familjens svarta får sen barnsben. Om enda syftet är att reta upp? Mission accomplished.
För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?
Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.
Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.
* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.
22/1 – om Juholts avgång.
Ibland har nån annan skrivit så mycket bättre än vad man själv mäktar med. Det HÄR är så fantastiskt roligt att jag skulle vilja nominera årets roligaste blogginlägg redan nu! Oavsett din politiska åsikt: du bara måste läsa!!
-
edit 22:09
Typ hundra besökare, en kommentar… tja, jag är ju inte Aftonbladet direkt :D
22/12 – om att inte förstå varför folk så envetet ska statuera märkliga exempel.
Två svenska journalister åker olagligt till Etiopien, tar hjälp av en förbjuden gerilla, ställer sig framför en kamera med vapen i armarna och blir när de åker fast självfallet behandlade som ”terrorister”. Imorse läste jag nåt som sätter ord på hur jag själv tänker så istället för att lulla vidare länkar jag till inlägget jag tycker är bra.
Trots allt måste jag skriva att jag blir oväntat provocerad av Jonas Sjöstedt i SVTs morgonsoffa. Han dillar om att vi ska förvänta oss hjälp från USA och att det här bör bli ett fall för hela EU. När han sen med arrogant höjd näsa hotfullt fräser om indragna bidrag och att Etiopien bör passa sig, då är jag tvungen att skrika tyst. WHAT!? Den typen av hot bör sparas till situationer när landet i fråga faktiskt gjort nåt fel?
Hur synd jag än tycker om människorna Martin Schibbye och Johan Persson så tycker jag ändå att de på sätt och vis får skylla sig själv. Fast så får jag kanske inte tycka…
15/12 – om skrot och korn, eller ‘inför gud är vi alla densamma?’.
Tittade i går kväll på SVT:s Debatt. Blev en smula beklämd. Sverigedemokratiske riksdagsmannen Kenth Ekeroth försvarar på länk (han ”vågar” inte sitta i studion?) ett nätverk i skuggzonen: ”‘Counter Jihad’ handlar om islam-kritik”, säger han och jag fattar inte. Hur kan man vara emot en hel religion? FFS! Det här är ju bara ett riktigt korkat försök att kamouflera sin rasism. – som argument; själv är jag Counter All Slags Religiös Fundamentalism men där hamnar inte just tokiga islamister per automatik överst. I USA finns t ex en del riktiga stjärnor tillhörande den kristna högern.
Terrorism och hat går hand i hand på nåt vis. Counter Jihad; ni är ju samma skrot som de ni försöker inbilla andra att ni avskyr? Eller?
Nä. Den finten gick vi inte på.
30/11 – om ideologisk kollaps.
Jan Myrdal flyttar sig själv och sitt kilometerlånga bibliotek till ett hus på en gata några hundra meter från min. Det känns inte bra. Det känns verkligen inte alls bra. Jan Myrdal är en person jag hyser mycket lite, för att inte säga ingen, respekt förr. En tjurig gammal gubbe kan jag ha överseende med, men en tjurig gubbes mossiga idéer klarar jag inte. Särskilt inte när han varit lika mossig hela sitt liv? Hans hårdnackade envishet i sitt försvar av Pol Pots folkmordsregim t ex är inte bara idiotiskt utan också oförklarligt. Dessutom har han vurmat för Kina på ett vis jag absolut inte kan förstå.
Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.
Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.
19/10 – om Ganna Chyzhevska.
Jag skriver det här inlägget för att jag har funderat över medias makt. Skvallermedia, that is.
Jag har bara läst en artikel om 91-åringen från Ukraina men jag utgår från att den var som alla andra. Det berättas snyfthistorier och glorifieras. Och jag tror inte en sekund på att de hittat på; Ganna Chyzhevska är med största sannolikhet den goda person skvallermedia berättar om. Men. Jag vill göra diskussionen större genom att bredda urvalet. Av åldringar, med och utan medborgarskap.
Vad kostar en plats på ett äldreboende? Vad kostar en plats för en demenssjuk på ett äldreboende. Vad är en människa värd? Och framför allt, vem ska bedöma vad en människa är värd.
Ganna kom till Sverige i början av 2000-talet och har sedan dess bott här till och från på tillfälliga uppehållstillstånd. Jag missunnar henne inte att komma hit, och jag är generellt positiv till anhörighetsinvandring. Men. Var ska vi dra gränsen? Äldrevård kostar pengar. Min farfar är också 91 år gammal. Han bor hemma och klarar sig helt utan hjälp från t ex hemtjänst och han är på det viset en ”billig” åldring. Han har också fyllt på sin depå i skattkistan under mer än 50 yrkesverksamma år, enorma mängder moms på varor och tjänster i sitt långa liv samt t ex fordons- och fastighetsskatter när det begav sig. Han har bara ett barn och har därför inte ”utnyttjat” barnomsorg eller skolväsende särdeles mycket. Å andra sidan har han också bara ett barn som nu kan bidra till statskassan (men det barnet har å sin sida lyckats såpass bra att det hunnit bli ganska mycket skatt).
