ullrikas nosar, nästan für alle

Sorry. Detta blir långt! Hopas ni står ut!

Liten Maali är snorig som en varg. Kanske ett resultat av gårdagsens skyfallslekning i kombination med riktigt kassa regnkläder och efterföljande förskolebajs. När jag kom till dagis låg lilla kiddi på skötbordet och jag tyckte det var synd att redan överhopade fröken skulle behöva ta hand om det där så jag dök in och tog över! För sicket kaos det var! Blöta kläder, stövlar, barn och rumpor överallt. Min hade ju tvåat i blöjan å ett eller tio andra små kiddisar skuttade runt efter toabesök. Apropå det där så går det tydligen mycket bättre med toapotta för mitt lilla Blåbär numera. Förmodligen kommer det ta lång tid att få henne lika blöjfri på dagis som hemma (där hon i stort sett bara är Pampersad i sängen, i vagnen och i bilen – och detta hade i 10 fall av 11 varit onödigt, blöjan är torr; det är bara vi som är ”lata” och inte vill städa efter oväntade olyckor!) men fröken Maria lät pigg och prova-på-villig när vi pratade om testa blöjlös nån dag snart! Kul!

Efterfrågad extrakontroll på MVC (ska inte dit första ordinarie gången förrän om två veckor) gjorde lugnande iom att alla värden är okej, det är normalt att ha ont (foglossning) och magen är inte för liten. Det sistnämnda hade jag nog kunnat lista ut själv men det är gött att få det bekräftat :)

Hade gärna velat få in min Teliamailadress i iPhonen men fick se mig besegrad. Stegade in i Telias butik och bad om hjälp. Först var det en trevlig kille som gjorde allt han kunde men räckte inte längre än mig, och sen var det en kanske inte riktigt lika trevlig kille som inte heller räckte till men han kom iaf längre in i mysteriet än jag. Min undring: ska jag testa med ett nytt lösenord fick gehör fast först efter att han två gånger tydligt poängterat att inställningarna jag gjort var helt fel. Jag morrade en lite ynklig förklaring och att en webguide som åtminstone Telias personal kunde tyda kanske inte hade varit till sin orätt? Resultat: fortfarande ingen mail. Och fortfarande vet varken jag eller nån annan vad som är fel?

Family Hedbert shoppar självscannande i våra ICA-mataffärer. Det är dubbelt smidigt eftersom kassar kan packas redan i butik, och utcheckning/betalning går kvickt och lättare än en plätt. Så har det varit vill säga. Nu pågår en omfattande ombyggnation på Kvantum i stan och ömsom hittar jag inte pastan, ömsom funkar inte självscanning, ömsom inser jag att det inte kommer bli alls lika smidigt att mathandlas i fortsättningen. Igår efter att blöt kiddi hämtats på Boken genomled vi dryg tid på just Kvantum och döm av min oförtjusning när jag ser att självscanningskassorna förpassats till ett hörn längst bort från ingången [fast det där hinner kanske rätta till sig när dom byggt klart?]. Att butiken till på köpet igår tappat kontakten med banken (ingens fel) gjorde att bästaste smidigheten gick om intet när vi tvingades köa i ”vanlig” kassa. När tjejen i kassan så frågar efter legitimation och gör en stor grej av att jag kanske inte har den med mig: vrålar till en annan kassatjej ”hur gör vi nu?!” fastän köpet rör sig om överväldigande 6 kronor och 86 öre – resten togs på värdecheck – och jag till slut kommer på att jag nog har mitt körkort trots allt så drippdroppade mitt tålamod över kanten när bruden tar emot legget, vänder på det UTAN ATT ENS TITTA På FOTO ELLER NAMN, scannar det och suckande ger tillbaka både leg och betalkort. Ojojoj, jag fick hålla tillbaka för allt vad tygen klarade [ville inte vara kärring med barn i kundvagn] men snörpte nog iaf ihop munnen till ett streck och tackade sådär artigt. Varför jag inte lika gärna kunde lånat ett id-kort från kunden bakom kan jag inte förstå. Ett personnummer kunde hon fått av mig. Jämrans korkbrud som inte fattar VARFÖR hon ska begära legitimering… igår var jag för trött och irriterad för att orka lära henne. Men nästa gång så…

Tjenixen!