Hon pratar mer och mer, om än det är rätt klurigt för andra än familjen (och van förskolepersonal) att förstå vad hon menar ;) Hon ger sig i kast med försök till meningsbyggnad och grammatik; verbformer och pronomen har gjort entré, och hon berättar gärna både vad som sker just nu och vad hon vill göra i framtiden. Tvåordsmeningar is da utmärkande sprache för lilla snart 23-månadingen men hon har börjat visa tendens att vilja komponera längre satser – fast det är fortfarande mer typ stapla-ord-på-varandra än korrekta meningar.

En rolig sysselsättning sedan länge är att läsa böcker, själv eller med sällskap. Själva ”läsandet” handlar då i huvudsak om att hitta saker på bilderna hon känner igen och har ord på. T ex har hon rätt bra koll på de olika medlemmarna i Barbafamiljen! (Nä, det blir inte rätt varje gång men faktiskt förvånande ofta :)

Nygamla framsteget är att hon oftare och oftare talar om att hon behöver gå på toa. Det är varken konsekvent eller hundraprocentigt, men eftersom det här funkade så himla bra när hon var liten (men förstördes av toalett- och badrumsrenoveringarna som inleddes för ett drygt år sen) är det extra kul att vi nu – på hennes eget initiativ – kan ta upp där vi tvingades avsluta! Dubbelt kul med detta är ju att det inte bara sparar arbetsinsats för oss vuxna, hon är också en gladare liten nos nu när hon slipper gå halvt om halvt nödig dagarna i ända: gifvetvis är det lättare att tömma sig på ett dass än i en blöja…?

Jag gissar att vi som en konsekvens av kommunikationsframgångarna de senaste veckorna fått se en mer harmonisk liten Milla Mirakel. Hon tycker också det är roligt på förskolan nästan jämt nu – mest älskar hon att vara ute – och är bara lite ledsen vid lämningarna. Hemma leker hon helst med EmmaLis födelsedagfådda Barbie-look-alikes eller Pippihus och allra mest vill hon leka med sin farmor eller mormor.

Fina fina EmmaLi är en fantastisk storasyster och ett under av tålamod som står ut med lillsyrrans ofta ganska burdusa knuffar som svar på närhetsinviter: pussas och kramas det vill hon, den lilla envisa, bara när hon själv får vara med och avgöra när!

Milla är förbi i framstegstrappan genom att hon dricker finfint i glas. Och är en fena på att klättra och balansera – jämfört med sin syster, dvs troligen INTE ett dugg bättre än de flesta av sina jämnåriga!

Lika är dom på att båda vid ettåetthalvt kunde öppna dörrar. Och pussas gosigt och ljudligt! Dessutom verkar bus- och bestämda humöret vara ungefär lika samma. Dvs, medvetna bus är skitkul – för barnet – men ilskan när något går emot… ujuj, då tror nog grannarna vi försöker amputera ett ben eller så.

Milla verkar ha bara liite sämre ordförståelse än EmmaLi (vid samma ålder), med den stora skillnaden att EmmaLi kunde prata själv och därmed uttrycka egna viljan på ett tydligt vis. Jag minns att jag diskuterade och förhandlade en hel del med Maali den här sommaren å hösten. Med Millan blir det inte så mycket förhandlingar direkt… och det beror faktiskt inte (bara ;) på att jag nu är tröttare, äldre och mindre viljestark i min pedagogiska föräldraroll…

En stor skillnad mellan de båda systrarna är just humöret. EmmaLi var glad och lycklig nästan för jämnan. Milla är iofs inte arg och missnöjd jämt, men hon är sällan sådär spontant hela-tiden-glad-bara-för-att-jag-lever som Maali var (och faktiskt fortfarande är). Jag minns att jag tyckte den här tiden med henne var så underbar på många vis. Jag var gravid men hade min världs allra finaste knappa tvååring vid min sida. Hon förstod, hon hjälpte till, hon underlättade. Och hon var glad! Milla är glad (som i VERKLIGT glad) ungefär lika mycket som hon är arg. Vilket iofs är en helt okej ekvation!

