Lösenordsskyddad: 15/1 – grattis älskade lilla tvååring!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







25/12 – om en gullig tröst.

Medan jag är på jobbet pågår traditionella juldagsaktiviteter i Villa Morkulla. Det leks med julklappar och mys med brasa. Mattias får storstryk i nya Hello Kitty-spelet men fyraåriga vinnaren är inte den som rub it in: ”Ingen fara pappa. Det är från 4 år, inte 30.”

:)






11/12 – om framsteg på verbala och andra fronter.

Lilla Millan förvånar oss för var dag som går med sin vilja att vara ”stor”!

Hon pratar mer och mer, om än det är rätt klurigt för andra än familjen (och van förskolepersonal) att förstå vad hon menar ;) Hon ger sig i kast med försök till meningsbyggnad och grammatik; verbformer och pronomen har gjort entré, och hon berättar gärna både vad som sker just nu och vad hon vill göra i framtiden. Tvåordsmeningar is da utmärkande sprache för lilla snart 23-månadingen men hon har börjat visa tendens att vilja komponera längre satser – fast det är fortfarande mer typ stapla-ord-på-varandra än korrekta meningar.

En rolig sysselsättning sedan länge är att läsa böcker, själv eller med sällskap. Själva ”läsandet” handlar då i huvudsak om att hitta saker på bilderna hon känner igen och har ord på. T ex har hon rätt bra koll på de olika medlemmarna i Barbafamiljen! (Nä, det blir inte rätt varje gång men faktiskt förvånande ofta :)

Nygamla framsteget är att hon oftare och oftare talar om att hon behöver gå på toa. Det är varken konsekvent eller hundraprocentigt, men eftersom det här funkade så himla bra när hon var liten (men förstördes av toalett- och badrumsrenoveringarna som inleddes för ett drygt år sen) är det extra kul att vi nu – på hennes eget initiativ – kan ta upp där vi tvingades avsluta! Dubbelt kul med detta är ju att det inte bara sparar arbetsinsats för oss vuxna, hon är också en gladare liten nos nu när hon slipper gå halvt om halvt nödig dagarna i ända: gifvetvis är det lättare att tömma sig på ett dass än i en blöja…?

Jag gissar att vi som en konsekvens av kommunikationsframgångarna de senaste veckorna fått se en mer harmonisk liten Milla Mirakel. Hon tycker också det är roligt på förskolan nästan jämt nu – mest älskar hon att vara ute – och är bara lite ledsen vid lämningarna. Hemma leker hon helst med EmmaLis födelsedagfådda Barbie-look-alikes eller Pippihus och allra mest vill hon leka med sin farmor eller mormor.

Fina fina EmmaLi är en fantastisk storasyster och ett under av tålamod som står ut med lillsyrrans ofta ganska burdusa knuffar som svar på närhetsinviter: pussas och kramas det vill hon, den lilla envisa, bara när hon själv får vara med och avgöra när!






9/11 – om presenttemat från igår.

Med ett tvåstämmigt JAA MÅÅÅ HOON LEEEVAA vaknade (läs: ”vaknade” ;) lilla fyraåringen igår till samlad familj och paket på sängen!

Vår vana trogen var det sparsmakat med paket [men Emmi såg inte ledsen ut över att inte bada i presentberg :p] och i samråd med mormor och farmor fylldes Villa Villekulla under kvällen med möbler, djur och fler figurer.

Idag är jag ledig och båda döttrarna har glatt lekt med både Pippi-hus och nya lilla barnköket. Om en kort stund får vi lekdejtsbesök och kaffetermosen är laddad. Maali är förresten också laddad för hon har frågat fyra gånger de senaste tio minuterna när gästerna kommer? :)


ps. Grattis på födelsedagen idag, Emmis fina kompis Vallie!






Dagsens tips: minisim för böfvelen!

