26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.

Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)

EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…

20120126-173044.jpg
strl 110, i två varianter

Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?

Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?

På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!

Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)






Lösenordsskyddad: 31/10 – om en biopremiär.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







24/10 – om summerade höjdpunkter.

Emmis ridlektion i onsdags var av blötaste sorten. Paddocken var lika delar vatten och makadam (dränering i julklapp kanske :) och på schemat stod balansövningar… jomenvisst! Jag hälsade Maali att eftersom hon aldrig trillat av nån häst förrut var det onödigt att förlägga premiären till just den dan :) Hur det gick? Strålande! Alla ungarna var jätteduktiga och jag blev faktiskt imponerad av EmmaLi som verkligen red sin lilla häst med hela kroppen. Dom små satt ömsom framåt ömsom bakåt och viftade med armar och ben och allihop höll sig fast jättebra i traven och ingen enda trillade av! – fast vår lilla überpigga ponny tyckte nog jag var tjurig som höll igen i traven i blötan för hon bet mig i benet…. Hon var själv jättenöjd med sin lektion (trots att de inte fick rida barbacka ;) och både hon och jag tycker att ridfröken är minst halva behållningen av lektionerna! Hejja dig Helen! Du är grym som med dig engagemang och pepp får oss föräldrar att känna oss så trygga (och stolta) bredvid våra små barn!

I torsdags bjöds det till fyraårskalas hos en av Emmis äldsta vänner. Det blev leka-själv-på-rummet-bus, varmkorv och godispåse att ta hem: dvs ett riktigt bra kalas! Vi föräldrar fick tid att umgås lite också över kaffekoppen och ujuj så extra härliga såna här tillfällen blir nu när arbetslivet äntligen fått en plats i min vardag. Det som under föräldraledigheten var vardag blir nu lyx. Aj lajk!

För egen del spenderades helgen på jobbet så medan Milla lekte med mormor for Mattias och Emmi till Klitterbadet för simskola. Det blev en bra lektion försäkrade de båda med två längder ryggsim (medelst helt okej kvalitet på arm- och bentag) och hämta-en-taggboll-på-botten som roligaste/framgångsrikaste aktiviteter. Hon simmar framåt riktigt bra i ryggläge men när hon ska simma på mage blir det lätt cykeltramp istället för spark. Armarna däremot har hon på egen hand fått rätt bra fason på i nån slags crawl. Lugna fina armtag har hon iaf på både mage och rygg, men frågan är om de är tillräckligt bra för att godkänna ett simmärke? Isf borde hon kanske t o m ha klarat en groda av nåt slag genom sin långsimning?

Idag har alla hedbertar varit lediga! Jag har spenderat nästan hela dan framför nya datorn för att få både den och mig att bli anpassade medan kidsen och Tias lekt och haft skoj. En irriterande sak är att min eminenta Week Calendar på mobilen som fick fnatt i iOS5 nu blivit komplett galen när jag försöker synka den med iCal: det blir dubbla och trippla kopior av varje event och all tid jag lagt på att få olika återkommande händelser färgkodade är typ helt förspilld. Hela kalendern blev nämligen blå (extra kul med trippelevents av varje händelse då!)…?! Tjohej. Not. Ett hett tips är att kalendern rättar till sig själv. Annars lär det gå åt en jäkla massa kaffe, näsdukar och barnvakter innan den ser ut som vanligt igen…

Bilen är förresten lämnad till verkstad för kontroll av reparationsbehov och ujuj det känns i magen att det inte kommer bli nåt billigt behov. Apropå verkstad och behov så kan jag inte direkt säga att dilatationen förra veckan blev nån succé. Jag har om möjligt ännu svårare att gå på toaletten nu. Snacka om misslyckande. På alla vis. Jag är nämligen orolig för att skadan han gjort är permanent :(

Jag avslutar med nåt skoj. Idag kom sms från Posten som berättade att paketet från Anovo väntar på mig. Inte utan att det kommer en smula för sent!? [i onsdags åkte jag ju ut till butiken som sålt Samsungdatorn som 15 veckor gammal då varit 6,5 veckor på garantireparation, fick min gamla dator krediterad och kunde istället vandra ut ur butiken med en finfinfin liten MacBook Pro] :D Och ärlig/ovillig till trassel som jag är låter jag såklart bli att hämta ut datorn som naturligtvis inte är lagligen min. Däremot kan jag inte låta bli att vara hemskt nyfiken på hur korrespondansen nu går mellan Anovo, Samsung och min butik! Vem får bära hundhuvudet? Och vem får bita i sura äpplet? Vem som just nu mumsar på det glada äpplet, DET vet jag iaf!






18/10 – om reklamationsstatusar.