Jag skrev ett inlägg ”till” EmmaLi för ungefär två år sen. Det kan du läsa här (det lustiga är att bilden Christina Alvner tecknat av EmmaLi i det inlägget är på pricken likt Milla idag, visst är det märkligt?!). Känslan jag skriver om där, ja den är exakt detsamma oavsett ålder tror jag. Det går ju nämligen inte att jämföra mina ungar, på annat vis än hur mycket jag älskar dom! Å dåå är det såklart jämt lopp, tveklöst!!

ps. Pussel då? Jodå. Milla har faktiskt lyckats lägga nåt knopp-pussel på egen hand nån gång. Nästan. Men tålamodet, och intresset, är liksom inte i nääärheten av syrrans. Det blir nog inga pusslade bollar för henne på ett bra tag – heller :)

Rubriken då? Tja. Åsikt lika med ork, antar jag ;) Rom byggdes inte på en dag. Men stan byggde sig inte själv heller!

Tjenixen!

* de hade däremot alltid haft rena kläder och mat i magen!

Vet inte om vi kan skylla på kvalitetsbrist hos Willys eller bara på elaka tarmbaciller? Två icke godkända resultat till följd av magsjuka kan iaf noteras. Och några mängder har det då inte rört sig om, kvantitet däremot… men det blir ju mer en ekonomisk fråga :)

I samma inlägg kan jag passa på att slå ett slag för kletsalvan Inotyol. Mirakelmedicin mot t ex små ömma blöjrumpor. På flera vis! Dels läker den ondhet fortfort, och dels gör den huden ankfjäderlik – saker rinner liksom bara av. Har inte vågat mig på att läsa innehållsförteckningen dock. Intet kan vara av godo allena?

ps. bottennapp i besöksstatistiken de senaste två dagarna… det kostar på att hålla sig ifrån datorn tydligen!

Av bl a lathet (och miljömedveten/snål) orsak har jag/vi börjat vänja våra små barn vid potta och toalett ganska tidigt. Genom detta räddas små bäbirumpor från onödigt blöta blöjor och vi sparar märkbart många kronor i lägre sopavgift. När jag via Buzzador fick möjlighet att först själv testa och sedan dela ut prover av Pampers nya tunnare Active Fit-blöja blev jag för första gången i buzz-sammanhang verkligt engagerad! Det här är min grej, tänkte jag glatt och delade ut blöjor till höger och vänster innan jag knappt ens hunnit testa mina egna exemplar.

För. En tunnare blöja är en bra blöja på minst två sätt, den är smidig att ha på sig för barnet och den tar mindre plats i transport.

Mot. Pampers använder en form av ”hudvårdande ytskikt” i sina blöjor som jag inte är helt nöjd med. Problemet är i första hand inte vad dessa kemikalier gör för bäbins stjärt (den mår säkert okej av de verkligt små mängder den utsätts för), utan vad de gör för miljön i första och tredje led?

Testresultat. Nå. Helt bortsett från det moraliska miljötänket när det gäller den här blöjan (där jag tycker att de två viktigaste parametrarna på nåt vis tar ut varann) måste jag tyvärr ge en tveksam tumme ner. Jag tycker Millas hud känns fuktig, och en gång blev en stor del av sängen full av det man har blöjan till. Okej, en gång är ingen gång, men eftersom det mig veterligen aldrig hänt förrut (med varken Milla eller Maali) är jag stenhård i den sågningen :(

Slutsats. Personligen föredrar jag ur Pampers sortiment deras BabyDry som aldrig läckt för oss och som är lika tunn och smidig som nya Active Fit. Dessa varvas med Liberos Up&Go som är grymt smidiga att sätta på en lite trasslig bäbi, särskilt liggandes på mage :) Allra helst använder jag såklart ingen blöja alls, men vår pott- och toaträning handlar i huvudsak inte om att få bäbin fri från blöjor så det är lååångt kvar tills dess…

Tjenixen!

