11/12 – om framsteg på verbala och andra fronter.
Lilla Millan förvånar oss för var dag som går med sin vilja att vara ”stor”!
Hon pratar mer och mer, om än det är rätt klurigt för andra än familjen (och van förskolepersonal) att förstå vad hon menar ;) Hon ger sig i kast med försök till meningsbyggnad och grammatik; verbformer och pronomen har gjort entré, och hon berättar gärna både vad som sker just nu och vad hon vill göra i framtiden. Tvåordsmeningar is da utmärkande sprache för lilla snart 23-månadingen men hon har börjat visa tendens att vilja komponera längre satser – fast det är fortfarande mer typ stapla-ord-på-varandra än korrekta meningar.
En rolig sysselsättning sedan länge är att läsa böcker, själv eller med sällskap. Själva ”läsandet” handlar då i huvudsak om att hitta saker på bilderna hon känner igen och har ord på. T ex har hon rätt bra koll på de olika medlemmarna i Barbafamiljen! (Nä, det blir inte rätt varje gång men faktiskt förvånande ofta :)
Nygamla framsteget är att hon oftare och oftare talar om att hon behöver gå på toa. Det är varken konsekvent eller hundraprocentigt, men eftersom det här funkade så himla bra när hon var liten (men förstördes av toalett- och badrumsrenoveringarna som inleddes för ett drygt år sen) är det extra kul att vi nu – på hennes eget initiativ – kan ta upp där vi tvingades avsluta! Dubbelt kul med detta är ju att det inte bara sparar arbetsinsats för oss vuxna, hon är också en gladare liten nos nu när hon slipper gå halvt om halvt nödig dagarna i ända: gifvetvis är det lättare att tömma sig på ett dass än i en blöja…?
Jag gissar att vi som en konsekvens av kommunikationsframgångarna de senaste veckorna fått se en mer harmonisk liten Milla Mirakel. Hon tycker också det är roligt på förskolan nästan jämt nu – mest älskar hon att vara ute – och är bara lite ledsen vid lämningarna. Hemma leker hon helst med EmmaLis födelsedagfådda Barbie-look-alikes eller Pippihus och allra mest vill hon leka med sin farmor eller mormor.
Fina fina EmmaLi är en fantastisk storasyster och ett under av tålamod som står ut med lillsyrrans ofta ganska burdusa knuffar som svar på närhetsinviter: pussas och kramas det vill hon, den lilla envisa, bara när hon själv får vara med och avgöra när!
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge
Dagsens tips: försök att inte jämföra dina barn, ens med varandra.
Milla är nu 19,5 månader gammal. När EmmaLi var i samma ålder kunde hon enkelt dupla ihop två bitar, prata ordentliga två-ordsmeningar, började få bra koll på färger, säga till när hon behövde gå på toa (i huvudsak om hon gick blöjlös) och var riktigt duktig på att bygga sandkakor.
Milla är förbi i framstegstrappan genom att hon dricker finfint i glas. Och är en fena på att klättra och balansera – jämfört med sin syster, dvs troligen INTE ett dugg bättre än de flesta av sina jämnåriga!
Lika är dom på att båda vid ettåetthalvt kunde öppna dörrar. Och pussas gosigt och ljudligt! Dessutom verkar bus- och bestämda humöret vara ungefär lika samma. Dvs, medvetna bus är skitkul – för barnet – men ilskan när något går emot… ujuj, då tror nog grannarna vi försöker amputera ett ben eller så.
