15/11 – om manlig förkylning och annan uschlighet.
Ehum. Så förstod jag då äntligen det där med manliga förkylningar! Jag har förr brukat kalla mina egna förkylningsdrabbningar manliga, något jag grundat på hur jefla dålig jag blir av vanliga simpla snorvirus. Men, genusepitetet har nada (eller iaf mycket lite) med febergrad av usselhet att göra… det som avgör är mängden snor! – och gnäll ;)
Själv är jag också sjuk. Jag har ont i huvudet och magen. Lite feber på det också. Katarr? Nja. Hjälper inte med omeprazol och kaffe gör ingen skada. Torde alltså vara nåt annat; influensa? Kanske en kvinnlig sådan?!
ps. Tias är verklig asasjuk, och ungarna alldeles för friska. Laban tillåts underhålla lite nu medan vi powerkrashar en smula inför läggning…
17/10 – om vad som fick min manliga förkylning på fall.
Av tre smärtsamma ting (föda barn, förkylning, dilatation/cystoskopi (i urinröret)) är ett värre än de andra. Gissa vilket. Jag kan ledtråda med troligt oerfaren läkare, två bedövningssprutor som inte tog, blod ål over och tårar i nästan samma mängd. Att jag pga min manliga förkylning sjukskrivit mig (och vabbar för EmmaLi som fått en egen variant av samma förkylning) de timmar som återstod av dagen får sättas på framförsiktskontot. Men ärligt? Inte ska det väl göra så jefla ont att katetra sig?!
10/10 – om ajaj ischias.
En vecka tog det. En vecka tillbaka på jobbet och långa dagar på hårda betonggolv. De tyngsta lyften har jag hållit mig ifrån, men idag kunde jag inte ens bära en klockradio utan att det värkte ända ner till knät.
Så här kan vi ju inte ha det! Jag hoppas hoppas på att det är en sk falsk ischias (dvs ingen skada på en ryggdisk), men ur smärthänseende gör det ingen skillnad på vad nervontet beror på. Jag kör i smyg sälövningar (McKenzie is my savior) där jag inte syns och med tur är det bara lite överansträngning och ovana i rumpmusklerna som ligger bakom.
Nu blir det till att rota fram den rosa pilatesbollen från sitt gömställe. Nån som har några specifikt skojiga övningar att dela med sig av? Bara ge dom isf!
7/7 – om myggjagad.
Med barn och make hemifrån (på lekplats) tänkte jag passa på att götta lite kaffe framför datorn på altanen. Jovisst tjena. Om jag velat bli prickig och kliig som en vattenkopprad: de små hemska fäna attackerade som blinningar. Vad är det för jämrans mygg-år i år?
Förutom myggjeflarna vidhåller jag att den här typen av sommar är riktigt bra. Lite över, eller strax under, tjugo grader och vindstilla – dygnet runt! Ikväll blir det tveklöst en kall öl under nätet på framsidsverandan!
5/7 – om att ringa 1177.
Antagligen var det en bra trött tanta till sjuksköterska jag fick i örat igår kväll, eller så var hon sådär seg till vardags mä? Till att börja med började hon prata innan hon svarat och presenterade sig alltså som ”…a, sjuksköterska”. Sen spraak rasp och jag förklarade att jag hörde henne dåligt men hon hörde mig perfekt sa hon, och hon hade ”skruvat” sina ”grejer på max” försäkrade hon nästan snorkigt. Fast grejerna var kanske inte så bra, eller så hade hon skruvat fel, för jag fick upprepa ”jag har blivit stucken av ett bi” tre gånger innan jag desperat tjöt ”biii… ett BE IH”. Men det hjälpte inte särdeles. ”Vad stack sa du?” frågade hon å då andades jag och bokstaverade; ”Bertil Ivar”.
I ärlighetens namn gick det inte så mycket bättre efter detta heller men jag lyckades iaf förstå att jag skulle kunna dricka upp till 40ml Tavegyl per dygn, men skulle bara ta 20ml då igår kväll (vågade inte fråga varför), å kleta en massa (eller ”dyng mä”, som min goa Stalker säger!) hydrokortison både på kvällen å imorse och till frukost en Kestine. Att det kliar så jag håller på att förlora förståndet och att halva foten är röd och varm är inte så farligt tydligen. Förrän på… ”ööh, onsdag” ;)
Innan vi la på försökte jag lätta upp den i mina öron lite tryckta stämningen (damen behövde gå hem, eller iaf ha en kopp kaffe gissar jag) med ett ”det är konstigt att ett så litet uschligt djur kan göra så mycket skada!?”. ”Nja”, förklarade sjuksköterskan helt allvarligt. ”Det är inte biet… det är för att det har så mycket gift…”. Ridå.
ps. Hur jag har sovit? Bedrövligt. Jag har vaknat av kli stup i kvarten och däremellan slumrat micket oroligt. Inte är det bättre nu men jag har gjort ett provisoriskt förband. Och om Milla somnar har jag tänkt försöka göra detsamma!
