26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.
Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)
EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…
strl 110, i två varianter
Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?
Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?
På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!
Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)
Dagsens tips: handlare, var flexibel och smidig.
Varning för långt och tjurigt Kunden Har Alltid (lite) Rätt - eller, Låt Henne Iaf Tro Det! – inlägg :)
Det var i början av sommaren och jag får epost. Mailet är ett lockrop, ”50% på allt!”. 40 minuter tidigare har jag betalt en faktura till samma företag.
Jag blev faktiskt rätt lessen, mailade och förklarade att jag tyckte det var trist att hempartysäljaren inte ens hintat om att alla plagg skulle reas ut kort efteråt. Jag kontaktade dem inte för att tigga till mig rabatt i efterhand, utan enbart för att uttrycka min besvikelse. Inte så smart och rätt tråkigt kanske, men eftersom jag gärna berättar när jag är nöjd är det väl inte mer än rätt att göra detsamma när jag är missnöjd?
Nå. Enligt svaret jag fick skulle jag ”ha förståelse för” att
-
”Det pris som man som kund betalar beror på vilket pris som gällde på beställningsdagen. Erbjudande/kampanjer börjar alltid gälla en viss dag och det är denna dag som priset börjar gälla på alla nya beställningar. Det är även denna dag som våra säljare får gå ut med all information rörande de erbjudande som gäller.”
Detta har jag full förståelse för, men jag hoppas då också att företaget i sin tur har lika stor förståelse för att deras kunder (läs: t ex jag) kan bli besvikna och välja att handla nån annanstans istället. Eller – om de/jag orkat – till och med returnerat plaggen och köpt nya på rea. Det hade blivit billigare, även med returfrakt inräknat…
Kanske är detta en av nackdelarna att handla av större kedjor/företag? Flera små butiker i stan där jag bor ger utan att tveka på eget initiativ rabatt, utan att kunden frågat efter det, eftersom plaggen ”kommer med på rean som börjar nästa vecka”. De får ju på så vis kanske lite extra sålt, och goodwill/glada kunder!
Jo. Jag förstår att det här med rabatt och rea är en tunn grå linje att balansera på för företagen. Men. En respons i stil med ett vänligt ”så tråkigt att det blev så” (och möjligen ett ”kanske kan vi locka dig att handla nåt ytterligare om vi är schyssta och drar av lite fraktkostnad?”) från Meandi (jupp, outar dom) istället för ett stenhårt ”det är såhär det är” hade känts trevligare. Eller är jag känslig? Och snål? Fast på plussidan; jag fick ju iaf svar! Det får man från långtifrån alla kundtjänster! :)
Dagsens tips: nosad rabatt på Fred Perry kids wear!
Med sista dag idag (onsdag) har maken Facebook-rabatt i sin butik!
Förutom klassisk ekipering som Stenströms, Oscar Jacobson och Eton jobbar dom också med t ex Tommy Hilfiger, Armani Jeans och Fred Perry. Den sistnämnda har låtit Lolles köpa in och sälja även ur sin barnkollektion, något jag av personliga skäl är ruskigt glad och tacksam för :)
- å kolla, unisex så det bara flödar om det gjorde det lite flickigare genom att inte knäppa ända upp i halsen!
Det finns också skjortor i mjuk bomull – att matcha med pappa! Som du kan se har jag smugit in två mössor (från MCS). Dessa är egentligen i vuxenstorlek, men de funkar som synes fina fisken på så små kids som knappa tvååringar!
För priser, hoovra över eller klicka på respektive foto. För information om t ex storlekar, färger och fraktmöjlighet kontakta Lolles, FB-länk finns i kolumnen till vänster, eller kommentera här under så löser vi infobiten mailledes.
Välkomna till Lolles i Varberg!
ps. Det kan hända att jag kan förhandla för din räkning, om det skulle vara så att du inte hunnit läsa detta inlägg i tid… ;)
23/8 – om mer genus.
Tar upp en gammal tråd och fortsätter älta kläder-efter-kön :)
Jag fick en tankeställare när jag tidigt i våras läste om bemötande, kläder och genus hos Ketchupmamman, för äntligen förstod jag argumentet flickor ska inte ha flickkläder! Fast… så läser jag igen. Och förstår att det ju ändå inte är kläderna som klär fördomarna? Och inget är så lätt som 1+1.
Min ”stora” dotter EmmaLi (4 år i november) har väldigt sällan klänning eller kjol. Det har liksom bara blivit så. Antagligen delvis för att hon var sen med att lära sig gå (sexton månader): hon var länge vinglig och trillig och jag ville inte hämma henne med kläder som inte tillät full rörelsefrihet.
När jag läste Ketchupmammans inlägg förstod jag alltså. Lite grann. Det är klädernas förtjänst att min dotter idag är skuttig, balanserande och ganska klättrig. För hade hon haft klänningar eller tajtare brallor hade hon suttit still i gungan? Hmm. Nää, så enkelt är det ju inte. Hade jag inte stått bredvid och uppmuntrat skuttandet och modet hade det inte spelat nån roll om hon varit klädd i bergsbestigarplagg. Eller hur? Och hur andra bemöter henne beror till lika stor del på hennes verbala och kroppsliga respons som hennes kläder? En modig och social flicka i rosa blir väl inte ”sämre” bemött än en i blått?
