Dagsens tips: ”Finding Neverland”.
Till mitt missnöje ser jag att jag missat första halvan av den riktigt bra filmen (om författaren till Peter Pan) som visas på TV4+ ikväll. Men så kom jag på att den finns i bokhyllan hos oss å slår över till Lena Endre hos Oldsberg i Här är ditt liv istället.
Har en plan på tidig kväll, som uppladdning inför morrondagens terminsstart för bäbi- och minisim!
Tjenixen!
ps. för dig som inte är säker på att Finding Neverland är sevärd: rollen som författaren J. M. Barrie spelas av Johnny Depp :)
I Have No Words After Watching
Jag vill inte bifoga klippet. Du kan hitta det själv om du vill se. Jag rekommenderar egentligen ingen att göra det. Förutom kanske för att släppa lite på högerfoten.
Herregud.
Min redan förtvivlade oro över vad som kan hända mina älskade klarar inte sånt här. Det blir en konstig natt nu tror jag.
14.8 – om varför man bara gifter sig en gång…! ;)
En av mina skojiga läsare (löv jo, DD) undrade om inte hon kunde bli bjuden på vårt nästa bröllop, när vi gifter oss igen alltså. Hmm. Jovisst. Det lär ju hända! Att det var maken som tipsade mig om detta säger mig att vårt gamla skämt, ”nästa gång i Vegas” fortfarande lever :D
Ja just det ja. I eftermiddag ska vi på bröllop! Ser fram emot en strålande vigsel och en hejdundrande fest:
Torbjörn och Maria!!
Tjenixen!
statusuppdatering:
Klockan kvart i elva igår kväll blev det tyst från Maalis rum… å imorse vaknade Morkullegatans stoltaste napplösa! Milla har däremot haft sin värsta natt sen spädistiden… vaknat, otröstbar, av rädsla lät det som? Oavsett orsak (tandont? ensam? nytt rum?) gjorde hon två föräldrar en dos oroliga inför kvällens barnvakt, dvs hennes första bortasovning… :(
Dagsens tips: lura andra att du är snygg!
Hos Ina hittade jag denna fullständigt makalösa instruktionsvideo. Notera gärna Rick Astley i bakgrunden, och att endast det allra sista tipset vänder sig till män…
Snygg OCH rolig, aj lööv! Jag torkar tårarna och plockar fram plattången.. egen video kommer (inte) inom kort!!
Tjenixen!
12.7 – om Millas första officiella bäbisim!
Igår premiärsimmade Milla sin första simlektion! Diplomering för ny simfröken och vi fick möjlighet att vara med. Såå kul! Och såå duktig instruktör; hejja dig Micaela!
En smula nervöst, att simma med en halvåring är inte riktigt detsamma som att simma med en minisimmare, men också förväntansfullt seglade vi försiktigt ner i bassängen. Skulle bäbin bete sig lika nyfiket som när vi simmat själva (och hemma i badkaret)? Jodå. Milla fattade galoppen snabbare än mig som ringrostig och nojjig fastnade i ryggläge och fick ha hjälp för att komma loss! Inte ens en rejäl doppning (hmmm, hon flyter ju i stort sett själv… inte tänkte jag på att hon kanske skulle vilja titta på nånting bakom sig…) fick henne på dåligt humör – om än en smula avvaktande en stund – och vattenkannaövningen [ett sätt att hjälpa barnet viljemässig hålla andan] gick som en dans. Eftersom hon låg så mysigt i pyttegreppet [se bild] brydde jag mig, på frökens inrådan, inte om att axelmysa inför Blinka lilla stjärna och sen var lektionen slut. En halvtimme gick verkligt fort med en så nöjd och glad liten bäbi!
Efteråt simmade vi under skynket till Mattias och Maali som lekt själva under tiden. Å minns du den där gulliga femåringen som lärde ut bus i trädgården för några veckor sen? Med hans hjälp – härmas är bästaste grejen! – släppte det plötsligt för fina Maali som plötsligt tog jätteskutt efter jätteskutt ner till mig i poolen! Simma (själv) tillbaka till kanten var inte riktigt lika populärt, men va tüsan: man kan inte ta igen alla bakslag på en gång? BRAVO Maali!! Superstolta är vi över dig att du äntligen kommit på att du kan – igen!
Apropå härmas så verkar det som det finns fler barn i familjen som är bra på det. Undrar förresten om vi med Millas hjälp kan få Maali gilla flythjälpmedel? ;)
ursäkta för dålig bildkvalitet!
Idag lite mellanläge på väderfronten. Pool i trädgård lockar fortfarande mer än strand (min onda ryggs fel) så molnigt men varmt och ljum vind passar mig perfekt. Maalis sista vecka på förskolan innan sommarlovet är inledd. Huvva. Hur ska det gå…?!
Tjenixen!
Dagsens tips: två är bättre än en.
Tänk om den ändå vore riktig, den lilla gröna också alltså. Då hade jobbet varit gjort i ett nafs!
5.4 – om töntiga polisserier.
