14/12 – om gårdagsens lussekonsert :)


postat den 14:e december, 2011 (klockan 19:42)
inlägget är nosat 10 gånger änsålänge




13/12 – om fyraårskontroll (och luciafirande).

Igår var jag med EmmaLi på BVC:s fyraårskontroll och hon gick – som alla andra – därifrån med guldstjärna och stolt förälder. Hörsel-, syn-, balans-, samtals- och alla andra test gick fint. Det roligaste för mig att se var/är hur eager (kommer inte på ett bra svenskt ord…) hon är i situationer där hon får svara på frågor eller lösa problem. Hon satt som en lycklig liten hund, med blicken klistrad på sköterskan, väntande på nästan kommando/fråga att svara på :)

Vår BVC-sköterska vet att vi i flera år varit ”oroliga” för Emmis R så hon frågade försiktigt om vi kanske ville ha remiss till logoped. Det vill vi gärna, för trots att en del bra övningar hittats på egen hand är experthjälp såklart alltid att föredra.

Å så en fantastisk nyhet inför ikväll: vår förskola har fixat så vi kommer kunna fira lucia i en närliggande skolas matsal!! Tidigare år har firandet alltid varit utomhus (de år vi varit med har små och stora fryst som *fult ord*) men med kvällens stundande regnoväder togs saken i nya händer. Tjohoo!! Jag är såå glad för det!


postat den 13:e december, 2011 (klockan 13:21)
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge




15/12 – om att aldrig bli vald till lucia.

Jag är en av dom där som genom demokratiska val aldrig skulle vara påtänkt som Lucia. Enda gången jag kan minnas att det faktiskt var jag som skulle få bära luciakronan var på högstadiet: i stallet, med mina två kompisar. Men då var det en tjej i min klass som när hon fick höra det (jag var ju skitaglad och stolt och ville berätta för alla förstås) sådär sirapsleende spydigt berättade om hur hennes (coola) kompis minsann också skulle ha ett luciatåg i sitt stall, och att dom skulle ha en söt lucia… Jag behöver nog inte berätta att jag med brännande ögonlock och spelad äh-jag-är-hellre-tärna-som-vanligt dan efter lämnade över kronan till min jättesöta men mycket förvånade bästis. Snacka om att självförtroendet hos en femtonåring är rätt kasst… :(

Detta berättar jag med anledning av att jag igår kväll fick höra att en av mina gosiga tjejkompisars son blir påhoppad i skolan. Killen som hoppar på är en känd bråkstake med myror i brallan och obrydda föräldrar. Jag blir arg och ledsen och stridslysten. Mobbing är ALDRIG okej. Jag är idag en mycket starkare mänska än för tjugo år sen. Hade situationen med luciatåget till häst upprepats nu hade jag förmodligen spänt ögonen i min klasskompis och frågat om hon sa så där för att göra mig ledsen? För påhopp bemöts bäst verbalt – eller inte alls. Jag är inte så mycket för att slåss med nävarna, däremot kan jag utan tvekan brotta ner nån med sanningar och blottad hals. Så. Ve den som ger sig på mina barn eller mina vänners ungar. Hujedamej. Huka er i bänkarna för nu laddar och laddar och laddar hon om…

Tjenixen!


postat den 15:e december, 2010 (klockan 09:01)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




13/12 – om ett nästan missat luciauppträdande.

Medan pappan och lillasyster skuttade iväg och håvade in glömda tomteluvan hann Maali ångra sig. Hon ville inte vara med i årets upplaga av lussekonsert på Bokens förskola. En go ”fröken” letade med en jättejätteledsen liten tomtetjej i handen upp mig bakom flocken av måste-trängas-alla-ska-stå-längst-fram åskådare. Med tårarna sprutande i den brutala iskylan (tusen minusgrader och miljarders sekundmeter vind, det är verkligen en asabra idé att fira lucia utomhus med så små barn) lugnade sig lilla tomten när vi efter en kort stund i Blåbärsavdelningens värme bestämde att jag kunde stå med i luciakören. Lite bakom sådär. Gömd typ men ändå inom handhållet avstånd.