Det är klurigt det där med klädseln förstår jag. Och känsligt. Flickmammor måste försvara sina klänningar och pojkmammor sina mysbrallor. Jag är övertygad om att det sunda förnuftet måste få styra. Lite prins och prinsessa är inte fel. Precis som vi har regnkläder när det regnar kan vi ha kostym och finklänning när vi ska sitta still. Eller? Måste det ena utesluta det andra?
Hur möter då vi vuxna barn? Hur lär vi våra barn att bemöta andra? Naturligtvis tänker jag att jag kanske gör Emmi en björntjänst i sina unisexkläder? På förskolan t ex: blir hon sedd som annorlunda där? Hon har ju så himla sällan ”flickkläder”… Fast frågan är när det vänder? OM det vänder? Får hon välja själv är det alltid brallor och tröja. Idag.
Mitt stackars lilla pojkflicksbarn. Leker bara med pojkar på dagis. Klättrar och balanserar minst lika bra som många av sina kompisar. Det har hon nytta av nu, men knappast när hon är fjorton…
Dagsens tips: även en returköpskund är en kund.
I en av de stora svenska klädkedjorna skulle göras ett återköp av ett slarvigt provat plagg som visade sig vara för stort. Maken skickades och ställde snällt upp som bud.
Eftersom både han och jag arbetar med kunder i butik vet vi att det är lika viktigt att vara trevlig mot returkunden som mot den med påsen full av varor (beroende på situation ibland nästan viktigare). Det visste nog inte tjejen på Lin… öh, den där stora klädkedjan. Eller så hade hon bara en dålig dag?
3/6 – om uppgraderad beklädnad och solsida.
Nån har fått nya skor
,
nån har fått nya shorts
och nån har fått en nygammal altan
!
30/5 – om min morsdagspresent!
Årets bästa morsdagspresang: ingen frukost på sängen, utan en rejäl mejk åuver in da basement – bland ytterkläderna i flickstorlek! Hejja Mallias!! Äntligen! Såå schysst! Å så välkommet! [nu har jag slut på utropstecken]
ps. De allra flesta vet ju inte hur det såg ut där nere innan, men… ehum, det finns bilder och det finns också gränser för hur privat jag kan tänka mig bli i nosarna :D
4.2 – om kvällens ”På spåret”.
Vi retar oss på olika saker i veckans episod av På spåret, Mallias och jag. Jag blir galen på okunskapen i burarna, maken fick hålla sig för att inte vibrera av frustrationer när han fick se Hans Erik Dyvik Husbys uppvikta ärmar… tur vi fördelar de viktiga tingen att reta oss på i familjen ;)
3.2 – om en Po.P-jacka till bättre behövande?
Jag lyckades få tag på lite reade ytterkläder i Polarn o Pyrets webbutik! Lite synd då att jackan tänkt till Milla nästan passar Maali bättre… :( så, denna blir retur; om inte nån av mina nosare vill fynda? Ett stycke grön 3-i-1 i strl 86 till halva pris (späshal prajs får joo!) finnes, till nästa torsdag! – som är sista återköpsdag enl mitt kvitto.
Hear off you isf, annars går den tillbaka till Polarn :)
Tjenixen!
26.1 – om kläder på barn.
Att Lindex hamnat i socialt media-blåsväder har nog inte undgått många som surfar runt bland bloggar och forum. Till och med TV4:s Nyheterna tog upp saken faktiskt. På Facebook länkas på massor av ställen till en tjej som beskriver problemet bra: ett plagg i killmodell är större än ett likadant i flickmodell, trots att de är märkta med samma nuffra i nacken.
Själv upptäckte jag att just Lindex (men jag är säker på att de inte är ensamma om att göra såhär) gör skillnad i storlekarna när jag för ganska länge sen vid samma tillfälle köpte tre dragkedjströjor, en rosa, en lila och en grå. Alla i stl 92. Av ”misstag” var den grå tröjan av killmodell, och den enda som passade. De andra var ogosigt tajta. Och det på en LITEN tjej, som i vanliga fall knappt fyllde ut storlek 86.
Naturligtvis tog jag upp saken med kassörskan när jag lämnade tillbaka de två för små:iga tröjorna. Hon hade nog inte sett mer fågelholkig ut om jag bett henne räkna upp den tredje siffran i pi…
Nu glider blogg-debatten över mot att det är föräldrarna det är fel på, och att de som påstår att deras flickor minsann klättrar i träd i klänning antingen ljuger eller åtminstone tvingar den klänga runt i opraktiska klänningar eller kjolar. Alltså. Jag blir lite besviken på alla gnällspikar. Det finns SKITBRA kläder för ALLA tillfällen. Och för alla OLIKA sorters barn. Svårare än så behöver det väl inte vara?
min lilla treåring går väldigt sällan på slät asfalt :)
Roligt med Milla nu är ju att ju mer hon nu står och går, ju annorlundare kläder kan hon ha. Från att ha krypit omkring i mjuka tajts och kalasbyxor töltar hon nu runt i jeans och kjolar/klänningar. Frågan är om det inte är dags att inom kort låta bäbi miss Milla uppgradera till kiddi miss Milla…? Men… min lilla bäbi!! Min sista bäbi… måste nosa på karamellen ett litet kort slag till!
Tjenixen!
