3/2 – om att aldrig bli klar.

Ekorrhjulet snurrar likt en spinningcykel (dvs jobbigt som f-n men helt meningslöst ur transportmedelssynpunkt) och jag undrar om det inte är bättre att gå till fots? Att göra en volt, få lite extratid, borde vara lönande? Jag kommer ju för tusan ingenstans?! :(

Blä. Det är fredag… men jobb imorron så helgen får vänta!






2/2 – om hedbert, ätt jåhr sörviss!

Jag blir ju så himla glad när jag får göra folk happy :)

Idag fick jag chansen att hjälpa en verkligt god vän att lösa förlusten av förmodat ficktjyvad mobiltelefon. Som tack lämnade hon över en bukett perfekt köksfärgsanpassade tulpaner å jag blev dubbelt lycklig! Jag fick inte bara en glad tjejkompis, jag fick också årets första tulpanvas fylld! TACK!

ps. Som regelbundet varande i byn med den stora gula affären (den med egen tv-show å allt ;) ställer jag ibland upp som personlig shoppare av sånt som kan fyndas där! Jag tycker ju bara det är skoj att kunna agera butler så tveka inte att hojta om det är nåt du vill ha handlat – antingen i gula affären, eller från lagershopen jag jobbar i :)






28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.






25/12 – om en gullig tröst.

Medan jag är på jobbet pågår traditionella juldagsaktiviteter i Villa Morkulla. Det leks med julklappar och mys med brasa. Mattias får storstryk i nya Hello Kitty-spelet men fyraåriga vinnaren är inte den som rub it in: ”Ingen fara pappa. Det är från 4 år, inte 30.”

:)






21/12 – om vinterland i Ullared.

Mest nederbörd i hela Sverige föll igår över samhället jag arbetar i: 7 cm som vit och fluffig blötsnö! På väg 153 blev det en smula halkigt till jobbet men till på eftermiddagen var asfalten saltad och ren. Granarnas grenar hängde tunga av snö och de lövlösa trädens grenar såg ut som fulla av rimfrost. Vackert så det förslår som du förstår!


ett försök att göra naturen rättvisa

min iPhone gör sitt bästa






4/12 – om en fruhippa, ett julbord och dagen efter ett sådant.

I våras var vi på ett bröllop så hastigt planerat att det inte hanns fixa nån sexa eller hippa. Igår blev Majsan hippad!


Förvånande trevligt julbord med arbetskompisarna senare på kvällen (förvånande eftersom vi befann oss på ett ganska ”tråkigt” ställe, inte för att jobbvännerna inte är trevliga ;p för det är dom – hela bunten!)

…så det blev inte många knop idag :) Tias tog EmmaLi på sin simlektion i eftermiddags och det var nog lika bra… vikariefröknar och ett flera veckor långt uppehåll gjorde att det blev en på flera vis dålig lektion. Men på ett vis var den iaf bra; Emmi hade roligt!






25/11 – om ett lite tokigt val en fredag och en ljus framtid.

Jag ville hjälpa en kompis göra ena sonen lucia-fin. Men. Att besöka Gekås en lönefredag var kanske inte mitt slugaste val… ;p nästan hela lunchen slösades bland viharalltidivärlden-menmåsteändåknöåställakundvagnarnaivägen-mänskor och hujedamej.

Nu sitter jag på bussen hem. Bakom mig två unga tjejer – vågar inte vända mig om för å gissa ålder – som ger mig hopp om framtiden! De inledde diskussionen om genforskning men gled snart över till en verkligt imponerande insiktsfull och/men pessimistisk vision om framtiden ur miljöhänseende. – okej, nu snackar de nog Idol tror jag, men iallafall ;) behåll geisten och klokheten flickor, med medvetenheten ökar respekten och därmed påverkan. Bara DU kan styra över ditt eget beteende, de här två (framförallt den ena) har lett sig in på en bra väg!

Önskar en härlig helg, å må vi alla klara oss undan Berit!






24/11 – om zzz hedbertar och en liten som har börjat sjunga!

