20/12 – om att när riksbanken sänker reporäntan…
…så blir det troligen ingen förändring för bolånekunder hälsas det från bankhåll. Förvånad? Nä. Men besviken såklart. Mycket besviken.
Undrar om det blir nån förändring på inlåningsräntan då?
13/10 – om att bli rik på det gamla.
Jag sparade just familjen en förmögenhet genom att möblera om vardagsrummet: vi behöver nu varken måla om eller köpa ny soffa eller TV. Funderar på vad vi ska göra med alla pengar? Ett nytt Villa Morkulletak ligger högt på önskelistan – fast en så dyr TV att jag skulle ha ”tjänat” ihop till ett helt tak hade jag tyvärr inte planerat köpa… Typiskt.
ps. (som referens till förra inlägget) stora delar av flocken har flyttat nu. tror jag.
Dagsens tips: skilj på verklighet och lyxfälla.
Lekte gömma fjärrkontroll för att tvinga mig sitta kvar framför Lyxfällan på TV. Alltså. Jag skäms över att jag blir upprörd, men… vad är det för jefla dyngunderhållning?! ”500 spänn för den här gräsklipparen? Jaja! Det blir bra, tack!”…?! Sicket spel för galleriet? Hur ska de klippa sin gräsmatta? Köpa en ny, annan begagnad, för femhundra spänn?! Tusen spänn för Philips-TV (förhoppningsvis instegsmodell?) OCH tv-bänk… Löjligt!
Två skrotgubbar går runt och plockar åt sig och lämnar skambud, å ”experterna” tackar och tar emot. Jag tuggar fradga. Det står en ny fräsch mikro kvar i köket, men ingen soffa i vardagsrummet. Det står en husvagn på uppfarten, och dom fick kämpa för att behålla en gammal skottkärra.
Det jag retar mig på är att allt är så oseriöst. Problemet är ju inte att dom måste sälja bort sina prylar, utan att dom säljs för underpris. Prioriteringen är bedrövlig. Familjens bil fick en estetisk uppfräschning: bl a nya fälgar med lågprofildäck – dvs en FÖRSÄMRING för ekonomin eftersom bilen nu kommer dra MER bensin!!
Jag undrar vem det här programmet vänder sig till. Är det meningen att vi ska tro det är på riktigt? Är det meningen att vi ska tycka det är underhållande? Finns det mänskor som blir underhållna?
Jag är inte ekonom, knappt ens ekonomiskt lagd (pengasmart och snål är inte samma sak ;), men mitt sunda förnuft vrålar ett desperat NEJ. ”Bra TV” är inte samma sak som verklig ekonomisk sanering. Bu.
Nu utmanar jag mitt blodtryck genom att nagla fast aschlet framför Debatt på SVT… ;D
11/7 – om en Gevaliadag, och ett lite oroväckande konkursbesked.
En överraskning i form av spontant besök av gammal kursare från längesen dök upp hos oss på Barnens Badstrand idag och vi fick en riktigt bra dag i solen, sanden och havet! Kul att du kom Karin! Och att få träffa dina goa små döttrar – vilka det liksom känns som att jag känner eftersom jag ”träffat” dom så mycket virtuellt! – det är lustigt det där att internet gör att det känns som igår, trots att det gått både flyttar, husbygge och fyra fina ungar emellan sist och nu!
Till kvällsmat blev det mackor och ljummen youghurt och det är helt okej när man har sommarlov! Sen stoppades Milla och Maali dusch och säng i nämnd ordning och Tias och jag mumsade webrad kyckling. Helt okej det också, fastän man inte har sommarlov :)
Jag måste ju skriva något om OnOffs konkurs också. Personligen tycker jag förstås det är ett både tråkigt och oroväckande besked: tråkigt är att ett av de svenska företagen måste stryka med till förmån för jättetysken, och oroväckande är att mitt eget jobb kanske snart spolas ner i samma slask? Men, marknaden bestämmer såklart och när kvantitet och tyska euro kan mangla över våra små svenska företag kan vi inget säga emot! Jag lider med de 900 anställda som nu (troligen) förlorar jobben. Och håller alla tummar hårt för att företaget jag jobbar för ska klara sig bättre!