Min absoluta åsikt är att snyfthistorier i skvallermedia egentligen inte hjälper någon. I ”smyg” kan regeringen göra precis vad de vill. Om några månader finns det en annan 91-åring att lägga energi på. Eller en ny partiledare att slakta. För det sorgliga är ju att sakfrågan inte tas upp någonstans. Var och hur bedömer vi en människas värde?
Jag är livrädd att SD ska dra fördel av detta ärende och av enbart den anledningen är jag beredd att hejja på Facebookinterjektioner och bloggdiskussioner. Jag är t o m i skymundan redo att försiktigt stödja skvallerpressens roll i det hela. Allt för att hålla läskiga inhumana rasister borta från barrikaderna.
ps. pliis, notera. jag skriver detta inlägg i en medveten ton av sverigedemokratism. jag vill nämligen visa att vi ”vanliga” människor kan uttrycka oss ungefär likadant som sverigedemokrater, utan att för den sakens skull sänka nivån på diskussion eller åsikter. ja, jag sätter naturligtvis min egen farfar framför en okänd åldring (det kallas familjekärlek tror jag?) men jag anser samtidigt att humanismen måste tillåta oss hjälpa den som så behöver. MEN. jag tycker OCKSÅ att det är viktigt att saken diskuteras sakligt. vi kan inte ”plocka hit” all världens åldringar eller sjuka barn, men de som redan BOR här och behöver vår hjälp kan vi inte tillåta oss kasta ut. det kallas prioriteringar. och solidaritet.
det är fina saker som min mamma lärt mig. solidaritet. kanske ett av världens vackraste ord? missunnsamhet däremot. kanske ett av världens fulaste?
15/9 – om dansk politik.
Vallokalerna i vårt sydvästra grannland har stängt och det är väl i stort sett klart att Danmark får nytt styre, och därmed också ny statsminister. Att hon råkar vara kvinna verkar inte lyfta många danska ögonbryn och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra (dvs, att det är så naturligt att det inte är nån stor grej) eller dåligt (dvs, det är så oviktigt att det inte är nån stor grej).
Vad jag däremot tycker om att Dansk Folkeparti behåller sin plats som tredje största parti är lätt uttryckt: för jävligt. Att de får många röster och mandat är en sak, men vad värre är att deras invandrings- och främlingsfientliga åsikter fått så stort gehör i den danska vardagen (och riksdagen) att det som för bara några år sedan sågs som radikalt idag är fullständigt normalt. Det skrämmer mig.
Av självklara orsaker spanar jag ju mot vårt eget politiska klimat. Även om Dansk Folkeparti faktiskt inte har så mycket gemensamt med Sverigedemokraterna ur historiskt perspektiv, så är det ju mot danskarna SD vänder sina öron idag. Jag vill inte bo i ett fientligt land. Jag vill inte bo i ett land där det är okej att diskriminera. Jag vill inte bo i ett land där konservativ är ett skällsord. Därför vill jag absolut inte bo i Danmark – då hjälper inte alla trevligaste Kroer i världen. Då hjälper inte ens Köpenhamn, billig öl eller Louisiana. Möjligen hjälper en stark och modig dansk socialdemokratisk regering?
Just nu är det faktiskt det enda jag vågar hoppas på. Det sunda mänskliga förnuftet, det har jag slutat tro på för länge sen.
- hujedamej, sitter jag just här och håller tummarna för ett starkt vänsterstyre?!! Jaa… ändamålen helger medlen, eller hur är det nu?
27/7 – om en hell(s)born från Varberg.
En folkvald och numera nationellt känd kommunfullmäktigeledamot grävde förhoppningsvis sin egen politiska karriär ajöss när han i sin IQ Fiskmås blogg häromdagen skrev att bomben i Oslo/massakern på Utøya orsakades av invandring och mångkultur. Han har nu (”på inrådan av partikamrater”) tagit bort inlägget [han har t o m tagit bort alla gamla kommentarer och möjligheten att lämna nya såg jag nyss] och grävt gropen ännu djupare genom att försöka förklara sig. Haha! Bland annat skriver han att gärningsmannen ”naturligtvis bär det yttersta ansvaret” för det som skett och jag suckar högt. Att gärningsmannen bär det ENDA ansvaret är (iaf för mig) lika självklart som att vi inte kan skylla våldtäkter på korta kjolar eller misshandlar på smutsig disk.
