22/8 – om HP och Bernadotte.

Det är olika intresse kring nyheterna i världen; Hewlett Packard – en av världens största datortillverkare – ska sluta tillverka pc och unga paret Bernadotte Westling väntar tillökning. Den ena är naturligtvis roligare än den andra, men den andra är på många vis mer intressant för såna som mig.


postat den 22:e augusti, 2011 (klockan 22:06)
inlägget är nosat 5 gånger änsålänge




17/6 – om vad giftbesprutning kan göra?

Det är inte utan att jag halvt på skämt halvt på allvar undrar vad en ”vanlig” melon har, som en ekomelon saknar? Nämnas kan att äpplet, som vänligt får ställa upp som måttjämförelse, också är kravmärkt. Men o- eller snällbesprutade äpplen är tydligen lika stora som sina giftigare släktingar?!

20110620-082449.jpg


Idag fick jag förresten veta något som gjorde mig verkligt verkligt ledsen. Men efter att ha pratat med den det tråkiga drabbat känns det mycket bättre! Många många kramar till dig, du vet vem du är ♥


postat den 17:e juni, 2011 (klockan 22:11)
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge




5/10 – om rätten till ett barn?

Modiga Malin Lernfelt är krönikör på GP:s ledarsida. Hon skriver provokativt och genomtänkt om vardagliga ämnen och jag läser (nästan) alltid hennes texter med en känsla av high-five. Idag var ämnet surrogatmödraskap och jag satt med näven i luften från ingress till punkt.

Den tv-dokumentär i ämnet jag för några veckor sedan fastnade framför handlade om en indisk surrogatklinik. Jag ömsom grät, ömsom morrade, ömsom förfasades. Att kalla kliniken ”fabrik” ligger inte långt borta, och trots att jag VET att ALLT går att (be)visa i rörliga bilder vägrar jag tro nåt annat än att denna ”industri” drivs mer av ekonomiskt vinstintresse än medkänsla för barnlösa.

Personligen har jag ingen erfarenhet av hur det känns att vilja men inte kunna få egna, biologiska barn. Däremot vet jag hur det känns att ha ett foster i min kropp. Jag anser därför att det, i de fall en surrogatkropp ska användas, är kvinnan med livmodern som bestämmer. UNDANTAGSLÖST. Oavsett överenskommelser, kontrakt och löften ska hon ALLTID ha sista ordet, och därmed också rätt att ändra sig.

Jag skulle här kunna snöa in på ytterligare förklaringar och brasklappar för det är ett känsligt ämne och jag vill undvika att såra, men jag nöjer mig med att lita på ert sunda och välvilliga förnuft! Det här inlägget handlar INTE om rätten till barn för de barnlösa, det handlar om rätten till barn för den som burit och fött fram det.


postat den 5:e oktober, 2010 (klockan 22:33)
inlägget är nosat 17 gånger änsålänge




Dagsens tips: Annas profylax.

Jag minns inte om jag redan berättat att vi fick möjlighet att gå en kvick omfödarföräldrakurs på MVC i höstas? Denna var grundad på teknikerna från Annas profylax och hujedamej va bra det var!! Av en händelse hade min ena bästis en film med helt samma grej, en knapp halvtimmes övningar, som jag senare fick låna.

Kanske är det lättare att ta till sig en sån här grej för oss som redan gjort det en gång? Hursomhaver känner jag mig totalt frälst på idén och kan inte låta bli att tipsa. Ojoj, det är ruskigt bra grejer det här!


ps. Det här inlägget har legat på lut ett bra tag för av nån anledning blev det inte publicerat när jag först skrev det? Å när jag nyss kollade datum å klockslag för när detta ursprungsnosande nu var trillar en pollett – 20100115, kl 02:22. Alltså. Millas förlossning startade ju med att vattnet gick, mitt i natten, den femtonde januari! Inte så konstigt att planerade publiceringen försvann i yran!


postat den 17:e augusti, 2010 (klockan 20:39)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




Lösenordsskyddad: Dagsens tips: hoppa först efter kniiip!!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 16:e augusti, 2010 (klockan 22:47)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




Lösenordsskyddad: Dagsens tips: skaffa bästaste grannarna!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 16:e mars, 2010 (klockan 11:22)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




Dagsens tips: gör som TV-kockarna.

