Lösenordsskyddad: 31/10 – om en biopremiär.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: Dagsens tips: passa på medan sensommarhösten är vänligt sinnad.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: rätt sak på rätt plats.






13/7 – om var mina barn varit inatt, vad vi gjort idag och vad jag gör ikväll.

Nu blir det hardcore dagboksbloggning i nosarna. Ska bättra mig, jag lovar! Imorron?

 

Efter lunch igår lastade jag kiddisarna i raKETen och cykeln på dragkroken och styrde kosan mot Mattias föräldrar som skulle barnvakta våra små så vi kunde gå på bio. Biobesöket var en födelsedagspresent från min mamma, och som tips kan hintas att det var en jämrans bra present ;D

kan du hitta de tre personerna på bilden! - 12juli2011
förra året fixade de till sin entré, jag är lite avundsjuk…!

När tjejerna pussats – iaf den ena, den lilla låg och sov i sin vagn – satte jag mig på cykeln för att trampa halvmilen hem. Att cykla med tom cykel – dvs utan varken barnsadel eller cykelkärra – kändes fjäderlätt och jag flög hem som en sparv. Dock kom konditionen ikapp mig när jag stod på garagenedfarten… eller snarare, bristen på densamma…! Kroppen är inte som förr. På ont mest och väldigt lite gott i det här fallet…

Idag har EmmaLi, Milla och jag av en tillfällighet haft besök av mina båda bästaste vänner och deras varsinna små söner. Ungarna lekte i trädgården och vi drack kaffe och det var en riktigt riktigt bra eftermiddag! Fler såna åt folket!

Ikväll sitter jag ensam framför Philip och matchen från Frankfurt. Maken träffar revisorn och förhandlar utdelning. Jag håller tummarna för bra förhandling :) Ang matchen så har jag slutat hoppas på nåt annat än en bronspeng från fransyskorna nu. Men oj vad jag saknar SVT. De KAN kommentera en match, vad snubbarna i fyran sysslar med blir jag inte klok på.






Dagsens tips: se lite fånig ut i 3D-glasögon.

Idag fick vi äntligen tummar ur att ta oss till stadens biograf för att göra slut på Mattias födelsedagspresentkort. Varför ”äntligen”? Nja. Han fyller i juli. 31 juli!

Efter att i sista sekund ändrat oss från att köpa skitplatser till Harry Potter-premiären (inatt) blidde det istället bra fåtöljer framför Jack Sparrow i 3D (ikväll). Vår första gång modern 3D faktiskt. Och JA! Det är SÅÅ värt att se ut som en geek i töntiga glasögon för vissa effekter var riktigt riktigt coola! Old news, jaaa… men även vi gammelnissar kommer nångång ikapp utvecklingen :)

Filmen då? Oväntat bra! Lika bra som den första tror jag. Johnny är inte så jämrans störigt snurrig, Geoffrey Rush äger filmen, det värsta hokus pokuset är borta och – bäst av allt – Keira har kvar stannat i land. Har du inte sett filmen än? Gör det! Tycker jag.






8/7 – om hedbert Spielberg.

Shitpomfrit sicken blockbustingdröm jag hade imorse! Spännande manus snyggt filmat grym regi och gifvetvis minns jag inte ett skvatt av handlingen när jag vaknade. Det är väl det som skiljer Steven Spielberg och mig. Bland annat.

:D






Dagsens tips: omvärdera om första intrycket varit felaktigt.

Tveklöst hamnade Lady Gaga långt ner på min lista över kompetenta musiker när jag första gångerna snubblade över henne. Nu, flera år och några sedda intervjuer senare, har jag totalt omvärderat min åsikt. Sure, hon är galen och provocerande och musiken är på gränsen till olovligt trallvänlig… men… hon måste vara så jäkla intelligent! – eller så omger hon sig av klyftiga människor?

Senaste videon befäster på alla vis min gissning: hon är nämligen riktigt modig också. Med all risk i världen att bli missförstådd och avskydd (hon sjunger att hon älskar Judas) förklarar hon sig med en video som – för oss som inte hänger med riktigt i det kristna budskapet i texten – reder ut saken i bilder:

Jag gillar smarta saker. Det är här smart. Lady Gaga är smart. Jag hade fel.






Dagsens tips: gör det bästa av en dålig låt.

Nä jag gillar inte den där ligga-låten. Jag avskyr att texten är fyndig men korkad och att melodin är så smittande att det är omöjligt att inte digga med. Därför jublade jag så Mattias hyschade när jag fick nys om den här. Äntligen är låten bra! Hela låten!