Herr Erik, förstår du skillnaden om jag förklarar såhär:
- En kvinna dricker sig berusad, sätter sig i bilen för att köra till stan och krockar med ett träd. Med ditt sätt att resonera skulle hon kunna försvara sig med att olyckan aldrig hade skett om inte trädet stått i vägen.
För övrigt är jag inte det minsta förvånad att just den här politikern är i blåsväder. Han börjar väl bli van? Sist tror jag det var ett boktips som blev lite galet. Mannen är undersköterska till vardags. Hujedamej att jag aldrig behöver vård i hans närhet, såtillvida han ej hyser större empati och skicklighet i sin yrkesroll än i sitt politiska utövande?
24/6 – om politisk fajt i sociala medier.
Pagrotsky twittrar en smula lustigt – men provocerande – om Bildt och han gamla kritik mot Putin. Nästan tusen personer har på eget initiativ svarat på frågan som ställts: ”vågar du eller fegar ur?”, men den frågan ställdes till förblir tyst i sociala medie-etern.
Bakgrunden är Carl Bildts blogginlägg under kriget i Georgien där Putin på ett underförstått vis jämförs med både Hitler och Milosevic. Häromdan träffades Bildt och Putin i Paris, och Pagrotsky undrar alltså (på humor men allvar?) om de pratade om saken. Svensk politik har sommarlov. Och har förflyttats till sandlådan…
Glad midsommar önskar jag nu alla goa nosare!
Tjenixen!
1.2 – om demokratiseringsprocedurer.
Det rasar i Nordafrika nu. Tunisien och Egypten lär följas av fler. Frågan är vilka eller vad som tar/får makten istället? Islamistisk fundamentalism skrämmer mig lika mycket som katolsk verklighetsignorans. Till exempel.
UD avråder (äntligen) från resor till de egyptiska turistorterna vid Röda Havet. Jag undrar hur många besvikna som ska försöka boka om sin sportlovsvecka. Vart? undrar jag förstås. Resebolagen kämpar nog tappert för att flytta gäster till Kanarieöar eller Sydostasien. Hotell går säkert att rota fram, men får de tag på flygplan som kan ta sig ända till Thailand? Det är väl inte riktigt samma typ av maskiner som trafikerar de betydligt kortare sträckorna? Och landningstillstånd, hur får man det? På flygplatserna i Bangkok och Phuket landar och lyfter väl dagligen ungefär lika många plan som det får plats?
28.1 – om Vitryssland och nordafrika, lite handboll, Stefan Holm – som är rolig?! – samt en spansk flaska vin.
Odemokrati. Demonstrationer. I Vitryssland slår armén stenhårt mot vanliga människor. Det är ruskigt obehagligt. I Egypten drar polisen åt ett håll, regeringen åt en annan. UD avråder än så länge bara från resor till ex Kairo, och den som vill boka om sin chartertrip till Röda Havet får använda sig av alldeles vanliga avbokningsregler.
Sverige spelade stundtals riktigt bra i semifinalen mot Frankrike idag. Ibland sammanföll detta turligt med dåligt franskt spel, men summa summarum var våra svenska killar chanslösa. Spännande på gränsen till manikyrbehov var det iaf.
Till min stora förvåning sitter Stefan Holm och är rolig i På Spåret. What? Halvvägs in i programmet vet vi inte vem som vinner förstås, men tjejerna i dressinen briljerar inte direkt. Tias klippte förresten Ho Chi Minh på tio poäng. Imponerande! Fast så är vi ju också från åtta-mil-söder-om-Göteborg… ledtrådarna hjälpte mer än bilderna förstås :)
Igår träffade Mattias och jag min gamla Washington-boende vän över en flaska vin å Varbergs Stadshotell. Inte för att det var där hon bodde, utan för att vi trodde det var ett schysst barhäng. Vi hade fel. Men hade våldsamt trevligt ändå! Dessutom rotade min gamla bästis ordentligt i minnet och fick fram bilder från hur vi två, som pre-teens, satt i hennes rum och sålde kläder och prylar på postorder – via telefoner i plast. Helt seriöst var det, vi hade varsitt minimalt men ombonat och enskilt kontor i hennes rum, å där satt vi med kundregister, artikelnummer och reklamationsavdelning. Shit! FANNS det ens den typen av försäljning på den tiden? Jag tror iaf med säkerhet att vi var Varbergs allra första Call Center!
Tjenixen!
23/9 – om Sverigedemokraterna.
Det är svårt att veta vad som är sant och inte men faktum kvarstår; med enstaka uttalanden och statistik går det att bevisa vad som helst. Jag hjälper iom detta inlägg t ex till att ”bevisa” att SD har varit rasistiskt, hur det är idag får stå för den som tror och röstar på dom.