Föreberedelse är bra! Fast ibland blir det ju ändå inte som man tänkt sig… Det här inlägget till exempel hade förberetts flera dar i förväg men när det väl begav sig hanns det inte med ens med ett tryck på ”publicera”-knappen… Men, efterhand till trots; aj still givv jo mitt veckogamla tips!


Nu är vi på väg mot förlossning… hoppas vi!

Får se om vi får hålla en ny liten hedbertsbäbi i famnen nästa gång vi äntrar ytterdörrens tröskel? Med tanke på att Maali – trots över tre dygns latensfasande hemma – tog god tid på sig att komma ut så räknar jag kyligt med att inte behöva riskera föda i bilen. Å det är ju bra!

Krams alla gulliga nosare!

    /ullisen – fortfarande enbarnsmor

PS. juppjupp! jag är inspirerad av Werner&Werner: det här inlägget är ihoppillat i förväg…

PS igen. om du vill ha nåt att göra under tiden så finns ju min megalånga bästaste EmmaLi – välkommen till världen!-historia att fördjupa sig i… om nos-abstinensen skulle bli för stor menar jag ;D


Anledningen till att jag publicerar detta i dagsläget ”gamla” tips är länken till min EmmaLi-förlossning. Om nån skulle vara nyfiken menar jag. Min andra förlossning blev till en början helt olik min förra, men mittpartiet och avslutningen påminde väldigt mycket om varann. Med den stora skillnaden att EmmaLi gjorde entré pigg och härligt vrålande… lilla Lilla sa inte ett ljud. Fast det gör hon knappt nu heller, maken till tyst och lycklig bäbi!? Naturligtvis kan jag inte låta bli att oroa mig över detta.. det hör ju liksom till!

Utförligare beskrivning kommer in tajm. Kanske också nåt från Mattias?

Tjenixen!

    /ullisen – numera tvåbarnsmor

postat den 21:e januari, 2010 (klockan 18:33)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




3675 små grams o 49 underbara cm!

En liten tjej fick vi hjälp att föda fram!

Klockan 15:29 drogs hon ut, en minut senare andades hon alldeles själv! Sicket team vi var – har aldrig haft sån massa vita å gröna rockar omkring mig :) Men bäst var Mattias, sicken jäkla man han är. Wow!!

Jag är så lycklig, min lilla unge doftar så gott och är en liten kämpe. Välkommen bäbin!!! – å grattis på födelsedagen i efterskott. Å vet du, snart får vi träffa storasyster Maali lilla du. Du kommer älska henne! Jag längtar!!

Era vänliga ord tårar ömma ullisar, ta hand om er allihop!


postat den 16:e januari, 2010 (klockan 12:04)
inlägget är nosat 42 gånger änsålänge




15.1 – Det har börjat!

Lite före halv fyra gick vattnet. På toaletten – skulle precis gå å va lagd – till min stora lycka! Gick först å la mig men kom sen på att ringa förlossningen. Kände ju ingenting och var alltså filbunkslugn.

En kvart senare liksom klickade det till, å så kom första värken.

Nu är jag inte riktigt lika lugn. Jag kan inte det här!? Förra gången hade jag en långsam upptrappning under flera dar. Vattnet fick de släppa ut när jag var på förlossningsbritsen. Det var en tydlig början och slut på varje värk. Nu gör det typ ont hela tiden?!

Men jag har lovat att njuta! Jag är beredd att revidera löftet till ”försöka” njutas :)

Jag är helt darrig, fryst och trött men också uppspelt och lycklig! Håll i dig älskade lilla Milla Jacklín Frank: vi fixar det här! Å inom en överskådlig tid är du ute hos oss!!

Tjo!


postat den 15:e januari, 2010 (klockan 05:32)
inlägget är nosat 30 gånger änsålänge




14.1 – om tjugondag Knut och BF, som båda var igår.