Milla verkar ha bara liite sämre ordförståelse än EmmaLi (vid samma ålder), med den stora skillnaden att EmmaLi kunde prata själv och därmed uttrycka egna viljan på ett tydligt vis. Jag minns att jag diskuterade och förhandlade en hel del med Maali den här sommaren å hösten. Med Millan blir det inte så mycket förhandlingar direkt… och det beror faktiskt inte (bara ;) på att jag nu är tröttare, äldre och mindre viljestark i min pedagogiska föräldraroll…
En stor skillnad mellan de båda systrarna är just humöret. EmmaLi var glad och lycklig nästan för jämnan. Milla är iofs inte arg och missnöjd jämt, men hon är sällan sådär spontant hela-tiden-glad-bara-för-att-jag-lever som Maali var (och faktiskt fortfarande är). Jag minns att jag tyckte den här tiden med henne var så underbar på många vis. Jag var gravid men hade min världs allra finaste knappa tvååring vid min sida. Hon förstod, hon hjälpte till, hon underlättade. Och hon var glad! Milla är glad (som i VERKLIGT glad) ungefär lika mycket som hon är arg. Vilket iofs är en helt okej ekvation!
Jag skrev ett inlägg ”till” EmmaLi för ungefär två år sen. Det kan du läsa här (det lustiga är att bilden Christina Alvner tecknat av EmmaLi i det inlägget är på pricken likt Milla idag, visst är det märkligt?!). Känslan jag skriver om där, ja den är exakt detsamma oavsett ålder tror jag. Det går ju nämligen inte att jämföra mina ungar, på annat vis än hur mycket jag älskar dom! Å dåå är det såklart jämt lopp, tveklöst!!
ps. Pussel då? Jodå. Milla har faktiskt lyckats lägga nåt knopp-pussel på egen hand nån gång. Nästan. Men tålamodet, och intresset, är liksom inte i nääärheten av syrrans. Det blir nog inga pusslade bollar för henne på ett bra tag – heller :)
inlägget är nosat 14 gånger änsålänge
13/6 – om olik åsikt.
Om våra barn bara haft en förälder (och den inte varit jag) hade dom troligen fått använda napp och blöja tills dom självmant slutar, burits omkring på hela dagarna och blivit matade, påklädda och erbjudna välling (i nappflaska) tills dom börjar skolan*. Ja. Det känns ofta som att jag jobbar i motvind. Å andra sidan är väl motsatser varandras pusselbit. Och den enas utmaningar blir den andres ursäkt att låta bli…
Rubriken då? Tja. Åsikt lika med ork, antar jag ;) Rom byggdes inte på en dag. Men stan byggde sig inte själv heller!
Tjenixen!
* de hade däremot alltid haft rena kläder och mat i magen!
inlägget är nosat 30 gånger änsålänge
27.2 – om blöjor och Inotyol.
Millas blöjlöshet fick ett rejält bakslag iom magsjukan, det blir inte direkt läge att skutta runt i underbrallor under en sån åkomma inte…
Vet inte om vi kan skylla på kvalitetsbrist hos Willys eller bara på elaka tarmbaciller? Två icke godkända resultat till följd av magsjuka kan iaf noteras. Och några mängder har det då inte rört sig om, kvantitet däremot… men det blir ju mer en ekonomisk fråga :)
I samma inlägg kan jag passa på att slå ett slag för kletsalvan Inotyol. Mirakelmedicin mot t ex små ömma blöjrumpor. På flera vis! Dels läker den ondhet fortfort, och dels gör den huden ankfjäderlik – saker rinner liksom bara av. Har inte vågat mig på att läsa innehållsförteckningen dock. Intet kan vara av godo allena?
ps. bottennapp i besöksstatistiken de senaste två dagarna… det kostar på att hålla sig ifrån datorn tydligen!
inlägget är nosat 22 gånger änsålänge
25/10 – om blöjor.
Okej. Detta är ett ”sponsrat” (läs: Buzzadorrelaterat) inlägg. Och det blir kanske inte fullt så positivt som förhoppat från tillverkarens håll?
Av bl a lathet (och miljömedveten/snål) orsak har jag/vi börjat vänja våra små barn vid potta och toalett ganska tidigt. Genom detta räddas små bäbirumpor från onödigt blöta blöjor och vi sparar märkbart många kronor i lägre sopavgift. När jag via Buzzador fick möjlighet att först själv testa och sedan dela ut prover av Pampers nya tunnare Active Fit-blöja blev jag för första gången i buzz-sammanhang verkligt engagerad! Det här är min grej, tänkte jag glatt och delade ut blöjor till höger och vänster innan jag knappt ens hunnit testa mina egna exemplar.
