29/1 – om simskolepremiär och barnvaktsrockad.

I ärlighetens namn försökte hon faktiskt, men ringrostigheten var större än vi alla trott ;p som en fällkniv i vattnet är det såklart klurigt att flyta och simma ordentligt, men glädjen (och viljan att vara fröknarna till lags) väger lätt upp alla kallsupar. Vi måste öva mer helt enkelt; torrsimsträning är en sak men snygg crawl på land blir inte riktigt detsamma i vattnet :) fast shit, nu blir jag galet sugen på en veckas kanarieösemester, bara för att ge henne en chans att komma ikapp liksom!

Medan resterande hedbertar var på sim i Fbg passade Millan på att vara med mormorn. I ett nafs bestämdes (vid hämtning) rockad av barn och den lilla simmerskan kunde inte köra iväg oss kvickt nog! Så, istället för två små i bilen hem satt det bara en liten nos i baksätet och tjötade. En snorig liten nos ska tilläggas. Det snarkas högt från Stokke just nu ♥

Imorrn blir det mysdag för oss två krassliga som då befinner sig här hemma. Turligt är det ordinarie ledig dag för mig: jag är bedrövligt trött på sjuk- och vabdagar… vad som är fel? Äh, vanlig jefla förkylning antar jag: halsont och fryser. Å så all denna snorighet då. Men den har jag ju liksom dragits med sen i höstas så den märker jag knappt längre :)


postat den 29:e januari, 2012 (klockan 22:51)
inlägget är nosat 5 gånger änsålänge




28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.


postat den 28:e januari, 2012 (klockan 09:08)
inlägget är nosat 15 gånger änsålänge




7/1 – om en eventuellt inställd vuxenkväll?

Barnvakt erbjöd sig på eget initiativ och plötsligt fick vi egenkväll med ledig efterföljande dag! Tjohoo när barnvakt då meddelar att lillaste dottern kräkit upp kvällsmat på sig och på sin barnvakt. Nu sitter egenkvällen löst och vinflarran ligger korkad.

Håller tummar hårt för att vi slipper samtal om hemlevererad liten tjej. Dom har nämligen lovat att inte behålla henne om det blir ofavorit i repris…

Nu kaffe och cointreau i salongen – framför Bridesmaids på PS3:an. Bättre än inget men det är ju liksom inte finmidda’ på Statt inte :(


postat den 7:e januari, 2012 (klockan 19:54)
inlägget är nosat 11 gånger änsålänge




26/10 – om språngmarscher.

Dagsens första blev en spurt till bussen; klockan i köket gick en försmädlig kvart fel och det var MYCKET nära ögat att jag inte hann med 7:08-turen. Men. En vänlig dam såg till att chauffören inte körde ifrån mig och Ullrika Bolt behövde sen 30 minuter för pulsen att gå ner. Shit. 300 meters rusning och jag höll på att typ dö.

Arbetsdagen tillbringades springandes fram å tillbaka mellan kunder, varor och toalett. Magen mådde fint, blåsan däremot är ju däremot inte som den ska :(

Dagsens avslutande motion fick jag i paddocken å terminens sista ponnylekislektion för EmmaLi. Och sicken avslutning! Fröken hade förberett en gymkhana och i två lag fick de små tävla mot varann! Jag blev lite exalterad och råkade låta bli att hålla igen på pigga Manda så det blev en galoppsträcka för Emmi – som lika tävlingsglad som jag duktigt höll sig fast :) alla ponnysar blev nog förresten smittade av tävlingstempot och en liten ryttare blev avsprallad, men trots tårar (tror jag det, en avsittning kan göra rätt ont, för att inte tala om överraskningsmomentet i att plötsligt ligga platt på marken) satt modiga tjejen strax i sadeln igen! Hejja! Det är så man gör: upp i sadeln igen.

Nå. Nu blir det inga mer spring för idag. Soffan och Tru Blood ropar!


postat den 26:e oktober, 2011 (klockan 19:28)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




24/10 – om summerade höjdpunkter.

Emmis ridlektion i onsdags var av blötaste sorten. Paddocken var lika delar vatten och makadam (dränering i julklapp kanske :) och på schemat stod balansövningar… jomenvisst! Jag hälsade Maali att eftersom hon aldrig trillat av nån häst förrut var det onödigt att förlägga premiären till just den dan :) Hur det gick? Strålande! Alla ungarna var jätteduktiga och jag blev faktiskt imponerad av EmmaLi som verkligen red sin lilla häst med hela kroppen. Dom små satt ömsom framåt ömsom bakåt och viftade med armar och ben och allihop höll sig fast jättebra i traven och ingen enda trillade av! – fast vår lilla überpigga ponny tyckte nog jag var tjurig som höll igen i traven i blötan för hon bet mig i benet…. Hon var själv jättenöjd med sin lektion (trots att de inte fick rida barbacka ;) och både hon och jag tycker att ridfröken är minst halva behållningen av lektionerna! Hejja dig Helen! Du är grym som med dig engagemang och pepp får oss föräldrar att känna oss så trygga (och stolta) bredvid våra små barn!

