ullrikas nosar, nästan für alle » Maali

5/2 – om en back to förr i bassängen!

ullrika — Sun, 05 Feb 2012 17:50:50 +0000

Hela familjen drog till Klitterbadet och kanske var det löftet om ”att få simma med djuren” (dvs, leka i miniäventyrslandet) om lektionen gick bra som löste proppen i jag-har-glömt-allt hos lilla simmerskan. Att det är så gott som omöjligt att få Emmi ta sig fram några längre sträckor där hon bottnar är förstås opraktiskt ur undervisningshänseende, men desto mer praktiskt är det ju då att kiddis lektioner hålls i djup bassäng!

En helt ny typ av benspark fick hon fatt på idag förresten. Hon sparkar liksom från knäna. Det är säkert fel, men hon fick bra fart :)

1/2 – om EmmaLis namn.

ullrika — Wed, 01 Feb 2012 08:27:02 +0000

I samband med inlägget om Milla/Mimmi slog det mig att de allra flesta av mina nosare och bloggamrater faktiskt inte vet att vi uttalar EmmaLi med betoning på Li! Ni har ju aldrig hört det uttalas, bara läst i skrift!

Men, det gör vi iaf. Kallar henne EmmaLi! För att underlätta kunde vi såklart ha stavat det EmmaLí men det kändes överkurs :) det räckte liksom att krångla till det med att skriva ihop dubbelnamnet och ändå det sätta Li med versal…

vår kloka äldsta dotter!

Nå. Numera heter hon ju sällan nåt annat än Emmi – som var det hon började kalla sig själv när hon var liten och som har suttit i. Det ”gamla” Maali lever faktiskt numera mest här i nosarna. För att snöra ihop säcken uttalar vi förresten Maali med långt tyskt och öppet aaah, som i aber. Jag vet att det är svårt att lära om, men nu bör ni kunna läsa EmmaLis namn korrekt. Tentamen – med chans till omtenta – ges nästa lördag. Några frågor på detta?

Dagsens tips: loftsäng.

ullrika — Mon, 30 Jan 2012 22:41:48 +0000

Lillasysters fina Stokke-säng ska få flytta upp på vinden och istället ska hon få ärva storasysters Sebra – vilket betyder att vi snart står en säng kort. Om Emmi själv får välja blir det en ”säng med stege”, så en sån får det bli.

Började här… ————————————–

…landade här!

Vi hade väl så gott som bestämt oss för Ikeas Kura när jag av nån anledning fick för mig att börja reka marknaden… hujedamej. Men, efter att ha svävat iväg bland molnen landade vi iallafall till slut på Mio. Verkar det som?

En del av det jag passerade på vägen mellan Kura och Snow var:

det går att göra så himla mycket fint!

men… vi ohändiga kan köpa fina saker också ;p

De här platsbyggda sängarna är gifvetvis inte riktigt vad vi är på jakt efter till vår fyraåring just nu, och rutschkanevarianterna har vi för litet hus för, men… tja… inspiration kan användas till drömmar som inte nödvändigtvis behöver upplevas! Å det går ju att titta och tycka om utan att vilja ha själv också? Typ.

Oavsett om du läser nosar på mobil eller dator: störst och bäst blir fotona som jag skrupellöst lånat från Svenska Sovloft och Möbelmagasinet om du klickar på första bilden och sen bläddrar dig framåt i bildspelet :)

edit 31jan kl 11:35

Jag snokar vidare och hittar:

det går att köpa riddarborgssängar färdiga!

som inte ser riktigt ut som min typ av borg iofs…

men jaaa!!
- istället för trädkoja utomhus ;p

fast… det faller på att man nog måste bygga dom själv? :)

Lösenordsskyddad: 30/1 – om matematik.

ullrika — Mon, 30 Jan 2012 08:52:35 +0000

29/1 – om simskolepremiär och barnvaktsrockad.

ullrika — Sun, 29 Jan 2012 21:51:21 +0000

I ärlighetens namn försökte hon faktiskt, men ringrostigheten var större än vi alla trott ;p som en fällkniv i vattnet är det såklart klurigt att flyta och simma ordentligt, men glädjen (och viljan att vara fröknarna till lags) väger lätt upp alla kallsupar. Vi måste öva mer helt enkelt; torrsimsträning är en sak men snygg crawl på land blir inte riktigt detsamma i vattnet :) fast shit, nu blir jag galet sugen på en veckas kanarieösemester, bara för att ge henne en chans att komma ikapp liksom!