Nu har jag mailat kakelfirman. Jag bifogade en bild och fick snabbt svar! Bra så. Och i mitt svar på deras kvicka respons förklarade jag att vi helst ser nån annan än den som gjorde felet hör av sig till oss. Det är ju den hantverkares arbete vi (läs: jag) är mest missnöjd med i badrummet – t ex la han golvet fel (och med ojämna fogar), han satte provfogningen på ett ställe som gjorde det omöjligt för oss att välja en annan fog (och nu står vi med ett mörkt och ”lortigt” badrum istället för ett ljust och luftigt), han har gjort hyllorna (som skulle vara inbyggda men som det sen inte fanns tid till) olika, envisades med att bygga in badkaret onödigt stort (satte dessutom badkarsinbyggnaden snett), lurade mig att man MÅSTE ha silikon i alla hörn, vägrade försöka förstå hur vårt inbyggda badrumsskåp skulle se ut, gjorde en onödigt ful lösning där badkar och inbyggd toacistern möts, samt den verkligt dåliga konstruktion som gjort att en mosaikplatta nu lossnat – så nog vore det bäst för alla parter om nån annan dyker upp hos oss. Men. Jag kanske slår huvet onödigt hårt i väggen nu. Kanske måste den som gjort felet också rätta till?

Hujedamej isf.

En bra sak annars är att min dator verkar vara totalt körd och att jag därför kan få en annan. Inte för att jag alls vill ha en annan men just nu är jag glad för vilken dator som helst. Idag är det 6 veckor och en dag sedan jag skickade in den. Då, när den skickades in, hade jag ägt datorn i 8,5 veckor (tidigare har jag sagt tio veckor, men då hade jag räknat fel). Hade såklart hoppats att fördelning skulle varit lite mer ojämn!






1/10 – om första dan på jobbet!

Tjohoo! Det var – som väntat – skitkul! Jag fick, klokt nog, spendera dan i kassan. Att ställa mig i informationsdisken hade nog varit olyckligt: ”öh, vilken TV du ska ha?”, ”öh, vad det är för grafikkort på den datorn?” eller tillomed ”öh, var vi har hårblåsar?” hade liksom varit det bästa jag kunnat åstadkomma där (efter nästan två års bortavaro). I kassan kunde jag istället glatt svara på frågor av typen ”har ni en toalett?” och ”hur länge är det öppet köp?” :) å inga kontantdiffar blidde det, vilket såklart va väldigt skönt.

Nu ledig två dar och sen är det på’t igen på tisdag. Börjar med en mjukstart: dunders bra!

ps. det var rätt brutalt jefla asadimmigt på väg till och från Ullared imorse och ikväll. på 153:an gavs stundtals nätt och jämt möjlighet att urskilja dimbakljuset ett femtiotal meter framför. extra glad blir jag ju då när rådjuret som skuttade ut framför mig valde att göra det på en kort vägsträcka där dimman för tillfället lättat…






28/9 – om en dator hos Anovo.

som referens till inlägget om kundservice häromdan:

Det är märkligt att det finns företag som inte förstår hur viktigt det är att hålla ett trevligt ansikte utåt. Att som kund bli bemött artigt – eller iaf hyfsat – är VIKTIGT för att kunden ska komma tillbaka, rekommendera vidare och framför allt, INTE gnälla och prata/skriva illa om företaget.

nu en skitlång redogörelse för mitt senaste serviceärende:

Tyvärr har jag inget gott att säga om Samsungs Support. Jag har två gånger olyckats hamna hos (vi kan kalla honom) ”Johan” och båda gångerna har jag utgått från att grabben antingen är ett misslyckat ALU-projekt, en bortskämd skitunge eller bara totalt utan egen initiativförmåga*.

Min högtaltrasiga laptop har legat orörd hos Anovo i Västerås sen den 9:e september. Eftersom jag tycker det är bedrövligt att min dator – köpt i juli – ska ligga i Västerås mailade jag Samsung:

mitt brev

    Hej!

    Yada yada garantiservice yada yada information på Anovos hemsida visar att de ”väntar på leverans av beställd reservdel”. Yada yada.

    Ser fram emot att höra från er (eller Anovo) med info om beräknad tidsåtgång!

    Många vänliga hälsningar!
    /Ullrika

deras svar

    Notera att detta E-mail kommer från ett utgående svarssystem. Om du
    svarar till denna adress kommer ditt E-mail inte nå supporten. Om du
    behöver kontakta oss igen ber vi dig antingen klicka på ”Kontakta oss”
    eller klistra in nedanstående länk i ditt adressfält:

    http://www.samsung.com/se/info/contactus.html

    Hej Ullrika

    Tack för ert E-mail till Samsung Electronics Nordic.

    Fick fram nedan information från Anovos hemsida när man sökte på ditt
    serienummer

    Information om ärendet
    Beskrivning av nuvarande status: Felet på produkten är lokaliserat. Vi väntar på leverans av beställd
    reservdel
    Ordernummer: SOS:siffror
    Ordern skapad: 2011-09-02 10:26:11
    Senaste statusändring: 2011-09-09 13:07:00
    Anlände till servicecenter: 2011-09-06 15:12:00
    Ärendets tillstånd: Arbetet tillfälligt avbrutet
    Produktkategorikod: FA02
    IMEI: siffrorochbokstäver
    Modell: NP-RC520-S01SE
    Fraktidentitet, till servicecenter: siffrorochtvåbokstäver
    Servicecenter: ANOVO Nordic, Västerås

    Kontakta oss gärna igen om du har fler frågor.

