Dagsens tips: ropa inte hej…
…förrän gräset är grönt, eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Säg den lycka som varar. Det tog inte ens fem minuters effektiv användning hemma innan ”reparerade” mobilen beter sig som innan. Dvs, den tappar wifi-uppkoppling och kan till slut varken ansluta eller hitta trådlösa nätverk. Jag tröttnar på det här nu och kör tungt artilleri via fairshopping. Inte för att jag vet om det funkar bättre, men då har jag iaf försökt nya och annorlunda kanaler än att lämna direkt till Telia/Anovo.
Ååååh. Fräs spott och en jefla massa morr.
ps. alternativet till att fortsätta försöka kämpa för reklamation är ju att låta EmmaLi få en rolig leksak av tomten och själv köpa en ny smart telefon, vilken av förklarliga skäl då varken lär bli Telialåst eller Appletillverkad.
1/11 – om problemlösare, Telia.
Jisses!? Schö nö kåmprand pha för vetduva’, kovändning från Teliabutiken när jag idag blev uppringd – inte av butikschefen… utan av kvinnan som tog emot mitt ärende i fredags – och fick veta att mina pengar nu skulle återbetalas i form av presentkort/tillgodokvitto i butiken. Inte helt enligt reglerna kanske men jag är nöjd och bråkar inte om saken? Tackar Telia!
Skönt att ha fått ”rätt”. Nu återstår bara att säkerhetskopiera telefonen innan den skickas på ny reklamationsundersökning [mer om vad som föreligger ärendet här]… och kopiera hela iTunes (för snart rasar säkert gamle datorn blåfisk och med min otur skulle det såklart hända så det pulveriserar min återställning från säkerhetskopierad mobil) och skoja min dojja det tar både tid och ork och uääk… måste allting strula sån himskens massa?!
Tjenixen!
29/10 – om en iPhone utan wifi.
Hejja. Och jag vet att jag inte är ensam om problemet; efter att ha uppdaterat till iOS4(.x) har mobilen slarvat bort möjligheten att kunna koppla upp sig på trådlösa nätverk. En enkel sökning på nätet visar mängder av forum (bl a från Apples egen webplats) där människor världen över beskriver samma problem.
Min Telia-butik gör sig (tyvärr som vanligt) besvärliga. De menar att jag – eftersom garantitiden gått ut, och jag hojtar reklamation – måste lämna telefonen till oberoende reparatör för undersökning. Helt okej. Men. Jag tänker INTE själv bekosta en reklamationsgrundande service, EN GÅNG TILL. Butiksanställda damen blinkade känslokallt men jag log vänligt när hon skrev upp mitt namn och telefonnummer för att butikschefen skulle höra av sig.
Okej. Jag är tjej. Och förmodligen blåögt korkad i såna här sammanhang. Jag menar, jag är ju föräldraledig och har därför förlorat all rätt till sunt tänkande. Men nädå Telia. Här osar det stekta sparvar. Det är INTE korrekt att en reklamation ska kosta kunden pengar. När jag försiktigt frågade efter ersättning förra gången (jag hade fått tillbaka en refurbished mobil på goodwill menades det, ”reklamation” heter det men jag orkade inte bråka om saken med en då fungerande mobiltelefon i min hand) förstod jag – i ord och på blickarna jag fick – att jag skulle vara nöjd med att ha fått en ”ny” telefon.
Nu väntar jag på att butikschefen för Teliabutiken i Varberg ska höra av sig. Jag gissar hon inte jobbar lördagar?
Tjenixen!
21/10 – om litteracitet.
Alltför lätt fastnar jag i min egen verklighet som normgivande. Shame on me.
