Dagsens tips: håll i bildörren.
Gårdagsens ridlektion för EmmaLi kan bli en dyr historia: raKETens ena framdörr blåste (jaa, blåste!? trodde inte det var möjligt?!) in i den bredvidparkerade bilens bakdörr och jajemen naturligtvis mitt på så det blev en snygg buckla. En liten försiktig buckla förstås men tillräckligt stor för att synas och fan fan det är så många om i en sån här historia att jag inte ens bryr mig om att räkna upp ett endaste. Skitjefladynga och tusenlappar åt fanders. Mannen med bucklade bakdörren var vänlig och förstående och verkade nästan mer glad över att jag varit ärlig och gett mig till känna än att hans fina bil fått ett knyckel på sig…
Kanske tur i oturen att det i vänskapskretsens omkrets finns en firma som specialiserat sig på att reparera trafikskadade bilar. Frågan är om det lönar sig att ta sånt här på försäkringen eller hosta upp slantar ur egen ficka? Risken är att självrisken är högre än arbetskostnaden? Det är nog ingen lackskada så det borde räcka att försiktigt trycka ut bucklan inifrån. Ett nog så tidskrävande [läs: kostsamt] arbete iofs gissar jag :(
9/5 – om fotbollsföräldrar.
Tja jag vet inte jag. Min spontana reaktion är jupp, klart knattarna ska stängas av. Det är synd om ungarna, ja, och då är det inte i huvudsak avstängningen jag tänker på…
Tyvärr måste klubben ta straffet för sina supporters (dvs i det här fallet föräldrarnas) tilltag. Det finns flera exempel på fegt ställningstagande inför sina hejarklackers dåliga beteende, jag anser att klubbarna måste ta ansvar. Större ansvar. Riktigt ansvar. Läktarvåldet måste utrotas. Att åttaåriga killars föräldrar (pappor?) attackerar en 16-årig domare för ett felbeslut är INTE okej. Nånstans.
30/3 – om ännu en jefla styrled.
Tvåa på Bilprovningen igår och jag undrar om det är normalt att byta styrleder (och handbromsvajrar) ungefär varannat/var tredje år? Jaja, gammal bil (V70 AWD -00) och många mil (ca 22′), men det var ju förr den rullade långt! Nu går den till Falkenberg en gång i veckan ungefär… via E6! – ingen skumpig grusvägskörning inte ;) Nåväl. Hellre en gammal bil som behöver repareras än en ny. Och jag litar på att det är för säkerhetens skull bilprovartjommen bände skruvmejseln i hjulupphängningen (eller var nu den där jämrans glappande styrleden bor).
Blä. Där fick vi för nytvättad bil. Och att vi lämnade den på verkstad precis innan för att kolla om det var nåt som behövde åtgärdas. Det känns inte som en bilverkstad vi kommer anlita igen? De hade ”upptäckt ett litet glapp, kontrollerat och smörjt”. Helt okej och schysst om det varit en ”vanlig” service, men när uppdraget är ”kontrollera bilen inför besiktning” känns det som klart bortkastade pengar och tid för alla inblandade. Dessutom skulle de ha hutlöst betalt (1000:- exkl hjulinställning) för att fixa. Trist.
Fast vi har ju en nytvättad bil nu! Med sommarskor!
4.2 – om kvällens ”På spåret”.
Vi retar oss på olika saker i veckans episod av På spåret, Mallias och jag. Jag blir galen på okunskapen i burarna, maken fick hålla sig för att inte vibrera av frustrationer när han fick se Hans Erik Dyvik Husbys uppvikta ärmar… tur vi fördelar de viktiga tingen att reta oss på i familjen ;)
25.1 – om bajbaj äpplefån.
