24/1 – om isigt väglag.
Det är äntligen vinter på västkusten! Nu gäller det att planera sin körning och släppa på gasen i tid så att du för alltsmörismåland inte måste panikbromsa. Typ, tejk itt iisi (ja jag bor nära Göteborg)! Personligen föredrar jag att låta bilen stå i sånt här väglag: inte för att jag misstror mina egna chaufförfärdigheter utan för att jag inte litar på mina medtrafikanter… så, apostlahästar och buss* är det som gäller. Om man inte som maken har dubbdäck på cykeln!
Hmm, vem tror ni står reggad som ägare på den här? Damien kanske?
Nå! Kör försiktigt i halkan!
* jaaa, jag vet… inte alltid säkrast i världen, men risk för kollektiv krock känns mindre än personbilsdito…!
19/12 – om sorg i Nordkorea och Trollhättan.
Va fan händer nu när Kim Jong Il inte längre finns kvar? Är det nu vi ska vara rädda för väpnade konflikter och maktövertaganden? Kärnvapenkrig är väl ingen risk eftersom det saknas missiler i Nordkorea? Men, Bofors visade väg på 70- och 80-talen: vad säger att det inte finns lika moraliskt förkastliga (och olagliga) aktörer på marknaden nu?
Å så… Hejdå Saab. Jag tror aldrig GM släpper er och nu är konkursen (äntligen) ett faktum. Reservdelar och service skyddat för åtminstone tio år framåt sägs det. Men vad händer med Trollhättan?
18/12 – om att blinka eller inte blinka.
På förekommen anledning funderas vi:
- Bil 1 blinkar vänster, låter bli att svänga och krockar med Bil 2 som kör ut från anslutande väg med väljningsplikt för att h*n trott Bil 1 ska svänga. Här är det väl solklart Bil 2:s fel?
Om vi tar ett annat exempel:
-
Bil 3 blinkar inte men svänger ändå och kör på Fotgängare X. Vems fel är det då?
Som fotgängare får du såklart inte skutta ut i gatan hur som helst, men han hade ju ingen chans att veta att bilen skulle svänga? Jag tror i det sista fallet att det är bilistens fel; det är alltid mer galet att svänga utan att blinka än att blinka utan att svänga. Eller?
Dagsens tips: håll avståndet i trafiken.
Ett gammalt och ”tråkigt” råd är det förstås, men också en gammal och verklig sanning, att för korta avstånd dödar. På kvällsmörka höstvägar är det ingen idé att försöka köra fortare än bilen framför – om du inte kör om den.
Så. Håll avstånden. På mörka och ljusa vägar. Enda anledningen att få bete sig som en idiot i trafiken är om du har en svårt sjuk person i bilen. Eller en födande kvinna. I alla andra fall: du är inte smartare än respekten du visar andra. Och i ärlighetens namn, såå bråttom har du väl inte? Så att det är värt en omväg till sjukhuset?
27/10 – om virrpanna hedbert…
…lyckats hitta sitt ”på praktiska stället placerade” busskort i tid hade hon inte behövt köra raKET till jobbet imorse. Det går alltså inte att skylla på köksklockan att jag var tvungen att vara miljöbov idag. Skit också. Fast det var såklart bättre att kortet höll sig undan idag än igår, när vi hade bilen på verkstad!
Plånkan var förresten också borta – den visade sig ha luggit kvar i en jackficka på en jobbjacka – så jag körde olagligt dessutom. Eller det är kanske inte böter på att köra utan (medhavt) körkort längre?
1/10 – om första dan på jobbet!
Tjohoo! Det var – som väntat – skitkul! Jag fick, klokt nog, spendera dan i kassan. Att ställa mig i informationsdisken hade nog varit olyckligt: ”öh, vilken TV du ska ha?”, ”öh, vad det är för grafikkort på den datorn?” eller tillomed ”öh, var vi har hårblåsar?” hade liksom varit det bästa jag kunnat åstadkomma där (efter nästan två års bortavaro). I kassan kunde jag istället glatt svara på frågor av typen ”har ni en toalett?” och ”hur länge är det öppet köp?” :) å inga kontantdiffar blidde det, vilket såklart va väldigt skönt.
