4.6 – om blekansikte hedbert hood.
Så var det dags för årets första solbränning. Nästan en halv dag på lekplats ger snigg markering efter tischan… tur vi har mjuka lakan att sova i på nätterna…
Drygt 50% av oss svenskar vill inte betala mer i skatt läser jag i dagsens GP. Lite förvånad blir jag när jag snabbläser att inte ens de rödgröna väljarna enligt undersökningen vill höja skatterna? Så lät det inte för några år sen? Lite elakt tänker jag också att det hos de allra rödaste troligen går att hitta de flesta villiga skattehöjarna; så länge det är skatter de själva inte behöver betala. Det brukar nämligen vara så att det är enklare att vilja be andra betala mer än själv dra samma strå till gemensamma stacken. Kanske av naturliga men också missunsamma skäl.
Den här historien är gammal och lånad, och intressant:
Ett brokigt sällskap brukar varje kväll äta på restaurang. Det är tio män som trots olika bakgrund trivs bra tillsammans. De fyra första är arbetslösa, sjukskrivna eller studenter, nästkommande fem räknar sig som medelklass och den siste är både höginkomsttagare och förmögen.
Den sammanlagda notan brukar landa på en tusenlapp varje kväll. Männen har kommit överens om att de ska göra upp den i enlighet med det svenska skattesystemet. Alltså äter herrarna Ett, Två, Tre och Fyra gratis och resten betalar i stigande grad utefter förutsättningar (dvs inkomst): herr Fem betalar således 10:-, herr Sex betalar 30:-, herr Sju 70:-, herr Åtta 120:-, herr Nio 180:- och den mest välställde av dem, herr Tio, lägger 590:- på den gemensamma räkningen. Männen är nöjda med detta och kan äta och ha trevligt tillsammans med känslan att alla gör rätt för sig!
En dag bestämmer sig restaurangägaren för att sänka priserna på menyn. Kanske för att locka fler gäster, vad vet jag? Nå. Sällskapets nota blir iaf plötsligt 200 glada kronor lägre och männen funderar på hur de rättvist ska dela upp de 20 procenten mellan sig. Om de skulle fortsätta att dela upp betalningen på samma vis som tidigare skulle de fyra första inte påverkas alls, men hur skulle de övriga sex göra? De som faktiskt betalade notan?
De sex männen räknar ut att rakt fördelat (dvs 200/6) skulle det bli en sänkning på 33:- per man. En lösning herr Fem och Sex naturligtvis jublar åt: de skulle ju då få betalt för att äta! Restaurangägaren, som råkar höra diskussionen vid bordet, föreslår att allas delar i rättvisans namn ska minskas proportionerligt? Iom denna lösning ser fördelningen av den nya notan ut så här: herr Fem behövde nu liksom de fyra första inte lägga något alls medan herr Sex betalar 20:-, herr Sju 50:-, herr Åtta 90:-, herr Nio 120:- och herr Tio betalar 520:-.
När sällskapet mätta och belåtna lämnar restaurangen börjar de jämföra hur mycket de tjänat på krögarens prissänkning.
- Jag fick en tia i rabatt, konstaterar herr Fem, mulnar till och pekar på herr Tio, men han fick 70 kronor.
- Ja, det stämmer! hojtar herr Sex. Jag fick också bara 10 kronors sänkning… det är ju orättvist att han ska få 7 gånger mer än vi?
- Precis, surar herr Sju, varför ska han få 70 spänn i rabatt när jag bara fick en tjuga?
Nu la sig de övriga i diskussionen.
Hallå där! skriker de fyra första, Vi tjänade ju ingenting på det här! Den här sänkningen gynnar bara dom rika!!
Missnöjda över att ha fått så mycket mindre fortsätter de tjafsa medan de promenerar bortåt gatan och hemåt. Innan de skiljs åt hytter de med näven åt herr Tio och hotar med ett rejält kok stryk om han inte såg till att komma fram till en mer rättvis fördelning av notan tills nästa gång.