Det är ingen hemlighet att jag gärna ser mig som ”ambassadör” för bäbisim och gladeligen vill dela med mig av mina erfarenheter inom det här området. Det kan vara allt från tips och tricks i bassängen (när det gäller ovillig simunge har jag stooor erfarenhet ;) till att berätta om att det faktiskt är så mycket mer än ”simhall” att gå på baby- och minisim.

Naturligtvis handlar det om framsteg, glädje och stolthet (när vår äldsta dotter lärde sig simma/ta sig fram i vattnet alldeles själv strax efter sin tvåårsdag trodde hennes föräldrar nog att de skulle spricka av mallighet…!), bakslag (”näääää!!”) och övertalning (en del kallar det ”muta”, själv pratar jag hellre om ”förhandling”…). Men, trots allt detta är det faktiskt ännu mycket mer av nåt helt annat; nämligen gemenskap! Gemenskap med ditt barn men framför allt – vilket förvånade mig väldans – med de andra föräldrarna i gruppen. Att frotteras mot varann i badkläder gör nämligen att det liksom inte finns några spärrar kvar i det sociala! En del av de vi lärt känna genom vår allra första babyankan-kurs på Håstens simhall i januari 2008 har kommit att bli våra vänner även utanför poolen. Trots att våra barn spridits till olika grupper, simhallar eller kanske slutat simma träffas vi fortfarande på lekdejter (å vinkvällar). Och simfröken Anna, du har stor förtjänst i sammanhållningen i vår grupp!

Å vet du vad det bästa är? Det är aldrig för sent att börja simma med sitt barn! Imorgon är det platssläpp för minisim och simskola här! Bor du i Varberg eller Falkenberg och har ett litet barn du vill simma med (minisim från 18 månader), se till att sitta vid datorn/trycka på ”Skicka anmälan” prick klockan 10 – platserna brukar springa sin kos i ett nafs! Tro jag det: VFSim är kanske Sveriges bästa simklubb för små barn och föräldrar! – nu menar jag kvalitet på simlärare förstås :)






6/11 – om fem fyraåringar, en femåring och två ettåringar.

I eftermiddags nytt barnkalas och hujedamej! Fast på nåt vis ändå… tjohoo! Slutsats: det är nog sista gången Emmi har födelsedagskalas hemma på flera år :) fast det förstås, sju härligt lyckliga lekglada ungar låter kanske per automatik sådär mycket? Å glädje är ju när allt kommer till kritan så mycket lättare att ”stå ut med” än fajt och skrik! Men… i fortsättningen tror jag ändå allt de kan få vara kalasglada nån annanstans än i hemma och inomhus ;p trädgårdsfest, shettiskalas eller lekland, then we come!

20111106-170713.jpg






4/11 – om dagen före kalas i dagarna två.

Fredag och ledig helg! Eller… ledig-från-jobb-helg menar jag :) på tisdag i nästa vecka fyller EmmaLi fyra år och i helgen har vi barnkalas för fulla muggar! Imorgon ponnykalas i Himle med halva gänget – det fanns inte shettisar så det räcker till alla kompisar därför måste (”måste”) vi göra dubbla fyraårskalajs – och på söndag resten av barnen hemma å Villa Morkulla. Det ska bli himla skojigt, men av nån underlig anledningen är jag nervös!? För vaddå?

Ja just det ja. Hur det gick med miniköket inatt? Riktigt bra faktiskt! Trots att det – vår vana troget när det gäller sånt här – blivit fel mått på modulerna lyckades vi otroligt nog klura ut biffen, lilla köket sitter förhoppningsvis fast i väggen och till vår förvåning kom vi i säng innan klockan blivit två – faktiskt!

Nu. Godispåsar laddade och enkel efter-ridlektion-fika förberedd så nu blir det Downton Abbey på SVT Play.

Tjenixen!






29/10 – om prioritering av tv-serier.