Tidningen Expo har summerat partiets historia på ett lättfattligt (och vinklat?) vis. För mig är det självklart att även om åsikterna radikalt förändrats så spelar historien en alltför stor roll för att jag ska kunna bortse från hur det varit. Ola Sundberg, en av de första talespersonerna, kunde i intervjuer säga saker som ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.”…
Av samma anledning som jag anser V (och tyvärr F!) omöjliga att rösta på [det alltför tunga kommunistiska bagaget] kan ett ”nationalistiskt parti” aldrig få min sympati.
Nyligen gav jag mig – trots bättre vetande – in i en diskussion på facebook där två personer skrev att de inte såg SD som rasistiskt. Där blev jag själv kallad rasist, och fick ett klipp från Ring P1 publicerat till min ära. Tyvärr fick nog inte klippet önskad effekt? Det befäste nämligen på alla vis min åsikt! Lyssna gärna på det ganska korta samtalet via min länk, skulle vara intressant att se om fler delar min uppfattning att mannen som ringer är en typisk SD-anhängare: en medelålders man med rasistiska värderingar.
Slutligen. Jag undrar hur många av de nästan fyrahundratusen SD-väljarna som verkligen känner till vad de lagt i sina valkuvert? Vet de att de röstat på ett parti med en oerhört restriktiv abort- och adoptionspolitik, som är emot mångkultur och samkönade äktenskap, vill ta bort straffpåföljden rättspsykiatrisk vård, sänka skatter och förändra LAS? Eller är missnöjet så stort i stugorna att det här är åsikter man är beredd att stå ut med och kliva över?
Tjenixen!
Dagsens tips: gå å rösta!
Vi bor i ett fantastiskt land, utnyttja möjligheten att bestämma över vem som ska bestämma! Det borde vara självklart att utnyttja sin rösträtt å den som inte röstar får inte heller klaga!
Nu, när vi precis lämnat vallokalen, går färden mot treårskalas i Kålltorp. ”Jag är lite sugen på glass!” hojtar Maali förväntansfullt från framsätet. Jag tror hon blir glad idag :)
Tjenixen!
18/9 – om viktiga val.
Sverigedemokraterna är just nu läskigt nära riksdagen. Jag är demokrat och liberalt inställd, yttrandefrihet till varje pris och så vidare. Men. Frågan jag många gånger de senaste månaderna ställt mig är om jag verkligen kan gå med på att tillåta vilken åsikt som helst?
Illa dold rasism är jag rädd för. Du som ens funderar på att lägga din röst på detta parti av ännu räddare åsikter, snälla tänk om. Kalle Anka-partiet bör få fler röster än SD.
Jag går inte djupare in i debatten än så just nu. Inte på grund av rädsla utan tidsbrist. Jag bönar och ber, lägg INTE din röst på Sverigedemokraterna. Jag vill inte bo i ett Frankrike eller ett Danmark. Minns Österrike. Minns Tyskland. Jag älskar mitt Sverige! Var inte rädd för din granne, älska ditt land!
Om trettiofyra timmar stänger vallokalerna. Jag hoppas på en fortsatt mandatperiod för sittande alliansregering, men skulle de rödgröna vinna ser jag gärna en nedtonad Ohly till förmån för Wetterstrand och Sahlin.
Spännande nu. Imorgon kväll får vi veta hur vi vill styra vårt land!
15/9 – om politiskt ställningstagande och vägval.
Är det så enkelt att alla som röstar åt ena hållet är solidariskt omtänksamma och alla som röstar åt andra står för samhällets egoism och kortnäshet?
Jag vet inte varför jag känner mig träffad när människor jag ser som sunda i sociala medier klappar sig själv på huvudet och uttrycker sitt förakt för motståndares åsikt. Sorgsen blir jag då. För, åsikter är en sak – sanning och verklighet inte alltid exakt densamma. Jag gör ingen hemlighet av vilket block som får min röst, jag har helt enkelt fått välja det jag tycker är viktigast (en omfördelning av resurser), och jag diskuterar och debatterar gärna mina ståndpunkter och orsaker. Det skulle aldrig falla mig in att idiotförklara min motpart, bara intresserat lyssna på och jämföra synvinkel och åsikt med min egen.
Kanske är det desperation vs stöddighet över opinionsmätningarnas ensidiga resultat som lockar fram det ”sämsta” ur folk nu på upploppet? Men än är det inte över. Den tjocka kvinnan ska sjunga först. Och jag hoppas hon sjunger vackert!
Tjenixen!
Dagsens tips: håll koll på din WT-status.
