4/2 – om första deltävlingen Mello, från Växjö.
Melodifestivalsdeltävling med en fyraåring i soffan (eller rättare sagt på ”dansgolvet” framför soffan…!) blir en helt annan upplevelse än den tillsammans med chipsdrällande öldrickare! Bidragen blir liksom lite bättre av fyraåringens entusiasm! Eller… iaf inte sämre :p
Hursomhelst. Efter att ha hört alla bidrag tror jag på Kingen och Loreen till Globen å glitterkattsuiten och discotanterna till en Andra Chans. Får se om jag har rätt? Growlen är ju en högoddsare… fast inte min tekopp alls. Emmi håller, inte helt oväntat, på Sjal [sic!] Banan och, mer oväntat, Dead By April ”när han sjunger med den där rösten!” :) Loreen ligger väl bra till att vinna hela alltet om jag ska tolka FaceBook-loggar rätt?
6/1 – om ”nya” På Spåret.
Med viss självdistans är det surt i soffan när Ralf Edström uppenbart favoriseras framför Gunilla Hammar Säfström i trötta På Spåret. Det är en sak att det hjälps ojämt och skojas med poäng (typ som i Så ska det låta) så länge det inte styr utfall och resultat, men när matchen blir oavgjord och det ena laget fått orättvis behandling bli spelet inte roligt att se på. Fast det var länge sen På Spåret var sevärt, tyvärr. Spänningen och glädjen är liksom borta? Och när inte ens programledarna orkar hålla skenet av intresse uppe är det mycket begärt att vi tittare ska gilla?
ps. fast jag tog Jan Guillou efter fyra sekunder, max! mest sur är jag för att jag missade två av pappfigurerna från Tintin. det är rätt pinsamt, tintinifierad som jag är: Nestor kallade jag Nelson, och Rastapopoulos kände jag överhuvudtaget inte igen – troligen eftersom jag mest lyssnat på historierna istället för läst dem :/
20/11 – om Hypnotisören.
Det tog några ynka meningar för äkta paret Coelho Ahndorils Lars Kepler att få mig fast. Ett bra språk är nästan hela nöjet och för en gammal litteraturvetare som fått sitt skönlitterära läsande ”förstört” är Hypnotisören manna för själen!
Det är en för jefla läskig bok och jag drar mig faktiskt för att rekommendera den. Just nu är jag bara knappt halvvägs genom tegelstenen (som iofs trollar bort var tionde halvsida genom nya kapitel) så jag vågar ännu inte ge något slutgiltigt omdöme, men som temporärt betyg för spänning kan jag inte annat än dela ut guldstjärnor och mjuka tassar. Det är typ omöjligt att inte rysa, läsa, förfasas, fortsätta läsa och de 250 sidorna jag rusat igenom har gått i ett flygande nafs på ett par tre dar.
En sak jag framför allt gillar är att följa historien genom olika perspektiv. Inte en enda gång har det blivit rörigt och jag kan bara önska att det mjuka flytet i berättandet håller i sig.
När boken är utläst kommer slutgiltig recension i nosarna. Du som redan läst; pliis, no spoilers!
29/10 – om prioritering av tv-serier.
En trevlig kvällsätning med lagda barn fick oss att ta till flaskan (jag äger kanske stans minsta butelj Cointreau) och jag valde bort säsongspremiären av Downton Abbey – finns ju svt play! – men nu sitter vi iaf framför tv:n och en annan premiär: Boardwalk Empire. Steve Buscemi är en favorit och mina fyra cl är slut.
Trevlig helg hojtas från Morkullan! Imorron är min lördag!
22/10 – om Skavlan.
Kan nån förklara Skavlans storhet för mig?
Jag tycker han är en bedrövligt ointressant intervjuare som konsekvent kör på enligt manus och har noll känsla för när han ska driva på och när han ska hålla igen. Han har oerhört svårt att haka på sina gästers röda trådar och kan platt fall strypa ett spännande sidospår redan i sin linda.
Är det så enkelt att Fredrik Skavlan som enda talkshow host i Sverige (och Norge) får alla mer eller mindre aktuella gäster och i sin monopolställning inte känner ett behov av att utvecklas?
