6/6 – om NittiLeaks, sommarvärme och två nationaldagar.
Lämnade nyss TV:n och Fredrik & Filips självupptagna idoldyrkeri i NittiLeaks för att jag inte längre stod ut. På pappret en lysande idé (vem genomled inte i sin ungdom prime time i tv-soffan framför Berndt Egerbladhs 40- och 50-tal?), men som vanligt när de båda gossarna Hammar/Wikingsson är inblandade blir det aldrig så bra som jag hade trott.
Summer is here! Iaf tills imorron, när vi enligt prognoserna får åska. Det mumlades nåt om trombvarning också, men just nu är det vindstillaste vindstilla och antingen lugnet före stormen, eller bara lugnt.
Man hade kunnat tro att jag idag firade gårdagens nationaldag istället för vår egen då min kropp blandat vårt grannlands flaggas färger. Vilket väl iofs är bättre än att blanda de på vår egen…! Flaggas alltså :)
iPhone-panorama över hur och varför jag nu är röd och vit…
Nu ska jag sätta mig en stund på groggverandan. Det är 21 grader ute. Och som sagt, vindstilla!
edit 23:46
Nu har det börjat blåsa igen. Blixtarna är omkring, men ännu inte över, oss… huvva… det är inte långt borta och jag är barnsligt asarädd för åska… :(
1/6 – om en mörk dag i sportvärlden.
1) Robin Söderling utskopad av Rafael Nadal i kvartsfinalen i Franska Öppna. Ingen favorit i repris. Mycket trist.
2) Zlatan spelar kanske EM-kval hemma mot Finland på tisdag men står över borta mot Moldavien imorgon. Ganska trist.
3) Sepp Blatter återvald som FIFAs ordförande. Bedrövligt trist.
4) Halmstad ligger efter tio omgångar jumbo i den haltande allsvenska tabellen. Kvastigt trist.
Dagsens tips: gör det bästa av en dålig låt.
Nä jag gillar inte den där ligga-låten. Jag avskyr att texten är fyndig men korkad och att melodin är så smittande att det är omöjligt att inte digga med. Därför jublade jag så Mattias hyschade när jag fick nys om den här. Äntligen är låten bra! Hela låten!
Jag anar från att det är feminister som ligger bakom och det har jag överseende med. Och med överseende menar jag att de säkert menar budskapet elakare än jag. Jag tycker bara musiken är medryckande, och texten ännu mer fyndig än begåvade Eric Amarillos!
23/5 – om inspiration från TV (del 3).
En av de säsongsavslutande scenerna i tv-serien jag skrev om i förra inlägget (the Big C) är en verkligt tårdrypande – men vackert försiktig – historia där sonen i familjen förstår att hans mamma är verkligt sjuk.
Det jag fastnade för särskilt var bakgrundsmusiken, framförd av australiensiska sångerskan Sia. Låten, som heter Lullaby, kan du hitta den både med eller utan text på ex youtube. Vid efterforskningen förstår jag snart att Sia faktiskt är inblandad i fler tv-seriesammanhang, däribland avslutningsscenen i min absoluta favorit genom tiderna: Six Feet Under. Här sjunger hon alldeles fantastiska Breathe Me, och jag tror jag skaffat mig en ny favorit i musiklurarna!
Minns du hur jäkla bra det här är!!? Kanske bästa slutscenen ever?
ps. du som inte följt serien har la inte så mycket av dessa tio upplösande minuter, men för oss SFU-frälsta kan vi se hur många gånger som helst!!
23/5 – om inspiration från TV (del 2).
Vår lördagsskväll i soffan (jag låg iofs på golvet bredvid soffan, gladast rygg så!) avslutades framför säsongsavslutning och dubbelavsnitt av the Big C. Ojojoj. Så bra!! Har du missat denna serie har du missat nåt verkligt sevärt – kul också att fler amerikanska produktionsbolag än HBO kan klämma fram sevärd underhållning.
Det låter galet att göra dramakomedi om cancer, men jo, det går. När man har Laura Linney i huvudrollen. Denna kvinna, hennes leende och hennes ärliga framtoning. Hon är hela seriens halva behållning. Men även övrig casting är lysande, och nu när jag lyckats snoka fram att det kommer en säsong 2 blir jag naturligtvis mycket nyfiken på om de ska lyckas behålla charmen eller slarva bort allt på plattityder och känslomässig härdsmälta?
