1/2 – om EmmaLis namn.
I samband med inlägget om Milla/Mimmi slog det mig att de allra flesta av mina nosare och bloggamrater faktiskt inte vet att vi uttalar EmmaLi med betoning på Li! Ni har ju aldrig hört det uttalas, bara läst i skrift!
Men, det gör vi iaf. Kallar henne EmmaLi! För att underlätta kunde vi såklart ha stavat det EmmaLí men det kändes överkurs :) det räckte liksom att krångla till det med att skriva ihop dubbelnamnet och ändå det sätta Li med versal…
vår kloka äldsta dotter!
Nå. Numera heter hon ju sällan nåt annat än Emmi – som var det hon började kalla sig själv när hon var liten och som har suttit i. Det ”gamla” Maali lever faktiskt numera mest här i nosarna. För att snöra ihop säcken uttalar vi förresten Maali med långt tyskt och öppet aaah, som i aber. Jag vet att det är svårt att lära om, men nu bör ni kunna läsa EmmaLis namn korrekt. Tentamen – med chans till omtenta – ges nästa lördag. Några frågor på detta?
Dagsens tips: loftsäng.
Lillasysters fina Stokke-säng ska få flytta upp på vinden och istället ska hon få ärva storasysters Sebra – vilket betyder att vi snart står en säng kort. Om Emmi själv får välja blir det en ”säng med stege”, så en sån får det bli.
…landade här!
Vi hade väl så gott som bestämt oss för Ikeas Kura när jag av nån anledning fick för mig att börja reka marknaden… hujedamej. Men, efter att ha svävat iväg bland molnen landade vi iallafall till slut på Mio. Verkar det som?
En del av det jag passerade på vägen mellan Kura och Snow var:
det går att göra så himla mycket fint!
men… vi ohändiga kan köpa fina saker också ;p
De här platsbyggda sängarna är gifvetvis inte riktigt vad vi är på jakt efter till vår fyraåring just nu, och rutschkanevarianterna har vi för litet hus för, men… tja… inspiration kan användas till drömmar som inte nödvändigtvis behöver upplevas! Å det går ju att titta och tycka om utan att vilja ha själv också? Typ.
Oavsett om du läser nosar på mobil eller dator: störst och bäst blir fotona som jag skrupellöst lånat från Svenska Sovloft och Möbelmagasinet om du klickar på första bilden och sen bläddrar dig framåt i bildspelet :)
-
edit 31jan kl 11:35
Jag snokar vidare och hittar:
som inte ser riktigt ut som min typ av borg iofs…
men jaaa!!
- istället för trädkoja utomhus ;p
fast… det faller på att man nog måste bygga dom själv? :)
26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.
Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)
EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…
strl 110, i två varianter
Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?
Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?
På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!
Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)
25/1 – om tvåårskalas för små Mamma Neptunus-barn!
Precis som i storasysters föräldragrupp gjorde vi gemensamt födelsedagskalas på Lekstugan! Det var fem små tvååringar (plus syskon) och det blev rutschkanor, korv mä brö’, lite bollhav och mer rutschkanor. Mina båda tjejer hade grymt kul!
Och jag tyckte det var så jäklans kul att äntligen få träffa alla Neptunusmammorna på samma ställe! - det finns faktiskt en nackdel med att ha börjat jobba… våra scheman synkar liksom aldrig :(
Jag tycker verkligen att den här kalasidén är eminent, om än den knappast är ekonomiskt försvarbar om det ska göras kalas för tretton kompisar till en enda jubilar? Fast fråga mig igen om tre år… jag kanske tycker det är lätt värt att lägga en förmögenhet på att slippa fjorton galna sjuåringar i mitt hus!!
Hursomhelst hade vi alltså asball idag! En enda bild kan jag visa för det var verkligen omöjligt att fånga dom på bild… fast det ser jag som bra betyg på kalaset :)
25/1 – om att gå i taket.
Lasse Diding är provokatör, kompis med Jan Myrdal, kommunist, hotellägare, miljonär, taktlös och enligt sig själv familjens svarta får sen barnsben. Om enda syftet är att reta upp? Mission accomplished.
För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?
Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.
Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.
* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.
Dagsens tips: gratis är bra!
Nu är är familjens mobilbestånd uppdaterat och fruktskålen växer hos hedbertarna. Det finns flera fördelar med detta. Dels kan vi synka kalendrar, kontakter och annat praktiskt iisi äs kän bi, och dels messar vi fritt genom iMessage och ringer gratis genom FaceTime. Det sistnämnda funkar iofs bara genom wifi, men sms och mms skickar vi kostenlos überall!
På förekommen snål anledning tipsar jag förresten alla mina iPhoneanvändande vänner att uppdatera till iOS 5 – jag har faktiskt fortfarande kontakter som är ”gröna” i meddelandefältet! För jupp, det är så du vet om du skickar fritt eller ej:
I ”Inställningar” kan du välja om meddelandet ska gå iväg som vanligt sms/mms om iMessage inte är tillgängligt.