I torsdags bjöds det till fyraårskalas hos en av Emmis äldsta vänner. Det blev leka-själv-på-rummet-bus, varmkorv och godispåse att ta hem: dvs ett riktigt bra kalas! Vi föräldrar fick tid att umgås lite också över kaffekoppen och ujuj så extra härliga såna här tillfällen blir nu när arbetslivet äntligen fått en plats i min vardag. Det som under föräldraledigheten var vardag blir nu lyx. Aj lajk!

För egen del spenderades helgen på jobbet så medan Milla lekte med mormor for Mattias och Emmi till Klitterbadet för simskola. Det blev en bra lektion försäkrade de båda med två längder ryggsim (medelst helt okej kvalitet på arm- och bentag) och hämta-en-taggboll-på-botten som roligaste/framgångsrikaste aktiviteter. Hon simmar framåt riktigt bra i ryggläge men när hon ska simma på mage blir det lätt cykeltramp istället för spark. Armarna däremot har hon på egen hand fått rätt bra fason på i nån slags crawl. Lugna fina armtag har hon iaf på både mage och rygg, men frågan är om de är tillräckligt bra för att godkänna ett simmärke? Isf borde hon kanske t o m ha klarat en groda av nåt slag genom sin långsimning?

Idag har alla hedbertar varit lediga! Jag har spenderat nästan hela dan framför nya datorn för att få både den och mig att bli anpassade medan kidsen och Tias lekt och haft skoj. En irriterande sak är att min eminenta Week Calendar på mobilen som fick fnatt i iOS5 nu blivit komplett galen när jag försöker synka den med iCal: det blir dubbla och trippla kopior av varje event och all tid jag lagt på att få olika återkommande händelser färgkodade är typ helt förspilld. Hela kalendern blev nämligen blå (extra kul med trippelevents av varje händelse då!)…?! Tjohej. Not. Ett hett tips är att kalendern rättar till sig själv. Annars lär det gå åt en jäkla massa kaffe, näsdukar och barnvakter innan den ser ut som vanligt igen…

Bilen är förresten lämnad till verkstad för kontroll av reparationsbehov och ujuj det känns i magen att det inte kommer bli nåt billigt behov. Apropå verkstad och behov så kan jag inte direkt säga att dilatationen förra veckan blev nån succé. Jag har om möjligt ännu svårare att gå på toaletten nu. Snacka om misslyckande. På alla vis. Jag är nämligen orolig för att skadan han gjort är permanent :(

Jag avslutar med nåt skoj. Idag kom sms från Posten som berättade att paketet från Anovo väntar på mig. Inte utan att det kommer en smula för sent!? [i onsdags åkte jag ju ut till butiken som sålt Samsungdatorn som 15 veckor gammal då varit 6,5 veckor på garantireparation, fick min gamla dator krediterad och kunde istället vandra ut ur butiken med en finfinfin liten MacBook Pro] :D Och ärlig/ovillig till trassel som jag är låter jag såklart bli att hämta ut datorn som naturligtvis inte är lagligen min. Däremot kan jag inte låta bli att vara hemskt nyfiken på hur korrespondansen nu går mellan Anovo, Samsung och min butik! Vem får bära hundhuvudet? Och vem får bita i sura äpplet? Vem som just nu mumsar på det glada äpplet, DET vet jag iaf!


postat den 24:e oktober, 2011 (klockan 23:09)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




16/8 – om en tveksamsamhet och det där dåliga föräldrasamvetet.

På torsdag åker vi iväg på kombinerad inköps-/weekendresa och i sista sekund (läs: igår kväll) slog det oss: Milla ”måste” stanna hemma. Det var samma insikt som för nästan exakt två år sen gjorde att Mattias och jag åkte ensamma till New York istället för på familjesemester med Maali. En liten nittonmånading med kass nattsömn, dåligt ordförråd (läs: mycket gap å skrik) och sviter av vattkoppor samt fyra nya tänder på samma gång blir liksom inget bra ressällskap varken på tåg, restauranger, sevärdheter/muséer eller litet hotellrum. Jag slits mellan glädje (Maali och jag kan mysa järnet och göra fyraårslämpliga saker för glatta livet medan Millan har asball med farmor och mormor) och sorg (Millan kommer inte vara med oss)… ty vad är viktigast: allas nattsömn, matro och ostressade själar eller längtan och saknad efter lillasyster?