9/6 – om en dyr vindpust och en nästintill tropisk natt.
Antingen hade nästan hela skatteåterbäringen gått åt, eller så tar vi det på raKETens trafikförsäkring. Jaa. Det var en dyr jefla vindpust, den som drog min bildörr in i den grannparkerades… Jag, den pedantiskt försiktiga och löjligt kontrollerande, är en parkeringsskadare. Mjau.
Gränsfall mot tropiskt natt när min smärtsamt överfulla blåsa tillät mig rulla i säng runt kvart i två inatt. Fast sen föll det lite sommar-regndroppar och jag anar att termometern sjönk en smula. Under dagen blev det sen riktigt kallt. Typisk svensk sommar!
Dagsens tips: glöm mitt gamla tips om mobil-id!!
Supersmidigt! tyckte jag. Att logga in på banken med min mobiltelefon istället för med dosa. Johoja. Tills Telia huxflux började ta betalt för tjänsten…!!? Nu känns det grymt onödigt att betala 60 öre per transaktion (dvs en sextioöring per inloggning/betalning/godkännande etc) för det jag kan göra gratis med min bankdosa.
Extra surt förstås att jag lusläste Telias autofaktura först EFTER att jag lagt en femma på att betala ett gäng hantverkarfakturor…
26.1 – om IKEA.
Helt ärligt förstår jag inte syftet med Uppdrag Gransknings reportage ikväll om Ingvar Kamprad och hans stiftelse(r). Det är old news? Och är inga hemligheter. Inte är det heller några olagligheter. Moraliskt förkastligt? Ja. Men efter att ha lyssnat på Ingvar Kamprads Sommarprogram (förra året?) har mitt köpbehov från det blågula varuhuset minskat avsevärt. Och det stör mig mer att de klarar att tillverka (och transportera och sälja) en potta för nitton spänn än att miljarder på lagligt vis undanhålls från svenska staten.
Jag skulle kunna skriva kilometer om det här men håller igen. Till syvende och sist handlar det om avundsjuka, och etik. Jag gillar inte att Kamprad försöker framstå som ”herr Svensson”: han är en av världens rikaste män?! Jag ser fram emot en debatt kring företagets etik i ex miljö- och arbetsrättsfrågor (i producentländer). Vart de klyftigt placerade stiftelserna gömmer sina pengar rör mig inte nämnvärt. Längre. Faktiskt.
Dagsens tips: GE FAN I Å FUSKA!!
SVT:s Aktuellt rapporterar ikväll att uppemot 200 miljarder (dvs 200 000 000 000) kronor på felaktiga grunder kan ha betalats ut av Försäkringskassan. Jag blir vansinnig och tänker inte klart. Vaihelvete gör rättegångskostnader, böter och fängelse för nytta på såna här skrupelfria individer? Pengarna är ute ur landet för länge sen, och vad kostar en plats på ett svenskt fängelse i tre år kontra att bli grismat? Ja. Så tänker jag. Släng fanskapen till hungriga vildsvin och hoppas de stackarna överlever. Vildsvinen alltså…
Jupp. Ullisen är en smula upprörd. EN SMULA!! Var är Bruce Willis när man behöver honom? Die motherf… Eller är kanske inte Brucan tuffingen jag är ute efter? Nåväl. Vicken kotknäckar-mcknutte eller originell gangster som helst skulle funka. Ge dom bara. Vad dom tål är bara början.
Fy!
24/10 – om vafan??!
Saker får helt enkelt inte vara bra.
Imorse kom katten hem, rastlös och med svart blick. Mycket snart förstår vi varför. Hon kan inte kissa, och det lilla hon får ur sig är blodfärgat och med små klumpar i. JAG VILL BARA SKRIKA. Nu handlar det inte bara om synd om katten utan också om oss. Det är en sak att älskade små husdjur inte är gratis, men nu börjar det verkligen knapra på kapitalet. Och helgtaxa hos veterinären är inte min älsklings. Vad *fult ord* gör vi?!
Tur jag har Omoprazol för ett helt kompani hemma. Stressymptom är bara ett förnamn just nu… särskilt när djursjukhuset inte kan/vill svara när jag ringer…
Mjau.
ps. eftermiddagens simlektioner ligger inte högst på prioriteringslistan tyvärr.