Kvällen efter samlas sällskapet på restaurangen igen, förväntansfulla inför en god middag och herr Tios nya lösning. Men herr Tio syns inte till och de får av restaurangägaren höra att han flyttat utomlands. De övriga saknar honom dock inte nämnvärt, det blir ju mer mat till dem! När notan ska betalas uppstår dock ett problem. De nio männen kliar sig i huvudet och förstår inte vad som är fel. När alla pengar ligger på bordet fattas det nämligen 520 kronor…
Så till nåt helt annat. Robin Söderling i final i Franska Öppna!! Det torde apselut vara värt en kall fredagsöl i trädgården? Jisses va spännande det var! Hejja!
Tjenixen!
26.2 – om olika synsätt och infallsvinklar.
Ibland menar och tänker man lika samma men uttrycker det på olika vis. Ibland uttrycker man sig likadant men menar precis tvärtom. Ibland är det bara rörigt. Ibland helt fel.
Exempel 1
Jag och min asagulliga mamma (som hjälps och hämtas Maali på dagis ibland när jag känt mig sjuk, kass å ynklig!) har inte alls samma åsikt när det gäller ekonomi i form av shoppning. Jag är av den bestämda åsikten att ett par brallor för trehundra spänn är bättre till mitt barn än en outfit på tröja, strumpor, byxor och kofta för samma summa, om det ändå bara är brallorna som egentligen behövs.
Exempel 2
Jag och min asagulliga make (som på alla vis hjälps å är ett föredöme för fäder världen över!) har inte alls samma åsikt när det gäller ätning i form av fik. Jag är av den bestämda åsikten att en kopp kaffe för en vuxen och ett äpple/lite vindruvor/russin/yoghurt för en tvååring räcker alldeles utmärkt, om det inte är nåt speciellt som ska firas.
Exempel 3
Jag och min asagulliga tvååring (som hjälps att tömma tvättmaskin, trösta lillasyster och plocka damm i hallen och inte kan hindra tårarna från att spruta för att all disk är ren!) har inte alls samma åsikt om typ nånting just nu. Jag är av den bestämda åsikten att det är jag (och förvisso Mallias) som har mest att säga till om här hemma medan hon spänner sina vackra leende ögon i mig och övertygande förklarar ”jag får det!” när jag hojtar nej till YouTube i iPhonen.
Tjenixen!
25.1 – om Försäkringskassan.
Jag är nu grymmaste fisk på allt vad föräldrapenning heter. Är det nåt du vill veta? Fråga mig!
PS. Det kan hända att jag överdriver en smula…
30.11 – om prutmån och korkade skinskallar.
Häromdan ringde trevlig norrländsk försäkringsförsäljare (trixade sig igenom Nix med skyll på Villaägarföreningen gissar jag?) och försökte sänka försäkringsskostnaderna för oss. Det var ju snällt. Och funkade faktiskt! Fast förmodligen inte på det vis han hade tänkt… usch jag skäms lite…
Villaförsäkringen kunde han inte klå vårt nuvarande bolag på, men bilen lyckades han pilla ner dryga enåenhalv tüsing vilket var långt mer än jag kunnat tro. Så. Kalla det fräckt, kalla det det-är-så-här-man-gör, men ett enkelt samtal till Volvia å så var saken biff. Fortfarande ett par hundringar dyrare än norrlänningen, men med en något lägre självrisk känns det apselut försvarbart!
And now to something completely different. Är det inte ikväll alla korkskallar med smalt intellekt och verklighetsfrämmande åsikter ger sig ut och hyllar Kalle Dussin? Eller har dom lyckligtvis lyckats utrota sig själv numera kanske?
Tjenixen!
9.9 – om bilreparation.
