22.12 – om ekologisk gris.
Förstår att den ekologiska julskinkan på många (alla?) håll är slutsåld. Detta, enligt nyhetskommentatorer, ”på grund av avslöjandena om vanskötta grisar”. Då kan jag inte låta bli att undras: vad har vanvård med ekologi att göra? Eller, tvärtom? En eko-gris behöver inte ha det ett dugg bättre än sin oeko kusin, bara det att hans mat är odlad utan ex konstgjord gödning eller tillsatser. Eller?
Ni som kan detta bättre än mig?
16.12 – om lite surt men mycket sött!
Trots evinnerliga påminnelser har lönekontoret inte brytt sig om att rätta till sina misstag och resultatet blir nu två månader i stort sett utan lön. För mig. Trots att dom gjort fel. En ursäkt? Ja från min närmsta chef, men han är inte bara oskyldig till kapitala misslyckandet utan har dessutom gjort allt han kan för att hjälpa mig. Så ett f’låt nån annanstans ifrån? Nix. En bättre inledning på föräldraledigheten hade jag apselut kunnat tänka mig…
Nå. Sötnosar var dom allihopa igår och mamman [full av hormoner, remember] var nära att tåras i 
vinden [vindstilla? äsch!] när hela Bokens Förskola sjöng luciasånger i kvällsmörket under lampors varma sken. Jooo, det kräfvas kanske släktskap för att uppskatta skönsången till fullo, men jeez, dom flesta med hjärta låter nog iaf ett liitet leende smeka ansiktet när dom hör barnens röster?
Jag bjuder två ganska korta musikstycken. Kvalitén är som vanligt crappy och filmen stundtals bumpy road skakig, men med koncentrerad vilja går det att utskilja lite lucior och tomtar och pepparkaksgubbar (tyvärr var det ont om staffans?) i allt murr! Min egen lilla tomte sitter förresten nästan exakt i mitten. Det är hon som efter färdigsjungen trudelutt börjar applådera – först av alla :)
Tur i livet att sött är starkare än surt. Leve glädjen! Å vafan, det är ju bara pengar… man kan ha’na eller va utan – jag hoppas bara årets klappmottagare är lika förstående som jag…!?
Tjenixen!