En trevlig kvällsätning med lagda barn fick oss att ta till flaskan (jag äger kanske stans minsta butelj Cointreau) och jag valde bort säsongspremiären av Downton Abbey – finns ju svt play! – men nu sitter vi iaf framför tv:n och en annan premiär: Boardwalk Empire. Steve Buscemi är en favorit och mina fyra cl är slut.

Trevlig helg hojtas från Morkullan! Imorron är min lördag!






Lösenordsskyddad: Dagsens tips: kramas på födelsedagskalasbarnet!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: försök att inte jämföra dina barn, ens med varandra.

Milla är nu 19,5 månader gammal. När EmmaLi var i samma ålder kunde hon enkelt dupla ihop två bitar, prata ordentliga två-ordsmeningar, började få bra koll på färger, säga till när hon behövde gå på toa (i huvudsak om hon gick blöjlös) och var riktigt duktig på att bygga sandkakor.

Milla är förbi i framstegstrappan genom att hon dricker finfint i glas. Och är en fena på att klättra och balansera – jämfört med sin syster, dvs troligen INTE ett dugg bättre än de flesta av sina jämnåriga!

Lika är dom på att båda vid ettåetthalvt kunde öppna dörrar. Och pussas gosigt och ljudligt! Dessutom verkar bus- och bestämda humöret vara ungefär lika samma. Dvs, medvetna bus är skitkul – för barnet – men ilskan när något går emot… ujuj, då tror nog grannarna vi försöker amputera ett ben eller så.

Milla verkar ha bara liite sämre ordförståelse än EmmaLi (vid samma ålder), med den stora skillnaden att EmmaLi kunde prata själv och därmed uttrycka egna viljan på ett tydligt vis. Jag minns att jag diskuterade och förhandlade en hel del med Maali den här sommaren å hösten. Med Millan blir det inte så mycket förhandlingar direkt… och det beror faktiskt inte (bara ;) på att jag nu är tröttare, äldre och mindre viljestark i min pedagogiska föräldraroll…

En stor skillnad mellan de båda systrarna är just humöret. EmmaLi var glad och lycklig nästan för jämnan. Milla är iofs inte arg och missnöjd jämt, men hon är sällan sådär spontant hela-tiden-glad-bara-för-att-jag-lever som Maali var (och faktiskt fortfarande är). Jag minns att jag tyckte den här tiden med henne var så underbar på många vis. Jag var gravid men hade min världs allra finaste knappa tvååring vid min sida. Hon förstod, hon hjälpte till, hon underlättade. Och hon var glad! Milla är glad (som i VERKLIGT glad) ungefär lika mycket som hon är arg. Vilket iofs är en helt okej ekvation!

Jag skrev ett inlägg ”till” EmmaLi för ungefär två år sen. Det kan du läsa här (det lustiga är att bilden Christina Alvner tecknat av EmmaLi i det inlägget är på pricken likt Milla idag, visst är det märkligt?!). Känslan jag skriver om där, ja den är exakt detsamma oavsett ålder tror jag. Det går ju nämligen inte att jämföra mina ungar, på annat vis än hur mycket jag älskar dom! Å dåå är det såklart jämt lopp, tveklöst!!


ps. Pussel då? Jodå. Milla har faktiskt lyckats lägga nåt knopp-pussel på egen hand nån gång. Nästan. Men tålamodet, och intresset, är liksom inte i nääärheten av syrrans. Det blir nog inga pusslade bollar för henne på ett bra tag – heller :)






Lösenordsskyddad: 19/8 – om en inköpsresa till Stockholm (del 2).

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 15/8 – om ALV med en iPhone å två goda vänner!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 13/8 – om ALV utan Eos!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







12/8 – om ALV med eller utan Eos?

EmmaLi å jag sover över hos sällskapet vi reser med till ALV tidigt tidigt imorron, och medan jag väntar på John Blund funderar jag: ska stora kameran få följa med till Pippi i Vimmerby eller stanna hos E-sons i Falkenberg?