De gamla (Norgebaserade) avsnitten är ju så jäkla bra! Då kunde alla gäster sitta tillsammans och tjöta fritt om typ vad som föll dem in. Avsnittet där Robbie Williams ”tvingar” honom fria till sin flickvän är legendariskt! Sånt skulle aldrig kunna hända nu när han verkar så jämrans rädd att släppa någon intill sig att han i sin oprivata sfär blir riktigt jäkla trist. Synd. För han var så otroligt kul – förr.
Dagsens tips: digster gillar spellistor gillar spotify.
Är du Spotify premium:are? Isf tycker jag du ska testa tjänsten Digster!
Som medlem i buzzador (ett modernt sätt att marknadsföra sig) har jag fått möjlighet i sex månader gratis prova Digster Premium – färdiga spellistor en masse. Om du under ”registrera dig” anger koden ”buzzador” får du samma möjlighet.
Kolla t ex här för mer info. En gratisapp finns för iPhone (och troligen Android?), därifrån kommer du sedan smidigast åt musiken.
Min egen uppfattning om tjänsten är att det är ett grymt smidigt (och gratis!) sätt att få färdiga låtlistor till alla möjliga situationer (det finns t o m barnmusiklistor ;) och för en sån som mig – som inte längre hänger med så bra i vad som är nytt och häftigt och vill slippa reklamradiokanalerna – är det här nåt jag använt flitigt de senaste veckorna. Men nu när jag börjat jobba har jag sagt upp Spotify Premium-tjänsten (ha tid att lyssna på musik nu liksom?!), och därigenom också möjligheten till Digster. Det var kul så länge det varade! Och jag kan med gott samvete rekommendera andra att prova tjänsten. Den är ju gratis första halvåret och du behöver inte logga in via Facebook om du inte vill, vem som nu vill göra det och pracka på alla FB-vänner vad de spelar för musik? Glöm inte ange koden ”buzzador” och du är igång!
ps. dela gärna koden vidare, ju fler användare ju större chans till fortsatt bra musiklistor (antar jag ;p)!
6/10 – om årets nobelpris i litteratur.
Jag sållar mig till skaran som tycker det var på tiden för Tomas Tranströmer! Ja, jag går så långt som att hojta ÄNTLIGEN! Äntligen en poet jag kan läsa på originalspråk utan oro att missa nyanser. Och sicka nyanser sen! WOW!
Grattis Tomas till ditt mest värda pris! Fast du gav nog inte många slantar från vadslagningsfirmorna ;)
Dagsens tips: skilj på verklighet och lyxfälla.
Lekte gömma fjärrkontroll för att tvinga mig sitta kvar framför Lyxfällan på TV. Alltså. Jag skäms över att jag blir upprörd, men… vad är det för jefla dyngunderhållning?! ”500 spänn för den här gräsklipparen? Jaja! Det blir bra, tack!”…?! Sicket spel för galleriet? Hur ska de klippa sin gräsmatta? Köpa en ny, annan begagnad, för femhundra spänn?! Tusen spänn för Philips-TV (förhoppningsvis instegsmodell?) OCH tv-bänk… Löjligt!
Två skrotgubbar går runt och plockar åt sig och lämnar skambud, å ”experterna” tackar och tar emot. Jag tuggar fradga. Det står en ny fräsch mikro kvar i köket, men ingen soffa i vardagsrummet. Det står en husvagn på uppfarten, och dom fick kämpa för att behålla en gammal skottkärra.
Det jag retar mig på är att allt är så oseriöst. Problemet är ju inte att dom måste sälja bort sina prylar, utan att dom säljs för underpris. Prioriteringen är bedrövlig. Familjens bil fick en estetisk uppfräschning: bl a nya fälgar med lågprofildäck – dvs en FÖRSÄMRING för ekonomin eftersom bilen nu kommer dra MER bensin!!
Jag undrar vem det här programmet vänder sig till. Är det meningen att vi ska tro det är på riktigt? Är det meningen att vi ska tycka det är underhållande? Finns det mänskor som blir underhållna?
Jag är inte ekonom, knappt ens ekonomiskt lagd (pengasmart och snål är inte samma sak ;), men mitt sunda förnuft vrålar ett desperat NEJ. ”Bra TV” är inte samma sak som verklig ekonomisk sanering. Bu.