    Med vänliga hälsningar
    Sxxx Xxxx
    Samsung Support

Vad tror ni om intresse av att göra ett bra jobb på den som skickat det här?!

Jag blev en smula skär om kinderna, ringde Samsung – ett teknikföretag som har ett no-reply mailsystem i sin kundtjänst är röda varningsklockor – och fick då prata med en mänska som avbröt mig i varenda mening, som suckade och höjde rösten, som tre gånger sa ”jag vet inte vad jag ska göra” (varvid jag tre gånger, kanske fyra för att understryka, förklarade vad han skulle göra: dvs söka reda på VAR min högtalare håller hus och NÄR den beräknas anlända Anovo Västerås. För att hjälpa honom på traven erbjöd jag också hintar om hur han skulle gå till väga men han vägrade envist förstå att hans jobb kunde vara mer än att ”skriva felrapporter” – vilket var hans egen beskrivning av sin arbetsuppgift), som fortsatte avbryta, sucka och svara goddag yxskaft och till slut bröt(s) samtalet. Vem jag pratade med? ”Johan” såklart.

Nu är jag – för att använda rumsrena ord – lite arg. Jag ringer butiken som sålt datorn, får prata med en mycket trevlig person som noterar mitt problem, uppmuntrar och klappar på axeln. Dagen efter får jag mail från ”Jonny” och halleluja här har vi en som sköter sitt jobb med sån bravur att jag vill jubla, gråta och plantera vackra blommor!

I vår korta mailkorrespondans bekräftar han (o-ombedd) det jag försökte få ”Johan” att förstå: det är Samsung som har hand om ärendet, det är de som tillhandahåller reservdelar, det är de som kan hjälpa mig med information och det är de som kan påskynda servicen. Det enklaste vore alltså att ringa Samsung Support… Efter att med kort beskrivning förklarat att jag faktiskt vägrar ringa dem (igen) får jag kvickt hjälp att ta reda på att ”högtalaren finns på lager hos verkstaden Anovo beställer ifrån”. Jag får också – trots att killen själv är oskyldig, inte ens anställd av Samsung och dessutom ett föredöme för kundtjänstpersonal världen över – en rejäl ursäkt å Samsungs Supports vägnar. Då bölar jag.

Detta var i fredags. Fortfarande lyder informationen på Anovos hemsida att de lokaliserat felet men inväntar beställd reservdel…

Jaja. Det känns ju asball att datorn kommer vara uråldring när den kommer tillbaka. En tredjedel av sin tid i min ägo har den spenderat hos Anovo. Jag funderar på om jag kan kräva dom på hyra?

* till Samsungs försvar talade jag en gång häremellan med en trevligt effektiv medarbetare men ”Johans” beteende överglänser all ev kompetens på sin arbetsplats.






Dagsens tips: handlare, var flexibel och smidig.

Varning för långt och tjurigt Kunden Har Alltid (lite) Rätt - eller, Låt Henne Iaf Tro Det! – inlägg :)

 


 

Det var i början av sommaren och jag får epost. Mailet är ett lockrop, ”50% på allt!”. 40 minuter tidigare har jag betalt en faktura till samma företag.

Jag blev faktiskt rätt lessen, mailade och förklarade att jag tyckte det var trist att hempartysäljaren inte ens hintat om att alla plagg skulle reas ut kort efteråt. Jag kontaktade dem inte för att tigga till mig rabatt i efterhand, utan enbart för att uttrycka min besvikelse. Inte så smart och rätt tråkigt kanske, men eftersom jag gärna berättar när jag är nöjd är det väl inte mer än rätt att göra detsamma när jag är missnöjd?

Nå. Enligt svaret jag fick skulle jag ”ha förståelse för” att

    Det pris som man som kund betalar beror på vilket pris som gällde på beställningsdagen. Erbjudande/kampanjer börjar alltid gälla en viss dag och det är denna dag som priset börjar gälla på alla nya beställningar. Det är även denna dag som våra säljare får gå ut med all information rörande de erbjudande som gäller.

Detta har jag full förståelse för, men jag hoppas då också att företaget i sin tur har lika stor förståelse för att deras kunder (läs: t ex jag) kan bli besvikna och välja att handla nån annanstans istället. Eller – om de/jag orkat – till och med returnerat plaggen och köpt nya på rea. Det hade blivit billigare, även med returfrakt inräknat…

 


 

Kanske är detta en av nackdelarna att handla av större kedjor/företag? Flera små butiker i stan där jag bor ger utan att tveka på eget initiativ rabatt, utan att kunden frågat efter det, eftersom plaggen ”kommer med på rean som börjar nästa vecka”. De får ju på så vis kanske lite extra sålt, och goodwill/glada kunder!