En dag för sent enligt kalendern men ändå i god tid för att vara oss flyttade idag tomtar, stakar, stjärnor och övrigt pynt ner i sina kartonger till källaren. Maali hjälpte friskt till: det vi packade ihop packade hon upp! Granen står dock fortfarande både grann och ganska grön kvar. Den känns för fin för att slänga ut redan men kanske blir det – beroende på hur läget ligger – ändå plundring redan imorron…

Gårdagen (och dagen) har passerats utan minstaste minsta känsla av förebådande förlossning. Visserligen har sammandragningar och förvärkar sänkt sitt fokus från öfre till nedre magdelarna men fortfarande mår jag fina fisken och har nästan inte ont alls! Både jag och Mattias är alltså vid god vigör och Maali tjötar om att bygga klosstorn mä bäbin. Hon är också vår världs sötaste nos när hon då och då uppfordrande vänder sig upp mot bäbin i magen och allvarligt förmanar: Milja Jack’ín komma ut nu!

Jag gissar nog fortfarande på bäbi den artonde, men för att vara på den säkra sidan förbereder jag mig på att få vänta längre än så. Det stora lugnet har iom detta sänkt sig över min kropp och jag tänker nu njuta enbarnslugnet tillika frossa sömn och umgänge med min gode vän Marabou för fullaste muggar. What else to do liksom?

Tjenixen!


postat den 14:e januari, 2010 (klockan 21:07)
inlägget är nosat 1 gång änsålänge




Dagsens tips: living on the edge!

Ett förslag till dig daredevil:

    Peta en väldigt gravid kvinna i magen underifrån och fråga förvånat:
    - vaffö’ har du ingen tröja häär?

postat den 13:e januari, 2010 (klockan 21:19)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




13.1 – om han som är ”quick, effective and bold”.

Jag har fått Iprenmans-Bondtema på hjärnan. Våldsamt irriterande eftersom jag ska va lagd. Dessutom får jag inte ens äta ibuprofen (eller vaddetheter) nu. Under nästan en vecka har jag varit nästan förkylningssymptomfri men ikväll dök det signifikanta ”ont på ansiktet” upp (maddah, du vet vilket jag menar), så en snabbt effektiv och skallig hade varit perfekt. Nu får jag nöja mig med paracetamol. Inte alls lika klatschigt.

Go’nattstjenix!

PS. Dagsens skönhetssalongsbesök (förlossningsplanerar seddu! bf idag!) gör att jag förresten själv nästan kunnat leka Iprenman. Om du byter bort två tredjedelar adjektiv… mot t ex oväntat. Och lite kallt. - som väl är adverb?


postat den 13:e januari, 2010 (klockan 01:07)
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge




12.1 – om vem som faktiskt gör mest.

Min Mattias, min kärlek och min make, har fått för sig att det är jag som kommer dra det största lasset vid den stundande förlossningen. Precis som han trodde jag gjorde vid vår förra. Det är fel. Det tyngsta jobbet och det värsta ansvaret ligger på honom. Denna gången och den förra.

Han peppar och pushar och säger gulliga saker som ”du fattar inte vilket jobb du gör!?” och jag stirrar på honom. Jag?! Min kropp sköter ju allt, jag bara flyter med!? Han däremot, han måste vara där och stödja och se på och stå ut och vara hjälplös. Jag försöker ärligt, för jag är dödens ärlig nu, få honom att förstå hans ovärderliga insats. Kvinnor har fött barn i alla tider, därför att vi är gjorda för det. Män har ingen naturlig plats i detta. Vi bjuder in dom, ber dom att vara med. För vår skull, inte för deras.

Man kan inte föda barn dåligt. Det är inte som att köra bil, nåt man måste lära sig, det är nåt man kan. Nåt ens kropp kan. Man kan t ex vara dålig på att köra bil, men föda barn kan man bara göra på ett sätt. Man gör det. Det är ingen konst. Faktiskt! Man kan ju aldrig misslyckas. Barnet kommer ut, oavsett vad kvinnan kan eller vill. Att däremot vara ett dåligt stöd till den som föder barnet, det kan man vara.

Hur många partners har inte både inför, under och efter en förlossning försäkrat att de gärna gjort allt för att få byta plats med sin födande kvinna? Hur många födande kvinnor har du hört säga detsamma, att de gärna byter plats?

Så tänk igen älskling: vem är det som gör mest? Egentligen? Jag är inte villig att byta plats med dig… jag kör hellre själv än sitter bredvid! Nämligen.


postat den 12:e januari, 2010 (klockan 17:53)
inlägget är nosat 17 gånger änsålänge




12.1 – om MVC-koll.