Dagsens tips: bli ekonomiskt oberoende.
Behöver jag egentligen förklara varför?
hint: vi planerar inför renovering av badrum…
Tjenixen!
4.6 – om blekansikte hedbert hood.
Så var det dags för årets första solbränning. Nästan en halv dag på lekplats ger snigg markering efter tischan… tur vi har mjuka lakan att sova i på nätterna…
Drygt 50% av oss svenskar vill inte betala mer i skatt läser jag i dagsens GP. Lite förvånad blir jag när jag snabbläser att inte ens de rödgröna väljarna enligt undersökningen vill höja skatterna? Så lät det inte för några år sen? Lite elakt tänker jag också att det hos de allra rödaste troligen går att hitta de flesta villiga skattehöjarna; så länge det är skatter de själva inte behöver betala. Det brukar nämligen vara så att det är enklare att vilja be andra betala mer än själv dra samma strå till gemensamma stacken. Kanske av naturliga men också missunsamma skäl.
Den här historien är gammal och lånad, och intressant:
Ett brokigt sällskap brukar varje kväll äta på restaurang. Det är tio män som trots olika bakgrund trivs bra tillsammans. De fyra första är arbetslösa, sjukskrivna eller studenter, nästkommande fem räknar sig som medelklass och den siste är både höginkomsttagare och förmögen.
Den sammanlagda notan brukar landa på en tusenlapp varje kväll. Männen har kommit överens om att de ska göra upp den i enlighet med det svenska skattesystemet. Alltså äter herrarna Ett, Två, Tre och Fyra gratis och resten betalar i stigande grad utefter förutsättningar (dvs inkomst): herr Fem betalar således 10:-, herr Sex betalar 30:-, herr Sju 70:-, herr Åtta 120:-, herr Nio 180:- och den mest välställde av dem, herr Tio, lägger 590:- på den gemensamma räkningen. Männen är nöjda med detta och kan äta och ha trevligt tillsammans med känslan att alla gör rätt för sig!
En dag bestämmer sig restaurangägaren för att sänka priserna på menyn. Kanske för att locka fler gäster, vad vet jag? Nå. Sällskapets nota blir iaf plötsligt 200 glada kronor lägre och männen funderar på hur de rättvist ska dela upp de 20 procenten mellan sig. Om de skulle fortsätta att dela upp betalningen på samma vis som tidigare skulle de fyra första inte påverkas alls, men hur skulle de övriga sex göra? De som faktiskt betalade notan?
De sex männen räknar ut att rakt fördelat (dvs 200/6) skulle det bli en sänkning på 33:- per man. En lösning herr Fem och Sex naturligtvis jublar åt: de skulle ju då få betalt för att äta! Restaurangägaren, som råkar höra diskussionen vid bordet, föreslår att allas delar i rättvisans namn ska minskas proportionerligt? Iom denna lösning ser fördelningen av den nya notan ut så här: herr Fem behövde nu liksom de fyra första inte lägga något alls medan herr Sex betalar 20:-, herr Sju 50:-, herr Åtta 90:-, herr Nio 120:- och herr Tio betalar 520:-.
När sällskapet mätta och belåtna lämnar restaurangen börjar de jämföra hur mycket de tjänat på krögarens prissänkning.
- Jag fick en tia i rabatt, konstaterar herr Fem, mulnar till och pekar på herr Tio, men han fick 70 kronor.
- Ja, det stämmer! hojtar herr Sex. Jag fick också bara 10 kronors sänkning… det är ju orättvist att han ska få 7 gånger mer än vi?
- Precis, surar herr Sju, varför ska han få 70 spänn i rabatt när jag bara fick en tjuga?
Nu la sig de övriga i diskussionen.
Hallå där! skriker de fyra första, Vi tjänade ju ingenting på det här! Den här sänkningen gynnar bara dom rika!!
Missnöjda över att ha fått så mycket mindre fortsätter de tjafsa medan de promenerar bortåt gatan och hemåt. Innan de skiljs åt hytter de med näven åt herr Tio och hotar med ett rejält kok stryk om han inte såg till att komma fram till en mer rättvis fördelning av notan tills nästa gång.