Vad tror du, du som sett första säsongen av serien? Går det att göra en värdig uppföljare? Jag är lite fundersam faktiskt och tyckte avslutningen var helt perfekt!
16/5 – om en helg utan guld.
Trea i ESC och silver i VM. Ingen lysande helg för guldhungriga svenskar.
Eric Saades insats kan nog ingen klaga på – förutom en lite nervös avsaknad av vackra leendet var det perfekt. Hockeysnubbarna igår kväll däremot… usch fy och skäms. Tredje perioden; maken till lojt spel har jag inte sett sen Sverige mötte Danmark i den berömda 2-2-matchen i EM 2004… och då fanns en vänligt sinnad anledning för danskarna att spela dåligt! Nä. När svenska spelare inte ens orkar ta sig ur zon efter pucken (för att förhindra offside), eller knappt har fart nog i skridskorna att behålla pucken efter en vunnen tekning, nä… då är man inte värda ett VM-guld. Härligt dock att höra Viktor Fasth (målvakt, till vardags i AIK men kanske inte så länge till?) visa vinnarskalle efter matchen. Han måste vara riktigt förbannad på den kassa uppbackning hans försvarare levererade. Fy så tråkigt.
Så. Grattis till de värdiga vinnarna! Och till er finländare som bor i Sverige och gnuggar vinsten i ansiktet på ”oss”; lägg ner ert dåliga vinnarbeteende, eller flytta till Finland då för tüsan! :)
9/5 – om fotbollsföräldrar.
Tja jag vet inte jag. Min spontana reaktion är jupp, klart knattarna ska stängas av. Det är synd om ungarna, ja, och då är det inte i huvudsak avstängningen jag tänker på…
Tyvärr måste klubben ta straffet för sina supporters (dvs i det här fallet föräldrarnas) tilltag. Det finns flera exempel på fegt ställningstagande inför sina hejarklackers dåliga beteende, jag anser att klubbarna måste ta ansvar. Större ansvar. Riktigt ansvar. Läktarvåldet måste utrotas. Att åttaåriga killars föräldrar (pappor?) attackerar en 16-årig domare för ett felbeslut är INTE okej. Nånstans.
Usama Bin Laden död
Det är inte mina vana trogen att stillsamt välkomna människors bortfall, men nu… JA! Äntligen! Ytterligare ett av jordens avskum och otäcka individer är borta. En mördare, en religiös fanatiker. Fruktansvärd farlig men nu, inte mer.
Planen var (nog?) att fånga Bin Laden levande och ställa honom inför rätta. Men något hände, och de amerikanska säkerhetsstyrkorna var tvungna att skjuta sin väg fram mot liket. USA lovar nu att de hanterar kroppen enligt islamska seder. George W Bush ska ha skickat ett gratulationstelegram till Barack Obama.
Nu är världen en lite bättre plats.
19/4 – om lunch på stan, en lekplatseftermiddag och lite ECS.
Vi inledde dan med sjusovande EmmaLi (note to self: tidigare kvällsläggning from now on) och när hon och hennes far ”äntligen” kört till förskolan fortsatte Milla och jag med chillad förmiddag på öppna försökolan (med två goda vänner) och sen rätt lyxig lunch på Stadshotellet*. Efter en dryg timmes skönt häng på trätrallen hämtades större flickorna från förskolan/dagmamman och allesammans strålade samman på solig lekplats! Bland sandblästrad fruktfika, ljummet kaffe, snoriga nosar och lyckliga ungar i rutschbanor försvann vi vuxna lite från varann men det är ju sådär det är liksom… och det är helt okej!
Vet ni förresten: våren är faktiskt här hos oss nu! Alla eventuella bakslag sätts från och med nu på ”svenska årstids-kontot” :)
Första omgången bidrag till Melodifestivalsfinalen i Düsseldorf 12 maj presenterades och poängbedömdes i Christer Björkmans program nu ikväll. Det var en salig blandning!? Till favoriter utvaldes mystrall från Schweiz och miljötänk från Finland. Övriga noteringar: festligt, tyckte både Mattias och jag, att höra värsta schlagern från Armenien, och under kategorin ”kan vinna, kan hamna sist” placerar vi det afrikanska gunget från Norge och det Le Kid:ska färgglada från Serbien.
Tjenien!
* stans bästa uteservering tycker jag, premiäröppnad (?) för oss faktiskt – egentligen inte helt färdig men våra barnvagnssovande små barn och bedjande blinkande mammaögon gjorde sus och sesam
18/4 – om ett verkligt klantigt skämt.
