Lösenordsskyddad: 5/6 – om en för lång helg.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







12/4 – om att köpa sex.

I den otydligt mumlande professor Leif GW Perssons ganska märkliga Veckans brott handlade det idag om prostitution.

Jag förstår inte. Vem vill äga en annan människa så totalt? Vilken underlig uråldrig instinkt godkänner ett maktspel utöver det i min värld av känslor och moral tillåtna. Jag hatar det. Jag hatar att kvinnor blir utnyttjade och misshandlade och att män hänsynslöst använder sin fysiska styrka att ställa sig över reglerna, att psykiskt bryta ner och styra över något så personligt och intimt att somliga inte ens under normala omständigheter klarar att prata om det.

Jag förstår inte. Vem är det som köper intima och sexuella tjänster? Ingen vill ju sälja, så vem köper? Är dom alla psykiskt skadade inkompletta människor eller kan det ”hända” vem som helst?

Jag förstår verkligen inte.






10/4 – om aprilsol ute, sim inne.

Dags för veckans simbloggning!

EmmaLi: För att vara inne i en nejnej-period blev det förvånande mycket indiandyk, ryggflyt och hämtad ring på botten för min lilla treåring. En utmärkt lufthämtning under maglägesim blev det också, men Maali säger att hon aldrig andades trots att hon låg still i en evighet med poolens just då bredaste leende över hela sig! Hon glömde nämligen för stunden att protestera men vägrar nu i efterhand erkänna att hon gjorde övningen perfekt ;) och jag är vuxen nog att inte envisas om saken…

Milla åkte rutschkana och dök och hängde fast i kanten och ”gick på plankan” och ”simmade till kanten” och hade väldigt roligt nästan hela tiden. Fånga ankan! tjöt Maali uppmuntrande från sin vilstol med hela munnen full av smörgåsrån och vindruvor när lillasyster sparkade runt efter gummidjur i vattnet framför henne :)

När vi skulle åka hem blev det missförstånd mellan Mallias och mig och jag fick ett tokbryt. Alltså. Ett TOKBRYT. De stackars mänskorna på parkeringen trettio meter bort måste tuggat oroligt på jackärmarna för att inte låtsas om min illförbannat hoppande lekamen och mitt indiskreta ordval (typ, ”nu åker jag hem utan dig”). Fast det gjorde jag inte. Åkte hem ensam alltså.

Ute är det just nu kanarisk kväll med 14 vindstilla grader. Största skillnaderna mellan Kanarieöarna och Halland är 1) här är det inte kolmörkt klockan halv sju, 2) månen är inte uppochner och 3) den svenska sommaren är mer efterlängtad än den kanariska!






Dagsens tips: GE FAN I Å FUSKA!!

SVT:s Aktuellt rapporterar ikväll att uppemot 200 miljarder (dvs 200 000 000 000) kronor på felaktiga grunder kan ha betalats ut av Försäkringskassan. Jag blir vansinnig och tänker inte klart. Vaihelvete gör rättegångskostnader, böter och fängelse för nytta på såna här skrupelfria individer? Pengarna är ute ur landet för länge sen, och vad kostar en plats på ett svenskt fängelse i tre år kontra att bli grismat? Ja. Så tänker jag. Släng fanskapen till hungriga vildsvin och hoppas de stackarna överlever. Vildsvinen alltså…

Jupp. Ullisen är en smula upprörd. EN SMULA!! Var är Bruce Willis när man behöver honom? Die motherf… Eller är kanske inte Brucan tuffingen jag är ute efter? Nåväl. Vicken kotknäckar-mcknutte eller originell gangster som helst skulle funka. Ge dom bara. Vad dom tål är bara början.

Fy!






17.1 – om ett ofärdigt badrum, en ny förskoleavdelning, två spontandejter och till slut en jättejättejättearg älskad liten treåring.

Jo. Vi undrade ju vart de tagit vägen, hantverkarna. ”Fyra veckor” skulle det ta. Vi räknade liberalt med fem – vilket ändå är för drygt en månad sen. I fredags dök det till vår förvåning upp en faktura. Märkligt, tyckte vi, att en sån skickas ut innan arbetet är färdigt? Idag kom det iaf en hantverkare. Imorron ska han göra färdigt. Tjohej! Sen är det bara rörmokarna och elektrikern kvar. Sen är badrummet redo för fakturor! Tjohej, igen.

Idag gick EmmaLi sin första dag på Björnbäret (en av storbarnsavdelningarna på hennes förskola). Egentligen var första dan förra måndagen, men då höll vi henne hemma due to familjemedlemmars magsjuka. Det uppskattades av förskolan! Det är bra att ligga på topp redan från scratch :)

På förmiddagen och över lunch fick jag idag besök av halva Millas mammagruppsgäng. Ordinarie dejt blidde i sista sekund inställd och jag axlade modigt ansvaret som ”lokal”. Artiga mammor åt av min Cajsa Warg-mat (färsk ravioli och pesto, klyftigt kallad ”vuxen version av snabbmakaroner och ketchup”) och barnen lekte lydigt. Mycket trevligt! Ett av barnen äter förresten själv. Han bygger perfekta klosstorn också. Och sätter nästan på sig mockasiner själv. Avundsjuk? Nänä. Han är ju för tüsan äldre än Milla! – tio dar…

Efter dagishämtning av vill-inte-gå-hem-EmmaLi trängde vi oss hem till min gamla Stalker och hennes två barn. Barnen lekte eminent och busade inte värre än att hoppa i sängen. Milla tog sina första på-eget-inititativ-släppa-taget-och-stappla-inte-till-förälder steg och jag blev stolt. Hon åt lite på ett klosstorn också. Det är ju nästan som att bygga ett, perfekt?