Nu utmanar jag mitt blodtryck genom att nagla fast aschlet framför Debatt på SVT… ;D
26/9 – om att bli ägd av ett PR-proffs.
Av nån anledning – fråga inte varför, jag vägrar erkänna nåt i vilket fall – stod TV:n ikväll på Kanal 5 och omåttligt Agneta Sjödin-högljudda Breaking News. Tur på nåt vis att jag råkade kasta ett öga på just det här avsnittet, där gamla räven Baren-Meral kör över småpojkarna Filip och Fredrik med ångvält och dom fattar ingenting. Att vara gapig och rolig-för-tio-år-sen är liksom inte detsamma som att hajja när man är utnyttjad i PR-syfte, tydligen?
Den ene av dom (Filip tror jag) bor numera i USA och är gift med en ruskigt snajsig tjej. Det betyder ju att killen faktiskt är rätt kul privat, för jag utgår fördomsfullt från att han inte vunnit tiopoängsbrudar på sina gamla meriter.
Finns det förresten en liten liten likhet mellan Filip&Fredrik och Ann Söderlund? Båda (okej då, alla tre) roliga 2005 och fortfarande hänger de envist kvar. Med skillnaden att Ann dämpat sig förstås, och vuxit med erfarenhet och mognad. Fx2 står liksom fortfarande och stampar. Av nån anledning: intelligenta är dom ju pojkarna! Tydligen också lata eller fega; vad beror det annars på att de aldrig låter sig utvecklas?
Dagsens tips: BBC entertainment. .
Jag läste häromdan att SVT äntligen ska köpa in den brittiska talkshowen Jonathan Ross Show! Gilla gilla! Det finns så mycket roligt från Storbritannien (och BBC) att hämta hem men av nån anledning har svenska kanaler valt att frossa i trista, tjuriga, gamla, snobbiga eller bara ointressanta deckare? Hos oss går tv-kanalen BBC entertainment på lika ofta som nåt annat på kvällarna: verkligt trevlig underhållning i ”Live at the Apollo” (stand up live), ”Qi” (frågesport med en twist; stående panel och enastående Stephen Fry), ”The Graham Norton Show” (talkshow med tre gäster och roligt elak programledare), ”The Weakest Link” (frågesport med verkligt elak programledare), ”Top Gear” (jupp, går på SVT mä’, men oftare på BBC) å så då redan nämnda asabra ”The Jonathan Ross Show” (talkshow i världsklass, med ett böghusband och tv-övervakat green room). Sen finns den där tv-serien med den märkliga kvinnan i blommiga klänningar (Hyasinth heter hon, men vad hennes hunsade make, granne, präst och vad hela serien heter, det kan jag aldrig aldrig minnas!)… men det mesta på BBC entertainment, det är faktiskt underhållande. Det vimlar av gamla ”Fawlty Towers” också. Bara det är ju värt att zappa förbi då och då!
24/7 – om lite konst före frukost.
Imorse ville Maali vara lite för sig själv i sitt rum. När jag kom in till henne förstod jag varför!
Jag kunde såklart inte låta bli att fråga om hon kanske inte ville signera sin tavla också? Det ville hon, men hon var ”t’ungen å sudda fösst, fö’ ja skjlivä så stoo’t!”.
13/7 – om var mina barn varit inatt, vad vi gjort idag och vad jag gör ikväll.
Efter lunch igår lastade jag kiddisarna i raKETen och cykeln på dragkroken och styrde kosan mot Mattias föräldrar som skulle barnvakta våra små så vi kunde gå på bio. Biobesöket var en födelsedagspresent från min mamma, och som tips kan hintas att det var en jämrans bra present ;D
förra året fixade de till sin entré, jag är lite avundsjuk…!
När tjejerna pussats – iaf den ena, den lilla låg och sov i sin vagn – satte jag mig på cykeln för att trampa halvmilen hem. Att cykla med tom cykel – dvs utan varken barnsadel eller cykelkärra – kändes fjäderlätt och jag flög hem som en sparv. Dock kom konditionen ikapp mig när jag stod på garagenedfarten… eller snarare, bristen på densamma…! Kroppen är inte som förr. På ont mest och väldigt lite gott i det här fallet…
Idag har EmmaLi, Milla och jag av en tillfällighet haft besök av mina båda bästaste vänner och deras varsinna små söner. Ungarna lekte i trädgården och vi drack kaffe och det var en riktigt riktigt bra eftermiddag! Fler såna åt folket!