Due to onödigt spännande bok (Hypnotisören) blev det på tok för sent för mig natten till igår. Att jag precis innan jag höll på att somna fick ett infall att kontrollera min kalender blev ett lyckokast. Jag började nämligen inte kl 9 som jag hade för mig – och ställt klockan för – utan en timme tidigare…

    *********************

Två uppspelta men tröttare än tröttast små tjejer hämtades hem från förskolan sent sent igår kväll. Den minsta av dem orkade knappt titta på sin kvällsmacka och protesterade inte ens på låtsas när pjamasen plockades fram 45 minuter tidigare än vanligt. Enligt månadsgamla rutinen sitter jag vid hennes Stokke och sjunger en godnattsång, när jag tycker mig höra att hon klämmer i på sista ordet i Vyssan Lull. ‘Nää… inte kan hon väl…?!’ tänker jag men är såklart tvungen att testa. Och jodå, med nappen i handen gjorde hon koncentrerade försök att sjunga med i Trollmor som lagt sina små troll. Ett ord här, ett ord där, och med sångröst och allt! Bäst gick såklart refrängen: Ajajajajajabouffh ylade hon lyckligt för att 30 sekunder senare – jag skojar inte – dra djupa lugna stockar i sin snutte. Att det gick att somna så fort? Det visste faktiskt inte jag!






18/11 – om febrig fundering kring polisyrket.

Efter tips från tjifen lyssnas nu på P3 Dokumentär från scratch. Det senaste programmet handlade om den sk ”Baseballigan” och jag kom att återigen fastna i fundering kring polisrollen i samhället.

Eftersom min feberfrusna kropp inte tillåter mig tänka tankar färdigt vågar jag att inte gå in i någon alltför djup diskussion i ämnet. Kortfattat vill jag iaf säga: Jag avundas inte mina polisbekanter, precis som jag inte avundas brandmän eller vänner i sjuksköterske- och läkarkläder, men imponeras inte heller (förstå mig rätt!). Jag är nog för gammal att bländas av uniformer ;) men har stor respekt för hur modiga och tuffa de är som vågat välja dessa yrken!

Programmet lyfte fram problem jag hoppas är mycket mindre idag än för trettio år sedan. Att de är helt borta vågar jag inte tro eftersom militär, polis och vakt-yrken tyvärr alltid lockar till sig en viss sorts maktgalna individer. Däremot tror jag att de flesta tokpellar försvinner redan i antagning till utbildningarna eller iaf under rekrytering som nyutexaminerade? Om inte annat kanske andan i kåren förändrats till att våga stå upp för och mot varann?

Å ena sidan har jag förståelse för att ett visst mått av övervåld aldrig kan undvikas (herregud, säg den mänska som inte instinktivt trycker till lite extra i känslomässigt laddade situationer?!), å andra sidan har jag noll acceptans mot otillbörliga tjuvnyp. Å tredje sidan måste det vara alldeles förjefla besvärligt att som hel kår tvingas stå till svars för vad enskilda idioter ställer till med… Å fjärde sidan, den som ger sig in i leken… osv.

För att göra det här ganska meningslösa inlägget mer intressant skulle jag behöva hjälp och därför vilja fråga; Hur ser du på polisen i allmänhet? Är du en som litar på eller tittar snett? Har du varit med om situationer där du känt dig oväntat orättvist alternativt positivt behandlad av en polis?

Det skulle vara himla kul om nån ”vågar” svara!






10/11 – om höstmörker.

Det började skymma redan på promenaden mot bussen från jobbet – tio över fyra – i eftermiddags. Helt utmattad efter nattens Milla-vägrar-sova slocknade jag strax som en sten på mitt säte. En kort powernap senare vaknar jag till i ett mörkblått Rolfstorp, fem minuter senare är det kolmörkt.

På förskolegården möttes jag av två strålande små hedbertar i varsin reflexväst. Heja reflex! Kanske upplagt för ett dagsens tips?

Nackdelen med hösten är det evinnerliga mörkret. Med lite tur lyser snön upp även den västsvenska vintern men nu i november är det natt mellan halv fem och halv åtta…






27/10 – om virrpanna hedbert…

…lyckats hitta sitt ”på praktiska stället placerade” busskort i tid hade hon inte behövt köra raKET till jobbet imorse. Det går alltså inte att skylla på köksklockan att jag var tvungen att vara miljöbov idag. Skit också. Fast det var såklart bättre att kortet höll sig undan idag än igår, när vi hade bilen på verkstad!

Plånkan var förresten också borta – den visade sig ha luggit kvar i en jackficka på en jobbjacka – så jag körde olagligt dessutom. Eller det är kanske inte böter på att köra utan (medhavt) körkort längre?






26/10 – om språngmarscher.

Dagsens första blev en spurt till bussen; klockan i köket gick en försmädlig kvart fel och det var MYCKET nära ögat att jag inte hann med 7:08-turen. Men. En vänlig dam såg till att chauffören inte körde ifrån mig och Ullrika Bolt behövde sen 30 minuter för pulsen att gå ner. Shit. 300 meters rusning och jag höll på att typ dö.