I västvärlden är det ett stort handikapp att vara icke skriv- och läskunnig. En stor del av vårt samhälle grundar sig på texter – att läsa eller att skriva – ofta i situationer vi inte ens tänker på. Tänk själv att försöka leta upp en adress utan att kunna läsa gatunamnet, eller försöka förstå en annons eller tv-reklam bara genom bilder och uttalat budskap? För att inte tala om kontrollera ett kassakvitto, skicka ett sms (omöjligt?) eller välja rätt vara i matbutiken.
Jag har faktiskt funderat på hur ett liv utan skrivet språk skulle te sig. Ett intressant inslag i radioprogrammet Språket i P1 nyligen gör saken enklare för mig att förstå:
-
I vår kultur är det självklart att kunna läsa och skriva, i andra är det lika självklart att klara sig utan. Den även hos oss utbredda kollektiva kunskapen kan i andra kulturer sprida sig till att det är lika naturligt att en person kan laga bilar som att en annan kan fylla i blanketter.
Jag älskar såna här näsknäppande uppvaknanden! Västvärlden ligger oftast i framkant gällande t ex socialt skyddsnät, levnadsstandard och utbildning, men vi ligger nästan alltid långt efter i öppenhet och social gemenskap. Mitt rätt kan vara nån annans fel. Så enkelt är det, och konstigare än så är det inte heller!
Tjenixen!
17/10 – om tredje gradens hosta.
Blöthostan, som Bisolvonats i några dar, har nu övergått i en torr och ondare variant. Det visslar lite ända ner i lungorna också tycker dr Hedbert.
Vad är nu nästa steg? Kan jag gå på Cocillana-artilleriet nu, eller bör jag vänta några dar till med det och stick with the loosing Bisolvon så länge?
Om en stund ska hostan följa med mig ner i poolen och bäbi-/minisimma. Kanske funkar som en delkur? :)
Tjenixen!
13/10 – om felsökning.
Internet är fantastiskt bra. Min webläsare (Firefox) slutade plötsligt tillåta vissa lösenordskrävande sajter (ex Hotmail) och efter några minuters googlande var problemet löst! Detta får mig gifetvis att – i dagsens dolt övervakade samhälle – undra över konsekvenserna. Google är lite läskigt tycker jag, och ändå kan jag inte hålla mig därifrån.
Korkat! sa Bill.
Nödvändigt? sa Bull.
Tjenixen!
23.4 – om 276 skräpkommentarer.
Besöksstatistiken kurvade försiktigt uppåt i veckan. En del av förklaringen fann jag idag i spamkorgen.
Men, hur i helsefyr kan i stort sett alla kommentarer komma från olika IP-nummer?!
2.4 – om ett ruskigt läskigt fall.
På väg hem från pensionärsfirarmiddagen (en av Lolles anställda har fyllt sextiofem) blev skärtorsdagsnatten extra lång. Den stackars mannen som i en vägkorsning, i förmodat grym berusning, hänger på knä mot en trädgårdsmur ser alltför hjälplös ut för att vi bara ska köra förbi. Efter att Tias pratat med honom sitter vi kvar en stund i bilen för att se hur han vinglar bortåt. Det känns läskigt att lämna killen ensam (gudars vet vad en berusad ensam man kan råka ut för om fel mänskor kommer i hans väg?) och kvinnan på 11414 tycker lika samma som jag. Hon frågar om vi kan stanna kvar och invänta polispatrull som ska befinna sig i närheten, något vi alltså gör i bilens varma kupé.
Svajigare promenad får sökas i filmens värld. Diagonalt och teatraliskt raglar han bort längs cykelbanan. Hade inte situationen varit allvarlig hade den varit komisk tänker jag tills verkligheten hinner i kapp; mannen tar tre stiliga översteg innan han till min fasa i sån där overkligt hastig ultrarapid välter, rakt bakåt, med bakhuvudet hårt i backen. Han rör sig inte. Utan tvekan gasar jag raKETen de tvåhundrafemtio meterna*. Mattias snabbt ut. Mannen verkar befinna sig i nåt slags limbo mellan skitfull och svårt skallskadad.