Ikväll sitter jag ensam framför Philip och matchen från Frankfurt. Maken träffar revisorn och förhandlar utdelning. Jag håller tummarna för bra förhandling :) Ang matchen så har jag slutat hoppas på nåt annat än en bronspeng från fransyskorna nu. Men oj vad jag saknar SVT. De KAN kommentera en match, vad snubbarna i fyran sysslar med blir jag inte klok på.
Dagsens tips: se lite fånig ut i 3D-glasögon.
Idag fick vi äntligen tummar ur att ta oss till stadens biograf för att göra slut på Mattias födelsedagspresentkort. Varför ”äntligen”? Nja. Han fyller i juli. 31 juli!
Efter att i sista sekund ändrat oss från att köpa skitplatser till Harry Potter-premiären (inatt) blidde det istället bra fåtöljer framför Jack Sparrow i 3D (ikväll). Vår första gång modern 3D faktiskt. Och JA! Det är SÅÅ värt att se ut som en geek i töntiga glasögon för vissa effekter var riktigt riktigt coola! Old news, jaaa… men även vi gammelnissar kommer nångång ikapp utvecklingen :)
Filmen då? Oväntat bra! Lika bra som den första tror jag. Johnny är inte så jämrans störigt snurrig, Geoffrey Rush äger filmen, det värsta hokus pokuset är borta och – bäst av allt – Keira har kvar stannat i land. Har du inte sett filmen än? Gör det! Tycker jag.
8/7 – om hedbert Spielberg.
Shitpomfrit sicken blockbustingdröm jag hade imorse! Spännande manus snyggt filmat grym regi och gifvetvis minns jag inte ett skvatt av handlingen när jag vaknade. Det är väl det som skiljer Steven Spielberg och mig. Bland annat.
:D
Dagsens tips: omvärdera om första intrycket varit felaktigt.
Tveklöst hamnade Lady Gaga långt ner på min lista över kompetenta musiker när jag första gångerna snubblade över henne. Nu, flera år och några sedda intervjuer senare, har jag totalt omvärderat min åsikt. Sure, hon är galen och provocerande och musiken är på gränsen till olovligt trallvänlig… men… hon måste vara så jäkla intelligent! – eller så omger hon sig av klyftiga människor?
Senaste videon befäster på alla vis min gissning: hon är nämligen riktigt modig också. Med all risk i världen att bli missförstådd och avskydd (hon sjunger att hon älskar Judas) förklarar hon sig med en video som – för oss som inte hänger med riktigt i det kristna budskapet i texten – reder ut saken i bilder:
Jag gillar smarta saker. Det är här smart. Lady Gaga är smart. Jag hade fel.
6/6 – om NittiLeaks, sommarvärme och två nationaldagar.
Lämnade nyss TV:n och Fredrik & Filips självupptagna idoldyrkeri i NittiLeaks för att jag inte längre stod ut. På pappret en lysande idé (vem genomled inte i sin ungdom prime time i tv-soffan framför Berndt Egerbladhs 40- och 50-tal?), men som vanligt när de båda gossarna Hammar/Wikingsson är inblandade blir det aldrig så bra som jag hade trott.
Summer is here! Iaf tills imorron, när vi enligt prognoserna får åska. Det mumlades nåt om trombvarning också, men just nu är det vindstillaste vindstilla och antingen lugnet före stormen, eller bara lugnt.
Man hade kunnat tro att jag idag firade gårdagens nationaldag istället för vår egen då min kropp blandat vårt grannlands flaggas färger. Vilket väl iofs är bättre än att blanda de på vår egen…! Flaggas alltså :)
iPhone-panorama över hur och varför jag nu är röd och vit…
Nu ska jag sätta mig en stund på groggverandan. Det är 21 grader ute. Och som sagt, vindstilla!
edit 23:46
Nu har det börjat blåsa igen. Blixtarna är omkring, men ännu inte över, oss… huvva… det är inte långt borta och jag är barnsligt asarädd för åska… :(
1/6 – om en insikt.