Mallias hade fel i sin förhoppning och vi hann imorse med ett besök hos Tina, vår barnmorska på MVC. För att i huvudsak stilla min egen oro hade jag på morronen lånat EmmaLis sen länge oanvända BabyBjörn (det är ju så mycket enklare med toa) och provet mottogs med ett uppmuntrande ”bra att du tog med det!” och ett resultat som pekade ut ett gäng vita blodkroppar. I mina öron låter detta inte helt fel eftersom den där franska tecknade serien (ååh, ni vet, den som var så fantastiskt bra) lärde mig att dessa är dom snälla killarna, men Tina ville skicka på analys och jag protesterar inte. Den säkra sidan är alltid min sida.

Tjenixen!


postat den 12:e januari, 2010 (klockan 10:37)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




Lösenordsskyddad: 11.1 – om min tur, förhoppningsvis ingen annans otur?

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 11:e januari, 2010 (klockan 13:53)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




Dagsens tips: ta hjälp av tekniska framsteg.

Det började som ett skämt [Mattis var trött och funderade högt: "vi kan väl hyra in en polack som kan massera din ömma rygg?"] men nu är polacken halvt om halvt inflyttad. Han finns hos oss imaginärt men är både trevlig och enkel i drift. Att han råkade bli just polack får nog skyllas på Magnus Uggla. Och möjligen grannen några hus bort: han med den löjligt snygga gräsmattan.

Nå. Jag låg där sömnlös en natt och funderade. Tüsan. Jag har ju en iPhone: nån nytta utöver samtal, surf, podradio och gammalt hederligt sms:ande ska den väl få göra? Sagt och gjort. Ett kvickt besök i App Store och jag har nu dubbla värkmätarapplikationer nära till hands. Både make och massör kan alltså, när vi kommit så långt, roffa sig lite välbehövlig vila. Hur bra dom funkar? Ingen aning?! Snålade med gratisversioner (Baby’s Coming och Labor and Contraction Timer - den förstnämnda faktiskt skapad av en polack!) och har eftersom bäbi trivs bra i värmen hos mig inte haft möjlighet att testa dom än. Men jag lär återkomma i ärendet. Eller om jag outsourcar det på polacken…

:)


postat den 11:e januari, 2010 (klockan 13:02)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




10.1 – om mina tankar som gravid, i mitten av v 40.

För vissa kvinnor innebär en graviditet himmelriket på jorden, för andra helvetet på densamma. Jag hamnar nånstans mittemellan, i limbo mellan ”mår okej” och ”känner mig vissen”. Min kropp är inte längre min egen. Under nio månader är den utlånad, nyttjad till ett högre syfte. Jag är groplats för en ny människa, en liten människa som utan min delaktighet aldrig funnits till. Tanken är ofantlig fantastisk lite skrämmande. Och oöverskådlig. Men mest är den bara läskig. Ibland blir jag arg och lessen och känner mig använd. Begagnad. laddbeklädda tassar skymtar under magen i v 40 - 7 janIbland känner jag mig störst i världen. Ofta faktiskt lycklig över min kropps kapacitet. Att jag kan. Att jag får. Att det går. Igen.

Nu är det inte lång tid kvar. Sist tog det fyra dygn av värkar och ont innan jag fick hålla lillaste bästaste EmmaLi i min famn. Då var jag så trött att jag inte ens orkade njuta ögonblicket. Den här gången tänker jag endorfinknarka varendaste sekund. Från första känning av latensfas till sista krystvärk kommer jag flyta med och må bra. Hejja profylax!

Tillsammans ska jag och Mattias föda fram en liten människa till vår vård. Jag ser mycket fram emot det. Nio månaders upplåtelse är över och jag får – åtminstone delvis – min kropp tillbaka för mig själv igen.

En graviditet är kort. Vad är några månader mot ett liv av stolthet och glädje? Ett barn. Hujedamej va coolt det är!


postat den 10:e januari, 2010 (klockan 14:37)
inlägget är nosat 17 gånger änsålänge




9.1 – om oro.