Jag anar från att det är feminister som ligger bakom och det har jag överseende med. Och med överseende menar jag att de säkert menar budskapet elakare än jag. Jag tycker bara musiken är medryckande, och texten ännu mer fyndig än begåvade Eric Amarillos!






Dagsens tips: krama en mamma idag!

Eller två! Ett riktigt bra inslag i beskrivningen av den samtida familjesituations”problematiken” hämtas från oväntat håll:

Meningen (tror jag?) är att det ska vara dubbeltydigt: antingen är det två mammor som lever tillsammans eller så är det två mammor som lever med två pappor - varav en av varje i det sistnämnda fallet är biologisk - ty ”kärnfamiljen” är inte längre självklart mamma pappa barn. Även om det är så min äldsta dotter fortfarande leker. Jag tänkte börja försöka plantera in nya parametrar i hennes leka familj, någon som har några praktiska och bra tips på hur jag ska gå tillväga?






23/5 – om inspiration från TV (del 3).

En av de säsongsavslutande scenerna i tv-serien jag skrev om i förra inlägget (the Big C) är en verkligt tårdrypande – men vackert försiktig – historia där sonen i familjen förstår att hans mamma är verkligt sjuk.

Det jag fastnade för särskilt var bakgrundsmusiken, framförd av australiensiska sångerskan Sia. Låten, som heter Lullaby, kan du hitta den både med eller utan text på ex youtube. Vid efterforskningen förstår jag snart att Sia faktiskt är inblandad i fler tv-seriesammanhang, däribland avslutningsscenen i min absoluta favorit genom tiderna: Six Feet Under. Här sjunger hon alldeles fantastiska Breathe Me, och jag tror jag skaffat mig en ny favorit i musiklurarna!

Minns du hur jäkla bra det här är!!? Kanske bästa slutscenen ever?




ps. du som inte följt serien har la inte så mycket av dessa tio upplösande minuter, men för oss SFU-frälsta kan vi se hur många gånger som helst!!






Lösenordsskyddad: Dagsens tips: muta med finess :)

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 26/4 – om simnos EmmaLi!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: alla gånger SVT!

Så makalöst mycket bra som sänds på svensk television är jag förundrad över den kritik de här kanalerna får ta emot. Särskilt gnälls det ju om licensen – vilket för mig är ett evigt käpphästben att gnaga på: du har TV å betalar TV-licens, du har bil å betalar fordonsskatt… easy as that! – men den diskussionen lämnar jag därhän i detta avseende.

Egenproducerat skräp börjar leta sig in, inte ens Peter Settman kan lyckas jämt (Minuten), och den där dansbaneserien (Dansbanan i Täfteå) känns väl som en flirt med Kanal5-tittare? Men överlag håller både serier och filmer mycket hög klass. HBO, BBC, SVT Drama och Hollywood går hand i hand med fantastiska produktioner från hela världen. Djupsinnigt blandas med lättsmält och iransk komedi får plats bredvid Hugh Grant i vilken film som helst.

Söndagskväll blev tidig måndagsmorgon i min soffa om jag inte hejdade mig…

    Sherlock – brittiskt när det är som bäst
    Big Love – amerikanskt när det är som bäst
    Melodifestivalen repris – jag lyckas aldrig se hela programmet ordentligt när det sänds live
    Larry Sanders Show - såå mycket bättre än Seinfeld
    Downton Abbey – kostymdrama när det är som bäst bäst
    En idiot på resa – en mycket annorlunda resereportageserie, jag gillar fast ogillar

Turligt finns mycket på SVT Play och det mesta reprissänds dessutom flera gånger i någon av de olika kanalerna på TV. Korrespondenterna (onsdag kl 21:30 STV2) t ex är så jäkla bra att jag får magknip, och Dokument utifrån/inifrån (söndag kl 20:00 SVT2) gräver lika djupt som vilken Wallraff som helst. Kulturnyheterna sänds varje dag i anslutning till de regionala nyheterna, och på tisdagar (kl 20:30 SVT2) går mitt nya favvisprogram Nyhetsbyrån. Till detta läggs sportsändningar av världklass, utan reklam och med kompetenta programledare, bisittare och kommentatorer.

Hejja SVT! Världens bästa TV i Sverige!






6.2 – om en proffstränare på minisim.

Med halv styrka drog vi mot simhallen, Maali å jag. I bassängen mötte en extra”fröken” i form av tävlingssimmare Gustav, och han kunde verkligen visa hur en alldeles perfekt ryggsimsstart skulle se ut! Emmi missuppfattade lite och gjorde ganska bra magsimsstarter istället.