29/6 – om märkliga vägar till nosarna.
Som många andra roar jag mig ibland med att snoka på hur folk tagit sig hit.
Tre av fyra citat i sökordstoppen innehåller ”ullrika”, vilket kanske inte är så otippat :) Att bronsplatsen norpas av ”model lab” är däremot högst oväntat, eftersom jag bara en enda gång skrivit om mitt besök på fotostudion i Göteborg - du med gott minne kanske minns hur tösaltet lika lustigt nog tog sig ända upp i topp i vintras. Att en ”aracnoidal cysta” de senaste månaderna konstant rör sig inom topp tio (samt i olika varianter också runt plats tjugo) är faktiskt mer väntat, trots att det här också bara rör sig om ett ynka inlägg, med tanke på hur klensått det var på fakta om dessa när jag själv desperat sökte information i vintras.
Märkliga sökvägar då? Tja. Det finns inte så många. För underliga är väl varken ”gastrokolisk reflex”, ”hipp välling dosering” eller ”krånglande iphone” som intar platserna elva till tretton. Härefter börjar det spåra iväg lite iofs… det är hopfällbar paraplysulky blandat med klädsim, prickar, blåbetong och cykelhjälm och först på plats nitton hamnar en sak jag själv letade info om när jag drabbades; borttappad smak/ont på tungan. En gång har någon sökt, och kommit rätt, på ”badrum hos ullrika hedber* v*rberg” (modifierad här i sin återgivning, jupp). Den sökningen var väntad ;)
Roliga – som i trevliga – sökare som hittat fram är t ex ”bröstmjölk donera”. En del sökningar kring ischias, stortåpares, dåliga reflexer och diskbråck har kanske också funnit vad de önskade. Detsamma gäller inotyol, kräksjuka, myggbett, spänngrind (tillyxad att passa en 70 centimetersdörr) samt ”fördelar med att vara gift”. Rolig – som i relativt missnöjd – är den stackare som sökt på ”morkulla blomma” (morkullan är nämligen – förutom ett namn på kvarteret vi bor i – ingen blomma utan en fågel!). Allra mest missnöjd – och därmed också roligast – torde en viss person, så nyfiken på sex att jag inte ens klarar viska de googlade snuskigheterna, vara när mina nosar dök upp under resultaten… shitpomfritt, snacka om besvikelse!
Avslutningsvis finns det ett sökcitat som träffat direkt på. Tveklöst rätt och utan diskussion. Ja. Vad sägs om det, ”den perfekte maken”? ♥
9/6 – om en dyr vindpust och en nästintill tropisk natt.
Antingen hade nästan hela skatteåterbäringen gått åt, eller så tar vi det på raKETens trafikförsäkring. Jaa. Det var en dyr jefla vindpust, den som drog min bildörr in i den grannparkerades… Jag, den pedantiskt försiktiga och löjligt kontrollerande, är en parkeringsskadare. Mjau.
Gränsfall mot tropiskt natt när min smärtsamt överfulla blåsa tillät mig rulla i säng runt kvart i två inatt. Fast sen föll det lite sommar-regndroppar och jag anar att termometern sjönk en smula. Under dagen blev det sen riktigt kallt. Typisk svensk sommar!
8/6 – om ett nytt magontsanfall.
Igår kväll tog jag mig på ren vilja hem från ”symötet” med gamla jobbkompisarna med EmmaLi bakpå cykeln. En femminuters cykeltur kändes timslång och varenda ojämnhet som knivhugg och en kort backe precis bortanför vårt hus som Mount Everest att ta sig uppför. Väl hemma bröt jag ihop (smärta och lite rädsla) och lilla stackars Emmi blev såklart rädd och ledsen hon också men Mattias dök upp som en räddande ängel.
Fyra timmar senare hade jag lyckats klämma ur mig några centiliter så trycket över magen hade släppt lite och jag kunde faktiskt somna. I morse ringde jag urologmottagningen på sjukhuset för att efterlysa min remiss.
Eftersom jag vet att det är urinblåsan som krånglar är jag å ena sidan mindre orolig (orsak känd) men å andra sidan mer orolig (diagnos och behandling okänd). Själv tror jag ju det ligger något neurologiskt bakom (ischias, förlossningsskada, diskbråcken) men tills dess jag träffat läkare ska jag försöka undvika att spekulera för mycket… oroa mig, det kan jag däremot inte låta bli…
25/5 – om en jämrans massa ”tack”!