Hittade det här hos Magda och fick snart kramp i magmusklerna. Eftersom texten inte förtäljer hur många ”rätt” som är ”tillåtet” tycker jag vi bestämmer att upp till fem är normalt, fler än fem en varningsmarkör och över tio påbjuder fuskskinnsoffa i hörnmodell med marmorbord i gillestugan, nätbrynja samt tribeinspirerad svanktatuering - särskilt om du är man!
:)
1. Du har plockade ögonbryn med nya ditmålade högre upp.
2. Du äger svarta indian/örn/vargtröjor inköpta på den lokala marknaden.
3. Din dröm är att ha en minibar i vardagsrummet.
4. Du släpar fötterna i marken när du går.
5. Du spottar oavbrutet när du är utomhus.
6. Du är nikotinberoende.
7. Du mäter framgång i hur stor TV en person har.
8. Du hyser stor fascination över piercingar och tatueringar.
9. Du har en bokhylla utan böcker fylld av porslinsfigurer.
10. Du samlar på ölglas i ett vitrinskåp.
11. Du tror att alla politiker har en fallskärm som överstiger budget för ett normalstort landsting.
12. Du kan ej ta vara på ditt liv och skyller det på staten, invandrare eller det motsatta könet.
13. Du har en svart eller grå fejk-skinnsoffa.
14. Du är tatuerad.
15. Du är piercad.
16. Du har ett stort bil/motorintresse.
17. Du struntar i om dina handlingar och yttranden påverkar andra negativt.
18. Du tar med hela familjen till gatuköket.
19. Du är svensk men talar och skriver fördjävlig svenska.
20. Du ursäktar din dåliga svenska med att ”det här är vell ingen jävla uppsats!”
21. Du har ringsignaler och bilder från Jamba.
22. Du har pommes frites-krydda till allt.
23. Du har ett Y-namn t.ex. Sonny, Ronny, Kenny, Johnny, Benny, Jimmy alt. heter Leif kallas för Leffe, Stefan kallas för Steffe osv.
24. Du heter Lexie, Alexis, Melinda, Kimberly, Diana eller liknande.
25. Du döper dina barn till Kevin, Liam, Texas, Heavenly, Mellissa, Cassandra,Nicole, Yasmin eller något annat anglosaxiskt. Varianter med konstigare stavning finns också så att du som förälder kan demonstrera din totala dyslexi.
26. Du har ett namn med ”z” t.ex. Liza, Lizette, Cizzie, Zandra, Ztefan, Zara.
27. Du köper ciggaretter till dina tonårsbarn.
28. Du blir ett med din bil d.v.s heter alias som t.ex. ”Volvokillen” på internet.
29. När du är utomlands längtar du hem.
30. Du beställer dipp på hamburgerrestaurangen.
31. Du går på mirakelmetoder om bantning
32. Du ringer till Insider och pratar in på telefonsvararen efter programmet.
33. Du pratar om sonens fängelsedom, rövsex eller supande föräldrar och liknande i kassakön eller på bussen.
34. Du har piercing i ögonbrynet.
35. Du är överviktig.
36. Du jobbar svart, är stolt över det samtidigt som du är bidragstagare.
37. Du har adidasbrallor med knäppning i sidorna.
38. Du är man och har halskedja eller tumring.
39. Du tar med hela familjen då det är festival i grannstaden.
40. Du slåss i vuxen ålder.
41. Du har reptiler som husdjur.
42. Du spolar fram filmen när det blir ”för mycket prat”.
43. Du har ”vintage” colaflaskor eller jättetobleronen du vann på Grönan som prydnad.
44. Du har en träningsmaskin från TV-Shop.
45. Du är fet men tror att du är biffig.
46. Läsk är standard som måltidsdryck.
47. Du kan/vill inte anpassa dig till nya och främmande sociala situationer.
48. Du saknar social friktion d.v.s. du tar aldrig ett steg tillbaka eller gör avkall på något för att saker ska flyta på smidigt, utan hävdar benhårt din rätt i små triviala situationer.
