8/7 – om hedbert Spielberg.
Shitpomfrit sicken blockbustingdröm jag hade imorse! Spännande manus snyggt filmat grym regi och gifvetvis minns jag inte ett skvatt av handlingen när jag vaknade. Det är väl det som skiljer Steven Spielberg och mig. Bland annat.
:D
Dagsens tips: omvärdera om första intrycket varit felaktigt.
Tveklöst hamnade Lady Gaga långt ner på min lista över kompetenta musiker när jag första gångerna snubblade över henne. Nu, flera år och några sedda intervjuer senare, har jag totalt omvärderat min åsikt. Sure, hon är galen och provocerande och musiken är på gränsen till olovligt trallvänlig… men… hon måste vara så jäkla intelligent! – eller så omger hon sig av klyftiga människor?
Senaste videon befäster på alla vis min gissning: hon är nämligen riktigt modig också. Med all risk i världen att bli missförstådd och avskydd (hon sjunger att hon älskar Judas) förklarar hon sig med en video som – för oss som inte hänger med riktigt i det kristna budskapet i texten – reder ut saken i bilder:
Jag gillar smarta saker. Det är här smart. Lady Gaga är smart. Jag hade fel.
6/6 – om NittiLeaks, sommarvärme och två nationaldagar.
Lämnade nyss TV:n och Fredrik & Filips självupptagna idoldyrkeri i NittiLeaks för att jag inte längre stod ut. På pappret en lysande idé (vem genomled inte i sin ungdom prime time i tv-soffan framför Berndt Egerbladhs 40- och 50-tal?), men som vanligt när de båda gossarna Hammar/Wikingsson är inblandade blir det aldrig så bra som jag hade trott.
Summer is here! Iaf tills imorron, när vi enligt prognoserna får åska. Det mumlades nåt om trombvarning också, men just nu är det vindstillaste vindstilla och antingen lugnet före stormen, eller bara lugnt.
Man hade kunnat tro att jag idag firade gårdagens nationaldag istället för vår egen då min kropp blandat vårt grannlands flaggas färger. Vilket väl iofs är bättre än att blanda de på vår egen…! Flaggas alltså :)
iPhone-panorama över hur och varför jag nu är röd och vit…
Nu ska jag sätta mig en stund på groggverandan. Det är 21 grader ute. Och som sagt, vindstilla!
edit 23:46
Nu har det börjat blåsa igen. Blixtarna är omkring, men ännu inte över, oss… huvva… det är inte långt borta och jag är barnsligt asarädd för åska… :(
1/6 – om en insikt.
För trettio år sen fanns yrkeskonstnärer på ett helt annat sätt än idag. Vi övriga konsumerade kultur genom att köpa skivor, gå på konstutställning och läsa böcker. Idag är det mycket lättare att göra egen musik eller publicera sig som skribent, och ”alla” är fotografer [obs, inte mina egna ord: lånat dem från en trailer till ett tv-program, minns tyvärr inte vilket]. Jag känner att jag är omkullsprungen på alla fronter när jag snokar bland unga bloggares riktigt snygga foton men smäktar snart över av alla makrofotograferade blommor och photoshopade åkrar. Det är snyggt, men inte unikt. Och coola tjejer gör egen musik i pojkvännens pappas garage och jag vill också va sjutton och hänga i deras soffa och röka Gauloise och ha slutprov i skolan och… eller vänta nu… nä, det vill jag inte alls!
Men. Skriva då? Skriva ”kan” jag ju. Jo. Men långtifrån i närheten av sådär bra som det krävs. För att ”bli” nåt. Någorlunda korrekt grammatik och innovativt ordförråd är liksom inte mycket att komma med. Men jag har också kommit på att jag skulle bli skitskraj om besöksantalet i mina nosar plötsligt steg i höjden för då skulle också de där avarterna dyka upp, de barnsliga och de missunnsamma och de som skulle titta på mina små fina barn och skratta och säga skriva tycka elaka saker och det vill jag INTE. Jag försöker att hålla mig sådär smidigt trendigt personlig utan att vara privat. Jag berättar och avslöjar och tycker men jag visar bara den vackra sidan. Eller, alltså, den oredigerat vackra sidan :)
Var det då bättre förr? Nja. På ett vis. För på samma gång som mångfalden ger variation ger den också slentrian. Det blir – gubevars – aldrig journalist eller författare av mig. Krönikör på sin höjd, i min egen blogg ;p Och fotograf? Nänä. Jag har inte en challe ens om jag skulle ge det en ärlig chans. Jag får helt enkelt söka mig andra yrkesmöjligheter. Det är inte utan att jag undrar och blir lite nyfiken på vad jag kan och ska bli när jag blir stor?