På sätt och vis förstår jag min lilla flicka. Med alla ihopträngda människors ansikten tätt framför sig blev scenskräcken för stor. Vad hjälper det att fröknar och kompisar är tätt intill och att alla luciasångerna är inövade till närmast imponerande perfektion när publiken är så ”påträngande”? pliis vidga ringen, backa tre meter, ge barnen lite utrymme och, framför allt, låt fler vuxna komma åt att se sina små underverk!? Å ja. Det var fler lessna barn där framme att inspireras av. Så nä. Jag var inte ensam förälder vid kören. Men usch. Jag fick bita mig i läppen för att inte hyscha mamman som sjöng med… fin sångröst hade hon förvisso, men det har ungarna med – å dom hördes ju knappt även utan överröstning från sångsugna vuxna!!

Förra året filmade jag förresten lite av den bedårande kören, som då hade gott om plats framför en hukande föräldrapublik. I år var kameran i näven på triggerfinger-förfryst husband och därför blev det inga filmer. Men en reprissändning går kanske för sig? Varnar för crappy och darrig bildkvalitet, men ljudet är under omständigheterna försvarbart. Och det är ju det som gills mest i såna här sammanhang :)



Maali är förresten den lilla tomten i mitten,
hon som försiktigt börjar applådera först av alla efter andra sången!


Och vill du läsa lite om hur det var förra året så kan du göra det här! Nästa år är frågan om det är mödan värt att vara med om inte upplägget blir annorlunda? Efterföljande glögg-, lussekatts- och pepparkaksmys blev glest och vindpinat. Mysfaktorn var trots alla gulliga fröknars och pedagogers uppmuntrande glädje låg om jag säger så, för hur många två- och treåringar kan äta små förskolebakta pepparkakor med tjockaste vintervantarna på liksom?

Tjenixen!


postat den 13:e december, 2010 (klockan 23:14)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




16.12 – om lite surt men mycket sött!

Trots evinnerliga påminnelser har lönekontoret inte brytt sig om att rätta till sina misstag och resultatet blir nu två månader i stort sett utan lön. För mig. Trots att dom gjort fel. En ursäkt? Ja från min närmsta chef, men han är inte bara oskyldig till kapitala misslyckandet utan har dessutom gjort allt han kan för att hjälpa mig. Så ett f’låt nån annanstans ifrån? Nix. En bättre inledning på föräldraledigheten hade jag apselut kunnat tänka mig…

Nå. Sötnosar var dom allihopa igår och mamman [full av hormoner, remember] var nära att tåras i tjohej! kan du hitta Maali bland alla gulliga ungar?vinden [vindstilla? äsch!] när hela Bokens Förskola sjöng luciasånger i kvällsmörket under lampors varma sken. Jooo, det kräfvas kanske släktskap för att uppskatta skönsången till fullo, men jeez, dom flesta med hjärta låter nog iaf ett liitet leende smeka ansiktet när dom hör barnens röster?

Jag bjuder två ganska korta musikstycken. Kvalitén är som vanligt crappy och filmen stundtals bumpy road skakig, men med koncentrerad vilja går det att utskilja lite lucior och tomtar och pepparkaksgubbar (tyvärr var det ont om staffans?) i allt murr! Min egen lilla tomte sitter förresten nästan exakt i mitten. Det är hon som efter färdigsjungen trudelutt börjar applådera – först av alla :)


Tur i livet att sött är starkare än surt. Leve glädjen! Å vafan, det är ju bara pengar… man kan ha’na eller va utan – jag hoppas bara årets klappmottagare är lika förstående som jag…!?

Tjenixen!


postat den 16:e december, 2009 (klockan 21:49)
inlägget är nosat 11 gånger änsålänge




15.12 – om en sån där fan-är-det-en-hel-månad-kvar dag.

Morr spott fräs ont och besvärligt och att jag inte fått en luggning av Mallias är beundransvärt.

Luciasångskoncert på Maalis dagis och hujedamig nästa gång skiter jag i miljön och tar bilen för tvi vale att cykla med en mage som inte bara är i vägen utan dessutom hela tiden gör ont. Till på köpet är konditionen naturligtvis i botten, näsan full med snor och halsen full av taggtråd. Men ungarna var bedårande och jag höll tårarna i schack hela tiden!

Snälla. Låt mig få sova i natt iaf så lovar jag att vara trevligare att ha att göra med imorron. Pliis?


postat den 15:e december, 2009 (klockan 21:18)
inlägget är nosat 24 gånger änsålänge