Kvällen efter samlas sällskapet på restaurangen igen, förväntansfulla inför en god middag och herr Tios nya lösning. Men herr Tio syns inte till och de får av restaurangägaren höra att han flyttat utomlands. De övriga saknar honom dock inte nämnvärt, det blir ju mer mat till dem! När notan ska betalas uppstår dock ett problem. De nio männen kliar sig i huvudet och förstår inte vad som är fel. När alla pengar ligger på bordet fattas det nämligen 520 kronor…
Så till nåt helt annat. Robin Söderling i final i Franska Öppna!! Det torde apselut vara värt en kall fredagsöl i trädgården? Jisses va spännande det var! Hejja!
Tjenixen!
26.2 – om olika synsätt och infallsvinklar.
Ibland menar och tänker man lika samma men uttrycker det på olika vis. Ibland uttrycker man sig likadant men menar precis tvärtom. Ibland är det bara rörigt. Ibland helt fel.
Exempel 1
Jag och min asagulliga mamma (som hjälps och hämtas Maali på dagis ibland när jag känt mig sjuk, kass å ynklig!) har inte alls samma åsikt när det gäller ekonomi i form av shoppning. Jag är av den bestämda åsikten att ett par brallor för trehundra spänn är bättre till mitt barn än en outfit på tröja, strumpor, byxor och kofta för samma summa, om det ändå bara är brallorna som egentligen behövs.
Exempel 2
Jag och min asagulliga make (som på alla vis hjälps å är ett föredöme för fäder världen över!) har inte alls samma åsikt när det gäller ätning i form av fik. Jag är av den bestämda åsikten att en kopp kaffe för en vuxen och ett äpple/lite vindruvor/russin/yoghurt för en tvååring räcker alldeles utmärkt, om det inte är nåt speciellt som ska firas.
Exempel 3
Jag och min asagulliga tvååring (som hjälps att tömma tvättmaskin, trösta lillasyster och plocka damm i hallen och inte kan hindra tårarna från att spruta för att all disk är ren!) har inte alls samma åsikt om typ nånting just nu. Jag är av den bestämda åsikten att det är jag (och förvisso Mallias) som har mest att säga till om här hemma medan hon spänner sina vackra leende ögon i mig och övertygande förklarar ”jag får det!” när jag hojtar nej till YouTube i iPhonen.
Tjenixen!
25.1 – om Försäkringskassan.
Jag är nu grymmaste fisk på allt vad föräldrapenning heter. Är det nåt du vill veta? Fråga mig!
PS. Det kan hända att jag överdriver en smula…
30.11 – om prutmån och korkade skinskallar.
Häromdan ringde trevlig norrländsk försäkringsförsäljare (trixade sig igenom Nix med skyll på Villaägarföreningen gissar jag?) och försökte sänka försäkringsskostnaderna för oss. Det var ju snällt. Och funkade faktiskt! Fast förmodligen inte på det vis han hade tänkt… usch jag skäms lite…
Villaförsäkringen kunde han inte klå vårt nuvarande bolag på, men bilen lyckades han pilla ner dryga enåenhalv tüsing vilket var långt mer än jag kunnat tro. Så. Kalla det fräckt, kalla det det-är-så-här-man-gör, men ett enkelt samtal till Volvia å så var saken biff. Fortfarande ett par hundringar dyrare än norrlänningen, men med en något lägre självrisk känns det apselut försvarbart!
And now to something completely different. Är det inte ikväll alla korkskallar med smalt intellekt och verklighetsfrämmande åsikter ger sig ut och hyllar Kalle Dussin? Eller har dom lyckligtvis lyckats utrota sig själv numera kanske?
Tjenixen!
9.9 – om bilreparation.