Jahaja. Så står man där med telefonen i hand och känner sig korkad för att man inte blir riktigt trodd och trots att jag apselut inte vill tro att det har att göra med att jag inte är man så kan jag inte låta bli att undra om det kanske ändå inte hade låtit lite mindre ”men du förstår att…” om herr serviceman talat med Mattias i stället för med mig? Nå. Det där kanonskottet jag och tjifen fick i öronen när vi åkte hem häromdan fick sin lösning: det var handbromsens bromsbelägg som sprack mitt i tu. Pangbom. Under färd. Trots att handbromsen gifetvis inte varit åtdragen för det är den ju inte när man kör, och oavsett vad herr serviceman antyder så har jag såpass koll att jag skulle märka en ilsket röd varningslampa på instrumentpanelen eller ens hade varit så de senaste dagarna efter att Mattias pratat med en Bildepådoktor som rådde oss att låta den vilas tills reparationsman tittat på den. Så. Tur i oturen att de där bromsklumparna inte slog sönder nåt annat när de gick sönder. Otur i oturen att reparationsfirman är totalt ointresserade av reklamation på bromsbelägg som av samma firma byttes i januari ’07, detta trots att herr serviceman försäkrar att ”de bromsbelägg vi har nu är bättre” [vaddå? var dom dåliga förr?] och funderar ”de kaaan ju ha varit ditsatta lite snett” [ja och då är det ju i högsta grad reklamation?!].
Jag blir så trött. Men orkar inte bråka. Herr servicmans suck ”då får du väl ta det till ARN” är inte aktuellt. Vem orkar bråka om femtonhundra spänn? Och tjohej! vi fick ju [precis som vanligt] 10% på materialet. Jamendåså. Tackar så mycket. Vi kommer igen när bilen går sönder igen. Eller nä just det ja. Det lär vi ju inte göra – om vi inte bara hittar nåt sämre…
Tjenixen!
19.5 – om uppåt/mera i börsen.
Vänder det? Man skulle ju kunna hoppas! Hur som haver fick jag idag se att en av Maalis fonder ligger på plus och blidde lyckligt förvånad tills jag kom på att det är just den här fonden vi på månadsbasis stoppar in nya slantar på… å den svarta siffran är knappast lika stor som de senaste månadernas sparande så både lycka och förvåning kom av sig.
Å andra sidan drabbar – som jag brukar tjata om – de låga aktiekurserna oss icke nämnvärt. Att räntorna däremot ligger i botten är hurra för Hedbertsarna. En närmast nollprocentig inlåningsränta på lönekontot är helt i sin ordning när vår boendekostnad sjunkit som en glad sten det senaste året!
Partiledardebatten häromdan var en närmast skrattretande vänlig tillställning. Det närmsta irritation jag kunde nosa fram (om jag bortser från egna soffans aaargh finns det inga vettiga debattledare på TV numera??) var Lars Leijonb… f’låt, är så van att det är han som bjäbbar! Hägglunds morr på den Ohlyska här-finns-pengar-till-allt-mentaliteten. Mona höll sig lika passiv som Reinfeldt. Och ja, det är supertönt att namna våra ledande politiker vid enbart för-/efternamn och jag kan inte ens skylla på försök till teckensnåleri för den här förklaringen äter upp långt fler än annars åtgångna 22 bokstäver så jag skyller istället på boogien – för nån sol finns inte att hänga upp sig på.
Kan vi förresten annars skylla vädret på regeringen? Det är så himla bra att ha en syndabock.
Tjenixen!
Dagsens tips: autogiro UTAN pappersfaktura.
Schö nö komprand pah. In ål years har jag varit Telia trogen, men jeez sicka trögrötter dom blivit. Först tar dom bort möjligheten att eposta kundtjänst. Sen inför dom en totalt omöjlig ”här får du beskriva ditt ärende med egna ord” telefontjänst (eller om det var i tvärtomordning). Nu skinnar dom mig, trots att jag betalar med autogiro, på nitton spänn per räkning: under förevändning att dom måste skicka ut en faktura! Heliga kö jag dör förvånings- och omständighetsdöden.
Min okvalificerade gissning är att jag inte är deras enda kund som väljer autogiro för att SLIPPA se röken av en enda – i pappersversion eller icke – faktura?!
3.5 – om heder och samvete.
Nu är den elektroniskt signerad och skickad. Helt enligt plan bidrog Borg till både sniggvit iPhone samt lämnade cirkus tio laxar över. Tack för det Skatteverket!