Näää, inte fåår ääver! Men… nu är jag sur och trött på att ha en smartphone som uppför sig osmart. En sån här telefon gör sig inte själv rättvisa genom att t ex inte klara att koppla upp på trådlösa nätverk. Dessutom blir/är batteritiden katastrofalt dålig (fulladdad på kvällen, en halvtimmes surfning innan nattsömn och på morgonen är indikatorn på rött…), telefonen tappar nät allt som oftast och är inte i närheten av så pigg och allert som den brukar vara. Från att ha startat på ett kick är den nu lika långsam som, eller ännu långsammare än, Mattias gamla goa T650 från SonyEricsson vid uppstart. Så nix. Telia, nu får ni – och Anovo – min mobil att bita i. Igen. Låt det gå fort. Och utan strul den här gången.
Tjenixen!
ps. jaaa, jag har förstås gjort allt som tipsas om och lite till: rebootat, uppdaterat, återställt osv. nada hilfe whatsoever…
edit: 21:35
Ärligt talat!!? Det börjar bli lite läskigt det här??! Det räcker att jag hotar med att lämna telefonen till Anovo så självreparerar den sig?! Kolla, de älskade bågarna är tillbaka!
Jag kopplade upp den mot datorn för att säkerhetskopiera och tömma, och ur intet dyker det upp en systemuppdatering? Jag installerar, förnyar inställningar, återställer och… voila! Detta märkligt uppdykande operativsystem fixar – om än tillfälligt? – biffen!? Nu återstår att se hur länge den håller den här gången. Jeez. Liiite creepy är det allt?
22.1 – om evighetsproblemet iPhone vs wifi.
Nu är mobilen nätverksinkompetent igen. Och jag förbenat irriterad.
Igår övertalade Mattias en Apple-dator ur min famn i en butik. Idag hade jag varit betydligt mer lättövertalad… frukt passar just nu bättre i magen än på snygga produkter från Kalifornien.
Åååh :(
Dagsens tips: liva upp renoveringslessna ullisar.
Det kan hända att min orkeslöshet inför badrummetsomaldrigblirklartellersomvivillhadet överskuggar typ allt i mitt liv och därmed också min nosning just nu. Maken till frånvarande ullisar är svåra att finna. Pessimist är mitt middle name. Tvi vale jag börjar undra om det ens är värt det…!? Mitt mantra ”det blir sniggt när det är färdigt” ekar hånfullt i det halvklara isbitsrummet nu… å när det tidigare ikväll började rinna vatten [som tur var ner i holken] på nyrenoverade men ännu inte helt färdiga lilla sovrumstoan där uppe, då var det nära tokbryt det kan jag lova. Särskilt när vi förstår att läckaget beror på att rörmokarna släppt på vatten i nya cisternen UTAN ATT FÖRST TÖMMA DEN PÅ BYGGSKRÄP. Renoveringens första tårar framkallades förresten imorse när en hantverkares ovilja att ens försöka förstå hur vi vill ha det blev ett slå-huvet-i-väggen för mycket. Jag gick upp till Milla som grät av trötthet i sin säng och grät jag med. Sen ringde jag snickaren och frågade om han kunde justera. Det kunde han. Då grät jag lite till av lättnad.
Nu tänker jag inte gråta mer. Idag. Och imorron tänker jag fråga hur det skevt inmosaikade badkaret ska se ut när det är färdigt. Å så kommer jag säkert inte kunna låta bli att fråga hur prioriteringen ligger när det är verkligt platt, jämnt och snyggt vid det som apselut inte kommer att synas bakom holken och badkarsblandaren, men såhär vid det som kommer att synas vid vattenledningarna till handfatet?
Nu måste jag sova. Samla vilja att hålla igen näbben imorron… äh fan sicket jefla gnäll förresten. Det finns dom som gladeligen haft ett hus att renovera i och här sitter jag och lipar över skeva mosaikplattor och några timmars onödigt extraarbete… skäms. Ja, nu skäms jag!
Tjenixen!
Dagsens tips: ropa inte hej…
…förrän gräset är grönt, eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Säg den lycka som varar. Det tog inte ens fem minuters effektiv användning hemma innan ”reparerade” mobilen beter sig som innan. Dvs, den tappar wifi-uppkoppling och kan till slut varken ansluta eller hitta trådlösa nätverk. Jag tröttnar på det här nu och kör tungt artilleri via fairshopping. Inte för att jag vet om det funkar bättre, men då har jag iaf försökt nya och annorlunda kanaler än att lämna direkt till Telia/Anovo.