För. En tunnare blöja är en bra blöja på minst två sätt, den är smidig att ha på sig för barnet och den tar mindre plats i transport.
Mot. Pampers använder en form av ”hudvårdande ytskikt” i sina blöjor som jag inte är helt nöjd med. Problemet är i första hand inte vad dessa kemikalier gör för bäbins stjärt (den mår säkert okej av de verkligt små mängder den utsätts för), utan vad de gör för miljön i första och tredje led?
Testresultat. Nå. Helt bortsett från det moraliska miljötänket när det gäller den här blöjan (där jag tycker att de två viktigaste parametrarna på nåt vis tar ut varann) måste jag tyvärr ge en tveksam tumme ner. Jag tycker Millas hud känns fuktig, och en gång blev en stor del av sängen full av det man har blöjan till. Okej, en gång är ingen gång, men eftersom det mig veterligen aldrig hänt förrut (med varken Milla eller Maali) är jag stenhård i den sågningen :(
Slutsats. Personligen föredrar jag ur Pampers sortiment deras BabyDry som aldrig läckt för oss och som är lika tunn och smidig som nya Active Fit. Dessa varvas med Liberos Up&Go som är grymt smidiga att sätta på en lite trasslig bäbi, särskilt liggandes på mage :) Allra helst använder jag såklart ingen blöja alls, men vår pott- och toaträning handlar i huvudsak inte om att få bäbin fri från blöjor så det är lååångt kvar tills dess…
Tjenixen!
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge
18.6 – om att fokusera på rätt saker.
Uppdatade statusar för EmmaLi vid 2,7 års och Milla vid 5 månaders åldrar samt min rygg efter minst två diskbråck, två graviditeter och 35 år:
Som dotter till sina föräldrar har Maali valt att välja det bästa ur de båda genetiska russinkakorna – dvs empati, mattekänsla och språköra. Det är bara att konstatera: hon kommer inte att lära sig cykla, gå på lina eller äta glass utan att spilla till treårsdan, men hennes vetgirighet och logiska tänkande har gett henne ett stort ordförråd och en ganska imponerande grammatik, hon kan massor av sånger och böcker utantill och hon pusslar 24-bitarspussel alldeles på egen hand. Dessutom räknar hon ett till tjugo (har koncentration att räkna sju-åtta saker) och är grym på att tömma diskmaskinen och tvätta bilen! Till min lilla sorg blir det förmodligen svårt att få henne sluta med napp, men hon är sedan länge helt blöjlös så jag behöver nog inte ”skämmas” för just den barnsliga biten :)
Vår lilla Milla är nyfiken och pigg och otroligt glad nästan jämt. Hon flyttar saker mellan händerna och rullar från mage till rygg. Att bada badkar är en favorit, precis som att läsa böcker och snacka med leksakerna i sitt gym. Tyvärr börjar hon bli rädd för främlingar och minst tre omgångar kläder (inte enbart sina egna) kräks ner per dygn. Däremot börjar hon få fason på vilka muskler hon ska använda för att kunna sitta själv och äter med god aptit – å massor av kladd – i stort sett allt vi hittills har serverat henne! Jupp. Lättskött hade kunnat vara hennes middle name :)
Mina barn är inte perfekta och de gör inte alltid som jag vill och önskar, men de är min världs finaste och jag är så förälskad i och föräldrastolt över dem att jag kan spricka!!