Av naturliga skäl får jag frågan om jag är orolig eller nervös inför förlossningen som nu, enligt beräkning, ligger mindre än en vecka bort. Och vad svarar jag på det? Alltså. Det är klart jag är orolig… lite… För ett par dar sen fick jag också ett plötsligt infall av ”fan vad ont det kommer göra!”, men det gick snabbt över. Smärta är överkomligt – en förlossning i sig är ju inte farlig, gör bara ont. Tanken på möjliga komplikationer skrämmer desto mer, det är ju så mycket som kan gå fel både för mig och lilla bäbin. Men utöver detta har de senaste dagarna en ny oro växt fram. Jag mår illa. Blä-illa alltså. Och har ont. Blodtrycket har gått upp; okej från ”lågt” till ”normalt” men iaf. Flugor flyger framför ögonen. Är hela tiden löjligt trött. Ibland men inte alltid ont i huvudet. Har inte våldsamma mängder vatten i kroppen men är ändå svullen. Osv. Börjar det brännas? Min skräck inför preeklampsi är säkert helt obefogad, men tänk om…? Hur nojjig ska jag vara? Var går gränsen mellan sund försiktig nervositet och onödigt pulshöjande orolighet?

Mjau…


postat den 9:e januari, 2010 (klockan 11:19)
inlägget är nosat 23 gånger änsålänge




8.1 – om kattsjukdom, bäbi och snöskottning.

Från dagsens tidigare sorgsna inlägg följer nu en snabb journaluppdatering:

En lättnadens sten föll mjukt när djurdoktorn konstaterar att några inre fel eller skador inte ligger bakom Schweppes-månsens usselhet. Vi fick plus för tvångsmatning (och inga bannor för självmedicinering - hade lite ”gammal” medusin liggande) medan misse grå fick nya piller och maaaassor av vätska. Mallias, som var den som övervarade veterinärbesöket, berättar att katten var ”otroligt duktig” och inte blev riktigt arg förrän den där vätskesprutan dök upp. Då blev hon å andra sidan asförbannad!

Bäbi i magen håller sig stabilt kvar. Dålig nattsömn kan inte skyllas på värkar, utan på blåvalssyndrom. Tur vi inte har vattensäng; då hade sjösjukan varit ett faktum…

Som tidigare berättats i nosarna valde kommunens snöröjare att vräka gatsnö på vår färdigskottade trottoar. Idag ringde jag tjif på parkförvaltningen för att fråga om det är nån idé att vi gör nåt åt det? Glädjande dök det upp en kille på min trappa en halvtimme senare, som delvis ursäktade sig och delvis förklarade att de kunde ”skicka en liten traktor om några dar”. Jag blev görglad! Sicken respons! Hejja Varbergs Kommun! Samtidigt förklarade jag att det ju inte är själva skottandet som är ett problem – utom för mig då! – utan vart vi ska göra av all snö. Slänga tillbaka den på redan ganska smala gatan? Saltblandad grussnö är liksom inget vi vill lägga på egen tomt och gräsmatta. Killen i varselkläder förstod, tittade rart mot min mage, och lovade att höra av sig i nästa vecka.

Tjenixen!


postat den 8:e januari, 2010 (klockan 22:38)
inlägget är nosat 10 gånger änsålänge




7.1 – om att inte våga fråga.

Det kan va så att jag fått mina första onda förvärkar. Liite onda alltså – men eftermiddagen faller av tvååriga anledningar ändå inte under kapitel ”bästa hittills” så det är lite lurigt att veta vad som är vad. Det kan iaf också vara så att en liten bit slempropp (ett av de läbbigaste orden i sammanhanget) gav sig till känna nyss. Men jag har ju badkaret redo med hett och lugnande vatten? Får jag inte hoppa i det nu då? Äsch. Jag kör en daredevil och frågar inte; då behöver jag inte heller klura på huruvida jag ska följa sjukvårdens råd eller ej… så, plums i karet it is!

Tjenix!


postat den 7:e januari, 2010 (klockan 19:36)
inlägget är nosat 16 gånger änsålänge




6.1 – om förlossningsrekning.