Nu ledig två dar och sen är det på’t igen på tisdag. Börjar med en mjukstart: dunders bra!
ps. det var rätt brutalt jefla asadimmigt på väg till och från Ullared imorse och ikväll. på 153:an gavs stundtals nätt och jämt möjlighet att urskilja dimbakljuset ett femtiotal meter framför. extra glad blir jag ju då när rådjuret som skuttade ut framför mig valde att göra det på en kort vägsträcka där dimman för tillfället lättat…
5/8 – om en borgmästare i min smak!
Det finns åtminstone en specifik ofta felparkerande obrydd bilägare här i min stad som borde se upp om jag varit borgmästare med rätt befogenheter! Hejja!
Lite bakgrundsinfo: borgmästaren i Litauens huvudstad är trött på lyxbilar som parkeras utan respekt för regler och förordningar.
Extra roligt i klippet tycker jag är att 1) han tar bilägaren till bilen han just mosat i hand när denne kommer ut till sitt vrak, 2) bilägaren låser bilen igen, när han förstår att han inte kommer kunna köra därifrån, 3) borgmästaren själv är med och sopar upp glas och kross från gatan efter uträttat ärende och 4) att han gifvetvis tar cykeln därifrån!
-
Den bil jag har i tankarna att hamna under en tank är en viss vit av avundsvärt dyr och sydtysk modell, vintertid ofta parkerad utanför Campinos på Bäckgatan, hela dagarna. Lappad är den allt som oftast, men vad gör det? Ägaren har en privat parkeringsplats utanför sitt kontor mitt i stan, till det facila priset av en trehundring (eller vad det nu kostar att parkera fel i stan numera) per dag. Max. Att han själviskt tar upp en plats för andra bilister, tillåten parkeringstid är 1 timme eftersom avsikten är att det ska vara cirkulation på platserna, verkar inte bry honom nämnvärt?
Härav min skadeglädje när bilägare av samma skrot och korn får en rejäl näsbränna i Vilnius.
18/7 – om bränslepåfyllning.
Vi är på väg till Borås Djurpark. Med 6 liter kvar i tanken hälsade vi på hos Preembjörnen först…
Ajaj. Spargrisen blev smal.
Planen är att fyra familjer ska sammanstråla i djurparken. Vi får la se hur det går, å det ska bli asaskoj!
9/6 – om en dyr vindpust och en nästintill tropisk natt.
Antingen hade nästan hela skatteåterbäringen gått åt, eller så tar vi det på raKETens trafikförsäkring. Jaa. Det var en dyr jefla vindpust, den som drog min bildörr in i den grannparkerades… Jag, den pedantiskt försiktiga och löjligt kontrollerande, är en parkeringsskadare. Mjau.
Gränsfall mot tropiskt natt när min smärtsamt överfulla blåsa tillät mig rulla i säng runt kvart i två inatt. Fast sen föll det lite sommar-regndroppar och jag anar att termometern sjönk en smula. Under dagen blev det sen riktigt kallt. Typisk svensk sommar!
Dagsens tips: håll i bildörren.
Gårdagsens ridlektion för EmmaLi kan bli en dyr historia: raKETens ena framdörr blåste (jaa, blåste!? trodde inte det var möjligt?!) in i den bredvidparkerade bilens bakdörr och jajemen naturligtvis mitt på så det blev en snygg buckla. En liten försiktig buckla förstås men tillräckligt stor för att synas och fan fan det är så många om i en sån här historia att jag inte ens bryr mig om att räkna upp ett endaste. Skitjefladynga och tusenlappar åt fanders. Mannen med bucklade bakdörren var vänlig och förstående och verkade nästan mer glad över att jag varit ärlig och gett mig till känna än att hans fina bil fått ett knyckel på sig…
Kanske tur i oturen att det i vänskapskretsens omkrets finns en firma som specialiserat sig på att reparera trafikskadade bilar. Frågan är om det lönar sig att ta sånt här på försäkringen eller hosta upp slantar ur egen ficka? Risken är att självrisken är högre än arbetskostnaden? Det är nog ingen lackskada så det borde räcka att försiktigt trycka ut bucklan inifrån. Ett nog så tidskrävande [läs: kostsamt] arbete iofs gissar jag :(
30/3 – om ännu en jefla styrled.