Medan resterande hedbertar var på sim i Fbg passade Millan på att vara med mormorn. I ett nafs bestämdes (vid hämtning) rockad av barn och den lilla simmerskan kunde inte köra iväg oss kvickt nog! Så, istället för två små i bilen hem satt det bara en liten nos i baksätet och tjötade. En snorig liten nos ska tilläggas. Det snarkas högt från Stokke just nu ♥

Imorrn blir det mysdag för oss två krassliga som då befinner sig här hemma. Turligt är det ordinarie ledig dag för mig: jag är bedrövligt trött på sjuk- och vabdagar… vad som är fel? Äh, vanlig jefla förkylning antar jag: halsont och fryser. Å så all denna snorighet då. Men den har jag ju liksom dragits med sen i höstas så den märker jag knappt längre :)

28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

ullrika — Sat, 28 Jan 2012 08:08:01 +0000

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.

Lösenordsskyddad: 27/1 – om ett tandläkarbesök.

ullrika — Fri, 27 Jan 2012 09:39:50 +0000

25/1 – om tvåårskalas för små Mamma Neptunus-barn!

ullrika — Wed, 25 Jan 2012 22:13:55 +0000

Precis som i storasysters föräldragrupp gjorde vi gemensamt födelsedagskalas på Lekstugan! Det var fem små tvååringar (plus syskon) och det blev rutschkanor, korv mä brö’, lite bollhav och mer rutschkanor. Mina båda tjejer hade grymt kul! Och jag tyckte det var så jäklans kul att äntligen få träffa alla Neptunusmammorna på samma ställe! - det finns faktiskt en nackdel med att ha börjat jobba… våra scheman synkar liksom aldrig :(

Jag tycker verkligen att den här kalasidén är eminent, om än den knappast är ekonomiskt försvarbar om det ska göras kalas för tretton kompisar till en enda jubilar? Fast fråga mig igen om tre år… jag kanske tycker det är lätt värt att lägga en förmögenhet på att slippa fjorton galna sjuåringar i mitt hus!!

Hursomhelst hade vi alltså asball idag! En enda bild kan jag visa för det var verkligen omöjligt att fånga dom på bild… fast det ser jag som bra betyg på kalaset :)

Dagsens tips: vattenfärg för kladdfobiska!

ullrika — Sun, 22 Jan 2012 20:53:18 +0000

Jajemensan! Överraskades i vår brevlåda av vad som skulle kunna vara en av ullisar-världens tveklöst bästaste uppfinningar!

TACK goaste Liw för en verkligt asabra present till tvååringen! – om än det liksom blidde av en slump :)

17/1 – om en väntad och en oväntad grej i söndags!

ullrika — Tue, 17 Jan 2012 11:20:36 +0000

Att äldsta dottern kom intassande till oss strax efter sju var helt enligt schema. Det slår nämligen nästan aldrig fel att hon vaknar en timme tidigare på lediga morgnar. Att vi efter en kvart av hyschande i högljutt strump-letande (det är kallt i vårt hus å villkoret för tidig uppstigning är ”strumpor på isfötter”) gav upp, ömsom hämtandes paket och ömsom hjälptes till att hitta strumpor, var därför lika väntat. Att lilla födelsedagsbarnet däremot inte vaknade förrän i slutklämmen av jaa måå hon leevaa – och med behövlig puff/hjälp från kärleksfullt otålig storasyster – var därför klart oväntat. Det skulle kunna vara första gången något dylikt hänt? Någonsin? Och jag tycker det var förgjordat gulligt att lillaste nosen var alldeles yrvaken på riktigt! när prasslande gåvor lämnades över!