Ååååh. Fräs spott och en jefla massa morr.
ps. alternativet till att fortsätta försöka kämpa för reklamation är ju att låta EmmaLi få en rolig leksak av tomten och själv köpa en ny smart telefon, vilken av förklarliga skäl då varken lär bli Telialåst eller Appletillverkad.
28/9 – om en tisdag.
Idag är äntligen snart slut, och det är bra. Innan dan är helt över ska jag dyka ner i badkaret och skaka av mig alla punkterade barnvagnshjul, inkompetenta kundtjänstanställda, förbikörda vänfikor, missade bäbisniffningar, glömda vantar, dåliga tålamod, revade älsklingsjeans, korkade smartmobiler, krossade taklampor och überkaotiska kvällsmiddagar. Imorgon är en annan dag. Snart är den här.
Tjenixen!
2.2 – om att ångra sånt som inte kan göras nåt åt.
Ibland blir jag knäpp på mig själv för att jag ältar och maler sånt jag ändå inte kan göra nåt åt. Och ångrar grejer som inte är nån större deal än materiella skönhetsfel. Till exempel blir jag ibland alldeles galet förbaskad när jag tittar på vår öppna spis.
Vi gick på rekommendation. Trodde det var bästa garantin på ett bra jobb? Vi hade fel. Snubbarna som monterade insatsen klantade sig big time. Hade vi inte varit genomsorgsna för bortsprungna älskade lilla mjuka Misty, och jag sen ett par dar/veckor nyupptäckt gravid, hade han fått sina fiskar varma. Nu blev det bara en mesig "du får runda av dom där hundralapparna på 25.000kronorsfakturan" och estetiskt rälig öppen spis. Usch.
oförstörd
före
efter 
sprejad å flisad
Igår fick jag korn på tjifen för skorstensfirman. Han som varit ansvarig, skyldig och till slut rätt otrevlig. Det var i simhallscafeterian efter babysim och jag blängde som fasen. Inte för att det spelar nån roll, han kände la inte ens igen oss, men det kändes bättre efteråt. Mycket bättre!
9.1 – om skadeglad profetia.
För gammalt trogna läsare blir detta skåpmat, för nån ny – och gammal – kanske lite skojig läsning!
Efter några års halvdant funderande och planerande fick en oplanerad graviditet fart på nosarna och ett kök skulle fixas löpande fort. Köksfirman rekommenderade snickare. Vi var blåögda. Brydde oss inte att kolla upp killen.
Vår glädje och entusiasm möttes lojt och med ett evigt pengakrävande väntande vankande. På eget initiativ stod snickaren som entrepenör, och allt övrigt hantverkande skulle gå genom honom. Det gick sådär. Varken murare eller elektriker dök upp och där gick vår snicksnackare i resterna av vårt kök. Och väntade. Och tickade timpeng.
För att göra en lång tråkig historia kort och lite kul så kom vi en dag hem till ett tomt men istortsett vidöppet hus. Vi blev en smula upprörda.
Dan efter ringde snickaruschlingen Mattias på jobbet. Fanskapet berättade att han hade packat ihop. Stuckit. Så där stod vi. Arga. Besvikna. Satta i sticket. Förvånade. Kan man göra så? Jo. Tydligen.
[här är ett stycke fönster på plats, det jag möttes av var ett stort hål i huset]
perfa tjyfvingången serverad – med ställning å allt!
till höger; ruinerna snickaren lämnade oss i
Nu behöver ni inte vara raketingenjörer, kära läsare, för att förstå min skadeglädje. Bifogar ändå två pigga ledtrådar: konjunktur och nedgång. Och ett asgarv! Ha! käre Molérus.
HTH får stå för eget referensförsvar. Några rekommendationer från oss får du inte.