Jo. Jag förstår att det här med rabatt och rea är en tunn grå linje att balansera på för företagen. Men. En respons i stil med ett vänligt ”så tråkigt att det blev så” (och möjligen ett ”kanske kan vi locka dig att handla nåt ytterligare om vi är schyssta och drar av lite fraktkostnad?”) från Meandi (jupp, outar dom) istället för ett stenhårt ”det är såhär det är” hade känts trevligare. Eller är jag känslig? Och snål? Fast på plussidan; jag fick ju iaf svar! Det får man från långtifrån alla kundtjänster! :)






22/9 – om ett motvilligt huvud i ett getingbo.

Jupps. Nu är det dags att ta tjuren vid hornen! Spolknappen på vår toalett ska reklameras (igen) och bläää… jag orkar egentligen inte ”fajtas” med rörfirman mer. Men jag orkar inte ha en skitkass spolknapp heller. Eller en duschblandare vi får brännskador av när den ligger på ”maxtermostat”.

Johan på Samsungs support är kanske förresten en av de mest inkompetenta (och otrevliga) mänskor jag stött på i kundtjänstsammanhang. Tur att Ulrika på Rörtjänst är en av de trevligaste!






Dagsens tips: nosad rabatt på Fred Perry kids wear!

Med sista dag idag (onsdag) har maken Facebook-rabatt i sin butik!

Förutom klassisk ekipering som Stenströms, Oscar Jacobson och Eton jobbar dom också med t ex Tommy Hilfiger, Armani Jeans och Fred Perry. Den sistnämnda har låtit Lolles köpa in och sälja även ur sin barnkollektion, något jag av personliga skäl är ruskigt glad och tacksam för :)

- å kolla, unisex så det bara flödar om det gjorde det lite flickigare genom att inte knäppa ända upp i halsen!

Det finns också skjortor i mjuk bomull – att matcha med pappa! Som du kan se har jag smugit in två mössor (från MCS). Dessa är egentligen i vuxenstorlek, men de funkar som synes fina fisken på så små kids som knappa tvååringar!

För priser, hoovra över eller klicka på respektive foto. För information om t ex storlekar, färger och fraktmöjlighet kontakta Lolles, FB-länk finns i kolumnen till vänster, eller kommentera här under så löser vi infobiten mailledes.

Välkomna till Lolles i Varberg!


ps. Det kan hända att jag kan förhandla för din räkning, om det skulle vara så att du inte hunnit läsa detta inlägg i tid… ;)






Dagsens tips: idag var fel dag att bråka med mig om tretti spänn.

Under kategori Kunden Har Tydligen Inte Alltid Rätt hamnar dagsens ännu oavslutade äventyr:

Blocket.se vägrar godkänna min gåSTOL som möbel och efter att ha försökt få förklaring men inte orkat fajtas för trams sa jag ”jaja ni bestämmer, pengar tillbaka då tack”. Som svar kommer ”på refuserade annonser är det pengar tillgodo som gäller”. Jag undrade då vad distans- och hemförsäljningslagen anser om saken så nu är det en ”specialist” som ska avgöra, sedan skulle de ”återkomma så fort som möjligt”.

Detta var vid lunchtid. Dom har nog mycket att göra på Blocket-redaktionen… eller så är det fortfarande tid kvar på ”så fort som möjligt”? Däremot är jag relativt lugn i övertygelsen att vi kommer tycka samma, specialisten å jag.


Ja det är prisvärt att annonsera på Blocket, men jag gillar inte godtyckliga regler och ”vi bestämmer, foga dig”-attityd. Då kan jag försöka sälja nån annanstans? Anledningen till deras tjurighet grundar sig på att min annons, förutom gåstolen, innehåller tre STOKKE Tripp Trappar och en IKEA-antilop. Alltsammans olika former av stolar (ska man va tjurig tillbaks är ju Tripp Trapp inga barnstolar enbart, frågan är om de godkänts som köksmöbler?). Tycker jag. Jag kan ju förstå om jag försökt sälja en cykel och ett matbord ihop, men det här är ju bara barnsligt. Tycker jag!

Ska bli verkligt intressant att se vad specialisten kommer fram till. Allra helst vill jag gifvetvis ha min annons publicerad, men i brist på det ro hit min trettilapp. En förklaring hade la suttit fint också, men enbart slantarna duger :)



    edit

Två dygn och en påminnelse från mig tog det, sen kom mailet: Vi kan självklart ordna med en återbetalning om du önskar.

Jag sa ju det!
Tack!






Dagsens tips: även en returköpskund är en kund.

I en av de stora svenska klädkedjorna skulle göras ett återköp av ett slarvigt provat plagg som visade sig vara för stort. Maken skickades och ställde snällt upp som bud.