Okej. Sorry. Det vräks på med gravidinlägg och sånt tjafs i nosarna just nu [och värre lär det la bli innan det blir bättre...!?]. Hoppas på förståelse och att ni orkar härda ut…

De två vuxna hedbertsarna passade nu ikväll på att köra en repa för att spana in promenadavståndet till ”nya” förlossningen på sjukhuset. Sen sist har avdelningen nämligen flyttat på sig och vi tyckte det kunde kännas tryggt att ha lite koll på hur lång tid det skulle kunna ta att vandra korridorerna fram i värkar. Den hemmavarande lilla hedberten var planerad att sova snark i sin säng medan våra mammor drack ett halvt glas vin var i köket. Nu blev det inte så mycket snark tyvärr, men jag har en känsla av att två barnvaktande kvinnorna inte hade så heeemskt mycket emot att skutta trappan upp och ner för att titta till det icke-sovande barnbarnet? ;p

Nå. Resultatet av provpromenixen? Det var inte alls så långt som vi befarat – men ett par tre fyra värkar ska man nog hinna med mellan entrédörr och avdelning!


postat den 6:e januari, 2010 (klockan 22:43)
inlägget är nosat 18 gånger änsålänge




6.1 – om övning i bäbi-ta-hand-om.

Två år är beroende på situation lång tid. När det gäller minnas how to sköta spädbäbi kan tiden däremot gå oerhört fort. Igår fick vi lämpligt dubbel övning/uppfräschning av minne :)

övningsexempel 1)
Elliot och hans mamma (min ena bästaste vän) kom på besök. Tjohoo! sa Maali om sin lekkompis! I deras fotspår följde tre fjärdedelar Stalkerfamilj, i vilken det ingår en treveckors Svante som jag förvånat insåg jag inte kom ihåg ett dugg av hur jag skulle hantera. Maali hade turligt fin koll och mindes t ex att han inte skulle bli störd under ätning. Hejja pedagogisk julklappsbok!

övningsexempel 2)
När Emmi somnat inleddes operation (tvångs)mata sjukmåns Schweppes. Medelst puré i spruta fick vi till slut i henne mer än hon sammanlagt och självmant lapat sen nyår. Bra! En förutsättning för tillfriskning måste väl vara näring?

schweppes rehabiliterar sig i bäbigymmet, 6 jan 2010


Så. Nu har vi övat färdigt! Milla Jacklín (eller vem du nu är!), nu kan du komma när du vill!


postat den 6:e januari, 2010 (klockan 11:41)
inlägget är nosat 17 gånger änsålänge




3.1 – om nya årets inledning, och lite Björn Ranelid.

Katten har slutat kräkas men är helt klart inte frisk. Självfallet infaller hennes usselhet, liksom alla djurs vi nånsin haft i vår familj, när endast jourveterinär håller öppet - när annars liksom? - och vi har nu lilla Schweppes under sträng uppsikt och inväntar morrondagens ordinarie taxor för undersökning och eventuell medicinering.

Emmi äter fortfarande inte som vanligt men verkar trivas med sin potatis- och yoghurtdiet (inte tillsammans gubevars).

Själv närmas jag det som förmodas kallas höggravid med bökning åt alla håll, ungefär konstant kissnödighet, ömäjsingly ömaunts of vattensamling och sammandragningar samt ett distinkt magen-i-knät-syndrom. Dessutom gör sig ischiasen mer plågsamt påmind. Jag börjar med andra ord känna mig redo att välkomna nya lilla Hedbertsen till världen utanför! Två veckor går fort…

Ute isblå himmel och nattetid frostiga -13. Tyvärr barmark men ändå ett härligt vinterväder!

Slutligen. Gårdagsens Stjärnorna på Slottet fångade vårt intresse när den i mina ögon ganska pretantiöse Björn Ranelid gav underbart svar på tal. Du som missade; leta upp repris eller SVT Play.

Tjenixen!


postat den 3:e januari, 2010 (klockan 12:53)
inlägget är nosat 10 gånger änsålänge




2.1 – om uff, blä å ynff.

Vaknar trött och yr, med ont i magen och prinskorvar där fingrar borde suttit. Barnet äter knappt nån frukost, kissar ingenting men är iaf sprudlande glad. Skotträdda månsen spyr, den andra sover eller rivs. Maken jobbar. Jag trillar i en liten grop och anlitar desperat Pettsson och hans katt som barnvakt.

Nu eftermiddagsnapp för familjens alla flickor. Väck mig gärna om en timme med en nospuss, en ischias-ta-bort-massage och en frisk ätsugen liten unge!

Mjau.


postat den 2:e januari, 2010 (klockan 14:00)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




« Older Entries