Ambulansen anländer en evighet senare, sekunderna innan en polisbil (med tanke på senaste tidens historik funderar jag på att kanske ha SOS Alarm på speed dial kanske…?!). Alla är lugna och kompetent effektiva – förutom vi då som tycker det är ruskigt otäckt alltsammans: några minuter tidigare hade ju Mattias pratat med killen som nu ligger på båren med mörkt stirrande ögon och bortom kontakt.
Vi vet inte hur det gick med killen som Mattias tycker sig känna igen som en av stans lindrigt handikappade ”kändisar”. Om det stämmer kan det ju faktiskt vara så att han inte alls varit särskilt berusad, för 1) vem är vi att i en sån här situation skilja berusning från talsvårighet, och 2) han kanske fått en snyting och var groggy, inte packad?
Extra sorgligt blev hela äventyret när den ena av de två ambulansmännen visar sig vara den bekant jag skrivit om som hastigt och oväntat förlorade sin älskade Babsa innan jul. Livets förgänglighet. Smärtsamt. Oförutsägbart. Vi hoppas verkligen det gick bra för trill-killen?
* jag ställer mig på fel sida gatan på tvären halvvägs upp på cykelbanan. det borde sett jäkligt dramatiskt ut (nästan som om min bil kört på mannen på marken?) men ändå inte tillräckligt dramatiskt för de fyra fem bilar som långsamt och nyfiket passerar innan en gullig familj och sedan en vänlig taxichaufför faktiskt stannar och frågar om vi behöver hjälp… vilket vi ju inte behöver, men iaf…
23.3 – om en turlig dag, med ornitologi.
Det är på days like this jag låter bli att oroas över Millas bristande matlust och istället gläds åt turen att slippa bära på en större bäbi! Ryggen är mycket bättre, jodåvars, men bäbin har fått väldans massa gymträning och blöjlös luftning i ullisars arbetshöjd idag. Maali har precis som igår – för att slippa spendera hela eftermiddagen framför Laban – fått leka med sin mormor. Hejja!
En annan filur som också verkar ha haft tur idag är stora fågeln här till höger. Jag tror det är en björktrast, men min fågelkunskap är tyvärr ringa…
Bland rhododendron och azalea nedanför köksfönstret låg han (eller hon?), knockad och omtöcknad. Jag trodde inte den skulle klara sig men efter några minuter var den faktiskt på benen. Ytterligare en kvart och den var borta. Jag och Milla firade med en nära-krypningsupplevelse i gymet! [jupp, filmsekvens finns!]
Nästa ornitologiska undring var dock inte långt borta för detta vassnäbbade lilla flygfä parkerade sig i nötblandningen i gullregnet utanför TV-rumsfönstret. Vad tusan var det för nåt? Efter ett kort stund fick den sällskap av en likadan och strax efteråt dök även en liten blåmes upp (ha! en fågel jag känner igen iaf!).
Ni som kan sånt här skrattar säkert för det är väl en hur vanlig pippi som helst men för mig, som blev av med min från sjätte klass fådda jättefina fågelbok till en jämrans inbrottstjuv för många år sen, är det mesta förutom gråtrutar, pilfinkar, skator och möjligen en fem, sex ytterligare arter lika latinska till utseende som till namn. Hjälp nån? Ornitologer, samlen eder och hjälp en nyfiken latmask (för nog borde jag kunna finna info själv på nätet…?!)! Vad är det här för ena fina små fåglar? Kanske måste jag zooma ytterligare? Hojta isåfall!
10.12 – om fotokaos.
Ett bra och gärna gratis tips på hur jag ska organisera två miljarders foton önskas. Just nu finns dom på två externa hårddiskar. Typ. Men nog måste det finnas nåt smidigt lägga-sig-i-fotograferad-ordning-program att använda? Är det t ex värt att satsa på ett riktigt Photoshop i ett sånt här läge?
