15/12 – om skrot och korn, eller ‘inför gud är vi alla densamma?’.

Tittade i går kväll på SVT:s Debatt. Blev en smula beklämd. Sverigedemokratiske riksdagsmannen Kenth Ekeroth försvarar på länk (han ”vågar” inte sitta i studion?) ett nätverk i skuggzonen: ”‘Counter Jihad’ handlar om islam-kritik”, säger han och jag fattar inte. Hur kan man vara emot en hel religion? FFS! Det här är ju bara ett riktigt korkat försök att kamouflera sin rasism. – som argument; själv är jag Counter All Slags Religiös Fundamentalism men där hamnar inte just tokiga islamister per automatik överst. I USA finns t ex en del riktiga stjärnor tillhörande den kristna högern.

Terrorism och hat går hand i hand på nåt vis. Counter Jihad; ni är ju samma skrot som de ni försöker inbilla andra att ni avskyr? Eller?

Nä. Den finten gick vi inte på.






5/12 – om att diskutera skriftligt.

Nu har det hänt igen. Jag har gett mig in i en debatt på nätet och som så många gånger förr sköt jag rakt över mål – långt över mål till och med :( Jag blir så jämrans irriterad på både mig själv (för att jag aldrig lär mig) och mina med-debattörer (som inte orkat lära sig att läsa vad jag skriver utan att tolka vad de tror att jag menar).

Dagsens klavertramp skedde i en FB-grupp för föräldrar till förskolebarn i min kommun. Dvs, redan från scratch borde vi ha samma utgångsläge; as in, vi är alla på samma sida!!? Nå. En medlem hade länkat till en artikel i GP (den här) och jag funderade i en kommentar under detta på om t ex barnskötare kortsiktigt skulle kunna lösa krisen i storstäderna. Min tanke, baserat på artikeln, var att en ”billigare” personalstyrka skulle kunna gå in som ”klassmorfar” och hjälpa till med det ”föräldralika” (läs: okvalificerade) som tydligen inte alltid hinns med; trösta, leka, läsa en bok eller bara mysa? Men ajajaj. Detta skulle jag såklart inte ha funderat på högt för jag fick då veta att ”just trösta, leka, läsa böcker och mysa är en stor del av det pedagogiska arbetet förskollärare utför på förskolorna”. Men ja? Och enligt artikeln var det ju just det som inte hanns med?!

Jag vill poängtera att jag har stor respekt för förskolepedagoger. Verkligen! Jag skulle själv aldrig klara med det arbete de gör, fast jag skulle å andra sidan heller aldrig per automatik gå i försvarsställning när någon vill prata yrkesroller (vilket tyvärr blev fallet här?). För OM jag som respons fått en känga om att outbildad personal i verksamheten riskerar dra ner både löner och kvalitet, då hade jag FÖRSTÅTT, men att i mina ögon helt irrelevant nedvärdera sin egen yrkesroll till att i huvudsak handla om att trösta och läsa böcker…? Jag menar, det är jag själv rätt bra på men jag skulle inte på långa vägar vilja jämföra mina föräldraegenskaper med 3,5 års högskoleutbildning?! :(

Debatten kring förskolan drivs på ett sätt som delvis går ut på att skylla föräldrar för oansvariga. Ungarna är ouppfostrade. Och. Alla som låter sina barn gå långa dagar på förskolan är dåliga. Allt oftare läser (och hör) jag hur föräldrar som väljer att ha sina barn på förskolan ”mer än nödvändigt” kritiseras – och med ”mer än nödvändigt” menas här allt från i samband med föräldraledighet till under den tid en normal arbetsdag inkl pendling innebär. De som kritiserar är märkligt nog ofta förskolepersonal, och jag antar då att de har två sätt att se på saken. Antingen handlar det om att de tycker att platsen bättre behövts av någon annan, eller så anser personen helt enkelt att det inte finns något för ett barn (15-timmars eller ej) att hämta i förskolan. Enligt alternativ 1 kan jag förstå argumentet men tycker inte att mitt barns rätt till 15 timmars pedagogisk verksamhet per vecka skulle tas ifrån henne även om jag var föräldraledig. Åsikter enligt alternativ 2 hoppas jag inte existerar i verkligheten; för vad säger det om den pedagogiska verksamheten om de som själva ligger bakom den inte tycker den är värd att delta i?*

Nu blev det här inlägget mycket mer än det jag tänkt att det skulle handla om: dvs, i skriftliga debatter är det alltför lätt att läsa för fort och missa viktiga poänger. Å andra sidan, många människor jag diskuterat med klarar inte själva debattsituationen bättre för att de har två ögon, en mun och ett kroppsspråk framför sig… ;)

* Det tredje alternativet, det jag inte ens nämnde, handlar om föräldrars rätt att själva prioritera sin arbetstid. Där anser jag att var och en själv måste få bestämma och känna efter vad som funkar (i vissa fall VET jag att 100% arbetstid innebär 40 timmar per vecka, medan 80% i samma fall troligen skulle innebära nästan lika många timmar). Det går inte att döma andras vardag utan alla parametrar! – och i många dall inte ens då.






