18.6 – om gamla bekantingar.
Mår ynkelfisk och har spenderat dan i soffan. Nu har jag släpat till mig datorn men har mest suttit med den i knät en halvtimme, oförmögen att orka göra nåt annat än slöläsa mail. Illamåendet flåsar mig i nacken konstant, och jag börjar bli såå trött på det här… å ja, trött är jag rent fysiskt också – inte bara psykiskt…
Nå. När jag vaknade till i eftermiddags, efter flertalet timslånga slumringar, sträcker jag mig slött efter fjärrkontrollen – och dyker rätt in i Coopers Crossing. Till stor förtjusning får jag se snällaste fängelsevakten från Kvinnofängelset dyka upp i roll av skrämmande rasistisk ranchägarinna. Minnen från svunna tider och ett aktivt deltagande på KF:s mailinglista drar smilbanden uppåt och jag mår för en kort stund lite bättre. Just det här avsnittet diskuterades flitigt på listan minns jag, men eftersom jag inte sett den här episoden Flying Doctors hölls jag utanför snackisen. Men… those were the days… mina vänner flabbade sig fördärvade när jag lämnade partypuben för att bänka mig framför fjortontummaren i studentrummet. Och helt ärligt, sällskapet på andra sidan TV-skärmen var i många fall om inte bättre så iaf lika bra som fulla raggsnubbar i baren :) Å signaturmelodin… fortfarande en av dom bästaste!
brejk
brejk
brejk
Tyvärr är sluttonerna en smula bortslarvade, och den inledande gallerstängningen, men nostalgifeeling Allan; den infinner sig och samsas med snurrighet och illamående. Å när maken nyss svängde en übersnabbis om Morkullan på sin väg att hämta Maali på dagis bara för att lämna en bukett älsklingsfavvisarna vita liljor, då svämmar det lite i ögonen… hormons, you know… :)
Tackar förresten för alla goda råd om messmör och annat läbbigt! Kaffe i all ära, men i ynka lagom dos gören sig nyttan icke så stor, och faran med kaffet sägs vara större nu än förra gången jag var gravid. Det ena förtar det andra, fast åt fel håll. Typ.
En ömäjsingly trevlig midsommar till alla käraste nosare!
Tjenixen!