Som dotter till sina föräldrar har Maali valt att välja det bästa ur de båda genetiska russinkakorna – dvs empati, mattekänsla och språköra. Det är bara att konstatera: hon kommer inte att lära sig cykla, gå på lina eller äta glass utan att spilla till treårsdan, men hennes vetgirighet och logiska tänkande har gett henne ett stort ordförråd och en ganska imponerande grammatik, hon kan massor av sånger och böcker utantill och hon pusslar 24-bitarspussel alldeles på egen hand. Dessutom räknar hon ett till tjugo (har koncentration att räkna sju-åtta saker) och är grym på att tömma diskmaskinen och tvätta bilen! Till min lilla sorg blir det förmodligen svårt att få henne sluta med napp, men hon är sedan länge helt blöjlös så jag behöver nog inte ”skämmas” för just den barnsliga biten :)

Vår lilla Milla är nyfiken och pigg och otroligt glad nästan jämt. Hon flyttar saker mellan händerna och rullar från mage till rygg. Att bada badkar är en favorit, precis som att läsa böcker och snacka med leksakerna i sitt gym. Tyvärr börjar hon bli rädd för främlingar och minst tre omgångar kläder (inte enbart sina egna) kräks ner per dygn. Däremot börjar hon få fason på vilka muskler hon ska använda för att kunna sitta själv och äter med god aptit – å massor av kladd – i stort sett allt vi hittills har serverat henne! Jupp. Lättskött hade kunnat vara hennes middle name :)

Mina barn är inte perfekta och de gör inte alltid som jag vill och önskar, men de är min världs finaste och jag är så förälskad i och föräldrastolt över dem att jag kan spricka!!

Min rygg då? Äh. Den blir la inte bättre… Jag har efter remiss och tjat nu hamnat i kö hos Spine Center i Göteborg. Trygg i förhoppningen att få hjälp, å det är ju liksom inte Blå Stjärnan jag ska besöka, står jag lättare ur med nästan konstant sovande fot, fånigt muskelsvagt ben, ond bråd rygg och ett evinnerligt å irriterande haltande till följd av elstötsliknande känsla från ländryggen ner i tårna. En gång i veckan går jag på akupunktur, nåt jag verkligen kan rekommendera till den som tror på den typen av pillerlös medicinering! Följetongen fortsätter. Helst i väntan på lyckligt slut!?

Tjenixen!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Maali är inte lika imponerad och ogillar ouppmärksamheten så till den milda grad att hon till slut har kastat allt från bestick och mat till tallrik omkring sig. Ni hånar min grodmansdräkt från BabyBjörn. It stays, morrar jag genom mungipan och torkar grillad filé från tapeten.

Desto coolare är två,fem-åringen på att kommunicera. Vi spricker lite när hon hittar synonymer till ord hon inte riktigt minns, t ex i en återberättelse av nåt verkligt eller en bok. Tyvärr är uttalet fortfarande en smula orent (eller vad man nu säger om ”sludder”) så det krävs kanske lite koncentration för att upptäcka hennes otroliga ordförråd, stadiga grammatik och förmåga att göra (och vilja göra) sig förstådd. Hon verkar ha ett grymt bra minne för texter i sagor, ramsor och sånger. Kan detta hålla i sig till framtida skolrelaterad inlärning tro?

Natten till idag bestämdes demokratiskt att nattblöjan är både miljöekonomiskt dyr och sedan väldigt länge onödig. Att hon själv ska få vara med och bestämma en sån här sak är för mig självklar, och säkert förkastligt ur alla pedagogiska och psykologiska synvinklar. Och ja, det handlar om Maali. Fullt sååå a-bäbi är hon inte lilla Milla! Än.

Ehum. Taskigt av mig att inte i förväg varna för skrytstinkande inlägg… fast då hade du la förmodligen aldrig kommit ända hit… ;)

Tjenixen!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Fick tips mot torrt skinn i ansiktet (smörja smörja) och hårda tvåor (laktulos) samt uppmuntring om trots (hon trilskar mest där hon känner sig mest säker* och älskad!) och färdiggröt (den är färdignäringstillsatt :). Utöver det var det väldans sådär familjärt görnajs att träffa en av stans apselut trefligaste distriktssköterskor!

Tjenixen!


* apropå att hon är lammsnäll både på dagis och i viss mån hos barnvakter…!?