Inte kan man tro att den här lilla kakbiten har ett humör hon måste ärvt av nån ilsken typ av avlägsen släkting?!

20110816-125020.jpg
converse i vattenpöl, funkar fina fisken tycker Milla!

Fast, i egen regi och utan konkurrens av annans uppmärksamhet är hon faktiskt fortfarande i många avseenden en lätthanterbar liten älskling. I alla andra situationer är hon bara en liten älskling, vilket inte är tokigt alls på några vis! ♥


postat den 16:e augusti, 2011 (klockan 12:51)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




30/7 – om sova?-nej-nej-NEJ-det-vågar-jag-inte!

Med separationsångest och hysterisk gråt står hon i sin säng, vi kan inte ens vända bort blicken för att hon ska bli tokig. Att lämna rummet är inte att tala om, att ha henne i famnen hjälper bara en kort kort stund sen blir hon ledsen där också. Efter en lång stund brukar det vara så att hon liksom suckar till, tar en ordentlig kik på den vuxne som är hos henne, vänder sig om med ett bestämt ryck och sen somnar på två andetag.

Det verkar alltså vara själva tanken på sömnen i sig, inte platsen hon ska somna på, som skrämmer. Jag känner igen beteendet från storasyster och gissar det är en övergående utvecklingsfas, precis som det var för EmmaLi. Iaf hoppas jag det, och kan ju varje kväll – efter ca en timmes högljudd nattning – faktiskt njuta av lugnet och tryggheten hos lilla Millan som sover hela natten (som vanligt):

20110730-043815.jpg
gosigt snark i sin trygga spjälsäng!

Dagsömn då? Njo, den funkar beroende på situation: hemma knappt sådär, borta oftast alldeles förträffligt – vilket såklart gör det svårt för utomstående att förstå att en Milla faktiskt kan vara nåt annat än en liten kakbit :)

Ikväll har vi barnvakt. Läggning av hedbertska små barn kommer troligen gå som en vals i Bohusläns skärgård! :p

 

edit 31/7 kl 01:37

    det blev en kaosläggning. stackars mormor hade ett mindre h-lvete och jag är så ledsen för hennes (och barnens skull) skull… Där fick vi för den förhoppningen… men nu vet vi iaf att det inte är personligt – mot oss föräldrar ;)

postat den 30:e juli, 2011 (klockan 14:42)
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge




13/7 – om var mina barn varit inatt, vad vi gjort idag och vad jag gör ikväll.

Nu blir det hardcore dagboksbloggning i nosarna. Ska bättra mig, jag lovar! Imorron?

 

Efter lunch igår lastade jag kiddisarna i raKETen och cykeln på dragkroken och styrde kosan mot Mattias föräldrar som skulle barnvakta våra små så vi kunde gå på bio. Biobesöket var en födelsedagspresent från min mamma, och som tips kan hintas att det var en jämrans bra present ;D

kan du hitta de tre personerna på bilden! - 12juli2011
förra året fixade de till sin entré, jag är lite avundsjuk…!

När tjejerna pussats – iaf den ena, den lilla låg och sov i sin vagn – satte jag mig på cykeln för att trampa halvmilen hem. Att cykla med tom cykel – dvs utan varken barnsadel eller cykelkärra – kändes fjäderlätt och jag flög hem som en sparv. Dock kom konditionen ikapp mig när jag stod på garagenedfarten… eller snarare, bristen på densamma…! Kroppen är inte som förr. På ont mest och väldigt lite gott i det här fallet…

Idag har EmmaLi, Milla och jag av en tillfällighet haft besök av mina båda bästaste vänner och deras varsinna små söner. Ungarna lekte i trädgården och vi drack kaffe och det var en riktigt riktigt bra eftermiddag! Fler såna åt folket!

Ikväll sitter jag ensam framför Philip och matchen från Frankfurt. Maken träffar revisorn och förhandlar utdelning. Jag håller tummarna för bra förhandling :) Ang matchen så har jag slutat hoppas på nåt annat än en bronspeng från fransyskorna nu. Men oj vad jag saknar SVT. De KAN kommentera en match, vad snubbarna i fyran sysslar med blir jag inte klok på.


postat den 13:e juli, 2011 (klockan 21:27)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




1/7 – om en sommarpremiär på Societén.

