2.3 – om galenskaper.

I det hedbertska huset gnuggades häromsistens geniknölar. Ämne för undring var: vilka är de största tokfransarna? De som åker störtlopp eller de som kör en femmil?

Om vi nu lämnar vinter-OS: vilka tycker du är galnaste fiskar i idrottssammanhang? Handbollsmålvakter? Galoppkuskar? Konstsimmare? Hade varit kul med fler exempel!

Tjenixen!

ps. en rookie dök in på looney arenan: de som sitter å glor på ett helt femmilslopp… (enligt mätstatistiken över tvååenhalv miljoners med svenskar :) å nä, curlingåskådare räknas inte som lika knäppa! 






Lösenordsskyddad: 27.2 – om snott rakt av, och snark.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







25.2 – om sport eller barnuppfostran.

Ja faktiskt! Vart fjärde år menar vi den TV-vänliga töntsporten när vi pratar curling.

Igår kväll/natt provocerades jag av Sveriges passivt defensiva spel mot meriterade skottarna i Storbritanniska laget. Vid särspelsmatch mot semifinal gäller enbart vinna och att skipper Niklas Edins fegspel lyckades slarva bort en bra ledning var mer än lovligt irriterande.

Ännu mer irriterande var att jag lyckades hålla mig vaken till tredje sten från slutet i avgörande sista omgång (den elfte). En timme senare vaknar jag. I grymt skev position. Å inte får jag sova inatt heller: Edin lyckades tydligen smälla till i sista ruta! Nu väntar omöjligt möte mot Kanada. Tur vi har TV i sovrummet…!






23.2 – om medkänsla.

Jag vet inte vad hon heter kvinnan i Whistler Mountains mixade zon men det spelar ingen roll, jag kallar henne Låg EQ. Att köra upp mikrofonen i nyllet på sorgsna idrottare och/eller ställa sina för flera timmar sen planerade frågor utan hänsyn till föregående svar känns så jäkla Aftonbladet. Nog står SVT över det där?

Nu hejjar vi på Anna Holmlund i skicross! Jisses va stor hon är tjejen – huvet längre än sina åttondelsmedkombatanter :)






22.2 – om att känna att läkaren kör en ”rövare” och andra irriterande faktorer.

En olycka kommer sällan ensam. Detsamma gäller irritationsmoment tydligen.

Maali hade läkartid klockan tjugo i fyra i eftermiddags. Efter att Tias hämtat henne på dagis skulle de åka kvickt och lätt om affären (mat) och apoteket (krasslig mamma, min alltså) och sen fort hem till mig som dragit läkarbesökslotten. Tio i tre ringer min telefon och mellan Millas snyft lyckas jag tyda att maken står i kassan på Kvantum, med ett icke likvidt kontokort. En banköverföring och ett dussin bäbitröstningar senare stafettbyter vi barn och jag stoppar min glada unge i pulkan som i detta vita väglag är ett transportmedel ofarligare än cykel och smidigare än vagn. Med sju minuter till godo anländer vi vår vårdcentral men vad hjälper det när vi inte får träffa doktorn förrän en dryg halvtimme senare. Och när denne då varken ursäktar väntetid, bemöter Maali särskilt barnvänligt eller mig särdeles seriöst vill jag skrika bläää. Tur att vi avslutade besöket hos goaste BVC-sköterskan som lättade mitt sinne med vänlighet och gullig Maali-behandling.

Nästan en timme sena spurtar vi med medikamenter till min mamma och sedan fortfort mot Villa Morkulla (om du såg nåt svart [mina kläder], rött [Maalis kläder] och lila [Maalis pulka] ila förbi längs Kungsgatan, Engelbrektsgatan eller Egnahemsgatan var det garanterat vi!) där barnvakt väntade – Maali sover hos sin farmor och farfar inatt – med hungrig liten Milla i sin famn.

Allsköns trassel var såklart inte slut här (klockan var ju bara kvart över fem… ;) men jag vill inte tynga måndagskvällen med fler tristheter utan väljer att istället berätta att gårdagens slalomdel i herrarnas superkombination var underhållning av apselut världsklass! De avslutande fartåkarnas baktunga långsvängar som var nåt av det roligaste jag upplevt på TV på länge! Kolla om det går att snoka fram på webben, du som inte såg live igår alltså!

Tias skulle åkt på inköp till Stockholm över dan imorron. Lär inte bli så mycket av det… Fast inget är av ondo enbart verkar det som: nu får jag ju hem maken i tid på kvällen, och Staten lär äntligen tvingas ta sina utskällda Järnvägar och eftersatta Banverk i öronen efter det här.

Tjenixen!






20.2 – om melodifestival vs OS.

Jeez. Ojojoj. Wow! Vi hoppade i soffan! Sicken syn, sicken vacker laginsats! Å nä, jag pratar inte musiktävling från Scandinavium :D

ps. morrondagsens extrasim i varberg inställt pga rasrisk as in snö på taket. det betyder sovmorron eftersom vi slipper skotta fram bil o barn och skutta i poolen till kl tio. å våra väldresserade barn brukar ju sova till nio, halv tio :) vi har iofs möjlighet att plaska i vår vanliga bassäng i falkenberg, får se om vi tar den chansen eller nöjer oss med att öva simning i snövallarna hemma istället!


    edit 21.2, kl 10:02

klitterbadet också stängt o rasriskat tydligen. nåja. då var det bestämt! snöcrawl it is!







18.2 – om allt det däringa runt omkring.

Jajustdetja. Världen snurrar på i andras verkligheter trots att jag själv levt i ett luddigt kaos i några dar :) Alla hedbertsar mår iaf efter omständigheterna oki [det har kommit några undringar bland annat om läkarens diagnos å jag ska försöka plita ihop ett inlägg som svarar på det]* och våra välkomna vardagsproblem idag består utöver Den Stora Tröttheten av svårt att tömma tarmar (Milla), svårt att tömma blåsa (jag) och långt ifrån svårt att tömma snornos (Tias). Maali är strålande glad och sprudlar så det räcker för oss allihopa!

Det går troll i Vancouver. Ja jisses. Där har vi nog snubbar som sover sämre än jag; mer otursdrabbat arrangemang får sökas i mannaminnne? Fast ska jag tillåtas sticka ut hakan anser jag att oturen hade kunnat förhindras med korrekt och kompetent planering. Harmlösa mänskliga misstag är en sak (funktionärsmissar vid skidskyttarnas jaktstart t ex), för rena livsfarligheter råder absolut nolltolerans (ex dödsfallet i rodelbanan redan på träning och isiga oskyddade kurvor i gårdagens sprint, för att inte tala om damernas störtlopp som naturligvis aldrig borde genomförts).

Å så Esc förståss. Lindas gästbloggning låg redo för publicering men försvann liksom… den finns nu att finna här!

Tjenix.



* ni skriver så himla snälla saker till mig att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. mycket känns inte ens rättvist. jag menar en olycka, jo, men olyckor KAN ju förhindras… däremot har jag nu tänkt om angående ”onödigheten” i att jag sökte vård, TACK alla som stöttat och fått mig på bättre tankar där!

för kommentarer, sms, mail och telefonsamtal: av världens alla underbara människor har jag samlat ett oförsvarbart stort gäng kring mig. jag kan naturligtvis aldrig med ord beskriva hur jag känner, jag hoppas och tror att ni ändå förstår. och känner min oerhörda tacksamhet och ödmjukhet. och glädje. sveriges största och smarrigaste semla vill jag baka till er allihop! med choklad på!!