49. Du hyser mer kärlek till ett fotbollslag än till din familj.
50. Din favoritaffär är ÖB.
51. Du har en svanktatuering.
52. Du vägrar att se på SVT.
53. Vid festliga tillfällen lagar du lövbiff med bearnaisesås (från pulver) och ugnslagade pommes.
54. Du lyssnar bara på reklamradio t.ex. Rix FM.
55. Du beställer korv med mos och räksallad på gatuköket.
56. Du tycker att finlandskryssningar är helfestliga.
57. Du har kläder med mönstret ”City Camo” d.v.s. grå kamoflage.
58. Du är solariemissbrukare.
59. Du har en överstylad bil med reklam för företag som tillverkar tuning-tillbehör.
60. Du har tatuerade underarmar.
61. Du blir dödsfiende med din kompis efter ett litet tjafs.
62. Du har stryktipskuponger som ligger och skräpar i lägenheten.
63. Du har soffbord i glas eller ett åttakantigt med kakel på.
64. Du har varit i samma förhållande sedan högstadiet och gjort slut 40 ggr.
65. Du är ensamstående kvinna med katt.
66. Du har tomma spritflaskor i hyllan som prydnad.
67. Du älskar Metallica.
68. Du utbrister ”Skaffa dig ett liv” så fort någon du känner hamnar i en djupare diskussion.
69. Du särskriver.
70. Du har en takfläkt.
71. Du är tanig, din flickvän har fetma.
72. Ditt hem är fullt av furumöbler.
73. Du har en starkt lysande taklampa istället för punktbelysning.
74. Du äter lördagsmiddag framför TVn.
75. Du snöar in på detaljer, du är för dum för att se helheten.
76. Du förstår inte statistik och generaliseringar. Exempel: Jag hävdar att äldre människor oftare har sämre syn än yngre. Du svarar: Nej, du har fel! Min mormor är gammal men ser jättebra.
77. Du har drömfångare.
78. Du tycker att det är himla orättvist att du ej får pengar innan jul av soc.
79. Du håller i besticken långt ner på skaftet.
80. Du har fördomsfulla åsikter om ett ställe du aldrig besökt eller ens läst om.
81. Du röker när du är ute med barnvagnen.
82. Din drömhund är en fullblodig kamphund.
83. Du får obefogad aggression som utlöses av banala situationer.
84. Dina barn har ADHD.
85. Du tror att det finns genvägar till rikedom och går därför på sånt här.
86. Du är outbildad och sjukskriven.
87. Du har öl-reklamprylar i hemmet.
88. Du är en utropsteckenpundare!!!!
89. Du läser Slitz.
90. Du är omedveten om vad White Trash är och att andra ser ner på dig.
91. Du delger ditt hat mot ”falska människor” och ”svek” på internetsidor.
92. Du spelar poker på nätet.
93. Du anordnar grillfester på altanen där ni super er redlösa över generationsgränserna.
94. Du är tonårsmamma.
95. Du spelar Bingo.
96. Du har extremt fin tv och hemmabiosystem.
97. Du kan inte hantera pengar. Dom försvinner samma dag de kommer.
98. Du kallar din fru för kärringen.
99. Du blir provocerad av det här testet.
101. Du är tonårsmamma och går ut tillsammans med din dotter och super.
102. Du är tonårsmamma och åker utomlands tillsammans med din dotter och knullar.
103. Du tar hål i öronen på din 3 år gamla pojke. ”Liten men tuff”.
104. Du har djupfryst pizza i kylen.
105. Du röker under köksfläkten.
106. Du hatar Försäkringskassan.
107. Du har en hemmakopplad skitstereo med tokmycket bas.
108. Du gillar musik med smurf-röster eller trubadur-rock med sexuella texter.
109. Frasen ”begränsad upplaga” får dig att tro att du köper något exklusivt.
110. Du åker till Tyskland för att handla skitöl.
111. Du är ensamstående fjortismamma som klär dig precis som din dotter.
112. När du äter buffé skyfflar du in som att det vore din sista måltid.
113. Du vill ha det dyraste när du blir bjuden på något.
114. Du är, i vuxen ålder, grov i munnen och utlovar våld för skitsaker: – Det är en polares farsa som har butiken. Jävlar om jag inte får ett bra pris, då ska jag sparka in knäskålarna på´n!
115. Du har träningskläder när du inte tränar.
116. Du beställer allt möjligt skit på postorder/internet.
117. I Stockholm bor du i Märsta, Uppl. Väsby, Fittja eller liknande förorter.
118. I Göteborg bor du i Hisingen, Angered, Bergsjön eller liknande.
119. Du har en opropetionerlig kropp t.ex. gigantisk rumpa eller korta ben.
120. Du tror på horoskop, astrologi, drömtydning, kristaller och andeväsen.
121. Du tror att du har övernaturliga krafter och kan förutspå att saker ska ske.
122. Du är ”hellre överviktig än skitviktig.”
123. Du benämner dig själv ”patriot”.
124. Ditt hus och tomt ser ut som helvete. Det är kaniner, hundar, skräp och bilar överallt.
125. Du kastar dig in i stormiga internetförhållanden med folk på andra orter.
126. Du byter mobiltelefon flera gånger per år.
127. Du har svårt att förstå ironiska skämt. Du utbrister ”skitkul” när du får skämtet förklarat men du fattar fortfarande ingenting.