Jag har just genomlidit den sista av Johan Falk-filmerna på TV4:s reklam- och nyhetsbrytande söndagsfilmsmanér. Alltså. Vad är det för fel på filmmakare som inte kan lägga av i tid. Noll Tolerans var bra. Livvakterna okej. – eller så var det bara att jag bländades av den västsvenska miljön? Men den här olidliga maratonsamlingen. Efter trehundra Wallanders och tvåtusen Beck. Det räcker nu. För bra är det ju inte. Inte ens på TV4 med möjlighet till städa-köketpaus och hur många blöjbyten som helst.
Tjenixen!
31.1 – om arbetsplatsförändringsönskemål.
I förrförrgår kväll zappades en märklig Robinson-tävling förbi och i reklampausen ser jag att min arbetsgifare tydligen har öppnat filial i ütlandet. Härmed ansöks officiellt om förflyttning dit så fort min föräldraledighet tagit slut. Jag skulle – om behov uppstår – t o m kunna tänka mig börja jobba något tidigare än planerat (dvs, sommar 2011). Fast. Jag kan inte låta bli att undra varför filmen kallas ”Karibien” när den alldeles uppenbart – åtminstone delvis – är inspelad i Sydostasien?
Tjenixen!
5.1 – om Twilight.
Att säga vi är sist i världen på att se den här filmen är väl korkat, men den senare hälften tillhör vi nog iaf. Och jupp. Den var bra. Oväntat bra! Faktiskt såpass bra att vi hade funderat på att snoka fram en barnvakt för att kunna se nästa film på bio – medan tid fortfarande fanns. Men nu är tiden bortrunnen, den går inte på bion i vår stad längre…
Och så var det problemet löst!
Dagsens tips: låt bli ”Ice Age 3″.
Glada i hågen bänkade de vuxna hedbertsarna sig framför Philip med förhoppning om underhållning i samma klass som Manny, Sid, Diego [och i viss mån Scrat] vant oss vid. Vi blev besvikna. För att inte du ska behöva göra samma misstag varnar jag; filmen får två ynka tassar av fem. Och då står en galen och enögd birollsinnehavare för en, nästan enåenhalv, av dessa.
Tjenixen!
16.12 – om lite surt men mycket sött!
Trots evinnerliga påminnelser har lönekontoret inte brytt sig om att rätta till sina misstag och resultatet blir nu två månader i stort sett utan lön. För mig. Trots att dom gjort fel. En ursäkt? Ja från min närmsta chef, men han är inte bara oskyldig till kapitala misslyckandet utan har dessutom gjort allt han kan för att hjälpa mig. Så ett f’låt nån annanstans ifrån? Nix. En bättre inledning på föräldraledigheten hade jag apselut kunnat tänka mig…
Nå. Sötnosar var dom allihopa igår och mamman [full av hormoner, remember] var nära att tåras i 
vinden [vindstilla? äsch!] när hela Bokens Förskola sjöng luciasånger i kvällsmörket under lampors varma sken. Jooo, det kräfvas kanske släktskap för att uppskatta skönsången till fullo, men jeez, dom flesta med hjärta låter nog iaf ett liitet leende smeka ansiktet när dom hör barnens röster?
Jag bjuder två ganska korta musikstycken. Kvalitén är som vanligt crappy och filmen stundtals bumpy road skakig, men med koncentrerad vilja går det att utskilja lite lucior och tomtar och pepparkaksgubbar (tyvärr var det ont om staffans?) i allt murr! Min egen lilla tomte sitter förresten nästan exakt i mitten. Det är hon som efter färdigsjungen trudelutt börjar applådera – först av alla :)
Tur i livet att sött är starkare än surt. Leve glädjen! Å vafan, det är ju bara pengar… man kan ha’na eller va utan – jag hoppas bara årets klappmottagare är lika förstående som jag…!?
Tjenixen!
13.12 – om terminsavslutning med massaste egensim!
Det började inte så bra: barnvaktad EmmaLi var bäbigråtande och urtrött… turligt slocknade hon i bilen (ungefär en halvtimmes färd) och väl färdigduschad vid bassängen strålades tårarna långtbortistan!
Sjunga är fortfarande en stor favorit! Hon ylar och tecknar med till varendaste visa! Sämre gick det då med första egensimningen. Den gick nämligen inge bra. Alls. Kallsup värre, lesset barn igen och jag kände modet falla stenlikt mot botten. Men, pappan påminde om vikten av att hålla andan och vips kom hon på’t och simmade fram och tillbaka mellan oss och poolkant så vi knappt hängde med! Överlycklig Maali konstaterade ”kommä inge’ vatten!!” och hänvisade till kallsupandet.