En liten smula nervös och ödmjuk hörde jag mig igår för om det verkligen var okej att jag idag skulle putta omvårdnaden av mina små barn på mina mammagruppsvänner. Jag menar, jag är mer eller mindre konstant beroende av support och jag vill känna mig säker på att de som erbjuder hjälpen är helt säkra på att de verkligen vill/kan ställa upp! Det låter tokigt kanske, men det är väldigt självutlämnande att vara sådär beroende, och även i mycket goda vänners lag känns det märkligt nog faktiskt ganska jobbigt att be om hjälp. Med allt. Detta (som alltså apsilut inte är nåt fiskande efter sympati!) är orsak till att jag känner att jag måste dubbelkolla…
Nå. Mammorna log sina vackraste leenden och förklarade sig redo att ta sig an den hedbertska personliga assistentrollen hela bunten och jag blev lite allergisk i ögat av deras osjälviska gullighet.
Med privatchaufför anlände så mina flickor och jag som först i klungan och när samma raKETchaufför nästan 6 timmar senare hämtade oss var vi sista gäster kvar på bygget. Då hade ungar och mammor lekt och samspråkat hela dan och jag hade knappt behövt lyfta ett finger!
Dock lyfte jag nog några fingrar iaf, utan att tänka mig för/på det, för det känns att jag skulle behöva en god natts sömn nu. Jomensåatteh. Bara att glömma. Utan starkpiller sover jag fjäderlätt men slipper illamåendet och pajjade vakentimmar. Det är det lätt värt!
Nu ska jag slänga mig i soff… öh, nä… nu ska jag sätta mig prydligt på en pinnstol framför TV:n med husets största ostbågschipspopcornskål! Och kanske en handpåläggning av finaste Mallias. Voltarenkräm, here we go!
21/5 – om på krämpfronten lite nytt.
Vet du, precis när jag började ge upp hoppet känner jag hur det liksom ger med sig lite i ryggen! Det är inte lika otäckt stelt och jag tror att mina McKenzie lyckats rädda nåt som kunnat bli kaos. Skit bara att gårdagen försvann i en dimma av illamående (det är jefla kropp jag fått till skänkts, som dels är så klen å fragil och som grädde på moset inte klarar smärtstillande medusin utan att löpa amok).
Att stå, gå eller ligga är tillåtet för en med ryggont, sitta är apsilut korkat. Att gå är det bästa förstås men efter elva varv på nedre botten är jag färdigpromenerad…
Dessutom fick jag igår ont i naveln?! Alltså. Ärligt talat!? Whått on öörth! Nån som hört talas om att man kan ha det? ”Ont i naveln”?! Igår var det ömt ca en dm runt naveln, idag har det ömma minskat till några cm. Jeez. Märklig åkomma?
Döttrarna är förresten bortackorderade fram till efter lunch. Då kommer de hem samtidigt som avlastning dyker upp i mitt hus. Lycka är att ha en mamma och en svärmor som kan och vill ställa upp när det krisar!! ♥♥
20/5 – om allergiska symptom.
Det ringer på dörren… med bud levereras dom här!!
En av mina allra bästa vänner lyckas med denna riktigt fina men allergiframkallande (blanka ögon och rinnande nos, måste väl vara allergi?!) bukett muntra upp både mig och min familj – döttrarna tittade storögt och sniffade sedan lydigt efter om den doftade gott!
Med såna vänner kan man ju inte annat än krya sig asafort!! TACK finaste Evisen!
ps. jag vet det är pensionärsvarning att ställa blommor på öppna spisen… men de står finast där!
20/5 – om Tradolan i Ullisar.
En riktigt kass natt (stavas KASS) men mellan varven fick jag lite medvetslös sömn. Däremellan vaknade jag av ömsom ont ömsom illamående – att EmmaLi vaknade tjugo i sex och ville gå upp var liksom inget alternativ så hon fick snällt gå å lägga sig igen (vilket det välartade lilla barnet med stor besvikelse faktiskt gjorde!).
Jag har rört mig en gång på hela natten, ett modigt försök att lägga mig på sidan tio minuter innan Emmi kom in till oss, vilket naturligtvis borgar för stelhet à la planka. Och efter att ha tvingat mig på toaletten när resten av familjen gick upp imorse höll jag på att dåna av illamående (jag matchade lakanen sniggt sa Tias ;) men däckade istället och sov med elaka drömmar till tio i tolv… Nu ska jag försöka våga mig ur sängen. Jag kan fastna halvvägs… om du hör ett vrål från Morkullan vet du vem som behöver hjälp… ;)