128. Du åker aldrig in till stan utan handlar allt du behöver på stormarknader.
129. Din dröm är att ha en stor inglasad veranda så att det blir mörkt som i en kolgruva i vardagsrummet.
130. Du bor i ett lågstatusområde.
131. Du är trångsynt.
132. Du har en skön samling ölglas och snapsglas med motiv på t.ex. svenska flaggan.
133. Du har enorma högtalare i vardagsrummet.
134. Du tror att du är en viking.
135. Du klagar på politker men röstar inte.
136. Du har en ouppfostrad hund som du tror att du är bra på att ta hand om.
137. Du har rökrynkor.
138. Du saknar kulinarisk fantasi. Det är flintastek, Dennis hotdogs och pulvermos för hela slanten.
139. Du är en likgiltig, vulgär, slarvig, slafsig och oansvarig person när det gäller pengar, kost, uppfostran, hygien, samhällsengagemang, alkohol, sexuella relationer och livsföring i stort.
Om nån annan vågar avslöja sig kan jag gå med på att hinta om nr 18, 80, 88, lite grann 110 (men försvarar mig med att jag köper finöl också ;) och en halv poäng för nr 65, från förr, men om ingen annan blir ens det allra minstaste White Trash… då blir inte jag det heller! Å jo, det ÄR skillnad i allvarlighetsgrad, i vissa fall räcker det nog med ett enda korrekt påstående från listan för att trampa direkt i träsket, utan att passera gå [jag är t ex glad att "testet" är opolitiskt, annars hade vartenda SD-sympatisör pekats ut. vilket de la gör ändå? med eller utan WT-stämpel...!?]…
Tjenixen!
11.7 – om de gula kortens match.
Grattis Spanien! Till en kvart in i matchen höll jag Nederländerna som vinnare, de var turneringens dittills enda obesegrade lag (jo, Nya Zeeland också), men nånstans bland alla dobbar först – bröstsparken en avgörande faktor – bytte jag lag. Domarn fick dela ut mångdubbelt fler ostskivor än vad som går åt under en normal vilken-som-helst europeisk ligaomgång. Imponerande att han höll ordning på matchen, den kunde urartat fullständigt, men engelsmannen behöll lugnet och rätt kort i fickan. Bravo!
Blatter är läskig. Känns helt okej att rättstavningsprogrammet i mobilen vill ändra till Bister…
Avslutande fireworks var imponerande. Men doftar lite illa i det så fattiga Sydafrika. Dessutom måste det väl vara ödets nyck att gamla kolonialmakten spelar final i en av världens fattigaste förorter. Fast politik har väl hållits ifrån detta VM? Förutom Jimmy Jump då. Skumnisse med rekord?
Tjenixen!
5.7 – om valen Valborg.
Med stor tillförsikt ser jag årets valrörelse an. Jag försöker hänga med i både gammelmedia å nyare (sociala) medier och tror – faktiskt – att vi kommer få en riktigt intressant och ovanlig (fokus på rätt saker) valupptaktande sommar och höst.
Just nu t ex den lille göteborgaren på SVT från Almedalen: Debatt är som förr i tiden!
4.6 – om blekansikte hedbert hood.
Så var det dags för årets första solbränning. Nästan en halv dag på lekplats ger snigg markering efter tischan… tur vi har mjuka lakan att sova i på nätterna…
Drygt 50% av oss svenskar vill inte betala mer i skatt läser jag i dagsens GP. Lite förvånad blir jag när jag snabbläser att inte ens de rödgröna väljarna enligt undersökningen vill höja skatterna? Så lät det inte för några år sen? Lite elakt tänker jag också att det hos de allra rödaste troligen går att hitta de flesta villiga skattehöjarna; så länge det är skatter de själva inte behöver betala. Det brukar nämligen vara så att det är enklare att vilja be andra betala mer än själv dra samma strå till gemensamma stacken. Kanske av naturliga men också missunsamma skäl.
Den här historien är gammal och lånad, och intressant:
Ett brokigt sällskap brukar varje kväll äta på restaurang. Det är tio män som trots olika bakgrund trivs bra tillsammans. De fyra första är arbetslösa, sjukskrivna eller studenter, nästkommande fem räknar sig som medelklass och den siste är både höginkomsttagare och förmögen.
Den sammanlagda notan brukar landa på en tusenlapp varje kväll. Männen har kommit överens om att de ska göra upp den i enlighet med det svenska skattesystemet. Alltså äter herrarna Ett, Två, Tre och Fyra gratis och resten betalar i stigande grad utefter förutsättningar (dvs inkomst): herr Fem betalar således 10:-, herr Sex betalar 30:-, herr Sju 70:-, herr Åtta 120:-, herr Nio 180:- och den mest välställde av dem, herr Tio, lägger 590:- på den gemensamma räkningen. Männen är nöjda med detta och kan äta och ha trevligt tillsammans med känslan att alla gör rätt för sig!