Hon ville faktiskt inte ens hoppa från kanten utan bara simma simma hela tiden! Fröken hjälpte att simma riktigt lång sträcka (kanske svindlande fyra meter?!) genom att finnas som hjälpande hand under hakan och lufthämtning på mitten [vi försökte oss på det knepet själva också men förmodligen gjorde vi fel. Maali tog hela tiden tag i min hand vid sin haka och sen släppte hon inte riktigt taget förrän hon nått fram till Mallias]. Fina tomteluvsklädda frökens uppmuntran efteråt var nog iaf lika mycket till oss föräldrar som till Maali :)
Så var det det där med filmandet då. Tyvärr blidde det inte så bra – slowstartad kamera gjorde att simsälen hunnit nästan hela vägen fram innan filmen satte igång sig. Till slut gjorde vi ett sista försök där det åtminstone med koncentrerat öppnade ögon går att se att hon både frivilligt släpper taget och simmar nån meter. Såklart var detta en av de ynka få exemplen där framkommen kiddi inte kommer storleende ur vattnet… Ni får helt enkelt försöka föreställa er tandraden, som kom efter att kameran stängts av! Jag lovar!
Väl hemkommen till egen stad åkte vi om söndagsaffären och handlade frukost. Maali fick syn på en tomte på bild och jämförde genast med egen utstyrsel. Nåt glitter hade vi nämligen inte hittat, däremot en ganska för stor men schysst lurvig luva:
Bäbisimkursandet har nu juluppehåll men är tillbaka 17 januari. Beroende på när bäbiyngel Milla Jacklín behagar kränga sig ut så finns ju risk att jag inte kommer kunna hoppa i plurret lagom till sista fyra gångerna bäbisäl, så tills dess ska vi försöka få till åtminstone lite plask i egen regi!
Med detta önskas en verkligt trevlig avslutning på Lucia från alla oss Hedbertsar på Morkullan!
Tjenixen!
11.9 – om bättre lämning, ankmutning, och riktigt dålig smak.
Kanske var jag för nervös, kanske var jag för optimistisk, men det blev gråt vid förskolelämning idag också. Mitt lilla Blåbär höll sig krampaktigt fast i mitt ben och fick darrig hopskrynklad liten mun i gosiga famnen på fröken Maria. Hade jag haft mindre stirrighet hade jag såklart försökt skoja bort lessenheten redan innan den hunnit bryta ut, men jag blev så skraj att det tafatta försök till ”kolla här i skojiga sandlådan” jag fick ur mig måste tett sig så patetiskt i Maalis ögon att hon säkert skvätte några tårar bara för den sakens skull…
På vägen hem igår cyklade Tias med kiddi förbi ankdammen i Påskbergsskogen. Det måste varit väldigt skojigt, för när han idag möttes av ville-inte-följa-med-hem-”merja dagis!”-Maali efter jobbet var det enda som funkade mutning med anktitt! Ett tecken på att hon iaf gillar sitt Boken? Eller bara ett utspel av egen vilja? Jag väljer att tro på alternativ 1!
Förmodligen är jag känslig, men nog tycker jag det tyder på gruvligt dålig smak av TV3 att sända Flight 93 just idag av alla dagar. Men. Å andra sidan är det kanske just så vi bäst bekämpar terrorismen: med öppenhet?
Tjenixen!
18.6 – om gamla bekantingar.
Mår ynkelfisk och har spenderat dan i soffan. Nu har jag släpat till mig datorn men har mest suttit med den i knät en halvtimme, oförmögen att orka göra nåt annat än slöläsa mail. Illamåendet flåsar mig i nacken konstant, och jag börjar bli såå trött på det här… å ja, trött är jag rent fysiskt också – inte bara psykiskt…
Nå. När jag vaknade till i eftermiddags, efter flertalet timslånga slumringar, sträcker jag mig slött efter fjärrkontrollen – och dyker rätt in i Coopers Crossing. Till stor förtjusning får jag se snällaste fängelsevakten från Kvinnofängelset dyka upp i roll av skrämmande rasistisk ranchägarinna. Minnen från svunna tider och ett aktivt deltagande på KF:s mailinglista drar smilbanden uppåt och jag mår för en kort stund lite bättre. Just det här avsnittet diskuterades flitigt på listan minns jag, men eftersom jag inte sett den här episoden Flying Doctors hölls jag utanför snackisen. Men… those were the days… mina vänner flabbade sig fördärvade när jag lämnade partypuben för att bänka mig framför fjortontummaren i studentrummet. Och helt ärligt, sällskapet på andra sidan TV-skärmen var i många fall om inte bättre så iaf lika bra som fulla raggsnubbar i baren :) Å signaturmelodin… fortfarande en av dom bästaste!
brejk
brejk
brejk
Tyvärr är sluttonerna en smula bortslarvade, och den inledande gallerstängningen, men nostalgifeeling Allan; den infinner sig och samsas med snurrighet och illamående. Å när maken nyss svängde en übersnabbis om Morkullan på sin väg att hämta Maali på dagis bara för att lämna en bukett älsklingsfavvisarna vita liljor, då svämmar det lite i ögonen… hormons, you know… :)
Tackar förresten för alla goda råd om messmör och annat läbbigt! Kaffe i all ära, men i ynka lagom dos gören sig nyttan icke så stor, och faran med kaffet sägs vara större nu än förra gången jag var gravid. Det ena förtar det andra, fast åt fel håll. Typ.
En ömäjsingly trevlig midsommar till alla käraste nosare!
Tjenixen!