Min rygg då? Äh. Den blir la inte bättre… Jag har efter remiss och tjat nu hamnat i kö hos Spine Center i Göteborg. Trygg i förhoppningen att få hjälp, å det är ju liksom inte Blå Stjärnan jag ska besöka, står jag lättare ur med nästan konstant sovande fot, fånigt muskelsvagt ben, ond bråd rygg och ett evinnerligt å irriterande haltande till följd av elstötsliknande känsla från ländryggen ner i tårna. En gång i veckan går jag på akupunktur, nåt jag verkligen kan rekommendera till den som tror på den typen av pillerlös medicinering! Följetongen fortsätter. Helst i väntan på lyckligt slut!?
Tjenixen!
inlägget är nosat 14 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: Dagsens tips: hundbajspåsar.
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
8.5 – om att fylla tvååetthalvt och att äta palsternackspotatis.
Grattis underbara lilla unge!! Maali fyller exakt tvåochetthalvtår och samma dag serverar vi Milla sin första smakportion. En portion hon slurpar i sig med stor nyfikenhet. När hon bestämt försöker grabba tag i skeden för att föra in den i munnen dör Mattias och jag. Ärligt.
Maali är inte lika imponerad och ogillar ouppmärksamheten så till den milda grad att hon till slut har kastat allt från bestick och mat till tallrik omkring sig. Ni hånar min grodmansdräkt från BabyBjörn. It stays, morrar jag genom mungipan och torkar grillad filé från tapeten.
Desto coolare är två,fem-åringen på att kommunicera. Vi spricker lite när hon hittar synonymer till ord hon inte riktigt minns, t ex i en återberättelse av nåt verkligt eller en bok. Tyvärr är uttalet fortfarande en smula orent (eller vad man nu säger om ”sludder”) så det krävs kanske lite koncentration för att upptäcka hennes otroliga ordförråd, stadiga grammatik och förmåga att göra (och vilja göra) sig förstådd. Hon verkar ha ett grymt bra minne för texter i sagor, ramsor och sånger. Kan detta hålla i sig till framtida skolrelaterad inlärning tro?
Natten till idag bestämdes demokratiskt att nattblöjan är både miljöekonomiskt dyr och sedan väldigt länge onödig. Att hon själv ska få vara med och bestämma en sån här sak är för mig självklar, och säkert förkastligt ur alla pedagogiska och psykologiska synvinklar. Och ja, det handlar om Maali. Fullt sååå a-bäbi är hon inte lilla Milla! Än.
Ehum. Taskigt av mig att inte i förväg varna för skrytstinkande inlägg… fast då hade du la förmodligen aldrig kommit ända hit… ;)
Tjenixen!
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: 11.1 – om min tur, förhoppningsvis ingen annans otur?
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
20.11 – om tvåårskontrollerad Maali.
Blyg som en tonårstjej och tyst som en mus, vågen visade tolvåetthalvt och mätstickan 86. Efter ett tag vågade hon berätta att lillasyster är en bäbi Jackín å att mamma jobbar jetånjet. BVC-Gun verkade glädjas av oplanerat förevisad dassvana (blöjlös helaste dagarna numera ju) så jag anar Maali inte ville briljera med alltför komplicerad grammatik, meningsbyggnadskonstruktion eller sångtextande. Det räckte att – utöver blyga svar på direkta frågor – kalla hunden hunt och hönan höna – trots att Gun pratade om vovve och pippi :)
Fick tips mot torrt skinn i ansiktet (smörja smörja) och hårda tvåor (laktulos) samt uppmuntring om trots (hon trilskar mest där hon känner sig mest säker* och älskad!) och färdiggröt (den är färdignäringstillsatt :). Utöver det var det väldans sådär familjärt görnajs att träffa en av stans apselut trefligaste distriktssköterskor!
Tjenixen!
* apropå att hon är lammsnäll både på dagis och i viss mån hos barnvakter…!?
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge
19.11 – om min första dag som havandeskapspenningledig.
Håll i er go’vänner för nu blir det långt!