Arbetsdagen tillbringades springandes fram å tillbaka mellan kunder, varor och toalett. Magen mådde fint, blåsan däremot är ju däremot inte som den ska :(

Dagsens avslutande motion fick jag i paddocken å terminens sista ponnylekislektion för EmmaLi. Och sicken avslutning! Fröken hade förberett en gymkhana och i två lag fick de små tävla mot varann! Jag blev lite exalterad och råkade låta bli att hålla igen på pigga Manda så det blev en galoppsträcka för Emmi – som lika tävlingsglad som jag duktigt höll sig fast :) alla ponnysar blev nog förresten smittade av tävlingstempot och en liten ryttare blev avsprallad, men trots tårar (tror jag det, en avsittning kan göra rätt ont, för att inte tala om överraskningsmomentet i att plötsligt ligga platt på marken) satt modiga tjejen strax i sadeln igen! Hejja! Det är så man gör: upp i sadeln igen.

Nå. Nu blir det inga mer spring för idag. Soffan och Tru Blood ropar!






10/10 – om ajaj ischias.

En vecka tog det. En vecka tillbaka på jobbet och långa dagar på hårda betonggolv. De tyngsta lyften har jag hållit mig ifrån, men idag kunde jag inte ens bära en klockradio utan att det värkte ända ner till knät.

Så här kan vi ju inte ha det! Jag hoppas hoppas på att det är en sk falsk ischias (dvs ingen skada på en ryggdisk), men ur smärthänseende gör det ingen skillnad på vad nervontet beror på. Jag kör i smyg sälövningar (McKenzie is my savior) där jag inte syns och med tur är det bara lite överansträngning och ovana i rumpmusklerna som ligger bakom.

Nu blir det till att rota fram den rosa pilatesbollen från sitt gömställe. Nån som har några specifikt skojiga övningar att dela med sig av? Bara ge dom isf!






5/10 – om höstkallt.

Borta är mjuka september, här är hårda oktober. Nu är det höstkyla och isande vindar, grått, kallt och borde-nog-tagit-andra-jackan. Såna här dagar är det skönt att slippa våndas över utebliven lekplatslek. Såna här dagar är det riktigt kul att gå till jobbet. Jag vet att EmmaLi å Milla har det bra på förskolan – eller… alltså, Milla gråter fortfarande när hon lämnas :( just den biten gör det riktigt jobbigt att gå till jobbet. Men dom har det bra sen. Och jag med. Fast dom har dragit in min busshållplats! But whyy!?


    edit 20:34

Sitter på bussen på vägen hem. Har fått veta att EmmaLi hade en mycket bra lektion på sitt ponnylekis. Hon och lilla shettisen Manda har hoppat ett krysshinder. HOPPAT. Först i skritt. Sen i trav (”nästan galopp!” skröt pappan i telefon när han berättade). Jag är dödens avundsjuk. Här har jag varit ponnyförälder i två terminer, troget kört och gått bredvid i stekande sol och geggig paddock. Vad händer? Jo, en gång missar jag för att jag jobbar. EN gång. Då har ungarna hopplektion!! Jotack. Orättvisa är mammans lön.

Nu känns det plötsligt ännu värre att dom tagit bort min busshållplats… :( mjau!!






Lösenordsskyddad: 4/10 – om ‘prit i ögat.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







1/10 – om första dan på jobbet!

Tjohoo! Det var – som väntat – skitkul! Jag fick, klokt nog, spendera dan i kassan. Att ställa mig i informationsdisken hade nog varit olyckligt: ”öh, vilken TV du ska ha?”, ”öh, vad det är för grafikkort på den datorn?” eller tillomed ”öh, var vi har hårblåsar?” hade liksom varit det bästa jag kunnat åstadkomma där (efter nästan två års bortavaro). I kassan kunde jag istället glatt svara på frågor av typen ”har ni en toalett?” och ”hur länge är det öppet köp?” :) å inga kontantdiffar blidde det, vilket såklart va väldigt skönt.

Nu ledig två dar och sen är det på’t igen på tisdag. Börjar med en mjukstart: dunders bra!

ps. det var rätt brutalt jefla asadimmigt på väg till och från Ullared imorse och ikväll. på 153:an gavs stundtals nätt och jämt möjlighet att urskilja dimbakljuset ett femtiotal meter framför. extra glad blir jag ju då när rådjuret som skuttade ut framför mig valde att göra det på en kort vägsträcka där dimman för tillfället lättat…






23/9 – om att pussla schema.

Inte visste jag att det underlättat att vara matematikprofessor för att få två föräldrars scheman att gå ihop med varandras, och förskolans. Hade vi inte jobbat helger båda två hade det säkert varit enklare, men då hade det ju också blivit fler timmar på förskolan för kidsen. Ett lite dåligt som iaf har nåt bra med sig!