Tvåa på Bilprovningen igår och jag undrar om det är normalt att byta styrleder (och handbromsvajrar) ungefär varannat/var tredje år? Jaja, gammal bil (V70 AWD -00) och många mil (ca 22′), men det var ju förr den rullade långt! Nu går den till Falkenberg en gång i veckan ungefär… via E6! – ingen skumpig grusvägskörning inte ;) Nåväl. Hellre en gammal bil som behöver repareras än en ny. Och jag litar på att det är för säkerhetens skull bilprovartjommen bände skruvmejseln i hjulupphängningen (eller var nu den där jämrans glappande styrleden bor).
Blä. Där fick vi för nytvättad bil. Och att vi lämnade den på verkstad precis innan för att kolla om det var nåt som behövde åtgärdas. Det känns inte som en bilverkstad vi kommer anlita igen? De hade ”upptäckt ett litet glapp, kontrollerat och smörjt”. Helt okej och schysst om det varit en ”vanlig” service, men när uppdraget är ”kontrollera bilen inför besiktning” känns det som klart bortkastade pengar och tid för alla inblandade. Dessutom skulle de ha hutlöst betalt (1000:- exkl hjulinställning) för att fixa. Trist.
Fast vi har ju en nytvättad bil nu! Med sommarskor!
1.12 – om bilresa och lite trött, igen…
På vägen till surpriselunch ylade hela familjen barnvisor så det stod härliga till! När Maali alldeles själv för fjärde gången mer eller mindre trallade sig igenom B’inka jilla käna dää och dagisversen jag inte kan om en mask som kryper hit och dit tittade Mallias på mig med sån där oförklarlig föräldrastolthet och oro: ”hur ska hon kunna leva upp till det här!?” och refererade till bäbiyngel Milla Jacklín. Jag håller såklart med. Och ryser. Tjohej sicken förebild du har, lilla syster!
Tre timmar senare satt vi i bilen igen. Då snarkades två tredjedelar familj. Väl hemma lämnades de två nu inte längre snarkande för sig själva medan den förvärvsarbetande körde sista enåenhalv timmen Lolles. Jag och Maali lagade tjö’sesås och så fort den var mumsad (nu var pappan hemkommen oskå mä) slocknade jag sten i soffan medan Mx2 tittade Lilla Spöket Laban i Fatboy. Alltså. Hur mycket kan man sova? Okej. Nu känner jag infektion i kroppen igen (ont på ansiktet), men iaf?! Är det Jackis (jupp, smeknamn redan klart!) fel eller årstidsmörkrets?
Nattetid är det förresten minusgrader. Skönt att va ledig imorn å slippa harva väg 153 då. Alla tosspellar som kan ses på Ullared i Kanal 5 tar sig nämligen tyvärr inte till och från byn med buss… nuff sädd!
Tjenixen!
30.11 – om prutmån och korkade skinskallar.
Häromdan ringde trevlig norrländsk försäkringsförsäljare (trixade sig igenom Nix med skyll på Villaägarföreningen gissar jag?) och försökte sänka försäkringsskostnaderna för oss. Det var ju snällt. Och funkade faktiskt! Fast förmodligen inte på det vis han hade tänkt… usch jag skäms lite…
Villaförsäkringen kunde han inte klå vårt nuvarande bolag på, men bilen lyckades han pilla ner dryga enåenhalv tüsing vilket var långt mer än jag kunnat tro. Så. Kalla det fräckt, kalla det det-är-så-här-man-gör, men ett enkelt samtal till Volvia å så var saken biff. Fortfarande ett par hundringar dyrare än norrlänningen, men med en något lägre självrisk känns det apselut försvarbart!
And now to something completely different. Är det inte ikväll alla korkskallar med smalt intellekt och verklighetsfrämmande åsikter ger sig ut och hyllar Kalle Dussin? Eller har dom lyckligtvis lyckats utrota sig själv numera kanske?
Tjenixen!
16.11 – om en lättare högerfot.
I ögonvrån anade jag förbiswischande 80-skylt på väg 153. Åttio!! Okej ett jämnt och fint nummer, men nittio har funkat sen hedenhös…!?
Uhum, olycksrisk blabla ligger i tiden hosthost miljötänk aha, tillfredställda ullisar köper rakt av! Och att Preembjörnen får mer sällsamma besök glädjer både miljö och plånka! – min alltså, inte björnens… Dessutom lär sniglarna fortsätta köra 62, vilket känns mer okej på 80-väg än på 90-dito. Bra för mitt blodtryck också alltså.