23/5 – om inspiration från TV (del 3).
En av de säsongsavslutande scenerna i tv-serien jag skrev om i förra inlägget (the Big C) är en verkligt tårdrypande – men vackert försiktig – historia där sonen i familjen förstår att hans mamma är verkligt sjuk.
Det jag fastnade för särskilt var bakgrundsmusiken, framförd av australiensiska sångerskan Sia. Låten, som heter Lullaby, kan du hitta den både med eller utan text på ex youtube. Vid efterforskningen förstår jag snart att Sia faktiskt är inblandad i fler tv-seriesammanhang, däribland avslutningsscenen i min absoluta favorit genom tiderna: Six Feet Under. Här sjunger hon alldeles fantastiska Breathe Me, och jag tror jag skaffat mig en ny favorit i musiklurarna!
Minns du hur jäkla bra det här är!!? Kanske bästa slutscenen ever?
ps. du som inte följt serien har la inte så mycket av dessa tio upplösande minuter, men för oss SFU-frälsta kan vi se hur många gånger som helst!!
23/5 – om inspiration från TV (del 2).
Vår lördagsskväll i soffan (jag låg iofs på golvet bredvid soffan, gladast rygg så!) avslutades framför säsongsavslutning och dubbelavsnitt av the Big C. Ojojoj. Så bra!! Har du missat denna serie har du missat nåt verkligt sevärt – kul också att fler amerikanska produktionsbolag än HBO kan klämma fram sevärd underhållning.
Det låter galet att göra dramakomedi om cancer, men jo, det går. När man har Laura Linney i huvudrollen. Denna kvinna, hennes leende och hennes ärliga framtoning. Hon är hela seriens halva behållning. Men även övrig casting är lysande, och nu när jag lyckats snoka fram att det kommer en säsong 2 blir jag naturligtvis mycket nyfiken på om de ska lyckas behålla charmen eller slarva bort allt på plattityder och känslomässig härdsmälta?
Vad tror du, du som sett första säsongen av serien? Går det att göra en värdig uppföljare? Jag är lite fundersam faktiskt och tyckte avslutningen var helt perfekt!
22/5 – om inspiration från TV (del 1).
Du som känner mig personligen vet att shopping inte är min stora passion. Inte ens min lilla passion. Eller alltså. Shopping är ingen passion alls. Gissa då hur förvånad jag blir själv när jag kommer på mig att sitta och googla Christian Louboutin-pjucks!?
Skyhöga klackar mestadels men dom här hade jag kunnat leva med, simpla 7-centimeters svarta! Om dom inte varit slutsålda ;) Och om jag haft €420 liggande… Tveklöst kommer det inte hamna några sådana i min garderob. Av två anledningar, jag har fel jobb och bor i för kullerstenig stad. Men verkliga läckerbitar, det är dom! På andra. Hur jag ”hittade” dom? Via SVT:s nya lördagsserie Fairly Legal. Klart sevärd – som lördagsunderhållning räknat.
16/5 – om en helg utan guld.
Trea i ESC och silver i VM. Ingen lysande helg för guldhungriga svenskar.