När vi skulle gå hem blev Maali skitarg. Asförbannad. Riktigt jefla vifta-slå-skrika-vill-INTE-gå-hem ilsk. Då gjorde jag fel. Jag blev arg tillbaka. Sen var vi arga på varann två tredjedelar av vägen hem. Då tog jag mitt vuxna ansvar, svalde stoltheten och lyckades lugna den stackars vid det här laget halvt hysteriska treåringen. Fan vad jag älskar dig, arga lilla treåring!! Förlåt att jag inte klarade hantera situationen bättre. Lovar att försöka bättre nästa gång! Okej? Mjau.

Min sjukdom då? Inte så bra. Men ingen feber. Man brukar inte ha det med ett halvt apotek i kroppen ;p

Tjenixen!






5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 3)

…eller bara fota ett osäkert tonårsflin i huvet. Fast nää. Så får man väl inte tänka? Eller i alla fall inte skriva, eller säga?! Fast jo. För när en dm3 stor sten kommer vinande i luften och landar ett par meter framför din tjugotremånaders bäbikiddi förskjuts allt vett och sans och alla normala regler slutar gillas och det är inga horn som växer ut utan hörngaddar, huggtänder och det krävs enorm vilja att hålla sig till att bara bli verbal. Sådetså.

ps. det kan hända att de hot som flög ur min mun inte hör till mina stoltaste grodor. men å andra sidan hade varendaste groda blivit sanning om stenen så mycket som snuddat nåt annat än asfalt… vidriga tanke.






5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 2)

…eller nä, för om jag giver moppar på dom sjunker jag ju till samma omåttligt oförklarliga nivå, så jag nöjer mig med att avsky och på håll önska självförvållad olycka och en fet reality check.

De jag skriver om och inte vill slå på men avskyr är de oälskade individer som i fotbollens namn härjar slåss och skrämmer förstör. De som på illegitima grunder söker sig till skådeplatser menade för fredliga fajter med ärlighet som regel. Nä. Bättre än att giva moppo är att porta dem från arenor och supporterklubbar. Håll dem borta från sporten jag älskar. För alltid.

Mer oförklarligt än nivån på dessa korkade ”supporters” är ändå den märkliga ovilja (många) klubbar visar inför det faktum att det är i deras namn detta pack och tragiska figurer agerar. Skäms. Och fy. På alla vis.

Gör om. Och rätt. NU!!






8.7 – om dunder å brak och antingen eller.

Gårdagsens lunchfrid störs av dånande helikopter som lågt hovrande zoomar in GeKås parkering [strix filmar såpa för Kanal 5]. Om och om och om och om igen flyger dom. Fram och tillbaka och så där coolt på snedden. Rakt över mitt lunchbord på lastkajen.

- Va fan! hojtar jag ilsket upp mot himlen. Måste dom inte begära tillstånd för sånt där?
- Men det har dom säkert?
- Inte av mig…

Nattfriden störs av bamsigaste åskdundret på ruskigt länge. Eftersom jag gått å lagt mig alldeles för tidigt ligger jag nu där i sängen klockan halv tre, pigg som ett piggsvin och irriterad som en iller. Det blir en lång dag idag…

Nu är heta värmen bortblåst väck. Kallt (20 graders blåst) och jag känner igen den svenska sommaren. Varför tüsan måste det vara antingen asavarmt eller isbit. What about lite perfa lagomhet?

Tjenixen!






6.5 – om på tok för tidig tvåårstrots?

Inte kan jag tänka mig att kiddi i min frånvaro lyssnat på Brasse Brännströms ”Jag kan inte sova!”-monolog så hon har nog minsann kommit på knepet själv när hon ena dan hojtar efter ”datt’n[för att hon är törstig] å idag tjoar ”bajs[å vill till pottan, fast det var visst bara kiss]. Det sistnämnda med stort leende, på tårna ståendes i sin säng. Senare: Dom intensiva blå ögonen rakt in i mina medans hon med kraft hivar napp efter napp efter gosdjur/filt i golvet. Tror det kallas trots? Eller testa gränser? Det kan nog också kallas släktdrag :)

Men. Det är en milsvid skillnad att lägga motsträviga henne nu jämfört med de allra jobbigaste stunderna för ett drygt år sen. För nu kan vi ganska lätt utskilja gränstest från lessenhet och ont. Och jo, det är överjävlahemskt att lyssna på hennes gråt, men arga tårar är ingenting mot hysteriska hjälpmigskriken under koliken. Faktiskt är ingenting alls särskilt svårt efter det inledande limbo vi genomlevde hela familjen. Kanske kan vara en märklig form av uppmuntran att höra för den som kämpar i kolikhelvetet just nu?

Fast. Det är en lång enåenhalv timme utstå innan hon (eventuellt) somnar. För oss alla tre. Katterna är smarta. Dom är ute. Är vi nog fler som hade varit om vi kunnat välja…

Tjenixen!