Eftersom både han och jag arbetar med kunder i butik vet vi att det är lika viktigt att vara trevlig mot returkunden som mot den med påsen full av varor (beroende på situation ibland nästan viktigare). Det visste nog inte tjejen på Lin… öh, den där stora klädkedjan. Eller så hade hon bara en dålig dag?






14/5 – om fredagen den trettonde, och lördagen den fjortonde.

Inte en enda olycka i min närhet igår! – förutom möjligen för taxichauffören som körde min vän och mig hem från en trevlig middag och lyckades köra fel en gång och nästan fel två gånger, trots mina i god tid gps-inspirerade köranvisningar. Hade han lyssnat på vad jag sagt istället för att irritera sig på mitt sätt att guida hade han sluppit ett extravarv i rondellen, och hade han dessutom valt att ta emot min framsträckta legitimation vid betalning istället för att ganska tjockskalligt argumentera för att slippa hade han inte behövt köra vidare drickslös.

Gårdagsens middag ja. Najs! Och väldans god mat. Till efterrätt t ex en trendig ananaspaj. En rätt jag aldrig stött på tidigare men fick uppbackning på; den figurerar tydligen ”överallt” just nu! Och efter att ha smakat förstår jag varför :)

Milla somnade sin förmiddagssömn strax efter nio. Ni kan ju ana er till när hon vaknade då… är det vattkopporna som gör henne så ledsen och orolig, eller är det vanligt tandagnissel tro? I vilket fall är hon inte som vanligt, och den även i vanliga fall känsliga lilla tjejen är nu på gränsen till konstant irriterande tårögd… mjau.

Nu. En lugn förmiddag (med kaffe!!) i trädgården och troligen en eftermiddag med barnaktiviteter på Coastal Culture.

Tjenixen!






29/4 – om en faktureringsfajt och en flyttad soffa.

På lite nervösa men mest sorgsna ben trampade vi idag in på badrumsrenoveringsfirman för att reda ut våra (av dem) bortslarvade betalda summor. Med mycket lättare och gladare ben trippade vi åtta minuter senare därifrån. En av oss ifrågasatt faktura – vi har flera gånger bett om specifikation men ingen sådan har dykt upp – halverades och på frågan ”ni är väl nöjda med ert badrum annars?” svävade vi länge på svaret. Och där var konversationen liksom slut. För Mattias och mig, som båda arbetar i säljande serviceyrken, känns det faktiskt en smula märkligt att den där talande tystnaden i stort sett inte bemöttes, alls. Ens när vi utvecklade lite. Nåväl. Nu är det färdigt och över och nu ska vi bara invänta kreditfaktura och hämta hem husnyckeln de glömt lämna hos oss och vi glömde ta med oss hem idag. Puh!

Igår fick lillebror officiellt stämpeln lägenhetsägare och vi gratulerade idag genom att 1) deklarera åt honom i min mobilapp och 2) skänka honom en fullt fungerande men hos oss överflödig soffa att bjuda på flyttölen i. Vi erbjöd soffbord också men dessa behövdes inte sas det. Jag anar ett kalhygge av aluminiumbrukar att treva sig fram på på Engelbrektsgatan ikväll :)






15.2 – om hur mycket jag inte tycker om leverpastej, eller telefonförsäljare.

En liten strålande miss Milla äter en sen frukost idag, vi har tagit sovmorgon bredvid varann i stora sängen och nu sitter hon vid matbordet leende lycklig, och pussar mot mig. Men. Jag kan inte pussa tillbaka… lilla sötnosen är nämligen leverpastejig från öra till öra… ♥

Telefonen ringer. I luren en sådär irriterande trevlig röst som ringer från ”Spärr och blablabla service”. Han söker Mattias. Jag hinner knappt förklara att han är på jobbet innan rösten snabbt som attan replikerar då får vi återkomma!. Som ni förstår är jag inte överdrivet intresserad av att de ska återkomma men killen är snabb. Nja vad gäller det hade jag tänkt fråga, men hann bara andas in: Klick.






28.1 – om Vitryssland och nordafrika, lite handboll, Stefan Holm – som är rolig?! – samt en spansk flaska vin.

Odemokrati. Demonstrationer. I Vitryssland slår armén stenhårt mot vanliga människor. Det är ruskigt obehagligt. I Egypten drar polisen åt ett håll, regeringen åt en annan. UD avråder än så länge bara från resor till ex Kairo, och den som vill boka om sin chartertrip till Röda Havet får använda sig av alldeles vanliga avbokningsregler.

Sverige spelade stundtals riktigt bra i semifinalen mot Frankrike idag. Ibland sammanföll detta turligt med dåligt franskt spel, men summa summarum var våra svenska killar chanslösa. Spännande på gränsen till manikyrbehov var det iaf.

