14.8 – om varför man bara gifter sig en gång…! ;)
En av mina skojiga läsare (löv jo, DD) undrade om inte hon kunde bli bjuden på vårt nästa bröllop, när vi gifter oss igen alltså. Hmm. Jovisst. Det lär ju hända! Att det var maken som tipsade mig om detta säger mig att vårt gamla skämt, ”nästa gång i Vegas” fortfarande lever :D
Ja just det ja. I eftermiddag ska vi på bröllop! Ser fram emot en strålande vigsel och en hejdundrande fest:
Torbjörn och Maria!!
Tjenixen!
statusuppdatering:
Klockan kvart i elva igår kväll blev det tyst från Maalis rum… å imorse vaknade Morkullegatans stoltaste napplösa! Milla har däremot haft sin värsta natt sen spädistiden… vaknat, otröstbar, av rädsla lät det som? Oavsett orsak (tandont? ensam? nytt rum?) gjorde hon två föräldrar en dos oroliga inför kvällens barnvakt, dvs hennes första bortasovning… :(
Dagsens tips: lura andra att du är snygg!
Hos Ina hittade jag denna fullständigt makalösa instruktionsvideo. Notera gärna Rick Astley i bakgrunden, och att endast det allra sista tipset vänder sig till män…
Snygg OCH rolig, aj lööv! Jag torkar tårarna och plockar fram plattången.. egen video kommer (inte) inom kort!!
Tjenixen!
Dagsens tips: två är bättre än en.
Tänk om den ändå vore riktig, den lilla gröna också alltså. Då hade jobbet varit gjort i ett nafs!
5.4 – om töntiga polisserier.
Jag har just genomlidit den sista av Johan Falk-filmerna på TV4:s reklam- och nyhetsbrytande söndagsfilmsmanér. Alltså. Vad är det för fel på filmmakare som inte kan lägga av i tid. Noll Tolerans var bra. Livvakterna okej. – eller så var det bara att jag bländades av den västsvenska miljön? Men den här olidliga maratonsamlingen. Efter trehundra Wallanders och tvåtusen Beck. Det räcker nu. För bra är det ju inte. Inte ens på TV4 med möjlighet till städa-köketpaus och hur många blöjbyten som helst.
Tjenixen!
31.1 – om arbetsplatsförändringsönskemål.
I förrförrgår kväll zappades en märklig Robinson-tävling förbi och i reklampausen ser jag att min arbetsgifare tydligen har öppnat filial i ütlandet. Härmed ansöks officiellt om förflyttning dit så fort min föräldraledighet tagit slut. Jag skulle – om behov uppstår – t o m kunna tänka mig börja jobba något tidigare än planerat (dvs, sommar 2011). Fast. Jag kan inte låta bli att undra varför filmen kallas ”Karibien” när den alldeles uppenbart – åtminstone delvis – är inspelad i Sydostasien?
Tjenixen!
5.1 – om Twilight.
Att säga vi är sist i världen på att se den här filmen är väl korkat, men den senare hälften tillhör vi nog iaf. Och jupp. Den var bra. Oväntat bra! Faktiskt såpass bra att vi hade funderat på att snoka fram en barnvakt för att kunna se nästa film på bio – medan tid fortfarande fanns. Men nu är tiden bortrunnen, den går inte på bion i vår stad längre…
Och så var det problemet löst!
Dagsens tips: låt bli ”Ice Age 3″.
Glada i hågen bänkade de vuxna hedbertsarna sig framför Philip med förhoppning om underhållning i samma klass som Manny, Sid, Diego [och i viss mån Scrat] vant oss vid. Vi blev besvikna. För att inte du ska behöva göra samma misstag varnar jag; filmen får två ynka tassar av fem. Och då står en galen och enögd birollsinnehavare för en, nästan enåenhalv, av dessa.
Tjenixen!
16.12 – om lite surt men mycket sött!
Trots evinnerliga påminnelser har lönekontoret inte brytt sig om att rätta till sina misstag och resultatet blir nu två månader i stort sett utan lön. För mig. Trots att dom gjort fel. En ursäkt? Ja från min närmsta chef, men han är inte bara oskyldig till kapitala misslyckandet utan har dessutom gjort allt han kan för att hjälpa mig. Så ett f’låt nån annanstans ifrån? Nix. En bättre inledning på föräldraledigheten hade jag apselut kunnat tänka mig…
Nå. Sötnosar var dom allihopa igår och mamman [full av hormoner, remember] var nära att tåras i 
vinden [vindstilla? äsch!] när hela Bokens Förskola sjöng luciasånger i kvällsmörket under lampors varma sken. Jooo, det kräfvas kanske släktskap för att uppskatta skönsången till fullo, men jeez, dom flesta med hjärta låter nog iaf ett liitet leende smeka ansiktet när dom hör barnens röster?
Jag bjuder två ganska korta musikstycken. Kvalitén är som vanligt crappy och filmen stundtals bumpy road skakig, men med koncentrerad vilja går det att utskilja lite lucior och tomtar och pepparkaksgubbar (tyvärr var det ont om staffans?) i allt murr! Min egen lilla tomte sitter förresten nästan exakt i mitten. Det är hon som efter färdigsjungen trudelutt börjar applådera – först av alla :)
Tur i livet att sött är starkare än surt. Leve glädjen! Å vafan, det är ju bara pengar… man kan ha’na eller va utan – jag hoppas bara årets klappmottagare är lika förstående som jag…!?
Tjenixen!
18.6 – om gamla bekantingar.
Mår ynkelfisk och har spenderat dan i soffan. Nu har jag släpat till mig datorn men har mest suttit med den i knät en halvtimme, oförmögen att orka göra nåt annat än slöläsa mail. Illamåendet flåsar mig i nacken konstant, och jag börjar bli såå trött på det här… å ja, trött är jag rent fysiskt också – inte bara psykiskt…
Nå. När jag vaknade till i eftermiddags, efter flertalet timslånga slumringar, sträcker jag mig slött efter fjärrkontrollen – och dyker rätt in i Coopers Crossing. Till stor förtjusning får jag se snällaste fängelsevakten från Kvinnofängelset dyka upp i roll av skrämmande rasistisk ranchägarinna. Minnen från svunna tider och ett aktivt deltagande på KF:s mailinglista drar smilbanden uppåt och jag mår för en kort stund lite bättre. Just det här avsnittet diskuterades flitigt på listan minns jag, men eftersom jag inte sett den här episoden Flying Doctors hölls jag utanför snackisen. Men… those were the days… mina vänner flabbade sig fördärvade när jag lämnade partypuben för att bänka mig framför fjortontummaren i studentrummet. Och helt ärligt, sällskapet på andra sidan TV-skärmen var i många fall om inte bättre så iaf lika bra som fulla raggsnubbar i baren :) Å signaturmelodin… fortfarande en av dom bästaste!
brejk
brejk
brejk
Tyvärr är sluttonerna en smula bortslarvade, och den inledande gallerstängningen, men nostalgifeeling Allan; den infinner sig och samsas med snurrighet och illamående. Å när maken nyss svängde en übersnabbis om Morkullan på sin väg att hämta Maali på dagis bara för att lämna en bukett älsklingsfavvisarna vita liljor, då svämmar det lite i ögonen… hormons, you know… :)
Tackar förresten för alla goda råd om messmör och annat läbbigt! Kaffe i all ära, men i ynka lagom dos gören sig nyttan icke så stor, och faran med kaffet sägs vara större nu än förra gången jag var gravid. Det ena förtar det andra, fast åt fel håll. Typ.
En ömäjsingly trevlig midsommar till alla käraste nosare!
Tjenixen!