”Morgonstund har smak av döda bävrar” skrev jag på fejjan imorse, och tänkte då förstås på den gamla käcka visan med melodi lånad av Vintern rasat. Det var verkligt trevligt igår kväll på Societéns schlagerpremiär med bjuddricka och sådär himla trevligt folk som det bara är när man går ut ett par gånger om året :) dessutom, förutseende hade vi bytt natthärbärge med min mamma – dvs hon sov i vårt hus, med våra barn, och vi i hennes perfekt placerade lägenhet mitt i stan!

Imorron efter lunch är flickorna och jag på barnkalas hos en av Maalis förskolekompisar, å på kvällen årlig sommarfest med ett gäng härliga mänskor! I nästa vecka baluns på torsdag och på lördag. Jeez… varför måste allt skoj komma såhär i klump? Sommaren är kort, alldeles för kort…! Och jag för gammal känns det som :)


postat den 1:e juli, 2011 (klockan 22:42)
inlägget är nosat 2 gånger änsålänge




Lösenordsskyddad: 19/6 – om när katterna är borta ;)

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 19:e juni, 2011 (klockan 21:46)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




Lösenordsskyddad: 18/6 – om en regnig ”förfest” i bilen!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 18:e juni, 2011 (klockan 18:19)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




16/6 – om gårdagsens barnvaktade kväll.

It’s easier shown than written, eller hur man nu säger?!

20110616-090222.jpg
först gick vi på en av stans bra restauranger…

20110616-090309.jpg
…sen tittade vi på Daniel Adams-Ray som uppträdde för skolavslutningsfirande ungdomar på torget…

…och på vägen hem förundrades vi över alla perfekt parkerade cyklar längs gågatan!
20110616-090320.jpg

Så kan man spendera en barnfri kväll!


postat den 16:e juni, 2011 (klockan 21:04)
inlägget är nosat 2 gånger änsålänge




16/6 – om att vara lite bättre på att ha barnvakt.

Idag är det Medelhavet på min altan. Kaffet är snart färdigt, och med en maskin tvätt på tork i vinden i trädgården känner jag att det börjar bli okej att ha barnvakt idag.

Igår kväll var Mallias och jag på en av stans bra restauranger och hade det riktigt bra. Oväntat god fisk och en spännande ny bekantskap från Argentina i glasen och jodå, det har ganska okej att ha barnvakt då också…

Ni ser, jag jobbar på det! Lagom till ikväll när mina små döttrar kommer hem kommer jag nog ha vant mig. För på lördag är det dags igen; då ska vi på finfest i Lerum och kiddisarna får leva loppan med mormor hemma i huset!

Nu ropar solen på mig :)

Tjenixen!


postat den 16:e juni, 2011 (klockan 10:40)
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge




15/6 – om att vara kass på att ha barnvakt.

Med en fånig klump i halsen vinkade jag i eftermiddags hejdå till mina små barn. De ska spendera eftermiddagen och hela dan imorron med sin farmor och farfar och de kommer ha så jäklans roligt och jag är så dum som längtas efter dom redan innan dom ens har åkt för jag VET ju att de på sätt och vis har roligare med barnvakter än med mig (vaddå gnatmorsan liksom ;) men… dom är ju mina små nosar!!

Samtidigt är nog halsklumpen också till viss del en klump av tacksamhet och lycka över att ungarna har så fina släktingar som faktiskt VILL vara med sina barnbarn. När både mor- och farföräldrar bor så nära blir det lätt att ta den där lyckan för given, och även om våra små tjejer nog inte har barnvakt oftare än andra (t o m mer sällan kanske?) så är blotta vetskapen att de KAN leka och sova borta i stort sett när som helst en trygghet i sig. T ex har min mamma kunnat ställa upp med megakort varsel att hjälpa mig när jag fått ont! Hur jäkla värt är inte sånt liksom ♥

Nå. Jag suger på att ha barnvakt. Men för döttrarnas skull ”står jag ut”! Och för barnvakternas :)


postat den 15:e juni, 2011 (klockan 16:45)
inlägget är nosat 14 gånger änsålänge




6/4 – om en ”bortslösad” bf-kväll.

Jahaja. Sicken nytta till att ha barnvakt för oss två. Hemma har vi varit hela kvällen. Och nyktra är vi. Tias har på grynig köpmatch från Viasat sett sitt Chelsea få stryk och jag har ägnat två timmar till att förbanna trådlösa uppfinningar. Hejja oss. Not.

I sökande efter lösning på mitt problem ställs en fråga; köpa nytt trådlöst nätverkskort till urgammal men annars finfin fast oändligt seg LG från pre-parenthood eller tjacka helt ny knätopp med lysande äpplet på locket?