En dag bestämmer sig restaurangägaren för att sänka priserna på menyn. Kanske för att locka fler gäster, vad vet jag? Nå. Sällskapets nota blir iaf plötsligt 200 glada kronor lägre och männen funderar på hur de rättvist ska dela upp de 20 procenten mellan sig. Om de skulle fortsätta att dela upp betalningen på samma vis som tidigare skulle de fyra första inte påverkas alls, men hur skulle de övriga sex göra? De som faktiskt betalade notan?
De sex männen räknar ut att rakt fördelat (dvs 200/6) skulle det bli en sänkning på 33:- per man. En lösning herr Fem och Sex naturligtvis jublar åt: de skulle ju då få betalt för att äta! Restaurangägaren, som råkar höra diskussionen vid bordet, föreslår att allas delar i rättvisans namn ska minskas proportionerligt? Iom denna lösning ser fördelningen av den nya notan ut så här: herr Fem behövde nu liksom de fyra första inte lägga något alls medan herr Sex betalar 20:-, herr Sju 50:-, herr Åtta 90:-, herr Nio 120:- och herr Tio betalar 520:-.
När sällskapet mätta och belåtna lämnar restaurangen börjar de jämföra hur mycket de tjänat på krögarens prissänkning.
- Jag fick en tia i rabatt, konstaterar herr Fem, mulnar till och pekar på herr Tio, men han fick 70 kronor.
- Ja, det stämmer! hojtar herr Sex. Jag fick också bara 10 kronors sänkning… det är ju orättvist att han ska få 7 gånger mer än vi?
- Precis, surar herr Sju, varför ska han få 70 spänn i rabatt när jag bara fick en tjuga?
Nu la sig de övriga i diskussionen.
Hallå där! skriker de fyra första, Vi tjänade ju ingenting på det här! Den här sänkningen gynnar bara dom rika!!
Missnöjda över att ha fått så mycket mindre fortsätter de tjafsa medan de promenerar bortåt gatan och hemåt. Innan de skiljs åt hytter de med näven åt herr Tio och hotar med ett rejält kok stryk om han inte såg till att komma fram till en mer rättvis fördelning av notan tills nästa gång.
Kvällen efter samlas sällskapet på restaurangen igen, förväntansfulla inför en god middag och herr Tios nya lösning. Men herr Tio syns inte till och de får av restaurangägaren höra att han flyttat utomlands. De övriga saknar honom dock inte nämnvärt, det blir ju mer mat till dem! När notan ska betalas uppstår dock ett problem. De nio männen kliar sig i huvudet och förstår inte vad som är fel. När alla pengar ligger på bordet fattas det nämligen 520 kronor…
Så till nåt helt annat. Robin Söderling i final i Franska Öppna!! Det torde apselut vara värt en kall fredagsöl i trädgården? Jisses va spännande det var! Hejja!
Tjenixen!
1.6 – om Ship to Gaza.
Fattar inte. Allt historiskt hat. Detta oförklarliga motstånd? Fred och Förlåtelse. Tolerans. Så ska det vara.
-
Börja om. Gör om och rätt. NU! Innan det är för sent.
Ta emot hjälpen. Till medling, förhandling och avslut.
Visa er modigare än era företrädare.
Hur kan du uppfostra någon att hata? Fattar inte.
21.5 – om årets valrörelse, på nätet?
Aldrig har det väl varit lättare för politiker att nå ut, och få respons? På lokal nivå har internet – med t ex privata bloggar, facebook och twitter – funkat riktigt bra ganska länge. Nu är det dags för rikspolitikerna att i stora klasar ge sig i kast med de sociala medierna. Carl Bildt var kanske först och är väl fortfarande en av de största, men en stor mängd politiker twittrar idag om allt från fikamöten till åsikter och favoritmusik.
Personligen tycker jag detta är skojigt. Jag kan få lite insyn i människan bakom politike(r)n. Det triviala, ”idag köpte jag årets första glass”, speglar personligheten, och åsikter om film och musik kan berätta mer än man vid första anblick kan tro. Ofta lyser värderingar och åsikter igenom, och för mig – som personröstar – är det viktigt att ha koll på vem jag sätter min tilltro till.
Vad tycker du? Är det töntigt att läsa politikerbloggar? Ska de hålla sig från Facebook? Tror du att de är mer eller mindre ärliga där än ansikte mot ansikte?
Tjenixen!
ps. ska bli skojigt att se om det här inlägget får nån respons, det är ju rätt långt ifrån de senaste årens nosningar här hos mig!