Till min stora förvåning sitter Stefan Holm och är rolig i På Spåret. What? Halvvägs in i programmet vet vi inte vem som vinner förstås, men tjejerna i dressinen briljerar inte direkt. Tias klippte förresten Ho Chi Minh på tio poäng. Imponerande! Fast så är vi ju också från åtta-mil-söder-om-Göteborg… ledtrådarna hjälpte mer än bilderna förstås :)

Igår träffade Mattias och jag min gamla Washington-boende vän över en flaska vin å Varbergs Stadshotell. Inte för att det var där hon bodde, utan för att vi trodde det var ett schysst barhäng. Vi hade fel. Men hade våldsamt trevligt ändå! Dessutom rotade min gamla bästis ordentligt i minnet och fick fram bilder från hur vi två, som pre-teens, satt i hennes rum och sålde kläder och prylar på postorder – via telefoner i plast. Helt seriöst var det, vi hade varsitt minimalt men ombonat och enskilt kontor i hennes rum, å där satt vi med kundregister, artikelnummer och reklamationsavdelning. Shit! FANNS det ens den typen av försäljning på den tiden? Jag tror iaf med säkerhet att vi var Varbergs allra första Call Center!

Tjenixen!






Dagsens tips: en fungerande e-shop.

Alltså. Om du ger dig in i djungeln av internethandlar är det en mycket bra idé att säkerställa resultatet. En som på många vis (tyvärr) misslyckats med detta är anrika företaget Polarn o. Pyret. I flera omgångar, och veckor, har jag försökt lägga beställningar hos dem men har varje gång fått se mig besegrad av en verkligt seg och dålig e-butik. Detta, i kombination med ullisars dåliga tålamod, har gjort att kläderna helt enkelt köpts annorstädes. Men. Så idag. Fråga mig inte hur tüsan det gick till men tjohej, jag lyckades lägga in en order! Och betala den. Nå. Nu har jag ännu icke kläderna i min hand så jag ropar inte hej, men… äh, såhär långt känns köpet lyckosamt :)

Försökte köpa fler kläder än som kom med på notan, men av rädsla att förlora de plagg jag redan lyckats lägga i varukorgen struntade jag i snyggtröja och badkläder till Maali. Vill ju inte vara den där som ropar efter för mycket…!

Tjenixen!






4.1 – om nu upplever jag mer! Eller mindre?!

Flytten från Telia till BBB gick både smärtfritt och förvånande smidigt. En ynka omstart av modem och hemtelefonen i riktiga telejacket istället för i modemet och allt verkar funka prima fisk. Däremot är jag inte görnöjd med uppkopplingshastigheten (enl Bredbandskollen, som jag trooor är oberoende?), men jag ger det några dagar innan jag ger mig in i träsket av kundtjänst och klagomål.

Kul att övergången gick så smidigt! Och, som sagt, lite förvånande efter vad jag snokat fram på förhand?!

Tjenixen!






Dagsens tips: ropa inte hej…

…förrän gräset är grönt, eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Säg den lycka som varar. Det tog inte ens fem minuters effektiv användning hemma innan ”reparerade” mobilen beter sig som innan. Dvs, den tappar wifi-uppkoppling och kan till slut varken ansluta eller hitta trådlösa nätverk. Jag tröttnar på det här nu och kör tungt artilleri via fairshopping. Inte för att jag vet om det funkar bättre, men då har jag iaf försökt nya och annorlunda kanaler än att lämna direkt till Telia/Anovo.

Ååååh. Fräs spott och en jefla massa morr.

ps. alternativet till att fortsätta försöka kämpa för reklamation är ju att låta EmmaLi få en rolig leksak av tomten och själv köpa en ny smart telefon, vilken av förklarliga skäl då varken lär bli Telialåst eller Appletillverkad.






Dagsens tips: se till att själv är bästaste dräng.

Det går inte att lita på att saker löser sig av sig själv…
På kort tid har jag ”tvingats” ha full egen koll på

  • reklamerad iPhone
    - tog en månad minus två dagar av vad-händer mail och telefonsamtal, men nu har jag en fixad mobil i min hand!
  • felaktigt utstickande vattenledningar och feta bultar ur väggarna i renoveringsbadrummet
    - för första gången sågs arga vibbar skickas mellan inblandade hantverkare
  • inskolning av äldsta dottern på storbarnsavdelning på förskolan
    - ”jajustdetja! det ska vara färdigt innan jul!”
  • i sammanhanget,

      sämstast: känslan av behov av kontrollbehov :(
      bästast: att det i slutändan blir bra :)

    Tjenixen!






    1/11 – om problemlösare, Telia.

    Jisses!? Schö nö kåmprand pha för vetduva’, kovändning från Teliabutiken när jag idag blev uppringd – inte av butikschefen… utan av kvinnan som tog emot mitt ärende i fredags – och fick veta att mina pengar nu skulle återbetalas i form av presentkort/tillgodokvitto i butiken. Inte helt enligt reglerna kanske men jag är nöjd och bråkar inte om saken? Tackar Telia!

