29/6 – om märkliga vägar till nosarna.
Som många andra roar jag mig ibland med att snoka på hur folk tagit sig hit.
Tre av fyra citat i sökordstoppen innehåller ”ullrika”, vilket kanske inte är så otippat :) Att bronsplatsen norpas av ”model lab” är däremot högst oväntat, eftersom jag bara en enda gång skrivit om mitt besök på fotostudion i Göteborg - du med gott minne kanske minns hur tösaltet lika lustigt nog tog sig ända upp i topp i vintras. Att en ”aracnoidal cysta” de senaste månaderna konstant rör sig inom topp tio (samt i olika varianter också runt plats tjugo) är faktiskt mer väntat, trots att det här också bara rör sig om ett ynka inlägg, med tanke på hur klensått det var på fakta om dessa när jag själv desperat sökte information i vintras.
Märkliga sökvägar då? Tja. Det finns inte så många. För underliga är väl varken ”gastrokolisk reflex”, ”hipp välling dosering” eller ”krånglande iphone” som intar platserna elva till tretton. Härefter börjar det spåra iväg lite iofs… det är hopfällbar paraplysulky blandat med klädsim, prickar, blåbetong och cykelhjälm och först på plats nitton hamnar en sak jag själv letade info om när jag drabbades; borttappad smak/ont på tungan. En gång har någon sökt, och kommit rätt, på ”badrum hos ullrika hedber* v*rberg” (modifierad här i sin återgivning, jupp). Den sökningen var väntad ;)
Roliga – som i trevliga – sökare som hittat fram är t ex ”bröstmjölk donera”. En del sökningar kring ischias, stortåpares, dåliga reflexer och diskbråck har kanske också funnit vad de önskade. Detsamma gäller inotyol, kräksjuka, myggbett, spänngrind (tillyxad att passa en 70 centimetersdörr) samt ”fördelar med att vara gift”. Rolig – som i relativt missnöjd – är den stackare som sökt på ”morkulla blomma” (morkullan är nämligen – förutom ett namn på kvarteret vi bor i – ingen blomma utan en fågel!). Allra mest missnöjd – och därmed också roligast – torde en viss person, så nyfiken på sex att jag inte ens klarar viska de googlade snuskigheterna, vara när mina nosar dök upp under resultaten… shitpomfritt, snacka om besvikelse!
Avslutningsvis finns det ett sökcitat som träffat direkt på. Tveklöst rätt och utan diskussion. Ja. Vad sägs om det, ”den perfekte maken”? ♥
16/6 – om gårdagsens barnvaktade kväll.
It’s easier shown than written, eller hur man nu säger?!
…och på vägen hem förundrades vi över alla perfekt parkerade cyklar längs gågatan!
först gick vi på en av stans bra restauranger…
…sen tittade vi på Daniel Adams-Ray som uppträdde för skolavslutningsfirande ungdomar på torget…
Så kan man spendera en barnfri kväll!
3/6 – om uppgraderad beklädnad och solsida.
Nån har fått nya skor
,
nån har fått nya shorts
och nån har fått en nygammal altan
!
30/5 – om min morsdagspresent!
Årets bästa morsdagspresang: ingen frukost på sängen, utan en rejäl mejk åuver in da basement – bland ytterkläderna i flickstorlek! Hejja Mallias!! Äntligen! Såå schysst! Å så välkommet! [nu har jag slut på utropstecken]
ps. De allra flesta vet ju inte hur det såg ut där nere innan, men… ehum, det finns bilder och det finns också gränser för hur privat jag kan tänka mig bli i nosarna :D
29/5 – om flammiga trappsteg.
I ett tappert försök att hjälpa maken reda ut öltappet i källartrappan (av sten) igår hivade jag över en sprayflaska rengöringsmedel. Det var nog fel flaska. Eller så var det antiflamskyddsmedel i sprayet för jisses halva trappan är matt och prickig som en gammal elefant. Eller så är det inte rengöringsmedlets fel alls, utan ölets. Dagsens lärdom är iaf: stentrappa skola icke ölas tillika sprayas. För att vara på den säkra sidan liksom!
ps. gissa hur glada vi är att det är en ”osynlig” källartrappa och inte till exempel en svajnigt dyr köksbänk som förstörts… lite karma har vi kvar iaf?!
Dagsens tips: häll ölen på rätt ställe.
Mallias snavade i källartrappan och de två kalla vi tänkt skulle rinna ner i strupen nu när barnen har asaball hos farmor och farfar rinner nu istället nerför stentrappan. Inte helt enligt plan. Det är förvånande mycket öl i två danska Carlsberg?
edit 19:18
25/5 – om en jämrans massa ”tack”!
En liten smula nervös och ödmjuk hörde jag mig igår för om det verkligen var okej att jag idag skulle putta omvårdnaden av mina små barn på mina mammagruppsvänner. Jag menar, jag är mer eller mindre konstant beroende av support och jag vill känna mig säker på att de som erbjuder hjälpen är helt säkra på att de verkligen vill/kan ställa upp! Det låter tokigt kanske, men det är väldigt självutlämnande att vara sådär beroende, och även i mycket goda vänners lag känns det märkligt nog faktiskt ganska jobbigt att be om hjälp. Med allt. Detta (som alltså apsilut inte är nåt fiskande efter sympati!) är orsak till att jag känner att jag måste dubbelkolla…
Nå. Mammorna log sina vackraste leenden och förklarade sig redo att ta sig an den hedbertska personliga assistentrollen hela bunten och jag blev lite allergisk i ögat av deras osjälviska gullighet.
Med privatchaufför anlände så mina flickor och jag som först i klungan och när samma raKETchaufför nästan 6 timmar senare hämtade oss var vi sista gäster kvar på bygget. Då hade ungar och mammor lekt och samspråkat hela dan och jag hade knappt behövt lyfta ett finger!
Dock lyfte jag nog några fingrar iaf, utan att tänka mig för/på det, för det känns att jag skulle behöva en god natts sömn nu. Jomensåatteh. Bara att glömma. Utan starkpiller sover jag fjäderlätt men slipper illamåendet och pajjade vakentimmar. Det är det lätt värt!
Nu ska jag slänga mig i soff… öh, nä… nu ska jag sätta mig prydligt på en pinnstol framför TV:n med husets största ostbågschipspopcornskål! Och kanske en handpåläggning av finaste Mallias. Voltarenkräm, here we go!
21/5 – om på krämpfronten lite nytt.
Vet du, precis när jag började ge upp hoppet känner jag hur det liksom ger med sig lite i ryggen! Det är inte lika otäckt stelt och jag tror att mina McKenzie lyckats rädda nåt som kunnat bli kaos. Skit bara att gårdagen försvann i en dimma av illamående (det är jefla kropp jag fått till skänkts, som dels är så klen å fragil och som grädde på moset inte klarar smärtstillande medusin utan att löpa amok).
Att stå, gå eller ligga är tillåtet för en med ryggont, sitta är apsilut korkat. Att gå är det bästa förstås men efter elva varv på nedre botten är jag färdigpromenerad…
Dessutom fick jag igår ont i naveln?! Alltså. Ärligt talat!? Whått on öörth! Nån som hört talas om att man kan ha det? ”Ont i naveln”?! Igår var det ömt ca en dm runt naveln, idag har det ömma minskat till några cm. Jeez. Märklig åkomma?
Döttrarna är förresten bortackorderade fram till efter lunch. Då kommer de hem samtidigt som avlastning dyker upp i mitt hus. Lycka är att ha en mamma och en svärmor som kan och vill ställa upp när det krisar!! ♥♥