Jahaja. Så står man där med telefonen i hand och känner sig korkad för att man inte blir riktigt trodd och trots att jag apselut inte vill tro att det har att göra med att jag inte är man så kan jag inte låta bli att undra om det kanske ändå inte hade låtit lite mindre ”men du förstår att…” om herr serviceman talat med Mattias i stället för med mig? Nå. Det där kanonskottet jag och tjifen fick i öronen när vi åkte hem häromdan fick sin lösning: det var handbromsens bromsbelägg som sprack mitt i tu. Pangbom. Under färd. Trots att handbromsen gifetvis inte varit åtdragen för det är den ju inte när man kör, och oavsett vad herr serviceman antyder så har jag såpass koll att jag skulle märka en ilsket röd varningslampa på instrumentpanelen eller ens hade varit så de senaste dagarna efter att Mattias pratat med en Bildepådoktor som rådde oss att låta den vilas tills reparationsman tittat på den. Så. Tur i oturen att de där bromsklumparna inte slog sönder nåt annat när de gick sönder. Otur i oturen att reparationsfirman är totalt ointresserade av reklamation på bromsbelägg som av samma firma byttes i januari ’07, detta trots att herr serviceman försäkrar att ”de bromsbelägg vi har nu är bättre” [vaddå? var dom dåliga förr?] och funderar ”de kaaan ju ha varit ditsatta lite snett” [ja och då är det ju i högsta grad reklamation?!].
Jag blir så trött. Men orkar inte bråka. Herr servicmans suck ”då får du väl ta det till ARN” är inte aktuellt. Vem orkar bråka om femtonhundra spänn? Och tjohej! vi fick ju [precis som vanligt] 10% på materialet. Jamendåså. Tackar så mycket. Vi kommer igen när bilen går sönder igen. Eller nä just det ja. Det lär vi ju inte göra – om vi inte bara hittar nåt sämre…
Tjenixen!
19.5 – om uppåt/mera i börsen.
Vänder det? Man skulle ju kunna hoppas! Hur som haver fick jag idag se att en av Maalis fonder ligger på plus och blidde lyckligt förvånad tills jag kom på att det är just den här fonden vi på månadsbasis stoppar in nya slantar på… å den svarta siffran är knappast lika stor som de senaste månadernas sparande så både lycka och förvåning kom av sig.
Å andra sidan drabbar – som jag brukar tjata om – de låga aktiekurserna oss icke nämnvärt. Att räntorna däremot ligger i botten är hurra för Hedbertsarna. En närmast nollprocentig inlåningsränta på lönekontot är helt i sin ordning när vår boendekostnad sjunkit som en glad sten det senaste året!
Partiledardebatten häromdan var en närmast skrattretande vänlig tillställning. Det närmsta irritation jag kunde nosa fram (om jag bortser från egna soffans aaargh finns det inga vettiga debattledare på TV numera??) var Lars Leijonb… f’låt, är så van att det är han som bjäbbar! Hägglunds morr på den Ohlyska här-finns-pengar-till-allt-mentaliteten. Mona höll sig lika passiv som Reinfeldt. Och ja, det är supertönt att namna våra ledande politiker vid enbart för-/efternamn och jag kan inte ens skylla på försök till teckensnåleri för den här förklaringen äter upp långt fler än annars åtgångna 22 bokstäver så jag skyller istället på boogien – för nån sol finns inte att hänga upp sig på.
Kan vi förresten annars skylla vädret på regeringen? Det är så himla bra att ha en syndabock.
Tjenixen!
Dagsens tips: autogiro UTAN pappersfaktura.
Schö nö komprand pah. In ål years har jag varit Telia trogen, men jeez sicka trögrötter dom blivit. Först tar dom bort möjligheten att eposta kundtjänst. Sen inför dom en totalt omöjlig ”här får du beskriva ditt ärende med egna ord” telefontjänst (eller om det var i tvärtomordning). Nu skinnar dom mig, trots att jag betalar med autogiro, på nitton spänn per räkning: under förevändning att dom måste skicka ut en faktura! Heliga kö jag dör förvånings- och omständighetsdöden.
Min okvalificerade gissning är att jag inte är deras enda kund som väljer autogiro för att SLIPPA se röken av en enda – i pappersversion eller icke – faktura?!
3.5 – om heder och samvete.
Nu är den elektroniskt signerad och skickad. Helt enligt plan bidrog Borg till både sniggvit iPhone samt lämnade cirkus tio laxar över. Tack för det Skatteverket!