Apropå det. Vi fick fakturan från elfirman idag och jag höll på att dö när jag sniikpiikade i kuvertet för jag lyckades i nervositeten kollra fram en siffra för mycket och slutade andas tills jag förstod att jag läst fel… några hundratusen blir det inte att ROTa för inte – vilket är tur för så mycket pengar tjänar vi tyvärr inte i den här familjen att vi har såna skatter att kvitta mot! Nå vad var det med den där fakturan då? Jo! Maken har ju lovat att jag ska få köpa en ny dator när vi fått slutbeloppet för badrummet. Frågan var alltså: köpa nytt trådlöst nätverkskort… eller helt ny Macbook (Pro?!)? :)

Tror jag sover på saken. Eller vänta nu! Innan jag gör det… Ett missat frimärke och en stycket Champion’s League-match byttes visst mot kaffe och massage. Tänk om jag glömt ta fullt betalt för tüsan! Kaffet har jag fått, nu ska jag nosa in slutbetalningen.

Tjenixen!


postat den 6:e april, 2011 (klockan 23:12)
inlägget är nosat 7 gånger änsålänge




15/3 – om en lunchpromenad med springfiiling!

Efter en lugn förmiddag på Öppna Förskolan somnar Milla direkt i sin gamla vagn. Jag, som är enbarnsförälder hela dagen, passar på att gå en njutpromenad på vackra strandpromenaden;

Varbergs sköna sida!

Har våren kommit för att stanna nu? Jag hoppas men vågar inte tro! Vinden är isbit men solen värmer i lä. Mot en husvägg vid stormdrabbade Kallbadhuset försöker jag bättra på Kanariebrännan :) å löv itt!


postat den 15:e mars, 2011 (klockan 13:40)
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge




5.1 – om en trettondagsafton.

Min mamma åker till Afrika om en vecka (dubbla resor med Rosa Bussarna) och kommer vara borta i tre månader. Idag är hon hos mig och leker med barnbarnen, och lämnade en lite tidig ettårspresang till Milla – eftersom hon är bortrest på riktiga födelsedagen. Just nu sjungs visor ur Astrid Lindgrens värld hör jag, och mormorn får allt som oftast ta hjälp av Maalis kunskaper när minnet tryter!

Ikväll åker jag till Kålltorp för middag i damsällskap, och det blir nog när jag tänker efter allra första gången jag sover ifrån hela min familj?! Jeez! Aj need to gätt aut måår :)

Tjenixen!

edit, 6 januari kl 10:58

Årets hedbertska kräksjuka slog till inatt. På två fronter. Nu är jag fast i Kålltorp… vet inte hur jag ska kunna köra hem?! Magsjuk ensam chaufför blir mycket lök på snökaoslaxen och åtta mil är plötsligt oändligt långt.

Jag skäms. Har brutalt ont i magen. Mår illa. Och gråter lite av ynklighet. Fan.


edit, kl 16:02

Är hemma.

Tömde mig hos stackars Petra, fick hjälp att skotta fram bilen och körde sen på koncentrerad vilja och sista krafterna hem. Har aldrig varit så glad över mina egna skrynkliga lakan!!

Nu ska jag dö lite.
Ta hand om er!


postat den 5:e januari, 2011 (klockan 15:37)
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge




18/12 – om lite bättre.

Två dagar har gått och den akuta och desperata sorgen har försiktigt dämpat sig. Schweppes saknas mig så det gör ont, men tanken på hur sjuk hon varit utan att det synts smärtar nästan lika mycket. Lilla misse, lilla tappra kattdjuret. Du är min ”a little more bite”, all the way!!

Jag förstår att denna galna saknad efter ett litet husdjur kan verka provocerande, och jag är själv både förvånad och lite skrämd av mina känslor. Men, förklaringen är nog enkel: det lilla månsdjuret har funnits i mitt liv VARJE DAG i mer än sju och ett halvt år. Hon föddes i mitt knä. Hon var på många vis min ”bäbi”, långt innan tanken på egna (riktiga) barn ens närmat sig grannkommunen. Jag sörjer henne kanske extra mycket för att hon var så ung. Det känns inte rättvist, jag tycker inte hon har fått leva sitt liv färdigt?! mjau…

För en stund ska jag nu lämna min Schweppes-förlust och nämna att badrumsrenoveringen nu på ett vis gått in en ny fas. I torsdags eftermiddag ömsom skrek ömsom grät jag i örat på huvudentrepenören, han som lovat att allt skulle varit klart i slutet på denna veckan (dvs ungefär två veckor försenat). Med illa behärskad ilska förklarade jag hur jag uppfattar situationen. Och ja, han uppfattade garanterat min uppfattning. På måndag kommer rörmokarna. På tisdag elektrikern. På onsdag bör det vara färdigt, annars blir det en omdirigerad slädtur för tomten kring ett visst kakelhus. Så jefla surt att tvingas skälla. Och ännu jefla surare att vi tvingats göra avkall på nästan allt det ”lilla extra” vi så sett fram emot. Fan.