Min gamla hem i Lund (Hallands Nation) har hamnat i blåsväder. En intern jobbfest (läs: halvtaskig men jäkligt trevlig middag och massa dricka med kompisar och andra inbördes beundrande) på djungeltema gick alldeles galet när tre till afrikaner utklädda individer inte bara leddes in i halskoppel utan senare på kvällen också auktionerades bort.
Det krävs verklig skicklighet för att lyckosamt klara driva med historiskt närliggande och ”farliga” ämnen som krig, koncentrationsläger, tragiska olyckor, naturkatastrofer och, som i fallet på Hallands Nation, slaveri. Jag är kluven till det faktum att saken lyfts fram som ett rasistiskt skämt. Jag tycker nämligen inte händelsen är varken rasistisk eller humoristisk, bara plump och smaklös. Saken är nu både DO- och polisanmäld och jag kan bara hoppas att det skyldiga gänget klantiga studenter i fortsättningen kommer tänka efter både fyra och åtta gånger innan de ger sig på att försöka göra gränslandshumor.
12/4 – om att köpa sex.
I den otydligt mumlande professor Leif GW Perssons ganska märkliga Veckans brott handlade det idag om prostitution.
Jag förstår inte. Vem vill äga en annan människa så totalt? Vilken underlig uråldrig instinkt godkänner ett maktspel utöver det i min värld av känslor och moral tillåtna. Jag hatar det. Jag hatar att kvinnor blir utnyttjade och misshandlade och att män hänsynslöst använder sin fysiska styrka att ställa sig över reglerna, att psykiskt bryta ner och styra över något så personligt och intimt att somliga inte ens under normala omständigheter klarar att prata om det.
Jag förstår inte. Vem är det som köper intima och sexuella tjänster? Ingen vill ju sälja, så vem köper? Är dom alla psykiskt skadade inkompletta människor eller kan det ”hända” vem som helst?
Jag förstår verkligen inte.
11/4 – om uppdateringsfrekvens.
Maken och jag pratade igår om mänskors synliga samvaro på Facebook. Jag har inte varit särskilt strikt i mitt friendssamlande och -godkännande och har därför allt från mycket nära vänner till ytliga bekantar och gamla klasskompisar i min vänlista. Där finns folk som, liksom jag, håller sig förhållandevis aktiva och det finns dom som jag överhuvudtaget aldrig sett kommentera hos mig eller någon annan, än mindre publicera egna foton eller statusuppdateringar. Ändå kan flera av dessa osynliga i när vi möts verkliga livet ”avslöja sig” som aktiva facebookare genom att känna till detaljer i vårt liv de annars inte borde ha en aning om :)
Personligen har jag som framgår tydligt ;) inte svårt att vara publik på nätet och inget av det jag skriver är hemligt – förstås! Men, på samma sätt som jag gärna kommenterar bloggar jag läser lägger jag gärna en respons (eller åtminstone ett ”gilla”) på Facebook. Jag är sas väldig kvinnlig IRL såväl som i sociala medier!
Min undring nu är: är jag onödigt aktiv? Jag skriver nosinlägg en (max två) gånger om dagen och brukar försöka hålla ungefär samma frekvens på fejjan (plus att jag ibland länkar nosarna på FB också). Hur tänker du när du bloggar/facebookar? Och, hur ställer du dig till respons? – dvs, skulle du tycka det var lika roligt att blogga/facebooka om du inte fick kommentarer, ”gilla” och åsikter tillbaka? Tycker du det är lika okej som jag [tycker] att vara osynligt aktiv i sociala medier?
Hade varit himla kul att få era funderingar om det här! Om ni orkar… det är ju ändå måndag…
Tjenixen!
edit kl 21:21
SötNosar! Jag måste ha formulerat mig galet för jag menade apsilut INTE att tigga kreddigt tyck om mina nosar specifikt utan undrade bara nyfiket hur ofta folk generellt uppdaterar i sina bloggar och på forum å facebook! Ert gulliga nosande gör mig glad och görmallig förstås, men det var inte alls min mening att få sånt vänligt tyck i print!!
Löv jo ål!
18.2 – om influensa?
Inte har man vanligtvis en sån brutal huvudvärk av en ”vanlig” förkylning?
