16/7 – om ett VM-brons!
Bra jobbat tjejer!! Det trodde jag INTE! Så ”inte” att jag inte ens såg hela matchen… :( olikt mig/oss men med den trista semifinalen mot Japan i färskt minne blev valet lätt när varma solen, glada ungarna och en bilcruising med (vad vi hade hoppats på; fina bilar) lockade!
Men. Som många gånger sagts. Man vinner ett brons, förlorar ett silver ;) Arton år sen herrarna grävde i USA, tio år senare grävde damerna ännu lite bättre i samma land. Nu får vi ett nytt land att gilla. Tyskland är najs det mä!
29/4 – om en faktureringsfajt och en flyttad soffa.
På lite nervösa men mest sorgsna ben trampade vi idag in på badrumsrenoveringsfirman för att reda ut våra (av dem) bortslarvade betalda summor. Med mycket lättare och gladare ben trippade vi åtta minuter senare därifrån. En av oss ifrågasatt faktura – vi har flera gånger bett om specifikation men ingen sådan har dykt upp – halverades och på frågan ”ni är väl nöjda med ert badrum annars?” svävade vi länge på svaret. Och där var konversationen liksom slut. För Mattias och mig, som båda arbetar i säljande serviceyrken, känns det faktiskt en smula märkligt att den där talande tystnaden i stort sett inte bemöttes, alls. Ens när vi utvecklade lite. Nåväl. Nu är det färdigt och över och nu ska vi bara invänta kreditfaktura och hämta hem husnyckeln de glömt lämna hos oss och vi glömde ta med oss hem idag. Puh!
Igår fick lillebror officiellt stämpeln lägenhetsägare och vi gratulerade idag genom att 1) deklarera åt honom i min mobilapp och 2) skänka honom en fullt fungerande men hos oss överflödig soffa att bjuda på flyttölen i. Vi erbjöd soffbord också men dessa behövdes inte sas det. Jag anar ett kalhygge av aluminiumbrukar att treva sig fram på på Engelbrektsgatan ikväll :)
21/10 – om litteracitet.
Alltför lätt fastnar jag i min egen verklighet som normgivande. Shame on me.
I västvärlden är det ett stort handikapp att vara icke skriv- och läskunnig. En stor del av vårt samhälle grundar sig på texter – att läsa eller att skriva – ofta i situationer vi inte ens tänker på. Tänk själv att försöka leta upp en adress utan att kunna läsa gatunamnet, eller försöka förstå en annons eller tv-reklam bara genom bilder och uttalat budskap? För att inte tala om kontrollera ett kassakvitto, skicka ett sms (omöjligt?) eller välja rätt vara i matbutiken.
Jag har faktiskt funderat på hur ett liv utan skrivet språk skulle te sig. Ett intressant inslag i radioprogrammet Språket i P1 nyligen gör saken enklare för mig att förstå:
-
I vår kultur är det självklart att kunna läsa och skriva, i andra är det lika självklart att klara sig utan. Den även hos oss utbredda kollektiva kunskapen kan i andra kulturer sprida sig till att det är lika naturligt att en person kan laga bilar som att en annan kan fylla i blanketter.
Jag älskar såna här näsknäppande uppvaknanden! Västvärlden ligger oftast i framkant gällande t ex socialt skyddsnät, levnadsstandard och utbildning, men vi ligger nästan alltid långt efter i öppenhet och social gemenskap. Mitt rätt kan vara nån annans fel. Så enkelt är det, och konstigare än så är det inte heller!
Tjenixen!