Dagsens tips: nosad rabatt på Fred Perry kids wear!

Med sista dag idag (onsdag) har maken Facebook-rabatt i sin butik!

Förutom klassisk ekipering som Stenströms, Oscar Jacobson och Eton jobbar dom också med t ex Tommy Hilfiger, Armani Jeans och Fred Perry. Den sistnämnda har låtit Lolles köpa in och sälja även ur sin barnkollektion, något jag av personliga skäl är ruskigt glad och tacksam för :)

- å kolla, unisex så det bara flödar om det gjorde det lite flickigare genom att inte knäppa ända upp i halsen!

Det finns också skjortor i mjuk bomull – att matcha med pappa! Som du kan se har jag smugit in två mössor (från MCS). Dessa är egentligen i vuxenstorlek, men de funkar som synes fina fisken på så små kids som knappa tvååringar!

För priser, hoovra över eller klicka på respektive foto. För information om t ex storlekar, färger och fraktmöjlighet kontakta Lolles, FB-länk finns i kolumnen till vänster, eller kommentera här under så löser vi infobiten mailledes.

Välkomna till Lolles i Varberg!


ps. Det kan hända att jag kan förhandla för din räkning, om det skulle vara så att du inte hunnit läsa detta inlägg i tid… ;)






11/7 – om en Gevaliadag, och ett lite oroväckande konkursbesked.

En överraskning i form av spontant besök av gammal kursare från längesen dök upp hos oss på Barnens Badstrand idag och vi fick en riktigt bra dag i solen, sanden och havet! Kul att du kom Karin! Och att få träffa dina goa små döttrar – vilka det liksom känns som att jag känner eftersom jag ”träffat” dom så mycket virtuellt! – det är lustigt det där att internet gör att det känns som igår, trots att det gått både flyttar, husbygge och fyra fina ungar emellan sist och nu!

Till kvällsmat blev det mackor och ljummen youghurt och det är helt okej när man har sommarlov! Sen stoppades Milla och Maali dusch och säng i nämnd ordning och Tias och jag mumsade webrad kyckling. Helt okej det också, fastän man inte har sommarlov :)

Jag måste ju skriva något om OnOffs konkurs också. Personligen tycker jag förstås det är ett både tråkigt och oroväckande besked: tråkigt är att ett av de svenska företagen måste stryka med till förmån för jättetysken, och oroväckande är att mitt eget jobb kanske snart spolas ner i samma slask? Men, marknaden bestämmer såklart och när kvantitet och tyska euro kan mangla över våra små svenska företag kan vi inget säga emot! Jag lider med de 900 anställda som nu (troligen) förlorar jobben. Och håller alla tummar hårt för att företaget jag jobbar för ska klara sig bättre!






22/5 – om inspiration från TV (del 1).

Du som känner mig personligen vet att shopping inte är min stora passion. Inte ens min lilla passion. Eller alltså. Shopping är ingen passion alls. Gissa då hur förvånad jag blir själv när jag kommer på mig att sitta och googla Christian Louboutin-pjucks!?

Skyhöga klackar mestadels men dom här hade jag kunnat leva med, simpla 7-centimeters svarta! Om dom inte varit slutsålda ;) Och om jag haft €420 liggande… Tveklöst kommer det inte hamna några sådana i min garderob. Av två anledningar, jag har fel jobb och bor i för kullerstenig stad. Men verkliga läckerbitar, det är dom! På andra. Hur jag ”hittade” dom? Via SVT:s nya lördagsserie Fairly Legal. Klart sevärd – som lördagsunderhållning räknat.






Lösenordsskyddad: Dagsens tips: dubbelarbete.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 11.1 – om mina duktiga små barn!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







8.1 – om en smula olik åsikt.

- Konvalescent, tyckte jag.
- Slö, bestämde maken, och åkte några timmar till jobbet.

—–

Makalös ”tur” och Milla har sovit halva dan – med undantag för en dryg timme med lunch och gos (också lite sjuk?). EmmaLi och jag läste sagor tills hon tilläts se en hel Emil-film.

Nu ska jag krascha en stund under en filt. Hujedamej så ”slö” jag är… inte kan la det vara den onda magens fel?

Tjenixen!






3.1 – om yttrandefrihet vs hederligt hyfs och sunt förnuft.

En kille som jobbade på Volvo, inhyrd via ett bemanningsföretag, fick sparken för att han kallade sin arbetsplats ”dårhus” på Facebook. Min första tanke är ”rätt!”. Min andra, ”lite läskigt ändå…”. För ja, man FÅR säga vad man vill. Men man SKA det inte. Eller?