    Skönt att ha fått ”rätt”. Nu återstår bara att säkerhetskopiera telefonen innan den skickas på ny reklamationsundersökning [mer om vad som föreligger ärendet här]… och kopiera hela iTunes (för snart rasar säkert gamle datorn blåfisk och med min otur skulle det såklart hända så det pulveriserar min återställning från säkerhetskopierad mobil) och skoja min dojja det tar både tid och ork och uääk… måste allting strula sån himskens massa?!

    Tjenixen!






    29/10 – om en iPhone utan wifi.

    Hejja. Och jag vet att jag inte är ensam om problemet; efter att ha uppdaterat till iOS4(.x) har mobilen slarvat bort möjligheten att kunna koppla upp sig på trådlösa nätverk. En enkel sökning på nätet visar mängder av forum (bl a från Apples egen webplats) där människor världen över beskriver samma problem.

    Min Telia-butik gör sig (tyvärr som vanligt) besvärliga. De menar att jag – eftersom garantitiden gått ut, och jag hojtar reklamation – måste lämna telefonen till oberoende reparatör för undersökning. Helt okej. Men. Jag tänker INTE själv bekosta en reklamationsgrundande service, EN GÅNG TILL. Butiksanställda damen blinkade känslokallt men jag log vänligt när hon skrev upp mitt namn och telefonnummer för att butikschefen skulle höra av sig.

    Okej. Jag är tjej. Och förmodligen blåögt korkad i såna här sammanhang. Jag menar, jag är ju föräldraledig och har därför förlorat all rätt till sunt tänkande. Men nädå Telia. Här osar det stekta sparvar. Det är INTE korrekt att en reklamation ska kosta kunden pengar. När jag försiktigt frågade efter ersättning förra gången (jag hade fått tillbaka en refurbished mobil på goodwill menades det, ”reklamation” heter det men jag orkade inte bråka om saken med en då fungerande mobiltelefon i min hand) förstod jag – i ord och på blickarna jag fick – att jag skulle vara nöjd med att ha fått en ”ny” telefon.

    Nu väntar jag på att butikschefen för Teliabutiken i Varberg ska höra av sig. Jag gissar hon inte jobbar lördagar?

    Tjenixen!






    30/9 – om olika sorters kundtjänst.

    Jomensåatteh. Det finns exempel på bra och dålig servicekänsla. Att inte kunna allt är en sak, att inte kunna säga ”jag vet inte” en annan. Tack Ellos för att ni anställt inte bara ett rejält spån som kundmottagare. Tack igen Ellos för att ni anställt ytterligare ett – förvisso lite mindre – spån. Men det är klart, för ett så stort företag; vad spelar väl en eller annan bortkollrad kund för roll? Och grattis du tursamma kund som istället fick köpa ”mina” skor. Hade inte min medmänsklighet och väluppfostran hindrat mig hade jag skrivit ”hoppas dom skaver”… men, det är ju förstås inte ditt fel att kvinnan på kundtjänst inte klarade att lämna korrekt information, så jag hoppas istället dom passar bra!

    Ett typiskt bra exempel på service, eget initiativ och kompetens besitter Gerda från Vilhelmina. Hon jobbar på Fritidsresor och räddade inte bara vår planerade resa i vårvinter utan också vår plånbok. Tänk om fler vore som du underbara människa! Glad, trevlig och hjälpsam: det borde inte vara för mycket begärt av en mänska på en kundtjänststol men jisses du är på många vis en raritet?!

    Jupp. Jag är bitter. Men glad. Och så passar jag på att undra om priser i en offert till privatkund skrivs med eller utan moms? Nån som vet?

    Tjenixen!






    4.11 – om självservice.

    I min familj är vi såna som gärna låter dom som är bra på saker utföra dom. Det är därför vi lämnar bilen till reparatör, låter snickare bygga om och golvläggare lägga golv. Hade inte plånkan fått bestämma hade vi förmodligen också låtit fönstertvättare tvätta våra fönster, trädgårdsarbetare klippa vårt gräs och proffsiga städare damma våra tavlor men som läget är nu får vi nöja oss med att låta bagare baka vårt bröd, slaktare stycka vårt kött och Sveriges Riksbank trycka våra pengar.

    Med anledning av vår vana att leja bort sånt andra gör bättre ringde jag idag en av stadens kända och moderna tårtbutiker för att höra om dom hade lust att fixa snigga Lilla Spöket Laban:iserade smarriga mousseskapelser till oss. Det hade dom inte. Trots att jag försäkrade att det räckte med en liten vit kladd marsipan med svarta ögon (Maali har bra fantasi!) fick jag som svar vi har inte den servicen*. Envis som jag är undrade jag om det ändå inte gick att få hjälp med en liten liten marsipanbit, jag vill själv gärna slippa köpa ett kilo för att skapa ett eget spöke, men telefonrösten var benhård, ett namn kan vi sätta dit, nåt annat gör vi inte. Jag är inte dummare än att jag förstår mig klokare än att stånga huvudet blodigt mot en motsträvig tårtbakerska, men jag fick ändå bita mig i tummen för att inte säga va synd, vi hade tänkt oss tio stycken

    Svalde tre gånger och lyfte sedan luren för att höra mig för hos stadens anrika bageri. Framförde försiktigt min undring – skrajsen för att få samma svar som hos Stålb… öh, den andra butiken – och gissa hur nära jag var att hojta hurra! i örat på damen när hon inte bara svarar självklart utan också va kul med en personlig önskning! Sicken skillnad. Och så mycket roligare det blev!