Nu nog med uppdaterad sorg och aggression.

Nyss hemkomna från min mamma – som bjöd på glögg å smaskigt tilltugg, tillika erbjöd Maali å mig sitt varma badkar :) – ligger nu Milla i sin säng. EmmaLi ville, och fick, stanna kvar hos sin mormor. För oss två vakna hedbertar återstår brasa, Olw och Ally McBeals kille som Sherlock Holmes. Jag utgår från att den filmen är fetlångt ifrån romantisk komedi; vilket är vad som annars typ erbjuds i vårt kabeltvnät :(

Innan jag stänger av mobilen… som vanligt berör ni mig så otroligt med alla vänliga ord, förståelser, delade erfarenheter och omtänksamma hälsningar!! TACK för att ni finns, för att ni erbjuder tröst och hjälper mig så!!

All kärlek önskar jag mina vänner och nosare! Nu, och alltid.


postat den 18:e december, 2010 (klockan 21:15)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




Lösenordsskyddad: 14/12 – om badbarn.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 14:e december, 2010 (klockan 11:51)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




Dagsens tips: håll sams med fru Fortuna.

Såhär var det. Igår alltså. This is the long story – en typ, minnesanteckning för egen framtid. Pliis, haven överseende kära nosare!

Vår fina Phil&Ted Vibe har legat på Blocket en månad ungefär och efter ett tiotal halvseriösa förfrågningar satt jag igår förmiddagskvist i bilen på E6 norrut tillsammans med Maali, Milla och en mamma (min). Presumtiva köparen bodde i Mölndal och vi tänkte kombinera vagnförsäljning med varubyte på IKEA i Kållered.

Det började bra. Not. Mycket trafik, moddiga saltblöta vägar och plötsligt – helt utan förvarning – la vindrutetorksprutaren på min sida av (det skulle visa sig att det räckte att fylla på spolarvätska, men det visste jag ju inte då: eftersom det bara var spruten framför mig som slutade fungera – den mot passagerarsätet funkade prima?! – var jag heeelt säker på att nåt verkligen pajjat… lite is i botten bara kanske? ehum.). En stor blå skylt, ”Sandsjöbacka 1000 meter” dök upp som en hägring. Till saken hör att från baksätet hade lilla Maali snyftat och gråtit sen flera mil tillbaka, och som det ogråtiga barn hon normalt är blev jag förstås orolig över orsaken till tårar? Ännu mer orolig blir jag när hon inte låter sig tröstas ens i min famn när bilen stannats, och turen in på macken renderade övriga kunders omtankar och vänlighet att låta oss smita före i kön. Nå. Väl ute vid bilen (jupp, det blir en lååång historia det här) räckte det alltså med att fylla på med lyxig dyr spolarvätska. Vi far vidare.

EmmaLis sådär läskigt onåbara och stillsamma tårhulkningar hade avstannat när hon fick byta plats med Milla och åka framsäte. Och lyssna på Bamse. Men när vi närmar oss adressen för förhoppad vagnförsäljning börjar hon gråta igen. Jag fattar ingenting? Och gissa vad. Det är ingen hemma i huset där tjejen som vill köpa min vagn bor? Jag börjar ana dålig ränta på karmakontot och när ingen svarar i telefon heller är jag på väg att ge upp. Precis när jag börjar fundera på att köra därifrån sladdar en bil in framför mig och ut skuttar en glad tjej! Mina sms (”nu åker vi från Varberg!” och ”har det hänt en olycka? var tusan är du?!”) har inte kommit fram? Till min oerhörda genans och – försvar – olikt mig har jag sparat fel nummer i mobilen… blä. pinsamt. MEN! Tjejen är supergullig och förstående och inte ens arg tror jag och en av gråtande Maali störd vagnförevisning senare utbyter vi ett stycke omtyckt syskonvagn mot prassliga slantar och vi far mot IKEA. Lunch!

