17/12 – om ett nytt julklappsförsök till maken.
Det förstår jag la att jag aldrig hade ens en challe, men… jag försökte ju iaf och funderar nu på om en utskriven skärmdump funkar under granen?
Med tanke på att min Stelton-termos exploderade i miljarders bitar under hans diskborste häromdan så går det kanske på ett upp? ;p
19/11 – om min mamma som fyller år!
Min fina mamma är min hjärtans kär, och tvärtom. Det går i arv från min mammas mamma, lilla Vera som jobbade sig sönder och trött. Min mamma är på det viset klok, för med ett jobb hon inte längre kände sig välkommen på togs skambudet emot med öppna armar. Nu är hon arbetsfri och pensionär och vänder egna slantar istället för andras men har också tid att leka med sina barnbarn en vardag mitt i veckan, att promenera vid havet i dagsljus året om och att plantera på balkongen mitt på ljusa sommarnatten!
Idag sjunger jag JAA MÅÅÅ HOON LEEEVAA med min vackraste röst för min vackra mamma!! – som fortfarande har två år kvar till de i hennes fall alldeles ointressanta sextifem :)
15/11 – om manlig förkylning och annan uschlighet.
Ehum. Så förstod jag då äntligen det där med manliga förkylningar! Jag har förr brukat kalla mina egna förkylningsdrabbningar manliga, något jag grundat på hur jefla dålig jag blir av vanliga simpla snorvirus. Men, genusepitetet har nada (eller iaf mycket lite) med febergrad av usselhet att göra… det som avgör är mängden snor! – och gnäll ;)
Själv är jag också sjuk. Jag har ont i huvudet och magen. Lite feber på det också. Katarr? Nja. Hjälper inte med omeprazol och kaffe gör ingen skada. Torde alltså vara nåt annat; influensa? Kanske en kvinnlig sådan?!
ps. Tias är verklig asasjuk, och ungarna alldeles för friska. Laban tillåts underhålla lite nu medan vi powerkrashar en smula inför läggning…
29/10 – om prioritering av tv-serier.
En trevlig kvällsätning med lagda barn fick oss att ta till flaskan (jag äger kanske stans minsta butelj Cointreau) och jag valde bort säsongspremiären av Downton Abbey – finns ju svt play! – men nu sitter vi iaf framför tv:n och en annan premiär: Boardwalk Empire. Steve Buscemi är en favorit och mina fyra cl är slut.
Trevlig helg hojtas från Morkullan! Imorron är min lördag!
Dagsens tips: nosad rabatt på Fred Perry kids wear!
Med sista dag idag (onsdag) har maken Facebook-rabatt i sin butik!
Förutom klassisk ekipering som Stenströms, Oscar Jacobson och Eton jobbar dom också med t ex Tommy Hilfiger, Armani Jeans och Fred Perry. Den sistnämnda har låtit Lolles köpa in och sälja även ur sin barnkollektion, något jag av personliga skäl är ruskigt glad och tacksam för :)
- å kolla, unisex så det bara flödar om det gjorde det lite flickigare genom att inte knäppa ända upp i halsen!
Det finns också skjortor i mjuk bomull – att matcha med pappa! Som du kan se har jag smugit in två mössor (från MCS). Dessa är egentligen i vuxenstorlek, men de funkar som synes fina fisken på så små kids som knappa tvååringar!
För priser, hoovra över eller klicka på respektive foto. För information om t ex storlekar, färger och fraktmöjlighet kontakta Lolles, FB-länk finns i kolumnen till vänster, eller kommentera här under så löser vi infobiten mailledes.
Välkomna till Lolles i Varberg!
ps. Det kan hända att jag kan förhandla för din räkning, om det skulle vara så att du inte hunnit läsa detta inlägg i tid… ;)
Dagsens tips: snåla på eget lördagsgodis.
Det duggar godispåsar tätt nu, idag är hela familjen på fyraårskalas hos Pontus :)
Och det ser ljusare ut för Maalis ponnykalas verkar det som :) min inledande oro verkar till min stora glädje en smula öfverdriven! Det har nu dykt upp flera villiga små gäster!
29/8 – om en enkel tulipan.
Idag hade min lilla farmor fyllt 94 om hon inte lämnat oss, exakt på sin födelsedag, för 6 år sedan.
Det var ett vackert och stilla insomnande. Jag har skrivit om det förr? Vi var hela familjen samlad, hemma hos min farmor och farfar där hon fick tillåtelse att bo sin sista tid, och vi satt tillsammans vid sängen in i döden. En fridfull död, om än lite besvärlig som det blir när kroppen är matt och trött och inte orkar ordentligt.
Ett stillsamt hurra för lilla Inga. Min lilla lilla farmor, som levt alldeles färdigt ett långt och lyckligt liv. Det var iaf var hon själv alltid sagt – och jag tror henne gärna!