Hilfe!! Pliis!
28.8 – om att Jobs jobbar med Murphy?
Alltså. Det kan hända att det är meningen att det ska bli en Appledator köpt i the Big Apple iallafall. Nu ikväll uppvisade nye lille Sotfisk från HP oanat trots: han vägrade helt enkelt att visa minstaste antydan till samarbete. Livlös. Morte. Tot. Gone. Det blir – om grabbsen med koll inte lyckas bättre än mig – med omedelbar verkan utan pardon doa (serviceterm, direkt översatt till död vid framkomst) och så är jag tillbaka på ruta ett. När/var/hur. En ny alltså.
Nå. Skulle det visa sig vara ett lättlöst problem [datorn hostar till, fläkten snurrar igång men sen händer det just inget mer] blir jag såklart glad! Det är en skojig liten pryl, med snurrig pekskärm och allt, och tiotusen är ju ändå tiotusen eller vad en sån där Air nu skulle kostas över där.
Det lär återkommas i ärendet. Tills dess,
Tjinixen!
Dagsens tips: uteätning i huvudstan, med barn?
Hilfe pliis! Vi söker bra/okej/tillräckligt ätbara ställen att mumsa på under vistelsen i Stockholm. Jag har varit lat och googlat dåligt… kanske finns det nån gullig nosare som gör jobbet åt mig? Ett par caféer har jag hittat, men några riktiga restauranger har jag inte klurat fram å det hade varit fint att slippa Donken varje kväll. Favvisarna Stockholm Fisk o Aurora Källare känns onåbara under förutsättningarna :)
Tackstjenix!
Dagsens tips: Bloglovin’?
Är det nåt bra det här? Nån som vet och kan snabbrecensera/tipsa/råda?
Det ska tydligen funka att följa mina nosar på smidigt vis?
Hilfe?!
20.4 – om att förvirra sig i php-träsket.
Jag trasslar mig djuparedjupare och om jag inte tar mig i kragen snart sitter jag fast i miljarders av klibbiga forumtrådar som ändå inte tar mig närmare målet; dvs att bli kvitt känslan av icketillräcklighet. Jag gillar inte att inte veta vad jag sysslar med, och för tillfället är ctrl-knappen i kombination med tre specifika tangenter mina säkraste kort och bästaste kamrater.
Helt ärligt kan det ju inte vara så himskens svårt att ändra ett ”Reply” till ett ”respons” och ett ”on” till ett ”skrev om” och att få det lite luftigare i sina widgets och klura ihop ett mindre rörigt det-har-kommit-ny-respons-på-inlägget-du-kommenterat-mail men jeez… nu ger jag upp! För idag. Imorron kravlar jag säkert stadigt i träsket igen…
Tjenixen!
ps. nu har jag lyckats få in foton i det däringa en dag med Hedbertsarna-inlägget om nån är nyfiken!
18.4 – om trassel med det mesta…
Äh. När solen skiner ska man inte sitta framför datorn i vilket fall. Så att det varken går att ladda upp foton eller publicera kommentarer här är klart världsliga ting!
Tjenixen!
ps. äsch då. en liten tag på fel ställe och hela alltet vägrar samarbeta…!? :) nå. taggen flyttad så nu borde kommentatorsfunktionen vara back on track. fast fotouppladdning är jag fortfarande vilsen på så den biten ligger kvar på isen. ett litet tag till.
17.4 – om bilder från gårdagen.
Nu jäklar skulle det visats att jag har lärt mig! – för det var tydligen inte mitt fel [thanks webdoktorn!] att jag inte lyckades ladda upp bilder igår å det är alltid skönt att höra man är oskyldig!
Men.
Eftersom fotona jag nu nästan problemlöst äntligen lyckats ladda upp vägrar att minska sig till under enormously megasize så jag får hålla mig. Tills jag kanske lyckats tigga till mig hjälpguidning på hur i helsefyr man gör.