Men inte är det slut på eländet här inte. Det är väl nu det verkligen börjar. Typ. När vi kommer fram till IKEAs bräddfulla parkering visar det sig att jag glömt kvittot på prylarna jag skulle byta. Jaja. Skitsamma tänker vi och går in iallafall för att mata barn och oss och det är miljarders med människor och fyfarao så äckliga folk är för nästan varenda ledig plats i restaurangen såg ut som en svinstia (vill man inte torka av bordet och golvet efter sig kan man väl iaf torka av stolen?!) men för att nu förkorta historien nååågot blev EmmaLi – som var alldeles svullen av all gråt – och Milla mätta å glada och mamma och jag blev mätta och EmmaLi fick leka lite i den där lekhörnan och sen tänkte vi ”nu åker vi hem”.

Precis då ringer Mattias och varnar. E6 är avstängd efter flera olyckor så jag börjar reka alternativ körväg hem. Det står still söderut redan från Kållered Köpstad så för att överhuvudtaget komma nånvart måste vi köra norrut och efter ett kvickt förebyggande toabesök med i stunden huggen proviant (köpte ett paket pepparkakor på vägen ut till parkeringen, för säkerhets skull. HA! Maali åt pepparkakor till kvällsmat som det blev!) och tre försök – varav två felkörningar – kör vi äntligen på Gamla Riksvägen när radion plingar till och Trafikradion meddelar att E6 nu är körbar i båda riktningarna. Vi står då precis på bron, fyrahundra meter från IKEA fast på andra sidan vägen och jag måste kvickt välja mellan Gamla Riksvägen och ködrabbade E6. Trafikljuset slår om och jag väljer, E6. Får tränga mig fram (jisses, vaddå hjälpa varan i trafiken? ”nänä, att min bil blockerar mitt i en korsning i väntan på grönt ljus skiter la jag i”?!) och kör sen på motorvägen som flyter på riktigt bra. Först. Jupp efter nån kilometer börjar köerna och det sniglar sig nu fram i 10-30 km/h. Då händer det. Jag slarvar och får kärringstopp och när jag startar bilen igen tänds en fet röd lampa på instrumentpanelen.

Tänkatänkatänka. Vad betyder den? Rota fram instruktionsboken (ja jag vet, man SKA veta vad lamporna betyder). Hmm. Det känns allvarligt. ”Kylarvätskenivåindikator”. Jaja. Vi kör ju långsamt. Det borde gå. Jag har ju koll på motorns värmemätare? Men vänta nu. Det blir iskallt i bilen… då går det nog inte. ”Shell Sandsjöbacka, 2km”? Tjohej! Mitt ”vanliga” ställe.

Tre timmar senare sitter jag i en bärgare. En timme tidigare har Mattias kommit och hämtat min mamma och barnen.

Vad är då Fortunas del i allt detta? Jo. Till exempel Jag lyckades ta mig till en upplyst mack, med allt vad det innebär! Hade jag valt att köra gamla vägen hade vi stått mitt ute i ingentinget!? Med hjälp av en vägens ängel i skepnad av en kille i en FALCK-bil lyckades vi först sporadiskt medelst buntband kompensera den rosttrasiga slangklämman som låg bakom den röda lampan/lossnade slangen/tomma kylvätskebehållaren, men trots flera lyckade testförsök med gasad motor tänds varningslampan (och slangen lossnar?) i samma ögonblick som hans baklyktor försvinner ur mitt synfält. TUR! Tänk om vi hunnit upp på motorvägen, eller ens bara till påfarten innan det hänt, då hade situationen varit en helt annan och vi hade suttit helt isolerade i bilen tills Mattias kommit. Då hade det blivit en farlig omfördelning av passagerare längs en mörk vägren istället för under Shellsnäckans varma belysning. Dessutom gjorde testförsöken att motorn hann värma upp kupén några grader vilket gjorde mycket i mörka kvällskylan. Mer då? Jo, bärgaren körde raKETen och mig hela vägen till Bildepån hemma istället för till närmsta verkstad, vilket är dit försäkringen täcker. Så istället för att stå strandad i Kungsbacka, utan tåg eller bussförbindelse, kunde jag ta en hundralappstaxi till svärfars födelsedagskalas!

Det finns många lyckokast i historien. Vagnen blev såld till en trevlig tjej (jag önskar er ALL lycka till med bästaste syskonvagnen!!)! Bil och passagerare kom säkert hem i kvällskalla mörkret – jag fick till och med en kaffe i magen i väntan på bilambulans! Väl hemma väntade värmande sällskap av familj, brasa och god mat! Och kanske det bästa? Utöver enåenhalv hundring för mat slösades inte en endaste krona till Kamprads stiftelse :)

Lyckliga stjärna. Det var läskiga olyckor i halkan hela dan. Vi klarade oss undan alla!