Förstaste havandeskapspenningsdagen inleddes alltså med sömn lite mera sömn och en massa massa sömn. Trodde knappt det gick att sova så mycket utan att dabba nattsov men häh inga problemas där inte!? Skutt i säng efter tandborstning, typ två snurr (det går inte att snurra så väldans med tanke på att rygg-, mag- och framstupa sidoläge är ute ur frågan pågrundav obekväm och/eller omöjlig position och klämd pulsåder/brutally illamående) och sen snark nästan hela natten. Att jag vaknade klockan sju imorse hade nog mer med vanan än utsövdhet att göra för snurr snark så sov jag till kvart över nio när resterande Hedbertsar väckte mig och berättade att dom skulle ”gå ti dagis!”.
Förmiddagen spenderades planenligt i soffan framför dator och TV och när jag skulle hämta Maali på dagis duggade det småspik och promenaden tog mycket längre tid än planerat eftersom inte bara kortare utan också långsammare steg än anat fick leda min väg. Att bäbi Milla Jacklín har huvet neråt är såklart bra, men när hon försöker gosa sönder mitt bäcken hugger det värre än ischiasnerven – som förresten gärna gör sig påmind ända ner i foten numera.
Väl på Boken möttes jag av ett Blåbär som inte ville nåt alls och för att undvika illtjut och alltför ilskna utbrott tog toabesök och påregnklädning sisus en halvtimme. Därefter placerades det nu faktiskt inte alls särskilt trilskande barnet i sin blöta vagn och vi rullade långsamt mot stan, och vaccinering av tvååring.
Min ibland nästan fånigt pedagogiska ådra gjorde att Maali förväntansfullt följde efter sticksiga sköterskan in på undersökningsrummet. Om detta var rätt väg att gå låter jag vara osagt. Kan väl säga att hon var nyfiken men snabbt våldsamt lessen när det gjorde så ont. Till ömma moderns lättnad tog sig kloka sköterskan några minuter att låta henne slappnas igen. Och sen fick hon en ankaanka [Kalle Anka] att klistra med och pratas om och om inte vips så åtminstone på sikt var fokus från ontet! Hejja!
På vägen hem passerades Lolles och tappra mamman (läs: jag) och modiga kiddi (läs: Maali) fick belöning i form av kaffe och pepparkaka i nämnd fördelning. Innan Kvantum och hemkomst skuttade vi in till jubilerande mormor på hennes jobb och sjöng aa må aa leeva i unnade ååååh!! (mormodern var gifetvis rörd och glad!) och vi kom hem nästan ungefär precis samtidigt som pappan och då åt vi kvällsmat i form av te, yoghurt och rostisar. Maali drack kopiösa mängder vatten istället för te – jag vet inte om det beror på vaccin eller naturell yoghurt? – och vi körde fortsatt förberedande stil och pluppade panodil mellan tandborstning och sovning. Får se om den hindrar nattvak och febergråt?
Imorron har jag och Maali heldag tillsammans. Den ska spenderas med snabb barnvagnsrekning (har snokat fram en som möjligen kan få fajtas med Urban Jungles syskonvagn), tvåårskontroll på BCV och något försenad födelsedagslek hos Clara. Känns som ett lagom avslappnat uppslag!
Tjenixen!
inlägget är nosat 11 gånger änsålänge
30.9 – om gränstest.
Att släppa tandkrämstuben under sig i dassholken är att gå ett kort steg för långt. Men man maste ju testa? tycker EmmaLi.
Vissa dar upptäcker man kvickt var gränsen har gått, andra är det lite klurigare att tyda nyanserna. Bakslag på toafronten på dagis också – men vem/vilka som är mest att skylla för dessa vågar jag inte sia om. Hemma är ungen blöjlös sen länge. kanske finns helt enkelt inte tid att lyssna på signalerna med ytterligare fyra ungar omkring sig?
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge
Dagsens tips: gör dina ömma päron stolta! (och vice versa)
Att springas till mötes av ditt lilla barns öppna armar och leendet som förutan öron delat ansiktet i tu, kan – utan att överdriva – vara ett av livets apseluta fantastikor. Den ofantliga kärlek som likt tonårskänslornas käftsmäll nosar i nacken är nästan läskig, och blotta tanken att vara alltför länge ifrån henne blir så outhärdlig att den aldrig ens tillåts snudda.