30/9 – om sandlådedebatt? Å lite dimma.

Har du hört att Fazer ska byta ur den lilla gula karikatyrkinesen på förpackningen till sina kina-puffar? Igår togs saken upp av Belinda Olsson i Debatt, och gifvetvis drogs en parallell till GBs glass Nogger.

Många tycker nog att det här är en skitsak. Att det är en onödig detalj att lägga energi på. Jag anser inte det.

Det handlar nämligen om en allmänt tillåtande attityd [i samhället] som behöver ruckas. Även om det kan tyckas ta banala uttryck så är det också mycket harmlösa ingrepp i vardagen att byta namn på en glass och en bild på en godispåse. Vad spelar det för roll? En liten gul nidbild kan ses som ofarlig, men varför vill du så envetet ha den kvar?

Det är två privata företag som valt att ta hänsyn till människor som tagit illa upp. Jag tycker dessutom det är bra att vi får oss en tankeställare: vad är ”rasism”. Och var lägger jag mina egna ribbor?

Å så en helt annan grej: dimman sänkte sig över stan igår eftermiddag. När vi släckt ner Philip (tv:n alltså) för natten igår kväll kastade jag en blick ut genom fönstret. Inte förrän Mattias knäckte mysteriet fattade jag att det inte var den kompakta dimman, utan en trasig gatlykta, som regisserade kompakta mörkret utanför fönstret… ”Jeez. Det blir som att bo på landet i natt”, tänkte jag modigt – och tände ytterbelysningen :)






16/4 – om förskolan som förvaring?

Debatten som rasade hårt här i västsverige [startade i GP och fortsatte till SVT:s Debatt] för några veckor sedan har nu tystnat något. Då orkar jag blanda mig i :) Det handlar om långa dagar för barnen på förskolan, där 9-16 räknas som ”långa”. Det mest hårdnackade argument jag hört kom från en psykolog: ”Barnen mår alltid bäst av att vara med sina föräldrar. Även på kvällen i mataffären!!”. Alltså. Jag är inte övertygad.

Vi är såna som aldrig handlat innan hämtning på dagis [en limpa bröd på lokala bageriet längs färdvägen vid fåtalet tillfällen undantagen] men visst har jag ofta faktiskt önskat att familjens moral varit lite lägre… ;s jag är nämligen säker på att en extra halvtimme i förskolans lugna omvårdnad varit långt bättre än att kampa med lågenergiförälder på Kvantum. EmmaLi älskar sin förskola! De gånger hon hämtas sent (och sent är i vår familj efter klockan 18) har hon både kunnat röja runt nästan ensam bland leksakerna, och/eller haft mysstund, pyssel och egentid med en omtyckt fröken. En gång ursäktade en pedagog vid hämtning att hon bakat kakor med Maali och ett annat barn. ”Ursäkta”?! Jag jublade! Och det var en liten tjej som höll i taktpinnen framför mig i hurraropen!

Jag ska inte fördjupa mig ner i argumentationsträsket utan skulle vilja koncentrera mig på att lyfta fram en aspekt jag tycker ofta försvinner: förskolan som pedagogisk institution. Många tycks se ”dagis” enbart som förvaring, inte som möjlighet till roligheter och utveckling? Men kanske blir det lätt så när det går 6 ungar på en vuxen, varav många av de vuxna inte ens har full pedagogisk utbildning (läs: ännu uruslare betalt än de med studieskuldsbekostad kunskap)?






18.2 – om influensa?

Inte har man vanligtvis en sån brutal huvudvärk av en ”vanlig” förkylning?

Det blev en rejält intressant kommentering på Facebook när jag länkade till mitt SVT-inlägg där. Naturligtvis (!) var det licensen som diskuterades mest och jag kom på att det som är roligt med att debattera med oliktänkande runt ett bord blir väldigt mycket svårare bakom en dator. Nyanser och missförstånd förstoras eller suddas ut. Åsikter läggs bakom andras ord.

Fast nu var det min huvudvärk jag skulle skriva om. Fast vänta nu, det var ju just det jag gjorde? ;)






26.1 – om IKEA.

Helt ärligt förstår jag inte syftet med Uppdrag Gransknings reportage ikväll om Ingvar Kamprad och hans stiftelse(r). Det är old news? Och är inga hemligheter. Inte är det heller några olagligheter. Moraliskt förkastligt? Ja. Men efter att ha lyssnat på Ingvar Kamprads Sommarprogram (förra året?) har mitt köpbehov från det blågula varuhuset minskat avsevärt. Och det stör mig mer att de klarar att tillverka (och transportera och sälja) en potta för nitton spänn än att miljarder på lagligt vis undanhålls från svenska staten.