För trettio år sen fanns yrkeskonstnärer på ett helt annat sätt än idag. Vi övriga konsumerade kultur genom att köpa skivor, gå på konstutställning och läsa böcker. Idag är det mycket lättare att göra egen musik eller publicera sig som skribent, och ”alla” är fotografer [obs, inte mina egna ord: lånat dem från en trailer till ett tv-program, minns tyvärr inte vilket]. Jag känner att jag är omkullsprungen på alla fronter när jag snokar bland unga bloggares riktigt snygga foton men smäktar snart över av alla makrofotograferade blommor och photoshopade åkrar. Det är snyggt, men inte unikt. Och coola tjejer gör egen musik i pojkvännens pappas garage och jag vill också va sjutton och hänga i deras soffa och röka Gauloise och ha slutprov i skolan och… eller vänta nu… nä, det vill jag inte alls!
Men. Skriva då? Skriva ”kan” jag ju. Jo. Men långtifrån i närheten av sådär bra som det krävs. För att ”bli” nåt. Någorlunda korrekt grammatik och innovativt ordförråd är liksom inte mycket att komma med. Men jag har också kommit på att jag skulle bli skitskraj om besöksantalet i mina nosar plötsligt steg i höjden för då skulle också de där avarterna dyka upp, de barnsliga och de missunnsamma och de som skulle titta på mina små fina barn och skratta och säga skriva tycka elaka saker och det vill jag INTE. Jag försöker att hålla mig sådär smidigt trendigt personlig utan att vara privat. Jag berättar och avslöjar och tycker men jag visar bara den vackra sidan. Eller, alltså, den oredigerat vackra sidan :)
Var det då bättre förr? Nja. På ett vis. För på samma gång som mångfalden ger variation ger den också slentrian. Det blir – gubevars – aldrig journalist eller författare av mig. Krönikör på sin höjd, i min egen blogg ;p Och fotograf? Nänä. Jag har inte en challe ens om jag skulle ge det en ärlig chans. Jag får helt enkelt söka mig andra yrkesmöjligheter. Det är inte utan att jag undrar och blir lite nyfiken på vad jag kan och ska bli när jag blir stor?
23/5 – om inspiration från TV (del 3).
En av de säsongsavslutande scenerna i tv-serien jag skrev om i förra inlägget (the Big C) är en verkligt tårdrypande – men vackert försiktig – historia där sonen i familjen förstår att hans mamma är verkligt sjuk.
Det jag fastnade för särskilt var bakgrundsmusiken, framförd av australiensiska sångerskan Sia. Låten, som heter Lullaby, kan du hitta den både med eller utan text på ex youtube. Vid efterforskningen förstår jag snart att Sia faktiskt är inblandad i fler tv-seriesammanhang, däribland avslutningsscenen i min absoluta favorit genom tiderna: Six Feet Under. Här sjunger hon alldeles fantastiska Breathe Me, och jag tror jag skaffat mig en ny favorit i musiklurarna!
Minns du hur jäkla bra det här är!!? Kanske bästa slutscenen ever?
ps. du som inte följt serien har la inte så mycket av dessa tio upplösande minuter, men för oss SFU-frälsta kan vi se hur många gånger som helst!!
23/5 – om inspiration från TV (del 2).
Vår lördagsskväll i soffan (jag låg iofs på golvet bredvid soffan, gladast rygg så!) avslutades framför säsongsavslutning och dubbelavsnitt av the Big C. Ojojoj. Så bra!! Har du missat denna serie har du missat nåt verkligt sevärt – kul också att fler amerikanska produktionsbolag än HBO kan klämma fram sevärd underhållning.
Det låter galet att göra dramakomedi om cancer, men jo, det går. När man har Laura Linney i huvudrollen. Denna kvinna, hennes leende och hennes ärliga framtoning. Hon är hela seriens halva behållning. Men även övrig casting är lysande, och nu när jag lyckats snoka fram att det kommer en säsong 2 blir jag naturligtvis mycket nyfiken på om de ska lyckas behålla charmen eller slarva bort allt på plattityder och känslomässig härdsmälta?
Vad tror du, du som sett första säsongen av serien? Går det att göra en värdig uppföljare? Jag är lite fundersam faktiskt och tyckte avslutningen var helt perfekt!