Att bakifrån bilstolen på väg hem från dagis höra din unges trudelullande och ”häjja blåbääh” [förmodligen från nån slags tävling på förskolan där hon och dom andra små Blåbären hejjat fram sin avdelning?] tillhör vardagens höjdpunkter. Att medelst förhandling och klokt övervägande övertala kiddi äta upp maten kommer inte långt efter. Att få avsluta sin dotters dag med henne snusande tungt bredvid sig i sängen… då är fulländning nära. Att möta ditt barns blick, att förstå att hennes nyfikna trevande ögon visar att allt hon vill är att vara till lags (till och med när hon busar och trotsar) gör mamman så mallig att en groda blir bästaste liknelsen. Att se henne härmas, att höra henne härmas, och studera henne i smyg när hon tröstar nallen/dockan/katten, ”inte fahlitt”… jeez och heliga ko. Sinnet är ordet övermäktigt!
Det går megaframåt på antiblöjfronten på dagis! Idag följde endast ett par ynka blöta små undiesar med hem och hon hade sagt till varenda gång hon behövde toa sig! Det är en lättnad och ett kvitto på att vi trots allt gjort rätt. All tvekan och undran och oro [lägger vi för stor börda på henne?] kan besvaras med ett NÄÄ! Och ett, där fick ni, tvekmörtar! Och jo. Det har på nåt märkligt vis varit hennes eget beslut, hennes egen vilja har drivit oss alla framåt, och hennes egen stolthet ”Emmí duttih!” slår min tuppkänsla i taket. Min unge! Min duktiga fantastiska lilla nos!
Hon utvecklas i rasande fart. Var är lilla bäbin? Hur gick det till? Jag saknar henne inte för hon finns ju för alltid inom mig, och inom sig själv, och jag följer hennes väg från bäbi till barn med spänning och otålig förtjusning.
Tiden har inte gått fort. Jag har njutit varje sekund. Från kolikpanik till nyfikstrots. Och jag älskar vareviga del av Äventyret EmmaLi!
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge
10.9 – om ett jättelesset blåbär, en byxtvåa och återkommen sotfisk.
Fy jefla faan. Värsta dagislämning alla kategorier idag. Jag vet inte ens vad som gick fel? Älskade lilla ungen gråter plötsligt så våldsamt att jag får tvinga fram onaturlig styrka för att klara gå till min cykel. I famnen på fröken Maria har hon det bästast möjligt, men vad hjälper det och jag känner mig sorgsnaste sillen i världen. Hennes ekande gråt följer mig över gården och gulliga fröknen från annan avdelning fick med sitt medlidande leende och hjälpsamma ”är hon lessen? det brukar hon ju inte vara?” alla dumma tårar jag kämpade mot att krypa uppåt och över kanten.
Första dagen testa-utan-blöja-också-på-dagis började alltså askasst. Att hon slutat gråtas bara en kort stund efter att jag gått är såklart en lättnad, men om detta var orsak till katastrofdag ur toasynpunkt vet jag ju inte. Hursomhaver helt tomma pottor medan nästan alla klädombyten fylldes desto mer. Disastern kröntes med tvåa i kiddis enda helt vita underbralls… i dessa lägen avundas jag inte men imponeras stort av pedagogerna i Maalis närhet! Hejja er! :)
Till stor förtjusning leverades idag nyfixad Sotfisk* från reparationsdoktorn och jag kan nu andas ut. New York City-bloggning räddad!
Tjenixen!
* lilla mumsbiten!
inlägget är nosat 10 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: 25.7 – om min torris.
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
Lösenordsskyddad: Dagsens tips: gör dig av med mattor du inte tycker om.
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
Lösenordsskyddad: Dagsens tips: överraskelser gör glädje!
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
Lösenordsskyddad: 4.2 – om skitsaker.
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