Det blev en rejält intressant kommentering på Facebook när jag länkade till mitt SVT-inlägg där. Naturligtvis (!) var det licensen som diskuterades mest och jag kom på att det som är roligt med att debattera med oliktänkande runt ett bord blir väldigt mycket svårare bakom en dator. Nyanser och missförstånd förstoras eller suddas ut. Åsikter läggs bakom andras ord.
Fast nu var det min huvudvärk jag skulle skriva om. Fast vänta nu, det var ju just det jag gjorde? ;)
Dagsens tips: alla gånger SVT!
Så makalöst mycket bra som sänds på svensk television är jag förundrad över den kritik de här kanalerna får ta emot. Särskilt gnälls det ju om licensen – vilket för mig är ett evigt käpphästben att gnaga på: du har TV å betalar TV-licens, du har bil å betalar fordonsskatt… easy as that! – men den diskussionen lämnar jag därhän i detta avseende.
Egenproducerat skräp börjar leta sig in, inte ens Peter Settman kan lyckas jämt (Minuten), och den där dansbaneserien (Dansbanan i Täfteå) känns väl som en flirt med Kanal5-tittare? Men överlag håller både serier och filmer mycket hög klass. HBO, BBC, SVT Drama och Hollywood går hand i hand med fantastiska produktioner från hela världen. Djupsinnigt blandas med lättsmält och iransk komedi får plats bredvid Hugh Grant i vilken film som helst.
Söndagskväll blev tidig måndagsmorgon i min soffa om jag inte hejdade mig…
-
Sherlock – brittiskt när det är som bäst
Big Love – amerikanskt när det är som bäst
Melodifestivalen repris – jag lyckas aldrig se hela programmet ordentligt när det sänds live
Larry Sanders Show - såå mycket bättre än Seinfeld
Downton Abbey – kostymdrama när det är som bäst bäst
En idiot på resa – en mycket annorlunda resereportageserie, jag gillar fast ogillar
Turligt finns mycket på SVT Play och det mesta reprissänds dessutom flera gånger i någon av de olika kanalerna på TV. Korrespondenterna (onsdag kl 21:30 STV2) t ex är så jäkla bra att jag får magknip, och Dokument utifrån/inifrån (söndag kl 20:00 SVT2) gräver lika djupt som vilken Wallraff som helst. Kulturnyheterna sänds varje dag i anslutning till de regionala nyheterna, och på tisdagar (kl 20:30 SVT2) går mitt nya favvisprogram Nyhetsbyrån. Till detta läggs sportsändningar av världklass, utan reklam och med kompetenta programledare, bisittare och kommentatorer.
Hejja SVT! Världens bästa TV i Sverige!
8.2 – om takbelysning och toavett.
Ommöblering av taklampor (”kristallbollen” sitter nu rätt snajsigt i trappan!) och hela kvällen igår gick åt till att snoka nytt till vardagsrummet. Eftersom det vi behöver är en lampa dikt an mot taket begränsar det urvalet en del. Snygga disajnvarianter för trippla vårdnadsbidrag faller av naturliga å tacksamma orsaker bort. Återstår gör plafonder eller typ samlade spotar. Är inte båda rätt töntiga? fast eftersom det kryllar av IKEA-plafonder i vårt hus kanske det är skitsamma med en till ;)
Badrummet är numera förresten till fullo belyst! Rörelsevakt på led-belysning (i dubbel bemärkelse) räddar ljusknapp från läskiga fingrar och Maali imponerades stort: ”FIIINT!” tjöt hon ärligt spontant (och lite förvånat?) när nyheten förevisades. Jag är ruskigt nöjd jag med, och hoppas att skumbelysningen inbjuder till sittkiss hos ALLA manliga gäster (hmm.. efter en fest vi hade med bara två andra karlar utöver min egen – dvs urvalet skyldiga var micket begränsat! - blev toaletten obegripligt äcklig… sitt ner om du inte kan pricka rätt!! ville jag skrika när jag såg hur det såg ut dan efter, fast då hade ju gästerna redan gått hem…!). Å innan du frågar, ja min älskade har vett att kissa rätt. Han är klok, underbar och rädd om prostatan!
Tjenixen!
Dagsens tips: faktaresearch, jatack.
Inte för att jag håller tidningen Expressen särskilt högt, men när jag via en bloggvän på Facebook får se den här bilden…
…som enligt uppgiftkommer från deras webblaska, då blir jag en smula beklämd. Okej att man kan göra fel, men att publicera eländet!? Holy cow.