Sen sjöng vi roliga sånger och hämtade saker på botten (jäklans va djup bassängen var idag! jag nådde knappt kaklet 1,28 meter ner!).

I duschen efteråt blev min lilla tjej plötsligt nästan otröstligt ledsen och jag anade direkt orsak. När hon var följsam som lera i omklädningsrummet stod det glasklart: liten treåring var inte kry. På vägen hem i bilen somnade som en stock nästan direkt och snarkade sen tills hennes far bar in henne i huset hemma. Den verkligt hastigt påhoppade bacillen visade bara 38° i termometern så kanske är hon okej imorron. Annars blir det full sjukstuga i Villa Morkulla imorron… ty Mollipectad och utmattad sover lilla Milla nu äntligen ostört. Lite feber, lite tänder och mycket hosta. Dålig kombo och orsak till hemmavaro från simmet.

Tjenixen!






24.1 – om små simmande och självgående hedbertar. [del 2]

Först. Enåenhalv minut Maali i simhallen…

Så fort jag tog fram kameran simmade hon till mig istället för tillbaka till kanten, så jag tyckte det var lika bra att ta till ett rejält simavstånd. Och wow så långt hon kunde! Som belöning fick hon åka elefantrutschkanan :)

Sen. En minut stapplande Milla!

Lilla bäbi miss Milla firar sin ettårsdag med att promenera sina första ”långsträckor”!

Tjenixen!






13/12 – om ett nästan missat luciauppträdande.

Medan pappan och lillasyster skuttade iväg och håvade in glömda tomteluvan hann Maali ångra sig. Hon ville inte vara med i årets upplaga av lussekonsert på Bokens förskola. En go ”fröken” letade med en jättejätteledsen liten tomtetjej i handen upp mig bakom flocken av måste-trängas-alla-ska-stå-längst-fram åskådare. Med tårarna sprutande i den brutala iskylan (tusen minusgrader och miljarders sekundmeter vind, det är verkligen en asabra idé att fira lucia utomhus med så små barn) lugnade sig lilla tomten när vi efter en kort stund i Blåbärsavdelningens värme bestämde att jag kunde stå med i luciakören. Lite bakom sådär. Gömd typ men ändå inom handhållet avstånd.

På sätt och vis förstår jag min lilla flicka. Med alla ihopträngda människors ansikten tätt framför sig blev scenskräcken för stor. Vad hjälper det att fröknar och kompisar är tätt intill och att alla luciasångerna är inövade till närmast imponerande perfektion när publiken är så ”påträngande”? pliis vidga ringen, backa tre meter, ge barnen lite utrymme och, framför allt, låt fler vuxna komma åt att se sina små underverk!? Å ja. Det var fler lessna barn där framme att inspireras av. Så nä. Jag var inte ensam förälder vid kören. Men usch. Jag fick bita mig i läppen för att inte hyscha mamman som sjöng med… fin sångröst hade hon förvisso, men det har ungarna med – å dom hördes ju knappt även utan överröstning från sångsugna vuxna!!

Förra året filmade jag förresten lite av den bedårande kören, som då hade gott om plats framför en hukande föräldrapublik. I år var kameran i näven på triggerfinger-förfryst husband och därför blev det inga filmer. Men en reprissändning går kanske för sig? Varnar för crappy och darrig bildkvalitet, men ljudet är under omständigheterna försvarbart. Och det är ju det som gills mest i såna här sammanhang :)



Maali är förresten den lilla tomten i mitten,
hon som försiktigt börjar applådera först av alla efter andra sången!


Och vill du läsa lite om hur det var förra året så kan du göra det här! Nästa år är frågan om det är mödan värt att vara med om inte upplägget blir annorlunda? Efterföljande glögg-, lussekatts- och pepparkaksmys blev glest och vindpinat. Mysfaktorn var trots alla gulliga fröknars och pedagogers uppmuntrande glädje låg om jag säger så, för hur många två- och treåringar kan äta små förskolebakta pepparkakor med tjockaste vintervantarna på liksom?

Tjenixen!






11/12 – om SATC.

Sex and the City-filmen går på fyran ikväll. Är jag den enda som inte sett den förut?

Tjenixen!






Dagsens tips: julklappar åt alla!






28/11 – om vad man har på sig på barndop?

Nä, jag menar inte vad barnet som ska döpas ska ha på sig utan vad jag som gäst ska leta fram för kläder? Det är iskallt ute och en bit att promenera mellan kyrka och kaffe-efteråt-ställe så av naturliga skäl försvinner allt som innebär frysta knän. Återstår gör då jeans?! Alltså. Min garderob innehåller knappt några andra brallor än jeans!? Jisses. Jag är ju inte tonåring direkt. Tomten?