Det finns såklart också en uppsjö appar att dra hem för gratis samtal och messande: exempelvis WhatsApp, HeyTell och Viber. WhatsApp tycker jag funkar asabra och ser i användargränssnittet ut som Apples egen Meddelande-app. Viber har jag inte fått att funka något vidare (men har inte försökt särskilt ihärdigt). HeyTell har jag heller ingen erfarenhet av men den ska funka fina fisken säger de jag känner som använder den!
24/1 – om isigt väglag.
Det är äntligen vinter på västkusten! Nu gäller det att planera sin körning och släppa på gasen i tid så att du för alltsmörismåland inte måste panikbromsa. Typ, tejk itt iisi (ja jag bor nära Göteborg)! Personligen föredrar jag att låta bilen stå i sånt här väglag: inte för att jag misstror mina egna chaufförfärdigheter utan för att jag inte litar på mina medtrafikanter… så, apostlahästar och buss* är det som gäller. Om man inte som maken har dubbdäck på cykeln!
Hmm, vem tror ni står reggad som ägare på den här? Damien kanske?
Nå! Kör försiktigt i halkan!
* jaaa, jag vet… inte alltid säkrast i världen, men risk för kollektiv krock känns mindre än personbilsdito…!
Dagsens tips: vattenfärg för kladdfobiska!
Jajemensan! Överraskades i vår brevlåda av vad som skulle kunna vara en av ullisar-världens tveklöst bästaste uppfinningar!
TACK goaste Liw för en verkligt asabra present till tvååringen! – om än det liksom blidde av en slump :)
16/1 – om en perfekt paketskörd!
Milla tackar fromthebottomofherheart för alla hurra och alla goa små och stora gäster för mycket trevliga kalas och jättefina presenter! Kolla bara, maken till perfekta paketinnehåll för en liten tvååring är la knappt möjliga att hitta!
10/1 – om tidsfördriv i väntan på bilpoolarna.
Det finns otroligt många onödiga men skojiga appar att leka med. ”Tiny Planet” är en av dem; finns i en AppStore nära dig :)
8/1 – om miniköksuppdatering.
Medan barnen är med Mattias föräldrar över natten kan lilla köket hos Millan äntligen bli (typ) färdigt!
21/12 – om vinterland i Ullared.
Mest nederbörd i hela Sverige föll igår över samhället jag arbetar i: 7 cm som vit och fluffig blötsnö! På väg 153 blev det en smula halkigt till jobbet men till på eftermiddagen var asfalten saltad och ren. Granarnas grenar hängde tunga av snö och de lövlösa trädens grenar såg ut som fulla av rimfrost. Vackert så det förslår som du förstår!
min iPhone gör sitt bästa
17/12 – om ett nytt julklappsförsök till maken.
Det förstår jag la att jag aldrig hade ens en challe, men… jag försökte ju iaf och funderar nu på om en utskriven skärmdump funkar under granen?
Med tanke på att min Stelton-termos exploderade i miljarders bitar under hans diskborste häromdan så går det kanske på ett upp? ;p
12/12 – om ännu en lossnad mosaikbit.
Vi anlitade en av stans största kakelfirmor för toalett- och badrumsrenoveringarna förra året för att vi lite naivt faktiskt trodde de var bäst. Eller iaf bra. De tog totalentrepenad och vi kände oss lugna. Vi hintade om kontrakt men bemöttes med stora frågeteckensleenden. Där borde vi kanske dragit öronen åt oss.
Men. Frågan är ju, är det oss dom inte gillar eller är de ointresserade av reklamerande kunder generellt?
Det är inte många dagar från två månader sen vi först berättade om den lossnade mosaikbiten vid badkaret. Ingenting hände (förutom ett ”vi hör av oss”) så efter en månad tog vi kontakt igen. Då meddelades att en av cheferna skulle höra av sig någon gång efter den 28 november. Och jag frågade ju aldrig , tog bara för givet att det var 28 november i år som avsågs…?!
Nu har ytterligare en mosaikbit lossnat…
…så jag vänder mig till mina nosare: Vad tycker/tror du räknas som kotym att vänta innan vi kontaktar dem igen? Jag menar, vi vill ju inte tjata liksom. Det är ju ändå bara ett litet jefla badrum som kostade oss ungefär en kvarts mille vi snackar om?
-
edit 13/12 kl 10:47
Tänka sig! Som av en lyckosam slump landade i morse ett mail från kakelchefen i min inbox! Inga datum spikade, men till min glädje kommer firmans mest kompetente kakelsättare att göra jobbet! Jag är – trots sjukdag idag – så jäklans glad för ett fånigt moln har lättat nu!
Å, tack för era omtankar, råd och tips! Jag ska bära dem med mig inför framtida battles i livet :)
- edit 14/12 kl 21:22
Trots att jag svarade på mailet igår med vändande post hände det inget mer? Vågar jag hoppas på ett lagat badrum till nyår tro? *deja vu somfan*