Tjenixen!


postat den 5:e december, 2010 (klockan 12:19)
inlägget är nosat 26 gånger änsålänge




12/11 – om en bra bit från fredagsmys.

Hade det varit en annan dag idag - på fredagar är det förbjudet att blogga om hantverkare nämligen? försäkrade Mattias - hade jag kunnat berätta om en hel massa tristheter vi råkat ut för de senaste dagarna (för dig som t ex inte känner till hur mycket blåbetongdamm det blir i HELA ditt hus om likgiltiga *fult ord* hantverkare borrar och bilar i ditt badrum utan att orka isolera sig ordentligt kan jag sorgset avslöja att det blir: *fult ord* mycket.), men nu får jag alltså nöja mig med att skriva om att jag just nu försöker slappnas en kort stund i soffan efter TIMMARS dammsugande och våttorkande. Och att jag är löjligt glad att Maali sover hos sin mormor.

Mjau.


postat den 12:e november, 2010 (klockan 22:10)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge




3/9 – om grunda badkar, en försäkringsutbytt filmkamera, Anders Svensson-mat, ungrare i Sverige och gäsp.

Imorse klockan åtta anlände första omgången barnvakt för att vi i lugn och ro skulle få möjlighet att besöka rörfirman som ska vara med och renovera vår toalett och badrum. Vi har ju haft en hel hög dilemman kring hur vi ska lösa problemet litet badrum, djupt badkar men nu verkar vi ha kommit en bra möjlighet på språng? Från början verkade enda lösningen vara att restaurera befintligt badkar men rörmokar-Magnus kom med en utveckling av min egna, flera år gamla, idé: att helt enkelt platsbygga ett badkar? På så vis får vi det exakt hur vi vill ha det! Min fantasi har utvecklat idén flera gånger redan och tills dess jag är nedplockad på jorden lever jag i lycklig harmoni med tanken att få ett precis så djupt, och precis så kort så att det får plats, badkar vi vill ha!

Vår ganska gamla men inte alls dåliga filmkamera som i våras började bråka med oss blidde igår (idag) utbytt på sin tilläggsförsäkring. Problemet är bara att den nya apparaten nu vägrar släppa ifrån sig den från den gamla Panasonic-kameran inspelade skivan. Gissa om jag är en smula irriterad. Men Davids i Varberg har varit grymma att ha att göra med i detta ärende så jag håller optimistiskt tummarna för att de kan fortsätta på samma bana, och hjälpa mig övertala lille Samsung släppa ifrån sig sin gisslan?

Nu handlar det för kanske första gången nånsin om lagad mat i nosarna :)

Ett hett tips för er som kör moderna obligatoriska fredagsmenyn [tacos] är att inte snåla på ingredienserna. Fetläskig irländsk nötfärs (nöt? schååår…) och oblatlika mjuka tacoskal från Eldorado gör inte middagen till nån fest direkt. Däremot fick vi en kort äktenskaplig diskussion kring nödvändigheten i att köpa ”riktig” mat. Tji fick vi alltså som snålade på det ekologiska (och nyttiga).

Det ser mållöst ut på Råsunda än så länge. Kim inbytt mot Elfsborgs egen tacokung, som gick sönder?

Sängen lockar alldeles våldsamt just nu… Maali och Milla behövde inte många minuter innan de snarkade gosigt i sina. Tror det blir en släpig tur i trappan uppåt… tur vi har TV i sovrummet :)

Trevlig helg önskas till alla fina nosare!

Tjenixen!


postat den 3:e september, 2010 (klockan 20:58)
inlägget är nosat 11 gånger änsålänge




Lösenordsskyddad: 20.7 – om min och Maalis egna dag!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:



postat den 20:e juli, 2010 (klockan 23:17)
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge




12.5 – om ett planerat hedbertskt besök på lokal.

Nervös är jag såklart för medan storasyster ska till farmor och farfar har vi bett om barnvakt till lillasyster hemma och tjohej första gången ensam uteätning för Mallias och mig sen 2008 tror jag.

Sent igår kväll kom Mattias på, vi måste ju boka bord! och sen trillade vi in i Repmånad-replik efter Repmånad-replik (för övrigt en fantastiskt rolig film, om man uppskattar det sena sjuttiotalets enkla svenska humor) och idag försökte vi iaf få tag på ett bord och det var inte så lätt men till slut lyckades vi. På en pub. Nå. Det kunde varit värre. Och hamburgare är helt okej för mig. Iallafall med en öl till!!?

Tjenixen!


postat den 12:e maj, 2010 (klockan 17:34)
inlägget är nosat 13 gånger änsålänge




« Older Entries