Jag skulle kunna skriva kilometer om det här men håller igen. Till syvende och sist handlar det om avundsjuka, och etik. Jag gillar inte att Kamprad försöker framstå som ”herr Svensson”: han är en av världens rikaste män?! Jag ser fram emot en debatt kring företagets etik i ex miljö- och arbetsrättsfrågor (i producentländer). Vart de klyftigt placerade stiftelserna gömmer sina pengar rör mig inte nämnvärt. Längre. Faktiskt.






16/11 – om att vilja stå emotsagd?

Ibland söker jag mig till bloggar (och facebookvänner) i gränslandet eller utanför dagboks- och föräldrasvären. Ofta rör det sig om välskrivna och intressanta bloggar, alla med olika inriktning (politik, feminism, kultur osv) men med ett gemensamt: skribenten vill bara ha medhåll. Jag vet inte hur många gånger jag gått på betan att kommentera min oliktänkande åsikt, och blivit ”attackerad”. Det spelar ingen roll hur väl jag lindar in mig, hur brasklappig och hur fjäskig jag är: min åsikt är FEL och bloggägarens är RÄTT. Ofta omges bloggen av likatänkande som rycker in och agerar pekpinne, vilket gör att en blogg som kunnat vara ett levande forum för kloka och intressanta synvinklar blir en enspårig ångloksräls.

Nu vill jag med detta inte mena att jag har rätt och de fel. Var och en väljer att leva sitt liv och sköta sin blogg/facebook så som det bäst passar sig själv, och naturligtvis är det lättare att få medhåll än mothugg, men för mig personligen är en diskussion med likatyckare bara hälften så intressant som en med oliktänkare! Och då handlar det ALDRIG om att jag vill övertyga eller ändra, bara uttrycka min åsikt och inspireras och utvecklas av andras. Ty vem är eller vill vara statisk i sin tanke? Utveckling is da shit! På bloggar, facebook och i verklighet :) väl?

Tjenixen!






5.7 – om valen Valborg.

Med stor tillförsikt ser jag årets valrörelse an. Jag försöker hänga med i både gammelmedia å nyare (sociala) medier och tror – faktiskt – att vi kommer få en riktigt intressant och ovanlig (fokus på rätt saker) valupptaktande sommar och höst.

Just nu t ex den lille göteborgaren på SVT från Almedalen: Debatt är som förr i tiden!






15.12 – om morrontidningen, en miljöbov?

Hur försvarbart är det att varje dag tillverka och transportera tonvis med papper – för dagsfärsk och snabbt gammal info? Det går ju lika bra att följa nyhetsrapporteringen i andra medier: radio, TV och internet.

Har pappersblaskan helt enkelt spelat ut sin roll på frukostbordet. Kan vi inte bara sitta med varsinn laptop vid kaffet? Hur rotad får en vana vara för att få ifrågasättas? Hur gör du själv?

Miljön i fokus i Köpenhamn. Alla idioter som vill slåss i demokratins namn kan dra åt… där det oavsett klimatpåverkan garanterat är varmare än här!






Dagsens tips: en vit jul?

Är jag självsk om jag dricker en Ålborg eller tre på julaftons kväll? Hur är det med en härligt mörk pilsner? Julgroggen?

Nykterhetsrörelsen tycker jag ska låta bli helt och hållet. Går det för sig att dricka med måtta? För barnens skull; ska vi låta bli?



Note: jag är gravid och dricker såklart inte alkohol just nu. Frågeställningen är hypotetisk.






12.11 – om MMA på Debatt.

SVT följer upp gårdagens Uppdrag Granskning i kvällens Debatt. Tyvärr missade jag inledningen och nästan hela programmet visade det sig men turligt går det både i repris och på webben. Av det jag såg var det många ja och precis och åååh och det är ju det jag menar. Vettiga åsikter från dom flesta faktiskt, skönt med en debatt som är sansad. Då blir ämnet seriöst och maj kajnd of diskussion, dvs utbyta åsikter och lära sig nåt.

Men allra bäst [jag kanske skrivit det förr?]; att fröken programledare lugnat ner sig. Antingen har hon fått på tafsen eller så är det nån som lyckat förklarat hennes roll som debattledare? Bra gjort! Äntligen.






23.4 – om Khmer Rouge.

Attans jämrans skit att jag missade förrgårdagens Debatt där det pratades röda khmerer med anklagande ton. Zappade förbi sista fyra minuterna och hann kanske inte scanna publiken tillräckligt; för var var Jan Myrdal? Och Birgitta Dahl? Hade gärna sett Peter Englund i studion också men han har kanske sekreterarskrivbordet ständigt fullt numera?

Programmet går förmodat i repris (t ex igår) och jag ska försöka titta. Och tycka. Och förfasas. Igen.

Mina tidigare inlägg i ämnet hittar du enklast genom att leta efter ”khmer” i nosarna. Sökfunktion finns en bit ner på höger sida.