Eric Saades insats kan nog ingen klaga på – förutom en lite nervös avsaknad av vackra leendet var det perfekt. Hockeysnubbarna igår kväll däremot… usch fy och skäms. Tredje perioden; maken till lojt spel har jag inte sett sen Sverige mötte Danmark i den berömda 2-2-matchen i EM 2004… och då fanns en vänligt sinnad anledning för danskarna att spela dåligt! Nä. När svenska spelare inte ens orkar ta sig ur zon efter pucken (för att förhindra offside), eller knappt har fart nog i skridskorna att behålla pucken efter en vunnen tekning, nä… då är man inte värda ett VM-guld. Härligt dock att höra Viktor Fasth (målvakt, till vardags i AIK men kanske inte så länge till?) visa vinnarskalle efter matchen. Han måste vara riktigt förbannad på den kassa uppbackning hans försvarare levererade. Fy så tråkigt.
Så. Grattis till de värdiga vinnarna! Och till er finländare som bor i Sverige och gnuggar vinsten i ansiktet på ”oss”; lägg ner ert dåliga vinnarbeteende, eller flytta till Finland då för tüsan! :)
19/4 – om lunch på stan, en lekplatseftermiddag och lite ECS.
Vi inledde dan med sjusovande EmmaLi (note to self: tidigare kvällsläggning from now on) och när hon och hennes far ”äntligen” kört till förskolan fortsatte Milla och jag med chillad förmiddag på öppna försökolan (med två goda vänner) och sen rätt lyxig lunch på Stadshotellet*. Efter en dryg timmes skönt häng på trätrallen hämtades större flickorna från förskolan/dagmamman och allesammans strålade samman på solig lekplats! Bland sandblästrad fruktfika, ljummet kaffe, snoriga nosar och lyckliga ungar i rutschbanor försvann vi vuxna lite från varann men det är ju sådär det är liksom… och det är helt okej!
Vet ni förresten: våren är faktiskt här hos oss nu! Alla eventuella bakslag sätts från och med nu på ”svenska årstids-kontot” :)
Första omgången bidrag till Melodifestivalsfinalen i Düsseldorf 12 maj presenterades och poängbedömdes i Christer Björkmans program nu ikväll. Det var en salig blandning!? Till favoriter utvaldes mystrall från Schweiz och miljötänk från Finland. Övriga noteringar: festligt, tyckte både Mattias och jag, att höra värsta schlagern från Armenien, och under kategorin ”kan vinna, kan hamna sist” placerar vi det afrikanska gunget från Norge och det Le Kid:ska färgglada från Serbien.
Tjenien!
* stans bästa uteservering tycker jag, premiäröppnad (?) för oss faktiskt – egentligen inte helt färdig men våra barnvagnssovande små barn och bedjande blinkande mammaögon gjorde sus och sesam
Dagsens tips: alla gånger SVT!
Så makalöst mycket bra som sänds på svensk television är jag förundrad över den kritik de här kanalerna får ta emot. Särskilt gnälls det ju om licensen – vilket för mig är ett evigt käpphästben att gnaga på: du har TV å betalar TV-licens, du har bil å betalar fordonsskatt… easy as that! – men den diskussionen lämnar jag därhän i detta avseende.
Egenproducerat skräp börjar leta sig in, inte ens Peter Settman kan lyckas jämt (Minuten), och den där dansbaneserien (Dansbanan i Täfteå) känns väl som en flirt med Kanal5-tittare? Men överlag håller både serier och filmer mycket hög klass. HBO, BBC, SVT Drama och Hollywood går hand i hand med fantastiska produktioner från hela världen. Djupsinnigt blandas med lättsmält och iransk komedi får plats bredvid Hugh Grant i vilken film som helst.
Söndagskväll blev tidig måndagsmorgon i min soffa om jag inte hejdade mig…
-
Sherlock – brittiskt när det är som bäst
Big Love – amerikanskt när det är som bäst
Melodifestivalen repris – jag lyckas aldrig se hela programmet ordentligt när det sänds live
Larry Sanders Show - såå mycket bättre än Seinfeld
Downton Abbey – kostymdrama när det är som bäst bäst
En idiot på resa – en mycket annorlunda resereportageserie, jag gillar fast ogillar
Turligt finns mycket på SVT Play och det mesta reprissänds dessutom flera gånger i någon av de olika kanalerna på TV. Korrespondenterna (onsdag kl 21:30 STV2) t ex är så jäkla bra att jag får magknip, och Dokument utifrån/inifrån (söndag kl 20:00 SVT2) gräver lika djupt som vilken Wallraff som helst. Kulturnyheterna sänds varje dag i anslutning till de regionala nyheterna, och på tisdagar (kl 20:30 SVT2) går mitt nya favvisprogram Nyhetsbyrån. Till detta läggs sportsändningar av världklass, utan reklam och med kompetenta programledare, bisittare och kommentatorer.