Ett Canon moment hade vi förresten när Emmi och hennes ”bästa kompis” (eLis egna ord) höll konsert i härligt kvällsljum trädgård efter kvällsmaten för några timmar sen. Härliga fantastiska kluriga ungar: tappa aldrig fantasin, tappa aldrig känslan!


ps. Emmi ville sovit bredvid sin kompis i samma säng egentligen, men efter en timme fnissades och skojades det fortfarande… det är med lugnt hjärta jag nu hör henne snusa bredvid mig på bäddsoffan :) väx upp långsamt, älskade dotter, tids nog får du fnissa nätterna igenom med vänner och kärlekar. än är du min lilla, och jag somnar tryggt med min hand i din <3

en synnerligen god natt önskas er alla!






Lösenordsskyddad: 11/8 – om att vara en åsiktsmaskin.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







10/8 – om lycka i pricksjukehemmet.

När yngsta dottern har fått vattkoppor och en jäklans god vän genom brevinkastet lämnar över en kram, ett paket glass och en hög smarrigt strössel då är blir det ögonallergiskt för ullisarna. När dessutom en mamma hjälper att hämta hem storasyster från förskolan så lilla koppiga barnet får sova välbehövlig sömn hemma i sin säng, då blir det sådär fullt av kärlek i magen. TACK! Och LÖV!!

Lite orolig blir jag ju för stundande äventyr av typen Emmi å jag till ALV på lördag och hela familjen på inköpsresa till Sthlm nästa helg… men… vi tar det då! Nu. Kaffe!






Lösenordsskyddad: 8/8 – om EmmaLi 3,75 år!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 1/8 – om härlig sommar, äntligen!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 31/7 – om fyra födelsedagshurran till min älskade man!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 17/7 – om att jaga vattenpölar.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







7/7 – om myggjagad.

Med barn och make hemifrån (på lekplats) tänkte jag passa på att götta lite kaffe framför datorn på altanen. Jovisst tjena. Om jag velat bli prickig och kliig som en vattenkopprad: de små hemska fäna attackerade som blinningar. Vad är det för jämrans mygg-år i år?

Förutom myggjeflarna vidhåller jag att den här typen av sommar är riktigt bra. Lite över, eller strax under, tjugo grader och vindstilla – dygnet runt! Ikväll blir det tveklöst en kall öl under nätet på framsidsverandan!






Lösenordsskyddad: 6/7 – om ett perfekt sommarväder.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Lösenordsskyddad: 29/6 – om förmiddagar i trädgården.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







20/6 – om frukost utomhus?

På vägen hem från årets roligast återkommande fest igår (”majfesten” i Lerum, i år lite sent i kalendern :) passerade vi IKEA. Eller alltså, festen var i lördags men, vi fick generöst sova kvar över natten och åkte alltså inte hem förrän en bra bit efter lunchtid igår. Så. Nu har vi äntligen möjlighet att äta frukost i solen på altanen – när nu härliga morgonsolen behagar komma tillbaka till oss. Snart? hoppas jag!

20110619-105501.jpg
billig soffa å klaffbord…………………………


Majfesten ja. OJ! som jag älskar denna typ av vuxen samvaro med därtill hörande fantastiskt stora och välsmakande buffé av mat, intressanta diskussioner och nya bekantskaper. Vid min bordsände hade vi så trevligt att jag snabbt lyckades förtränga nesan att jag vid bordsplaceringsplacerandet (vi skulle kasta pil på en tavla full av namnlappar) misslyckades så fatalt att jag tror att jag stått där å kastat än… om jag inte skrupellöst fuskat och spettat ett namn i ren affekt ståendes 50 centimeter från tavlan. Men jag hade våldsam otur förstås… lokala vindpustar varje gång det var min tur att kasta…!?

Men. Altanfrukosten då. Jodå. Bort med spöregn och ge mig lite värme bara. Gärna en som håller i sig fram till kvällen. Och vindstilla. Ge mig!