För att få en liten dos minisim i nosarna denna dag – där simlektionerna inte hinns med – bifogas en månadsgammal Maali-video!


Tjenixen!






22/11 – om PR?

Alla som hänger någorlunda frekvent på Facebook har väl åtminstone fyra gånger förra månaden sett statusar som pushar för Keenan Cahill som mimar framför sin webkamera. De versioner jag sett är Rihannas ”Only Girl” och nån 50 Cent-låt jag inte kan och inte ids googla namnet på och det finns säkert fler. Igår slog det mig. Sicket geni! Jag kan nämligen hoppa upp å sätta mig att bakom lillkillen står – inte bara 50 cent – utan också en slipad skivbolagsmänska.

Har cynismen nått nya höjder i min hjärna nu? Eller är det helt enkelt old news?

Tjenixen!






17/11 – om att vara hemmafru.

Föräldralediga ullisar är nu hemma på heltid. Och med det menar jag HEMMA. Vågar inte fasen hålla sig härifrån om det skulle råka dyka upp en hantverkare och montera en handdukstork just då? Fast det är klart. Just handdukstorken ligger ännu tryggt förpackad i långt utanför vårt månlandskap till badrum… så, handdukstorkarna kan vi på lämna därhän i detta avseende.

Men. Jeez. Hur långa kan fyra veckor vara? Särskilt när dom redan innan dom tagit slut med säkerhet utökats… jag har svårt att tro dom ska hinna få det färdigt där nere, på tre veckor?

Men,

den som väntar på nåt gott!
osv


Igår slajdade vi förresten in Ulf Malmros Bröllopsfotografen i PS3:an. En sevärd film, trots att jag satt med skämskuddsfilten över huvudet både långa och många stunder.

Tjenixen!






18/10 – om gårdagsens små hedbertska dykfiskar!

As promised: rörliga bildbevis på att,

1) Milla dyker från kanten, äter lite hajfisk, flyter lite fast inte så perfekt som när kameran var avstängd, mamman råkar doppa bäbin lite, Maali leker väluppfostrat på kanten och pappan filmar. (får försvara mig med att kameran blidde en distraktion, det är därför jag måste hjälpa henne lite ner i poolen, i vanliga fall ”hoppar” hon faktiskt i själv!)

2) Maali simmar nästan som förr igen! Vi skuttade och simmade och dök och skuttade perfekt i tjugo minuter innan kameran följde med ner (så hon är nog lite trött vid det här laget?), men du missar väl inte fuskiga buset hon gör i början :) Två gånger blir hon förvirrad och simmar till mig först, och en gång får jag hjälpa henne med en försiktig puff i rätt riktning. På alla hopp utom det sista har hon hjälp av simfötter – men i det sista, när hon är simfotsfri, kan hon å andra sidan ta ett riktigt rejält plaskskutt från stående! (en sak vi kommit på är att vi måste minnas att sätta upp hennes hår i fortsättningen. hon får det ju i ögonen?)

Nästa vecka sista tillfället innan tre veckor uppehåll – ett uppehåll vi lyckas tajma obra med vår badrumsrenovering och avsaknad av ordentlig dusch hemma… menmen. Det går ju att göra egna besök i simhallen för att simma och duscha :) Kanske nån som vill göra sällskap? – i bassängen alltså, i duschen är jag helst ensam!

Tjenixen!






Dagsens tips: ”Finding Neverland”.

Till mitt missnöje ser jag att jag missat första halvan av den riktigt bra filmen (om författaren till Peter Pan) som visas på TV4+ ikväll. Men så kom jag på att den finns i bokhyllan hos oss å slår över till Lena Endre hos Oldsberg i Här är ditt liv istället.

Har en plan på tidig kväll, som uppladdning inför morrondagens terminsstart för bäbi- och minisim!

Tjenixen!

ps. för dig som inte är säker på att Finding Neverland är sevärd: rollen som författaren J. M. Barrie spelas av Johnny Depp :)






I Have No Words After Watching

Herregud. Jag darrar i hela kroppen efter att ha sett ett youtube-filmklipp postat på Facebook. Om trafikolyckor. Nästan åtta minuters verklig och regisserad trafikdöd. Det var det värsta jag har sett. Fasansfullt.

Jag vill inte bifoga klippet. Du kan hitta det själv om du vill se. Jag rekommenderar egentligen ingen att göra det. Förutom kanske för att släppa lite på högerfoten.

Herregud.

Min redan förtvivlade oro över vad som kan hända mina älskade klarar inte sånt här. Det blir en konstig natt nu tror jag.