Hejja SVT! Världens bästa TV i Sverige!
25/12 – om vår jul, ett kungligt tal och stjärnor på ett slott.
Trots förutsättningarna fick vi en alldeles strålande julafton! Tomten hälsade på och maten tog inte slut och vi hade otroligt trevligt med våra familjer runt bordet! Såå skönt att få skratta och slappnas!
Kungens jultal kändes extra bra i år. Eller?
Stjärnorna på slottet är en favorit i vår familj. Licenspengarna lägger jag gärna på helikopter, bara det blir smakfullt och ärligt under middagen. Den som tittar får se :)
Tjenixen!
11/12 – om SATC.
Sex and the City-filmen går på fyran ikväll. Är jag den enda som inte sett den förut?
Tjenixen!
17/11 – om att vara hemmafru.
Föräldralediga ullisar är nu hemma på heltid. Och med det menar jag HEMMA. Vågar inte fasen hålla sig härifrån om det skulle råka dyka upp en hantverkare och montera en handdukstork just då? Fast det är klart. Just handdukstorken ligger ännu tryggt förpackad i långt utanför vårt månlandskap till badrum… så, handdukstorkarna kan vi på lämna därhän i detta avseende.
Men. Jeez. Hur långa kan fyra veckor vara? Särskilt när dom redan innan dom tagit slut med säkerhet utökats… jag har svårt att tro dom ska hinna få det färdigt där nere, på tre veckor?
Men,
Igår slajdade vi förresten in Ulf Malmros Bröllopsfotografen i PS3:an. En sevärd film, trots att jag satt med skämskuddsfilten över huvudet både långa och många stunder.
Tjenixen!
16/10 – om Jidhes kastade stenar.
Jo nog satt han i ett glashus igår och kastade, Peter Jidhe?
Dom röda strumpbrallorna på snygga tjejen med lugg (namn? hjälp någon?) kommenterades som omatchande fåtöljerna i green room. Men bah öh, ”nä för rött och lila passar la visst?” muttrade jag, varvid maken suckande från soffan fyllde i, ”å det där med match skulle du tänkt på själv när du valde slips!”.
Det är la räligt att vi orkar engagera oss i oviktigheter…. men vafan, ikväll sitter vi framför Dansfeber… det går utför!! – fast det här är iaf för ett gott syfte!?
Tjenixen!
7/10 – om Mario Vargas Llosa och de andra Nobelprisen.
För tredje gången lämnar Svenska Akademien sitt Nobelpris till en författare jag faktiskt stött på (V.S. Naipaul 2001 och Doris Lessing 2007 – och ja, jag var tvungen att tjuvkolla för årtal!)! Fredspriset, som ju utöver litteraturpriset är det enda/andra av de fem nobelprisen en ”normal människa” har möjlighet att känna till mottagaren till, skulle jag i år gissa på går till en organisation? En upprepning av 1994 års godhjärtade med misslyckade tilldelning känns avlägset, men det finns ju fler oroshärdar i världen att fokusera på. I Afrika t ex. Där vimlar det av fruktansvärda krigszoner, nog borde det gå att hitta nån som gör ett bra jobb där?
Av förklarliga skäl (jag är totalt dyslektisk vad gäller medicin, fysik och kemi) har jag i övriga pristagares fall inte ens en chans att ha hört talas om vilka de är. Däremot tycker jag det är intressant att läsa om de upptäckter som motiverar! Ekonomipriset har jag aldrig lyckats förstå innebörden av, men jag utgår från att det har med pengar att göra… dessutom är det ju inget ”riktigt” nobelpris heller, så jag kan lite tjurigt låtsas som att det inte hör till allmänbildningen att kunna nåt om det!