    * gifetvis är jag alltför väluppfostrad för att undra vilken typ av service dom har, förutom att sälja färdigbakade konditorier, möjligen med ett ditspritsat namn? :)






    4.9 – om snorvalp, MVC-kontroll, mail i mobilen och en ganska puckad kassabrud.

    Sorry. Detta blir långt! Hopas ni står ut!

    Liten Maali är snorig som en varg. Kanske ett resultat av gårdagsens skyfallslekning i kombination med riktigt kassa regnkläder och efterföljande förskolebajs. När jag kom till dagis låg lilla kiddi på skötbordet och jag tyckte det var synd att redan överhopade fröken skulle behöva ta hand om det där så jag dök in och tog över! För sicket kaos det var! Blöta kläder, stövlar, barn och rumpor överallt. Min hade ju tvåat i blöjan å ett eller tio andra små kiddisar skuttade runt efter toabesök. Apropå det där så går det tydligen mycket bättre med toapotta för mitt lilla Blåbär numera. Förmodligen kommer det ta lång tid att få henne lika blöjfri på dagis som hemma (där hon i stort sett bara är Pampersad i sängen, i vagnen och i bilen – och detta hade i 10 fall av 11 varit onödigt, blöjan är torr; det är bara vi som är ”lata” och inte vill städa efter oväntade olyckor!) men fröken Maria lät pigg och prova-på-villig när vi pratade om testa blöjlös nån dag snart! Kul!

    Efterfrågad extrakontroll på MVC (ska inte dit första ordinarie gången förrän om två veckor) gjorde lugnande iom att alla värden är okej, det är normalt att ha ont (foglossning) och magen är inte för liten. Det sistnämnda hade jag nog kunnat lista ut själv men det är gött att få det bekräftat :)

    Hade gärna velat få in min Teliamailadress i iPhonen men fick se mig besegrad. Stegade in i Telias butik och bad om hjälp. Först var det en trevlig kille som gjorde allt han kunde men räckte inte längre än mig, och sen var det en kanske inte riktigt lika trevlig kille som inte heller räckte till men han kom iaf längre in i mysteriet än jag. Min undring: ska jag testa med ett nytt lösenord fick gehör fast först efter att han två gånger tydligt poängterat att inställningarna jag gjort var helt fel. Jag morrade en lite ynklig förklaring och att en webguide som åtminstone Telias personal kunde tyda kanske inte hade varit till sin orätt? Resultat: fortfarande ingen mail. Och fortfarande vet varken jag eller nån annan vad som är fel?

    Family Hedbert shoppar självscannande i våra ICA-mataffärer. Det är dubbelt smidigt eftersom kassar kan packas redan i butik, och utcheckning/betalning går kvickt och lättare än en plätt. Så har det varit vill säga. Nu pågår en omfattande ombyggnation på Kvantum i stan och ömsom hittar jag inte pastan, ömsom funkar inte självscanning, ömsom inser jag att det inte kommer bli alls lika smidigt att mathandlas i fortsättningen. Igår efter att blöt kiddi hämtats på Boken genomled vi dryg tid på just Kvantum och döm av min oförtjusning när jag ser att självscanningskassorna förpassats till ett hörn längst bort från ingången [fast det där hinner kanske rätta till sig när dom byggt klart?]. Att butiken till på köpet igår tappat kontakten med banken (ingens fel) gjorde att bästaste smidigheten gick om intet när vi tvingades köa i ”vanlig” kassa. När tjejen i kassan så frågar efter legitimation och gör en stor grej av att jag kanske inte har den med mig: vrålar till en annan kassatjej ”hur gör vi nu?!” fastän köpet rör sig om överväldigande 6 kronor och 86 öre – resten togs på värdecheck – och jag till slut kommer på att jag nog har mitt körkort trots allt så drippdroppade mitt tålamod över kanten när bruden tar emot legget, vänder på det UTAN ATT ENS TITTA På FOTO ELLER NAMN, scannar det och suckande ger tillbaka både leg och betalkort. Ojojoj, jag fick hålla tillbaka för allt vad tygen klarade [ville inte vara kärring med barn i kundvagn] men snörpte nog iaf ihop munnen till ett streck och tackade sådär artigt. Varför jag inte lika gärna kunde lånat ett id-kort från kunden bakom kan jag inte förstå. Ett personnummer kunde hon fått av mig. Jämrans korkbrud som inte fattar VARFÖR hon ska begära legitimering… igår var jag för trött och irriterad för att orka lära henne. Men nästa gång så…

    Tjenixen!