Tjenixen!
Dagsens tips: ”Finding Neverland”.
Till mitt missnöje ser jag att jag missat första halvan av den riktigt bra filmen (om författaren till Peter Pan) som visas på TV4+ ikväll. Men så kom jag på att den finns i bokhyllan hos oss å slår över till Lena Endre hos Oldsberg i Här är ditt liv istället.
Har en plan på tidig kväll, som uppladdning inför morrondagens terminsstart för bäbi- och minisim!
Tjenixen!
ps. för dig som inte är säker på att Finding Neverland är sevärd: rollen som författaren J. M. Barrie spelas av Johnny Depp :)
2/9 – om det värsta jag hört i Sommar i P1?
Okej. Jag har inte lyssnat färdigt på podversionen av Björn af Kleens sommarprogram än, och det är inte likt mig att döma ut nån på förhand, men ujujuj… alltså, ett så ointressant, självupplyftande skvaller och tjafs?! Fick fysiskt hindra mig själv att inte stänga av innan första låten (och att jag klarade hålla mig tillbaka beror enbart på att jag låg i badkaret, och inte ville riskera förstöra min mobil…)!!
En kort resumé för er som haft lyckan att slippa programmet:
-
Björn af Kleen har skrivit en bok om adeln i Sverige. I denna skvallrar han om familjebråk och sånt som berättats bakom stängda dörrar. I programmet talar han i nedsättande ordalag om de han skrivit om i sin bok.
Trots att jag alltså inte lyssnat klart på programmet och därför faktiskt inte vet hur det slutar (läs: brasklapp, han kanske räddar sig på slutet?) kan jag nu inte låta bli att ställa två frågor.
- för vem skriver han boken?
- hade han kunnat skriva den om någon annan social grupp i Sverige?
Som svar på första frågan gissar jag; sig själv och andra skvallersugna. Som svar på andra frågan kan jag garantera; nej.
Nå. Nu undrar säkert vän av varför: Varför orkar jag bry mig? Varför jag skriver detta inlägg? Jo, för att den här typen av ”journalistik” och sensationslysten avundsjuka gör mig förbannad. Särskilt eftersom den alltid, säger alltid, spottar sina missunnsamma loskor åt samma håll. Och detta råkar av en händelse aldrig ens i lovart vara mot sig själv… Nä. Skäms.
Tjenixen!
30.6 – om en Garmin på vift, Roskilde (och Hultsfred) samt sista dagen på första halvåret.
En smula våghalsigt lånades trotjänaren Garmin ut till Roskildefestivalsbesökande lillebror och hans glada sällskap. Modigt? Njo. Men what goes around comes around? :) Å nä, det är inte för att hitta festivalen de behöver navigationshjälp – de ska besöka släkting i Nyhavn på vägen.
När ämnet musikfestival nu kommer på pränt: jag är en grymt ovan festivalbesökare och kan som enda merit lägga ett Hultsfredsbesök 1995 till mitt CV. Detta var på den tiden arrangemanget gick av stapeln i augusti och vädret var underbart och vi inledde färden med ett besök på friidrotts-VM i Göteborg innan tåget förde oss mot Småland. Ryggsäcken var av förklarliga skäl tyngre på vägen dit, men den hemsatta dunksatsen vin var fullständigt odrickbar. För mig. Men vi fick många kompisar runt tältet som snålt lät sig smaka. Jisses. Jag var imponerad minns jag, för jag kunde knappt lukta på surdrickat! Med nostalgisk sorg mottog jag därför beskedet att Hultsfredsfestivalen i år ställs in. Ett stycke musikhistoria går i graven, på sitt tjugofemårsår och allt. För inte tror jag den kommer igen nästa år inte? Tyvärr?
Gårdagsens sköna sol är idag utbytt till vitgrå himmel och 16 graders havsblåst. Helt okej för mig faktiskt, värre för de som suktar värmen och brunt skinn. Igår kväll försökte jag fånga katterna på bild men de rör sig förbaskat fort de små rackarna :)
Nu ropar Milla strax på mig!
Tjenixen!
